Viktigt meddelande
Jag är tillfreds med mig själv!
Sug på den...
Mannen är en vecka i Kina - trodde mest jag skulle sakna den andra halven i vårt gemensamma logitikföretag, men jag saknar HONOM. kärlek. Skön känsla!
Privatlivet och allt jag i höstas gick i spinn på där har landat på en realsitisk nivå. Fortfarande högpreseterande effektiva Tisalen, men på en mer lagom nivå. Där jag faktiskt klarar av att säga nej, prioritera bort och klarar av att hantera oväntade saker.
(känns lite trist nu när jag är på rätt sida privat att jag inte kommer att vara i Helsingfors den 12.e...men så är det)
Jobblivet är fortafarande inte löst, men det är inte mitt fel. Det beror på handlingsförlamad chef. Däremot hjälper min coach mig JÄTTEMYCKET. Jag sätter gränser och säger nej. Och jag växer som människa och jag är stolt över mig själv.
Det är så skönt och befriande att må bra att jag nästan gråter när jag skriver detta. Gråter för att jag kanske förts nu fattar hur jäkla dåligt jag mådde förra året.
Mannen har fått sin vanliga Tisalen tillbaka....och det gillar han...och det märks...och det är väldigt, väldigt skönt det åxå ;)
Jag skriver det igen... JAG MÅR BRA!
Sug på den...
Mannen är en vecka i Kina - trodde mest jag skulle sakna den andra halven i vårt gemensamma logitikföretag, men jag saknar HONOM. kärlek. Skön känsla!
Privatlivet och allt jag i höstas gick i spinn på där har landat på en realsitisk nivå. Fortfarande högpreseterande effektiva Tisalen, men på en mer lagom nivå. Där jag faktiskt klarar av att säga nej, prioritera bort och klarar av att hantera oväntade saker.
(känns lite trist nu när jag är på rätt sida privat att jag inte kommer att vara i Helsingfors den 12.e...men så är det)
Jobblivet är fortafarande inte löst, men det är inte mitt fel. Det beror på handlingsförlamad chef. Däremot hjälper min coach mig JÄTTEMYCKET. Jag sätter gränser och säger nej. Och jag växer som människa och jag är stolt över mig själv.
Det är så skönt och befriande att må bra att jag nästan gråter när jag skriver detta. Gråter för att jag kanske förts nu fattar hur jäkla dåligt jag mådde förra året.
Mannen har fått sin vanliga Tisalen tillbaka....och det gillar han...och det märks...och det är väldigt, väldigt skönt det åxå ;)
Jag skriver det igen... JAG MÅR BRA!
Trotsålder, no shit!
Just när man hanterar trotset är det inte alltid kul. Lillasyster T kan just nu högst troligt få den mest barnlängtande kvinna att känna att livet är bra utan barn, jag lovar. Bättre preventivmedel och längtan-bot finns inte just nu.
Just när man byter platser runt bordet på hennes begäran, eller försöker natta ett skrikande inferno är det inte allas kul...men när man återberättar så skrattar man nästan så man kiknar... för sen är det ju roligt...roliga historier....
...men i morse hade jag inte min störtsa stund som den ömma pedagogiska modern....utan snarare somd en rödglöggande sociopatmamman. Tror nästan att socialen stpd och lurade runt hörnet.
-17 grader och T ska INTE ha några ytterkläder. Å nej inte under några omständigheter. Men om hon ska så ska Storasyster A klä på henne. Storasyster A är redan färdig och är ute och väntar. Jag spjärnhåller och tvångsklärpå en vilt sprattlande och skrikande inferno som jag när tålamodet brustit kastar ut i snön så hon slutar att slita av sig det som jag just satt på. - 17 borde kännas motiverande för ytterkläder...men nej. T har snart slitit av sig mössa, knäppt upp jackan och ena skon och strumpan. In med ungen på med kläderna (fasthållning, tokskrik från Mig, tokskrik från T) och sen ut med henne igen. Snabbare än en blixt så är mössan av, fötterna barfota och jackan uppknäppt. Jag skiter i henne, hon får fan frysa. Jag har aldrig varit så arg på en unge förrut. Så arg att jag nästan, nästan skulle ha kunnat tycka det var okej att slå ett barn (jäkla tur att spärren änndå finns). Stuvar ner skor mm i en påse och trycker ner ungen bak på cykeln. Nu gråter hon bara, hon fryser...nähä. Strumpor, skor, mössa och jacka åker på igen, men denna gång på en villig unge. Men inte vantarnej, nej, nej det ska T inte ha. Nä varför det. Det gör inte ont att cykla utan vantar... Halvvägs till dagis har hon ångrat sig - jag skiter i det. Hon få fan frysa. Mitt tålamod är på maximalt många minusenheter.
På dagis är hon väldigt kramig och jag får knapt åka därifrån...Vi säger förlåt till varandra och myskramas.
Och nu efteråt...en ganska rolig historia att berätta och med en vetskap att så många vinterveckor är det inte kvar och nästa vinter kan bara bli bättre för gud hjälpe oss om trotset inte tar andra och mndre vägar. Kanske ska be A att ta ett kvällssnack med Gud ;)
Just när man byter platser runt bordet på hennes begäran, eller försöker natta ett skrikande inferno är det inte allas kul...men när man återberättar så skrattar man nästan så man kiknar... för sen är det ju roligt...roliga historier....
...men i morse hade jag inte min störtsa stund som den ömma pedagogiska modern....utan snarare somd en rödglöggande sociopatmamman. Tror nästan att socialen stpd och lurade runt hörnet.
