Sårad
Vi var igår åtta som träffades. Vi har alla barn.
Sex stycken har två barn och jag och en till har ett barn
Fem av de sex med två barn har inte haft de allra minsta problem med att få de där barnen. Ganksa ofta hörs det hur lätt det var att få till tvåan.
En av de sex fick två missfall innan och fick tvåan. Missfallen kom i v 15 och 17. Givetvis jättetufft för henne.
Den andra som har ett barn säger att hon inte vill ha fler....åtminstone int med den karl hon har, men som hon älskar....om det är hela sanningen har jag ingen aning om.
Jag vill gärna ha ett barn till.
Pratet igår ramlade in på syskonsnack....jag blev livrädd att jag skulle få frågan "är inte ni sugna på fler/ när är det dags för er då?"....den kom inte....Istället kom denna superhärliga mening....från hon med de två missfallen....
"Jag tycker att det är egositiskt att bara skaffa ett barn, att beröva det andra barnet ett syskon"
Jag försökte säga lite försynt att det inte alls är så och att man inte kan veta de bakomliggande orsakerna (den andra tjejen med ett barn var bort för tillfället).
Men nää det fanns inga öron som lysnade på mina vädjande och väldigt avslöjande ord...om det nu var någon som ville lyssna...
Istället fortsatte diskussionen om att beröva barnet att lära sig att dela med sig och en social samvaro, att jämka osv.
Jag försökte igen med att det behöver man faktiskt inget syskon till, jag tror att de får detta i mycket hög grad genom förskolan....återigen talade jag till döva öron.
Där och då ville jag bara ta mina grejer och åka hem....men jag kunde inte...jag åkte med en annan...
Så tyst satt jag där....sårad...och undrande hur man kan säga såna saker...tänker folk inte alls?
Sex stycken har två barn och jag och en till har ett barn
Fem av de sex med två barn har inte haft de allra minsta problem med att få de där barnen. Ganksa ofta hörs det hur lätt det var att få till tvåan.
En av de sex fick två missfall innan och fick tvåan. Missfallen kom i v 15 och 17. Givetvis jättetufft för henne.
Den andra som har ett barn säger att hon inte vill ha fler....åtminstone int med den karl hon har, men som hon älskar....om det är hela sanningen har jag ingen aning om.
Jag vill gärna ha ett barn till.
Pratet igår ramlade in på syskonsnack....jag blev livrädd att jag skulle få frågan "är inte ni sugna på fler/ när är det dags för er då?"....den kom inte....Istället kom denna superhärliga mening....från hon med de två missfallen....
"Jag tycker att det är egositiskt att bara skaffa ett barn, att beröva det andra barnet ett syskon"
Jag försökte säga lite försynt att det inte alls är så och att man inte kan veta de bakomliggande orsakerna (den andra tjejen med ett barn var bort för tillfället).
Men nää det fanns inga öron som lysnade på mina vädjande och väldigt avslöjande ord...om det nu var någon som ville lyssna...
Istället fortsatte diskussionen om att beröva barnet att lära sig att dela med sig och en social samvaro, att jämka osv.
Jag försökte igen med att det behöver man faktiskt inget syskon till, jag tror att de får detta i mycket hög grad genom förskolan....återigen talade jag till döva öron.
Där och då ville jag bara ta mina grejer och åka hem....men jag kunde inte...jag åkte med en annan...
Så tyst satt jag där....sårad...och undrande hur man kan säga såna saker...tänker folk inte alls?
Självplågeri
Konstaterar att jag har molvärk....hoppas för hela mitt hjärta att det är värk av det positiva slaget....intellektet säger att så är det inte...
Läkare Å har inte ringt ännu...varför ringer hon inte...VARFÖR?
Om hon inte ringer imorrn så ringer jag på fredag...och i mitten av nästa vecka ringer jag KL (om inte KK och läkare Å har några riktigt lockande förslag till mig)
Mitt i alla dessa tankar tittar jag på TV4 Fakta och ett program om förlossningar....stora magar, förlossningar och nyfödda bebisar....detta som jag nu åtrar mest av allt...
