Väntanlängtan

Storasyster A ska åka långt, långt bort idag och inte komma hem förrän söndagkväll.

Eller långt och långt...Hon ska med sin Mormor till Moratrakten
Och en helg går ju fasligt fort och vi har varit borta från varandra förr, men då har jag varit borta och inte hon.
Och tänk, tänk om, det händer något.

Jag längtar redan till söndagkväll och hon är hemma igen (innan hon ens har åkt) så jag kan krama henne och vet att hon är hemma i hemmets lugna vrå. Min stora, lilla, fantastiska, envisa, superprinessa.

Jag har skitit i min vikt...tyvärr ville inte vikten ignorera mig utan har placerat sig på rumpa och lår...

Alvar, skärpning!

Storasyster A fanns redan inristad på den högra fotens insida. Igår var det Lillasyster Ts tur...på vänstra fotens utsida.
(Klart att jag ska klämma hit en bild så småningom).

Smärtsamt?
Ja oerhört, men värt det.

A gjorde jag för fyra år sedan...hos en annan tatuerare...jisses vilken skilnnad det är på tatuerare och tatuerare...kan lungnt säga att den som jag gjorde igår håller en enormt högre klass....men så är det
Jag vet iaf att jag är i trygga händern när jag ska göra om den jag har på axeln/ överarmen, om två veckor

Vansinnigt glad är jag för jag vet en som heter Frans Ullben som ska bli storebror.

Jag och Storsyster A vaccinerade oss idag. A mår prima. Jag mår prima...om man bortser från armen och axeln som gör kukifuckinghelveteont! Molvärker, öm och tokvärker av bara tanken att röra på den. Shit vad jag hoppas att det inte blir sämre...och rent utav lite bättre tills i morgon (så jag slipper se ut och känna mig som om jag nyss hade gått lös på armen med basebollträ) när jag ska hålla föredrag försisådär en 1000 persones.

Men håll i er vad skönt det är att Lillasyster T fått plats på samma förskola som A.

Uppenbarligen har Mannen haft en svacka, igår var han nästan som vanligt igen och har framförallt hittat lite av sin enegi igen.
Igår hade han bokat tid med saneringsfirman som ska ta bort alla asbetsrör i förrådet amt med rörfirma som ska byta vår gamla (från -61) fjärrvärmeväxlare mot en ny modern.
Han hade även hunnit med att sätta mått på vår planerade utbyggnad och då gett mig ett större kontor/ pysselrum.
Det blir nog bra det här.
Men vi borde umgås mer - han och jag...
Ni vet det som alla småbarnsföräldrar borde göra mycklet oftare än vad man faktiskt gör.

Det är en märklig stämning hemma hos familjen S. Det är spänt och konstigt mellan mig och Mannen. jag vet inte varför, vet inte vad det är, vet inte vad det beror på....
Berättar han inte snart vad det är, om det är något, elelr slutar med sina PMS fasoner så blir jag tokig.
Jag inbillar mig så klart allt och inget

Fast de aldrig var stilla, fotografen blev svettig och föräldrarna stirriga så blev ju resultatet helt enastående ;)





                              CENCUREN HAR VARIT HÄR

WHO skriver att de flesta dödsfallen sker för barn som drabbas och är under 2 år. Barn under 2 år får inte vaccinera sig (även om det kanske blir ändring på det nu).

Jag är egentligen inte rädd för svinis..men tänk OM...Hjärtat blir iskallt och magen en hård klump....Jag gillar inte OM.

Barnen får vaccinera sig tidigast v 49 och jag och mannen v 50. Det är sju evigheter dit...
Funderar på att iskallt försöka smita före i kön och vaccinera oss alla i nästa vecka. Min familj är en riskgrupp! Riksgrupp på grund av ettåring och orloug mammasjäl.

Vill inte skriva mer nu...för då måste jag tänka på det...och då kommer TÄNK OM och spökar...

Det var en gång, 2002, när jag var aningens mer vältränad än idag...





                          CENCUREN HAR VARIT HÄR

Jag har Storasyster A´s namn tatuerad på insidan av högerfoten, under fotknölen. Nu har jag beställt tid för att Lillasyster T ska få hamna på utsidan av den vänstra foten, under fotknölen. Nästa vecka är det dags

Att tatuera in A var något av det smärtsammaste jag gjort. Tatueraren frågade mer än en gång om jagvar säker på stället eftersom huden är så tunn och det är ett av kroppens nervtätaste ställen. men jag som tatuerat mig förr (återkommer om det) och tyckte det var en baggis var kaxig som fan. Tårarna rann, kallsvetten dröp och knogarna vitnade. Det var 25 minuters tortyr....
Jag är inte alls lika kaxig denna gång... Jag ska köpa "emmbla"plåster och bedöva bort det värsta.
Nu siiter säkert någon och läser som tycker att jag är en riktig pussy och att det inte är på riktigt om man inte kan ta smärtan...men vet ni...det skiter jag i.

Jag har som sagt en tauering till, på överarmen/axeln. Inte så stor men inte pytteliten. Jag gjorde den för 14 år sedan. jag har aldrig ångrat mig, tycker inte att den är ful...men den är inte så kul heller...och så sitter den lite fel (har av någon märklig anledning fläbbigare överarmar nu än när jag var 20...). jag frågade om den gick att snygga till/ göra om / rola till. Det gick. Så om tre veckor så ska den förvandlas till en/flerablommor/blomranka...Exakt vad är inte spikat...det blir som på Miami Ink och det ska ritas direkt på armen.

Kanske kan det bli en bild så småningom...

Någon eller några tusenlappar fattigare lär jag i alla fall bli.

13 månader sedan sist

mensen

Känns onödigt...den kunde gott ha fått hålla sig borta lite till när den ändå dröjt så länge...


Fram med menskoppen! Damma av och tvätta av. Undrar om den passar, jag har ju "den lilla" modellen och nu har jag ju fött barn och enligt alla principer så bör jag nu ha en större...

Men..tatatata...jag är så tight och fin ;) Den sitter som en smäck och är inte det allra minsta för liten! Jag har ju gnällt en del här i bloggen om att jag blev VÄLDIGT tajt efter förlossningen..och jag det märks för det är inte helt lätt att få in och ut den...men å andra sidan så minns jag åxå att man rätt snart får in snitsen så att jag slipper gräva med fingrarna upp mot livmoderna och se ut om händerna som om jag mördat någon.

hehehe...tight som en oskuld...inte så illa för en kärring om 30+ med två ungar ;)