Vad är det jag känner?

Jag tror att jag har känt de första rörelserna...

LYCKA!

Saknad

När jag varit bort från bloggen och datavärlden så här länge inser jag hur mycket jag har sknat den. Jag har saknat att skriva av mig och ventilera. Försökte på papper...men det substitutet var ite vad jag sökte.

Min enormt svullna mage och enorma illamående innan jag åkte till Åre måste ha varit en magåkomma elelr en reaktion på den enorma jobbstress som jag just nu har...känner redan nu lätt ångest för de närmsta veckorna... Hursomhelst så gick den enorma svullnaden och illamående över efter ngn dag...och nu är magen bar normalfet för att befinna sig i gränslandet mellan v 13 och 14.

På torsdag är det jobbfest...undrar vad jag ska ha för läckert på mig då? En rund fin gravidmage är söt att visa upp...en fläskig mage utan midja är sådär föga smickrande...

KUB, officiellt, byxor och Åre

KUB-testet gick hur bra som helst. Liten visade sig från sin allra bästa sida och gjorde precis som BM sa så att hon kunde mäta alla viktiga mått och se så att allt som skulle vara på plats var på plats.
Resultatet var strålande. Risken är 1 på 8654 att det ska vara ett kromosom fel....jag är alltså gansla lugn nu.

Jag blev även omdaterad. Liten i magen börjar bli "stor" och mätte 5 cm får huvud till stjärt vilket motsvarar att jag skulle vara i v 11+6 ( i slutet av v 12 alltså)...fast jag vet att v 11+4 är mer troligt eftersom jag har stenkoll på både ÄL och sex.

Dagens vikt: 67 kilo

I går trodde jag dock inte att jag skulle kunna ta mig iväg till stockholm idag...jag mådde så illa att jag trodde jag blivit magsjuk...men det hade jag inte...jag mår lika jävla outhärdligt panikilla idag åxå....det enda so hjälper liiite är att maxa mit mattintag...men helst med vaniljyoghurt, flingor och mackor...en näringsmässig katastrof...men det skiter jag i för då blir det uthärdligt i alla fall.
I allt man läser ska illamåendet bli bättre från v 12...jag har hitills inte mått så här illa...det värsta är nog att jag inte får kräkas...skulle gärna göra det för att liksom lätta på trycket. Resan till Åre (som börjar tiiidigt i morgon bitti) kommer att bli en mardröm om jag ska må såhär.

Jag firade ialla fall dagens resultat med att ringa min närmaste och berätta den goda nyheten...nu är min graviditet officiell!
Jag passade även på att inhandla ett par justa mammabyxor modell jeans. Min mage är så fet, svullen och känslig att jag inte har den allra minsta möjlighet att ha vanliga byxor på mig.

Som sagt så åker vi till Åre i morgon...Kommer tillbaka efter påsk.

Glad påsk på er!

Kramar från en illamående men lycklig Tisalen

It´s alive and kicking

Går in i vecka 12 idag

VUL-dag

och vad fick vi se? Jo en ritkigt liten vilding till krabat....I allra högsta grad levande.

Leendet är stort och tårarna som trillar är tårar av glädje och lättnad.


På fredag är det KUB/NUPP...och det bara måste gå bra med det!

Jag är glad!

Repetition

Har inga som helst nya idéer för bloggeri....det är bara resultatet från VUL och UL nu i veckan som får plats i mitt huvud....

Jag är livrädd för att det ska vara tomt och dött...LIVRÄDD

Jag vågar inte en tänka tanken fullt ut....jag vet inte hur jag skulle kunna hantera det...det skrämmer mig...för jag ser bara svart, tomt och bottenlöst en bit ij på den väg som skylten med "nej, tyvärr" pekar åt.

kl 11:30 på onsdag är det VUL

Jag återkommer efter det....


Aldrig ska man vara nöjd

Jag har haft MYCKET molvärk...jag har avskytt den för jag har förknippat den så starkt med begynnande MF. Nu har jag inte haft ngn på två dagar....jag blir orolih....och börjar undra vad som är fel.

Jag har mått illa från och till...inte jätteilla utan sådär alldelles lagom så att jag vet att det är ok....det gör jag inte längre.....oron kommer.

Jag har blivt "fet" och rund om magen....och haft två dagar av mamma-byxor. Idag är magen inte alls lika svälld och jag har mina vanliga jeans....jag blir orolig...vad är fel...