Läkare Å har inte ringt ännu...varför ringer hon inte...VARFÖR?
Om hon inte ringer imorrn så ringer jag på fredag...och i mitten av nästa vecka ringer jag KL (om inte KK och läkare Å har några riktigt lockande förslag till mig)
Mitt i alla dessa tankar tittar jag på TV4 Fakta och ett program om förlossningar....stora magar, förlossningar och nyfödda bebisar....detta som jag nu åtrar mest av allt...
kroppen och knoppen
Tänkte att jag skulle göra som Finnjonna och vara positiv i mitt tänkande och säga när bebis kommer istället för om. Tänkte att jag som hon även skulle kika lite på bebiskläder....jag klarade inte det...jag började gråta...jag är svag nu...
Det har snart gått 1 vecka efter ÄL. Trots Progesteron får jag lite brunt i trosorna....Kände efter på tappen...japp den är så känslig för berörning att den direkt börjar blöda....det är inte bra...chanserna för bebis är då mycket, mycket små....
Ska snart, bara lunchen är slut, ringa Kvinnokliniken och rådfråga och be om tid....beroende på vad de säger ska jag sen jaga Kvinnoläkarna...
Det här fungerar inte längre...jag kan inte ens leva på hoppet....jag måste åtminstone få hoppas...detta knäcker mig...
Även om jag försöker leva ett helt liv så känns det ändå som om jag lever ett halvt liv...knappt....och det är inget liv....det är inte bara tungt för mig....det är tungt för mina nära också....jag är inte glad....jag har inget tålamod...alls...jag orkar ionte med någon annans känslor - jag har så fullt upp med mina egna....det hugger i mig så fort jag ser en gravidmage eller en bebis....jag har svårt att känna lycka för de som är lyckliga...jag känner bara sorg och avund...
Jag vill gråta...det är svårt att göra det på jobbet...
Det har snart gått 1 vecka efter ÄL. Trots Progesteron får jag lite brunt i trosorna....Kände efter på tappen...japp den är så känslig för berörning att den direkt börjar blöda....det är inte bra...chanserna för bebis är då mycket, mycket små....
Ska snart, bara lunchen är slut, ringa Kvinnokliniken och rådfråga och be om tid....beroende på vad de säger ska jag sen jaga Kvinnoläkarna...
Det här fungerar inte längre...jag kan inte ens leva på hoppet....jag måste åtminstone få hoppas...detta knäcker mig...
Även om jag försöker leva ett helt liv så känns det ändå som om jag lever ett halvt liv...knappt....och det är inget liv....det är inte bara tungt för mig....det är tungt för mina nära också....jag är inte glad....jag har inget tålamod...alls...jag orkar ionte med någon annans känslor - jag har så fullt upp med mina egna....det hugger i mig så fort jag ser en gravidmage eller en bebis....jag har svårt att känna lycka för de som är lyckliga...jag känner bara sorg och avund...
Jag vill gråta...det är svårt att göra det på jobbet...
Nu jävlar har jag ÄL...och andra känslor...och ett stort och varmt TACK
På en rekordtidig dag på dag 10 om jag räknar från mensen (eller dag 15 om jag räknar från BIM) , men nu har ju Fertilitetsturist upplyst mig, tackar å det varmaste, om att den blodlösa delen av cykeln kan påbörjas tidigare än bloddelen när man käkar progesteron.
Jag som aldrig har fått starka utslag på ÄL-testet fick ett teststreck helt enligt bruksanvisningen - det var tom starkare än kontrollstrecket...och jag har även börjat känna av den typiska ÄL-värken. Så i morgon väntar jag ägg-släpp och sedan progstart på onsdagkväll eller så...sen vet jag resultatet av denna cykel typ den 23.e... Nu ska vi bara hoppas att flickan möter pojkarna och att kärlek uppstår och bibehålls.
Hoppet har återvänt. Jag känner mig pigg, glad och hoppfull...det var tom kul att gå till jobbet idag trots att det var första dagen efter semestern. En skön känsla efter en helg med många tårar över min egen skitfertilitet och andras superfertilitet.
