Den fysiska utmaningen

Snart är det dags för deras äggplock...deras första...Hans "killar" är inte många och de som finns är inte speciellt bra. Håller så tummarna att det ska gå vägen för dem....att de inte får de där telefonsamtalen de inte vill få innan fredagens återinförande. Jag är rädd att Han kommer att falla långt om det inte fungerar...Han ser det som självklart att nu, NU kommer det äntligen att bli barn...Han planerar redan sin föräldrarledighet.

Håller tummarna!

Nä vi har inte fått till det än....

Det är ju iof bara några dagar sedan jag kände att det skulle vara fysiskt möjligt, men jag känner sexstress.

Man ska ju "upp i sadeln igen".

Efter Storasyster A tog det sex veckor, men så var jag ju intakt i de nedre regionerna eftersom hon kom med snitt.

Jag har lust...men ändå inte.
Brösten är inte tillgängliga - de läcker.
Kroppen är lite småsaggig.
Det kanske gör ont.
Det var länge sedan...hur gör man....

Innan gravidieten var det 1,5 år av "nu har jag ägglossning kom så kör vi"-sex = noll spontanitet
Första delen av gravididitetn var det kladdproggisar = inte intressant (och inte så nykära att vi inte brydde oss...)
Under den senare delen av graviditeten: Gravida kvinnor är helt enkelt inte sexiga tycker sambon och jag förstår honom, tror vi fick till det en eller två ggr...

Båda barnen sover...vi sitter framför varsin dator...
Måste ta tag i det här!
eller måste vi?

Hur länge kan man vänta och ändå hitta tillbaka till varandra som par?



(Innan påsk "måste" vi efetsom jag har återbesök på KK då och ska berätta om det funkar eller inte...)

Jag är övertygad. Nu har jag skickat efter en spikmatta

Kommer såklart rapportera om allt fantastiskt denna kommer att bidra med

om man har sin treårig hemma

om både stor och liten vaknar kl 6

om mamma haft en usel natt

om liten råkar somna om lite spontant kvart i åtta

då älskar mamma tv...den kan stor titta lilte på medans mamma vilar och vips så finns det en pigg och snäll mamma en timme senare

(hehehe bland får jag till det...)

Det blev lite frågor kring mina vaginalkulor...


Vart kan man köpa dem?
Mina är köpta på apoteket. På deras intimavdelning. Märket heter "Trust in lust" och de heter "It takes two to tango geisha balls". Förpackningen är cerisrosa.

Vad är det för någe?
Den varianten som jag har består av 4 kulor och en "hållare". Två av kulorna är tyngre än de andra två Man kan använda kulorna en och en eller två tillsammans i hållaren. Detta innebär att man kan få fem olika "tunghets" varianter.

Hur använder man dem?
Jag började med en av de lättaste kulorna och har avancerat upp nu så att jag använder de bägge tyngsta i hållaren. När man klarar av att behålla de tyngsta över en långpromenad är man stark. Märker man inte av dem under en dag eller en långpromenad är bäckenbotten så stark att den klarar av att hålla in kulorna...har man lagt in lite för tungt (eller kankse precis växklat upp i vikt) kommer man märka att de långsamt glider ut.

Storlek och införande?
Mina är kankse ca 2,5 cm i diameter och känns inte stora (men jag är ju åxå van sedan innan gravditeten att använda menskopp och den är lite större), det är nog en vanesak. Med hållaren blir de något större. Om man som jag sprack en hel del under förlossningen känns de gigantiska första gångerna - det gjorde ont både att få in dem och få ut dem...men nu känns det helt okej. Lite glidmedel i slidöppningen elle rpå kulorna underlättar instoppandet...men man får passa sig för att ta för mycket för hur stark du än är kan de glida ur annars.

Hur ofta använder jag dem?
Minst 2-3 gånger i veckan och 1-6 h åt gången under "uppbyggnadsfasen". Nu för att behålla srtyrkan kan jag nog glesa ut till en gång i veckan.

Varför?
För att få tillbaka styrkan i bäckenbotten efter förlossningen
För att behålla styrkan i bäckenbotten
För att ndvika framfall
För att undvika inkontinens
och (fanfar....som guldkrina på verket) få ett bättre sexliv (har iof inte prövat ännu men det sägs så ;)

Jag kände det på mig...

Jag var bara tvungen att kolla

Vågen visar 62,9 kg. Det är minus 1,1 kilo sedan i måndags...

4 kilo kvar
2 kilo minus


so far



Jag är så jävla duktig!

Har nu avancerat upp till de tyngsta vaginalkulorna...jag är STARK...Nu känns kontrollen av bäckenet som förr och det är en underbar känsla.

Rekomenderar vaginalkulor till ALLA - fruktansvärt effektivt at träna upp bäckenbotten med efetrsom det är så lätt att glömma att knipa. Borde finnas i varje kvinnas byrålåda.