-17 grader och T ska INTE ha några ytterkläder. Å nej inte under några omständigheter. Men om hon ska så ska Storasyster A klä på henne. Storasyster A är redan färdig och är ute och väntar. Jag spjärnhåller och tvångsklärpå en vilt sprattlande och skrikande inferno som jag när tålamodet brustit kastar ut i snön så hon slutar att slita av sig det som jag just satt på. - 17 borde kännas motiverande för ytterkläder...men nej. T har snart slitit av sig mössa, knäppt upp jackan och ena skon och strumpan. In med ungen på med kläderna (fasthållning, tokskrik från Mig, tokskrik från T) och sen ut med henne igen. Snabbare än en blixt så är mössan av, fötterna barfota och jackan uppknäppt. Jag skiter i henne, hon får fan frysa. Jag har aldrig varit så arg på en unge förrut. Så arg att jag nästan, nästan skulle ha kunnat tycka det var okej att slå ett barn (jäkla tur att spärren änndå finns). Stuvar ner skor mm i en påse och trycker ner ungen bak på cykeln. Nu gråter hon bara, hon fryser...nähä. Strumpor, skor, mössa och jacka åker på igen, men denna gång på en villig unge. Men inte vantarnej, nej, nej det ska T inte ha. Nä varför det. Det gör inte ont att cykla utan vantar... Halvvägs till dagis har hon ångrat sig - jag skiter i det. Hon få fan frysa. Mitt tålamod är på maximalt många minusenheter.
På dagis är hon väldigt kramig och jag får knapt åka därifrån...Vi säger förlåt till varandra och myskramas.
Och nu efteråt...en ganska rolig historia att berätta och med en vetskap att så många vinterveckor är det inte kvar och nästa vinter kan bara bli bättre för gud hjälpe oss om trotset inte tar andra och mndre vägar. Kanske ska be A att ta ett kvällssnack med Gud ;)
Finns Gud?
Jag och Storasyster A filosoferar
Tisalen: Finns Gud och Jesus?
A: Klart att de gör?
T: Vart bor dem då?
A: Gud bor i alla fall i himlen, Jesus vet jag inte riktigt?
T: Vad gör dem då?
A: Typ betsämmer saker och så kan man fråga dem om saker?
T: Vad kan man fråga om då?
A: Man kan tex be Gud på kvällen att man ska bli snäll.
T: Jasså, kan man det?!
A: Jo fast det tar att man ber fyra kvällar innan det märks något.
T: Aha, kan man be om något annat
A: Ja tex att man ska rita fint, fast då räcker det med att be två kvällar.
T: Hur vet man det?
A: Det är sån´t man bara vet.
Återuppväckning
Skall återuppväcka min väl fungerade och beprövade soppa . Nu behöver det hända ngt och lite detox är inte helt fel. Jag kokar en omgång och kör nästa vecka till lunch och till kvällsmat
Den här bilden ska jag sätta upp på stort plakat!
Vad är viktigt?
Vad som är viktigt, vad som har betydelse blir oerhört tydlilgt när livet visar sin sköra sida. Och inte fan är det jobbet i alla fall.
Jag har analyserat mig själv och fattat vad jag behöver coach-hjälp med....
1) Säga nej! Inte bara säga nej, mena nej, faktiskt göra nej. Inte säga nej och göra ja. Jag tycker jag säger nej, säger ifrån, släpper på duktigheten, men det verkar inte gå hem.
2) Våga göra folk besvikna - se 1)
Herregud - jag tycker ju att det är jobbiht att säga nej till en offert....
Jag har analyserat mig själv och fattat vad jag behöver coach-hjälp med....
1) Säga nej! Inte bara säga nej, mena nej, faktiskt göra nej. Inte säga nej och göra ja. Jag tycker jag säger nej, säger ifrån, släpper på duktigheten, men det verkar inte gå hem.
2) Våga göra folk besvikna - se 1)
Herregud - jag tycker ju att det är jobbiht att säga nej till en offert....
Verkar bara vara fortsatt skit
Har inga hopp om ett bra 2011. Starten håller på att trycka ner mig i skoskaften totalt.
Ska verkligen ett år behöva inledas av begravning och sedan följas av influensa kombinerat med lunginflammation?
Lillasyster T är sjukare än sjukas. Telefonsamtalen till1177 har varit många. Besök till vårcentral 1 st. Besök hos barnakuten 1 st och fler lär det bli så som det här ser ut.
Mammahjärtata värker och oron sitter som en klump. Dryga 40 graders feber som inte ger sig, lunginflammation som inte släpper, men det värsta av allt är nästan att mitt vildmonster bara är en slapp sovande disktrasa....
Ska verkligen ett år behöva inledas av begravning och sedan följas av influensa kombinerat med lunginflammation?
Lillasyster T är sjukare än sjukas. Telefonsamtalen till1177 har varit många. Besök till vårcentral 1 st. Besök hos barnakuten 1 st och fler lär det bli så som det här ser ut.
Mammahjärtata värker och oron sitter som en klump. Dryga 40 graders feber som inte ger sig, lunginflammation som inte släpper, men det värsta av allt är nästan att mitt vildmonster bara är en slapp sovande disktrasa....
Dragkamp
Det dras i mig från alla håll på jobbet. Vi är underbemmannade och jag blir överbelamrad med det ena och det andra i skaln viktigt till superviktigt till prioriterat och akut.
HJÄLP!
Tur att coach K ska prata med mig på fredag. Kanske kan hon hitta mer tid eller fler nej till mig.
Nämnde jag att barnen passar på att vara sjuka åxå?
HJÄLP!
Tur att coach K ska prata med mig på fredag. Kanske kan hon hitta mer tid eller fler nej till mig.
Nämnde jag att barnen passar på att vara sjuka åxå?