Umgick med en gravidis i helgen...som är gravid med barn nummer 2 efter en FET...hon har längtat många år innan nummer 1 och hunnit längta på nummer 2 med misslyckade FET och övertalning av mannen...men ändå...trots att hon vet hur mitt år varit...så var hon så uppenbart och mycket gravid (förrutom magen) och pratade massa om storlek, vikt, trånga kläder osv, osv....Det tog hårt på mig....trots att jag är uppriktigt glad för hennes skull blev jag så ledsen efter våra timmar tillsammans... jag har inga problem (inga stora iaf) med hennes graviditet, men jag vill inte prata om den...inte så mycket iaf...och i så fall i princip bara på mitt initaiv...när jag känner att jag orkar...Jag trodde att hon förstod...men det gör hon uppenbarligen inte...jag grät när jag kom hem...mådde skitdåligt....kände att jag inte orkar umgås med gravidisar alls...vill inte veta...vill inte höra...vill inte se. Jag grät och sambon tycket att jag var lite fånig...han förstår inte den stopra sorgen och längtan som bor i mitt hjärta. Visst längtar han åxå...men han slipper ju alla hormon-bergochdalbanor och klocktickerier som dundrar som värsta kyrkklockan i mig...han har inte den stora svarta bottenlösa längtanstyngden i bröstet...hans är bara liten och lite ljusgrå ännu....Jag blev arg...arg på att han inte förstod...och jag ville inte ta emot hans tröst....vill inte att han ska analysera mina känslor...bara se dem, acceptera dem och trösta när jag är liten. Tog sen emot, sökte trösten...hade sex...och rev sen hallen...Mår bätre nu ;)
Men oj vad jag är glad att jag har bloggen, här kan jag älta ur mig alla mina känslor istället för att ösa allt över sambon...när han ändå inte förstår...Här känner jag att Ni finns, som stödjer mig och förstår, suportar mig, hoppas med mig och sörjer med mig, och inte minst ger mig tips och värdefulla upplysningar... Det betyder så oerhört mycket.. TACK! Tack för att ni lyssnar, supportar, stödjer och tipsar. TACK!!!
Jag som aldrig har fått starka utslag på ÄL-testet fick ett teststreck helt enligt bruksanvisningen - det var tom starkare än kontrollstrecket...och jag har även börjat känna av den typiska ÄL-värken. Så i morgon väntar jag ägg-släpp och sedan progstart på onsdagkväll eller så...sen vet jag resultatet av denna cykel typ den 23.e... Nu ska vi bara hoppas att flickan möter pojkarna och att kärlek uppstår och bibehålls.
Hoppet har återvänt. Jag känner mig pigg, glad och hoppfull...det var tom kul att gå till jobbet idag trots att det var första dagen efter semestern. En skön känsla efter en helg med många tårar över min egen skitfertilitet och andras superfertilitet.
Umgick med en gravidis i helgen...som är gravid med barn nummer 2 efter en FET...hon har längtat många år innan nummer 1 och hunnit längta på nummer 2 med misslyckade FET och övertalning av mannen...men ändå...trots att hon vet hur mitt år varit...så var hon så uppenbart och mycket gravid (förrutom magen) och pratade massa om storlek, vikt, trånga kläder osv, osv....Det tog hårt på mig....trots att jag är uppriktigt glad för hennes skull blev jag så ledsen efter våra timmar tillsammans... jag har inga problem (inga stora iaf) med hennes graviditet, men jag vill inte prata om den...inte så mycket iaf...och i så fall i princip bara på mitt initaiv...när jag känner att jag orkar...Jag trodde att hon förstod...men det gör hon uppenbarligen inte...jag grät när jag kom hem...mådde skitdåligt....kände att jag inte orkar umgås med gravidisar alls...vill inte veta...vill inte höra...vill inte se. Jag grät och sambon tycket att jag var lite fånig...han förstår inte den stopra sorgen och längtan som bor i mitt hjärta. Visst längtar han åxå...men han slipper ju alla hormon-bergochdalbanor och klocktickerier som dundrar som värsta kyrkklockan i mig...han har inte den stora svarta bottenlösa längtanstyngden i bröstet...hans är bara liten och lite ljusgrå ännu....Jag blev arg...arg på att han inte förstod...och jag ville inte ta emot hans tröst....vill inte att han ska analysera mina känslor...bara se dem, acceptera dem och trösta när jag är liten. Tog sen emot, sökte trösten...hade sex...och rev sen hallen...Mår bätre nu ;)
Men oj vad jag är glad att jag har bloggen, här kan jag älta ur mig alla mina känslor istället för att ösa allt över sambon...när han ändå inte förstår...Här känner jag att Ni finns, som stödjer mig och förstår, suportar mig, hoppas med mig och sörjer med mig, och inte minst ger mig tips och värdefulla upplysningar... Det betyder så oerhört mycket.. TACK! Tack för att ni lyssnar, supportar, stödjer och tipsar. TACK!!!