Jag VET rent förnuftmäsigt att vid denna tid i graviditeten är det normalt att sluta må illa, att svullenheetn lägger sig till bebismagen kommer och att molvärken ger sig.....men det spelar ingen roll avd jag förnuftmässigt vet. Jag VILL ha en massa symptom på att allt är som det ska fram till den dag då jag känner de första rörelserna, då jag så konkret vet att liten lever.

Jär så jäkla nojjig inför onsdagen VUL. vad kommer jag att få se eller inte se? Det känns som eoner av tid till onsdag kl 11:30 samtidigt som det bara är några dagar. Kommer livet te sig ljust och glatt efetråt eller bara nattsvart mörker?
För att inte tala om KUB/NUPP testet och dess VUL om en vecka...får jag höra det jag vill då? Eller kommer jag att få besöka mörkret då?

Vågar inte rirkigt fundera på det....för det känns bara allt för jobbigt

Inskriven och klar

Jag har världens gulligaste BM, så är det bara! jag har samma nu som när jag väntade A.

Fylleriblanketten var väldigt allround med val som "ofrilvilligt barnlös, antal år" och sedan massor av val på hur man sedan slutligen lyckats bli gravid. Det tyckte jag var bra.

Mina värden så bra ut.

HB 125
Tryck 100/60
Socker 4,3

Däremot ngt förhöjda proetin och äggeviteämnen i urinen så sådana tester kommer jag att få fortsätta att ta.

Vi pratade om min trassliga väg för att komma hit och om min oro som inte vill släppa om att det nu är dött...nu längtar och bävar jag till nästa vecka när jag ska göra VUL...då kommer jag att vara i 11+0.

Blod....

...men denna gången nget läskigt blod utan blod ur armen.

jag är nys hemkommen från Stockholm och MamaMia för att inför UL nästa vecka lämna lite blod. Själva proceduren tog...två minuter...max. Jag var borta från jobbet i 4 h. Skönt att sova på tåget...Nästa vecka får jag svaret.

Lämnade blod även förra veckan...inför denna fredags inskrivning hos BM. Jag vägde och längde mig åxå. Vikten var inte full så skrämmande som jag trott...även om den var för mycket men jag hade ju liksom inget bra ingångsvärde. hursomhelst så vägde jg för en vecka sedan ca 65 kilo.
Det mest anmärkningsvärdamen besöket var ändå att jag på "äldre dar" växt 1,5 cm. Jag har i alla år gått omkring och trott att jag är 160,5 cm...men jag är tydligen 162 cm. Det är bra för då ser ju mitt BMI med ens mycket bättre ut ;)

V11 i morgon och mamma-byxor premiär

Det är inte klokt...men jag kan inte ha mina vanliga byxor längre...det spänner och gör ont...jag letade fram mamma-brallorna. Sambon garvade...Jag tycker byxorna är sköna så nu får det bli såhär

Barn är inte korkade

Jag har blivit fet!.

Jag har inte gått upp jättemånga kilon (det hade jag redan innan...ja i alla fall sådär en 4 som kommit till på vågen och mer i fett eftersom jag tränat nästan ingenting hela hösten), två kanske... men magen är fet nu...den brukar vara platt...den är nu allt annat än platt och midjan är ickeexisterande.

Så som jag ser ut nu såg jag ut i v 17 när jag väntade A. Jag är i v 10 nu.  Jag börjar längta till mammabyxorna. Att knäppa knappen i byxorna är ett minne blott...

A vill jätte gärna ha en lillebror och hon säger ofta att hon önskar sig en och ritar teckningar på hur lillebros ser ut.

Nu i helgen så duchade vi ihop, A och jag, och efter en stund pekar hon på min mage
"Mamma, har du en bebis i magen?"

De som inte känner mig skulle inte misstänkta något...det är ju absolut inte ovanligt att ha lite mage...men snart kommer det bli trixigt att dölja min feta mage för de andra...de som känner mig...en mage som på kvällarna eller om jag slappnar av tom blir karakeristiskt rund.

Vi har inte tänkt att berätta ngt för ngn mer innan den 14 mars. Då har vi gjort extra VUL samt KUB/NUPP test hos MamaMia. Det är 14 dagar till.... I helgen ska jag umgås med Mamma hela lördagen...det är svårt att lura sin Mamma...jag får helt enkelt ta  på mig min allra bylsigaste luvtröja....

Jag ska åxå leta rätt på min gamla kartong med mamma-kläder....förbereda genom att tvätta.

Jag klagar egentligen inte alls på detta, med tanke på hur mycket växtvärk jag har så borde magen växa....annars vore det skumt...men eftersom vi inte alls vill berätta förrän efter den 14:e så är det trixigt....

RSS 2.0