Den fysiska utmaningen

Samtal med chefen var en lisa för chefen. Han hade visserligen inte läst mitt mail så noga men jag berättade och tårarna som blänkte i mina ögon talade nog sitt tydöliga språk.
Förståelse!
Lättad arbetsbörda!
Många tunga jobbstenar föll och med löfteatt inte en det lilla minsta grus ska läggas i min kärra under hösten.
Detta var en stor pusselbit på vägen.

Jag sover inte bra och magontet är kvar, men framtiden känns lite ljusare.

Nu ljög jag, jag sover bättre men det är iof med tabletthjälp. Känner bara en stor mörk ångest inför bara tanken att ens pröva att somna utan. Jag har en väg att vandra - kanske längre väg än jag tror.

Jag VET att jag borde kontakta sjukvården för hjälp - men jag törs inte - vill inte veta - vill inte höra. Så jag avvaktar lite till. Ger det magonda (för det är det som skrämmer mig mest) 14 dagar på sig att försvinna. Den 9 september fyller jag modiga 35 år. Har jag fortfarande ont i magen då så hoppas jag att min nyvunna mogenhet ger mig mod och förnufta att ringa min husläkare.

Jag har bokat en tid med min chef....jag har iof inte fått den bekräftad ännu men jag tra för givet att han och jag kommer att prata på torsdag eftermiddag. Jag måste det!

Jag sover lite bättre nu - men det är å andra sidan inte så konstigt eftersom jag, på grund av slemmet i bröstet som inte vill ge sig, är inte på 4:e kvällen med Coccilana och alvedon (härligt opium preparat som fungera som en smäck på besvärlig hosta och som en trevlig bieffekt gör att man somnar så sör så skönt).
Det som är skrämmande med det hela är att jag fått smak för sömnhjälp. Jag skulle mer än gärna ha tillgång till sömntabletter - eller i alla fal insomningstabletter. Finns det ngn receptfri variant?

Jag har däremot tokont i magen. Det svider i magen. Så mycket att det ligger nära vad jag kan hantera i smärtväg. På tidiga mornar (innan jag vakna) och när jag precis gått upp och fram till jag ätit är det som värst. På dagen och kvällen är den en svidande, molande känsla som kommer och går. Smärtan är då allt från diffus till smärtoppar.

Det här gör mig llite orolig - vart är jag på väg?

Har tränat hårt och strategiskt i sommar med Blodomloppet 26 augusti och Tjejmilen 5 sep som mål. Nu var det dags för formtoppning och nerdragning på träning för att ha mycket spring ibenen till tävlingsdagarna - det är då jag finner det lämpligt att bli förkyld....Där rök den formtoppningen och skitsurt är det att jag aldrig komnmer att få veta vad denna målmedvetna träning skulle ha kunnat ge mig för miltid....får helt enkelt anmäla mig till ett lopp till så att jag får veta ;-)
Hässelbymilen here I come

Gjorde en Tuch Up idag - några linjer som behövde korrigeras. Kroppen kände igen hur ont det gjorde och gör att tattuera sig. Är glad att jag inte har några fler tatueringsplaner ;)

Botox är Helt klart Guds gåva till bekymmersrynkan mellan ögonbrynen!

Tyvärr är jag väldigt okänslig för allt vad bedövningar, till viss del akohol och tydligen Botox i synnerhet. Botoxen fungerar och tar men släpper efter ca tre veckor i stället för efter dryga tre månader.
Med en tuch up klarar jag mig nätt och jämnt två månader.

Det kostar ju en hel del och min ekonomi klarar absolut inte av en påfyllnad i månaden....tyvärr för annars hade jag lätt gjort det.

Under sommaren har dock rybkan blivit oerhört mycket mindre - så resultatet är åndå en stor vinst för mig - så stor att jag kommer att göra om det till nästa sommar.

Varför just till sommaren?
Jo för att jag bekymmrar mig tydligen väldigt mycket när jag kisar mot solen så om somrarna blir det som värst.

End of rapport!

Klackarna är på och skjortans struken.
Tisalen är tillbaka i vardgane och på jobbet.
Nu gäller bara att inte göra verklighet av det begynnade stressmagsåret

Tur att semestern är över...snart...I morgon börjar vardagsverkligheten igen.

Tur att det inte ska drickas vin i veckorna längre så att skadorna från semestern hinner läka....

Visst låter det dramatiskt?
Det är det åxå!
Jag lider...det gör ont och jag måste vara omplåstrad.

När jag skulle öppna en flaska vin så satt korken riktigt, ritigt hårt. Jag skulle just ge upp men gav flaskan ändå ett försök till. Flllooop! Korken lossnade...tyvärr min nagel åxå...ja eller i alal fall halva nageln. För när korken lossnade for mitt ringfinger rakt på bältesspännet och jag bände loss halva nageln. SMÄRTA! BLOD!

Ännu dunkar fingret!

Man ska passa sig för alkoholen!