Det är svårt
Det är svårt att syskonlängta....nu finns det till och med i vetenskaplig skrift...det känns på något vis skönt...bekräftande...
Men även så kallad sekundär barnlöshet förekommer och kan medföra svåra psykiska påfrestningar. Sekundär barnlöshet innebär att paret har ett eller flera gemensamma barn, men vill ha fler utan att lyckas.
För de flesta innebär barnlösheten en livskris. Den rör vid så djupa bottnar inom oss. Kvinnor kan längta starkt efter att få vara gravida och föda. Att få barn är både för män och kvinnor ofta en bekräftelse av den egna identiteten och av kärleken. Önskan att bygga en familj, vara förälder och leva med barn är ett annat viktigt skäl att vilja ha barn. Att ha ett gemensamt barn och förgäves försöka få ett syskon kan upplevas som lika svårt.
För en del kan det till och med vara ännu svårare. Barnet kanske har kompisar som får syskon och önskar sig en lillebror eller lillasyster. Och dessutom vet mannen och kvinnan vad de går miste om. De har varit med om graviditet, förlossning och spädbarnstid och kan längta efter att få uppleva det igen.
Den psykologiska krisen vid ofrivillig barnlöshet liknar delvis kriserna vid andra svåra upplevelser, till exempel anhörigas dödsfall eller egen kronisk sjukdom. Det som skiljer barnlösas kris från många andra livskriser är att den ofta blir så plågsamt utdragen.
Under åratal av utredningar och behandlingsförsök slits man ofta fram och tillbaka mellan oroligt hopp och djupaste förtvivlan. Man har kanske lyckats nå fram till att börja bearbeta livssituationen när en ny behandlingsmöjlighet dyker upp. Man läser en tidningsartikel om en ny metod eller får ett förslag av sin läkare. Om den nya möjligheten prövas och misslyckas är man plötsligt tillbaka i krisens första faser igen.
Att krisen blir så utdragen beror också på att de svåra känslorna lätt väcks till liv igen av förändringar i tillvaron, till exempel när syskon och vänner får barn.
Man känner sig avvikande och tycker att ingen utomstående kan förstå hur det är. Ofta bygger detta på dåliga erfarenheter. Påträngande frågor, dåliga skämt och välmenta, hurtiga råd från anhöriga och andra i omgivningen gör många barnlösa pars tillvaro ännu svårare än den annars skulle varit.
Det lustfyllda försvinner lätt när samlivet blir starkt målinriktat och allt mer handlar om att åstadkomma befruktning.
se hela texten här:
http://www.apoteket.se/rd/d/3271#no2
Hur går det?
Jo jag stoppar in vagiatorer....jag kletar ner trosor och dito skydd...jag stoppar in vagiatorer...jag kletar.... osv
Fysiskt...jag blöder iaf inte. Blodet försvann rent magiskt vid första vagiatoren. Brösten ömmar lite...men som sagt så tillför jag lite progesteron.....
Psykiskt...jag hoppas som jag aldrig hoppats förrut...farligt...jag är rädd att jag kommer att bryta nacken när jag slår i verklighetens golv i mellandagarna. Blödandet vid ÄL, ett missat sexoch en omedelbar kiss diret efter sex (pga av blod) gör att tvivlet gror starkt...förutsättningarna är inte de jag hoppades på.
Är aktiv i bebisverkstaden på familjeliv...nyss var det en som kom...och gick...Hon presenterade sig och i nästa inlägg var hon gravid...med tredje barnet....Alla tre barnen på första försöket...juste att hon delar med sig...det där värmer så de hjärtan som fått vänta åratal på pluss och bebisar. Inte missunnar jag henne hennes barn och graviditet...men ibland önskar jag att jag åtminstone inte behövde få veta så mycket...
Fysiskt...jag blöder iaf inte. Blodet försvann rent magiskt vid första vagiatoren. Brösten ömmar lite...men som sagt så tillför jag lite progesteron.....
Psykiskt...jag hoppas som jag aldrig hoppats förrut...farligt...jag är rädd att jag kommer att bryta nacken när jag slår i verklighetens golv i mellandagarna. Blödandet vid ÄL, ett missat sexoch en omedelbar kiss diret efter sex (pga av blod) gör att tvivlet gror starkt...förutsättningarna är inte de jag hoppades på.
Är aktiv i bebisverkstaden på familjeliv...nyss var det en som kom...och gick...Hon presenterade sig och i nästa inlägg var hon gravid...med tredje barnet....Alla tre barnen på första försöket...juste att hon delar med sig...det där värmer så de hjärtan som fått vänta åratal på pluss och bebisar. Inte missunnar jag henne hennes barn och graviditet...men ibland önskar jag att jag åtminstone inte behövde få veta så mycket...
TACK!
Jag är inte uppe ännu...men jag är inte allra längst ner i uppgivenhetshålan...Jag känner mig fortfarande mentalt utbränd och funderar på om jag orkar och hur jag ska orka...men gråten lurar inte runt hörnet hela tiden.
Ert stöd och omtanke är en mycket stor del av att jag nu är på väg upp igen.
Tacksammaste tack!
Uppgivenhetshålan
Där är jag nu....
Det är mörkt där...och kallt...och ensamt....
Jag blir trasig där, trött och ledsen
Jag känner mig mentalt utbränd....
För drygt ett år sedan tog jag ut spiralen med ett hopp om att inom ett halvår vara gravid...det blev jag...två gånger... istället för graviditetslycka har ret bara handlat om missfall och cykel-problem.
Jag vet inte hur jag ska orka mer...
Gråten stockar sig i halsen från och till hela dagarna....Skulle helst bara vilja gå hem och sjukskriva mig...men jag är ju en dktig flicka så jag stannar på jobbet, har möten, driver igenom, fixar, ordnar och producerar...allt men etthalvstelt och påklistrat leende. När jag komemr hem är all ork slut...jag orkar bara gå och lägga mig... har sociala tillställningar inbokade...vet inte om jag orkar...lusten finns inte....
Jag känner mig trasig och mycket, mycket liten
*suck*
Det är mörkt där...och kallt...och ensamt....
Jag blir trasig där, trött och ledsen
Jag känner mig mentalt utbränd....
För drygt ett år sedan tog jag ut spiralen med ett hopp om att inom ett halvår vara gravid...det blev jag...två gånger... istället för graviditetslycka har ret bara handlat om missfall och cykel-problem.
Jag vet inte hur jag ska orka mer...
Gråten stockar sig i halsen från och till hela dagarna....Skulle helst bara vilja gå hem och sjukskriva mig...men jag är ju en dktig flicka så jag stannar på jobbet, har möten, driver igenom, fixar, ordnar och producerar...allt men etthalvstelt och påklistrat leende. När jag komemr hem är all ork slut...jag orkar bara gå och lägga mig... har sociala tillställningar inbokade...vet inte om jag orkar...lusten finns inte....
Jag känner mig trasig och mycket, mycket liten
*suck*
Om att skriva "rätt saker"
Det som står nedan fick jag nyss i ett mail av en person som jag är en blandning av bekant och vän med. Omständigheterna gjorde att jag berättade min historia för henne...när jag berättade var det inte ens jobbigt fast hon var nygravid...det syntes på hela henne att hon verkligenverkligen brydde sig...och bryr sig
För övrigt ville jag bara tala om att jag har tänkt på dig sen vi sist sågs och hoppas att du mår bättre. Jag mår fysiskt sämre just nu, men har genom din historia fått lite perspektiv på min situation och klagar inte... Man ska vara tacksam för att det fungerar som det ska. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något vis också, men som sagt - du ska i alla fall veta att jag tänker på dig och sympatiserar så mycket man kan utan att ha gått igenom samma sak
Ibland blir det bara rätt...att få sådant här det värmer så mycket...mer än vad hon förstår...och det hjälper...hjälper att fortsätta resan mot syskon.
Tack!
För övrigt ville jag bara tala om att jag har tänkt på dig sen vi sist sågs och hoppas att du mår bättre. Jag mår fysiskt sämre just nu, men har genom din historia fått lite perspektiv på min situation och klagar inte... Man ska vara tacksam för att det fungerar som det ska. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något vis också, men som sagt - du ska i alla fall veta att jag tänker på dig och sympatiserar så mycket man kan utan att ha gått igenom samma sak
Ibland blir det bara rätt...att få sådant här det värmer så mycket...mer än vad hon förstår...och det hjälper...hjälper att fortsätta resan mot syskon.
Tack!
Inte 10 000 röda rosor
men väl 20 röda rosor fick jag av sambon idag.... Det värmde....
och faktiskt mår jag ganska bra...det blev mer ett bistert konstaterande denna månad.
och faktiskt mår jag ganska bra...det blev mer ett bistert konstaterande denna månad.
Tid för reflektion...och rota i sitt inre
Jag har blivit coachad på jobbet... och ska fortsätta att bli det under hela hösten. Det är intressant, berikande och skrämmande. Berikande för att jag lär känna mig själv bättre och skrämmande av samma orsak. Fick en fråga idag (bland många) "vilken är din största besvikelse?" och insåg att vårens missfall i ensam och härskande majestät står som en solklar vinnare i den kategorin. Lite överaskande fast ändå inte. Att de händelserna så ensamt och tydligt kan överskugga allt annat, hur sådant som jag annars skulle ha sett som stora besvikelser ses som så bagatellartade. Jag började gråta...det blev känslosamt och fyllt av många känslor från mig och förstående från min coach samtidigt som hon hade en förvåning över hur jag orkat med våren (våren -07 var turbuelnt för mig och många av mina nära på många lika och olika sätt som starkt har påverkat mig men inte har vetnilerats i denna blogg). Jag fick höra att jag är stark #hur hittar du styrkan?". Ja hur hittar jag styrkan? En viktig del är bloggen...att få skriva av sig. En annan viktig del är mina nära och kära...att få prata av sig. För mig är det en styrka och en källa till kraft att ösa ur mig...att inte hålla allt inom mig och att veta att det finna andra som åxå har det tufft...att jag inte är ensam....att det finns de som förstår, peppar och bryr sig om...bryr sig om mig....
Beslut är tagna!
Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag inte orkar längre...att jag inte orkar räkna och hoppas, ha stenkoll, vara ledsen, vara låg, och avundsjuk. Jag vill njuta av livet här och nu.... jag vill känna att ett barn till är en välsignelse men inte livsavgörande. Jag har ju min allra bästaste tjej hemma...som faktiskt är mitt allt, min kärlek min..... min underbaraste goaste. Jag vill inte vakna upp hur denna frustrerande bebisverkstad och inse att jag förlorat viktig tid med henne för att jag varist så fokuserad på det som jag inte har istället för att ta vara på det som jag har!
Känns sunt, känns rätt. Känns skönt att fatta beslut.
MEN jag har INTE get upp... INTE tagit PAUS... försöker bara slappna av i mina försök, att inte fokusera...att inte bry mig om tiden...utan det handlar mer om attityden till bebisverkstaden.
men det är inte allt...fler beslut är tagna...
Jag avslutar min akupunktur. Utav många anledningar. Jag tycker det är obehagligt, jag har lätt ångest för att gå dit...och för det betalar jag pengar. Jag har inte märkt det allra minstaste resultat på bebsifronten åt de positiva hållet utan snarare tvärtom. Jag fick ingen ÄL och blödnigarna och pms´en är värre än någonsin.
och ännu fler beslut....
Jag har istället bokat tid hos en zonterapist. Jag tror att det ger mig mer, att det passar mig bättre... och jag känner en som blivit gravid på det viste och jag känner till flera.... så detta känns....känns bara bättre helt enkelt. Jag vet att även zonterapi kan göra ont. Men det är ingen som sticker nålar i mig....hårdhänt massage...det är skönt...den smärtan kan jag ta och nästa njuta av....
Känns sunt, känns rätt. Känns skönt att fatta beslut.
MEN jag har INTE get upp... INTE tagit PAUS... försöker bara slappna av i mina försök, att inte fokusera...att inte bry mig om tiden...utan det handlar mer om attityden till bebisverkstaden.
men det är inte allt...fler beslut är tagna...
Jag avslutar min akupunktur. Utav många anledningar. Jag tycker det är obehagligt, jag har lätt ångest för att gå dit...och för det betalar jag pengar. Jag har inte märkt det allra minstaste resultat på bebsifronten åt de positiva hållet utan snarare tvärtom. Jag fick ingen ÄL och blödnigarna och pms´en är värre än någonsin.
och ännu fler beslut....
Jag har istället bokat tid hos en zonterapist. Jag tror att det ger mig mer, att det passar mig bättre... och jag känner en som blivit gravid på det viste och jag känner till flera.... så detta känns....känns bara bättre helt enkelt. Jag vet att även zonterapi kan göra ont. Men det är ingen som sticker nålar i mig....hårdhänt massage...det är skönt...den smärtan kan jag ta och nästa njuta av....
Vad man är lustig...
Jag har precis haft mens...det kom mycket och det gjorde ont...men några mornar nu så ha jag mått lite illa ett tag...då åker tankarna till funderingar att det finns de som är gravida och har mens....fast jag vet att så inte är fallet för mig...men ändå...jag vill ju så gärna...
Känner mig usel
Har gått in så djupt i det här barnskaffandet att jag nu känner hur det påverkar mig och min omgivning allt för mycket...speciellt straxt innan mens och under mensen.
Jag orkar inte vara trevlig...och jag orkar inte ritkigt vara mamma åt A, inte den mamman jag vill vara i alla fall...Känner ett sådant enormt behov av att vara själv, vara ifred....
Orkar inte glädja mig med andras framgång
Orkar inte vara trevlig
usch vad jag tycker illa om mig själv just nu!
Jag trodde jag var stark
Just när jag trodde att jag var stark så dunsade jag ner på botten igen...snabbt , obamhärtigt och hårt....och det var tydligen inte särskilt svårt.... Såg magen på en av tjejerna i f-gruppen som jag skulle ha haft barn som nästan samtidigt (i sep) om jag inte hade fått MF och läste sedan ett inägg på ett forum om att en tjej som jag kämpade tillsammans med nu var i v 28...det hade jag åxå kunnat vara.
Såklart att jag är glad för deras skull...men idag kändes det...och jag var så oförberedd på det...
Såklart att jag är glad för deras skull...men idag kändes det...och jag var så oförberedd på det...
Ledsen-natten
Inte i natt men natten innan var denna månads lessen-natt. Till råga på allt blev jag osams med M om hur mycket han bryr sig egentligen och hur stor hans vilja att få syskon är. Jag VET...skitlöjlig diskussion.... men jag var hormonstinn av antingen PMS och mens och grusade förhoppningar eller av MF-hormoner och grinade och var allmänt ologiskt. M försökte säga att "det är ju så här det är" och "vi visste ju att det kan ta tid"...Jomenvisst var det de helt korrekta kommenatrerna just nu - NÄ just det heklt fel...jag ville bara bli klappat och syndtyckt och får höra "nästa gång blir det säkert en bebis".
M är dessutom skitkass på att ta mig när jag hamnar i de här situationerna - jag har en tendens att bre på lite och hkoppla på lite ovidkommande grejer och M fattar inte att jag egentligen abar är hormon-lessen och blir försöker förklara alternativt bli sur själv efersom jag gärna anklgara honom för saker som inte är direkt justa....Absolut en lyckad natt....
Så jävla onödigt.
Nu är alla fall mensen på upphällninegn och som i ett trollslag så är jag på bar humör igen och börjarb räkna lite på när nästa ÄL kan tänkas komma. Njute av min Monster-prinsessa och koncentrerar mig på att hon faktiskt fyller två år (iof igår men, men). Jag blev så emotionell när jag skulle sjunga för henne att jag började gråta - Sann kärlek! (Vad löjliga morsor är ;)
Nu är det midsommar och väderprognosen är....inte lysande...ganske mycket regn lite här och var utlovas. Ja då faller det sig ju självklart att vi åker till Kolmården och tältar...Jomenvisst! Mycket bättre recept på en luckat midsommarafton finns inte.
Nuska jag till frissan ochg bli tillsnyggad och sen till apoteket och köpa lite grejs mot A´s ögoninflammation (moder natur var bussig och gav henne en sån i födelsedagspresent) samt lite annat näsjox till mig eftersom jag fårr bihåleinflammation.
GLAD MIDSOMMAR!
M är dessutom skitkass på att ta mig när jag hamnar i de här situationerna - jag har en tendens att bre på lite och hkoppla på lite ovidkommande grejer och M fattar inte att jag egentligen abar är hormon-lessen och blir försöker förklara alternativt bli sur själv efersom jag gärna anklgara honom för saker som inte är direkt justa....Absolut en lyckad natt....
Så jävla onödigt.
Nu är alla fall mensen på upphällninegn och som i ett trollslag så är jag på bar humör igen och börjarb räkna lite på när nästa ÄL kan tänkas komma. Njute av min Monster-prinsessa och koncentrerar mig på att hon faktiskt fyller två år (iof igår men, men). Jag blev så emotionell när jag skulle sjunga för henne att jag började gråta - Sann kärlek! (Vad löjliga morsor är ;)
Nu är det midsommar och väderprognosen är....inte lysande...ganske mycket regn lite här och var utlovas. Ja då faller det sig ju självklart att vi åker till Kolmården och tältar...Jomenvisst! Mycket bättre recept på en luckat midsommarafton finns inte.
Nuska jag till frissan ochg bli tillsnyggad och sen till apoteket och köpa lite grejs mot A´s ögoninflammation (moder natur var bussig och gav henne en sån i födelsedagspresent) samt lite annat näsjox till mig eftersom jag fårr bihåleinflammation.
GLAD MIDSOMMAR!
Om att slapna av
Det finns så många som anser att man blir gravid bara man slappnar av och inte tänker på det...
Det är bullshit!
De som säger så är troligen de som blir gravida på första-andra försöket.
De som blir gravida när de slutat kämpa, räkna, ivf:a osv hade med största sannolikhet blivi det ändå vid just det tillfället...slumpen. För det är ju så att det är många som går igenom IVF och blir gravida...jag kan aldrig i livet tänka mig att de "inte tänker på det" och "slappnar av".....
Jag tänker på det...oftast...och jag är övertyygad att just denna ÄL...det är ÄL med stora bokstäver som kommer att ge mig och M en bebis i februari
Det är bullshit!
De som säger så är troligen de som blir gravida på första-andra försöket.
De som blir gravida när de slutat kämpa, räkna, ivf:a osv hade med största sannolikhet blivi det ändå vid just det tillfället...slumpen. För det är ju så att det är många som går igenom IVF och blir gravida...jag kan aldrig i livet tänka mig att de "inte tänker på det" och "slappnar av".....
Jag tänker på det...oftast...och jag är övertyygad att just denna ÄL...det är ÄL med stora bokstäver som kommer att ge mig och M en bebis i februari