Och för de som undrar. Underlivet blir bättre och bättre och jag har gott hopp om att vi faktiskt ska kunna ha sex snart bara kidsen vill sova samtidigt och att samtidigt inte inträdffar mellan 01.00 och 05.00...

Klippet gjorde susen.

Som singel har man "all tid i världen - man vet bara inte om det

Som sambon har man nästan all tid i världen - man vet bara inte om det

Med ett barn har man gott om tid - man vet bara inte om det*

Med två barn har tiden tagit slut - och det märker man!**




* Visserligen mindre tid än innan och man måste prioritera men oftast har man aldrig bråttom efter att man passat en tid utan kan lungt ta sig en lunch eller fika på stan eller gå i affärer och gå hem när man är "klar"

** Nu kan man aldrig lyxa med att bara gå och dra för är dte inte ngn tid som har med T att göra som man måste passa så finns det alltid en deadline för att hämta och lämna A på förskolan... För egenrligen är jag väldigt mycket mer laidback nu med barn nr 2 än med nr 1...fast jag har ingen tid att vara laidback på...

nu börjas det...

Jag har strl 38-39
Storasyster A har strl 24-25
Lillasyster T har strl 16

Vi har alltså ganska olika stora fötter kan man tycka.....tycker inte sambon....för vilka strumpor är mina och vilka är As och vilka är då Ts? Jag hittar våra strumpor i våra lådor i en salig blandning....Frågan är bara om jag verkligen har nytta av halksockor?

Ser fram emot samma vad gäller trosor....än så länge har han greppat att det är mina med spets och string och As med Kitty och Bamse  ;)

Och tänk bara intelligenstestet att sedan skilja på syrrornas kläder...

64.0 kg visade vågen i morse

-0,8 kg från start

5 kg kvar


Träningen går lysande! Jag gymmar på i vårt förråd 2 ggr i veckan. STARK...imponerande stark trots gravididet eller kanske just pga graviditet? Sen promenerar jag på.

Maten...tja..något bättre än förra veckan...jag jobbar på den biten

Det finns en första gång för allt....det är många förstagånger när man är ny i livet...

Nu var det visst dags för lillasyster Ts första förkylning.
Det rinner och täpps igen - Mamma pussar, torkar och suger*


* en fiffig grej som heter "näsfrida" gör så att man genom att suga kan "fräsa" småsmå barnnäsor

Kattpappan skrev ett inlägg förrut om samsovning och hur en rättvis fördelning av sängytan borde var (rättvist delat på antalet nyttjande personer eller efter kroppsstorlek?)

Hemma hos oss finns en säng på 1,60 m.... Min rättmätige del borde ju vara 80 cm....men Storssyster A kommer in mitt i natten var och varannan natt (det är tydligen tråkigt i hennes egen säng...) och Lillasyster T får jag vara glad över om hon sover några timmar i sin egen säng. Oavsett uppdelning av sängen så borde jag ju åtminstone kunna få 40 cm...kan man tycka....

I natt sov jag på höger sida med benen i kors och ena armen ihakad i pyamasbrallorna...annars hade jag trillat ur sängen....först låg sa,bon snarkandes på rygg med händerna ovanför huvudet...sen låg systrarna på rygg axel mot axel....jag...funderade alvarligt på golvet.

På bilden är det gott om plats till mig om man jämför....det är min plats närmast kanten....

Med träningen går det alla tiders...nästan för bra....det är så skön egentid att gå ut i vårt "gym" i förrådet och sätta på hög musik och pina livet ur musklerna...att känna kroppen återgå till igenkännlighet och i min ägo...Sedan träningsnystarten har jag nu varit där tre gånger - varrannan dag har det blivit...jag var där igår och jag hade tänkt mig att gå dit i morgon...men nu säger kroppen stopp och belägg -  lite vila tack...jag lyssnar även om det är svårt.

Så här har jag tänkt mig träningen den närmsat tiden

Måndag: 1h 40 min promenad uppdelat på fyra (fram och tillbaka till dagis 20 min, till baysim 30 min, hem från babysim 30 min, fram och tillbaka till dagis 20 min)
Tisdag: gymmet 40 min, 1h 40 min promenad (1 h antingen som ren promenad eller ner på stan och äta lunch, de 40 minutrarna är tillägnat dagis)
Onsdag: minst 40 min promenad (dagis)
Torsdag: gymmet 40 min, promenad 1h 20 min (varav 40 min tillägnat dagis)
Fredag: Vardgasmotion (Då är storasyster ledig från dagis så det blir vad det blir beroene på vad vi hittar på)
Helgen: Vardagsmotion (ngn aktivitet brukar det bli i form av gympa eller skridskor och kanske blir det ett extra gympass eller istället för torsdagen om kroppen känns sliten)

Frammåt våren ska jag skippa ett gympass för att börja löpträna igen. Målet är att springa tjejmilen riktigt snabbt...men vi får se hur mycket tid det finns till sådan satsning som ändå kräver minst tre löppass i veckan...sambon vill tydligen åxå träna ;)

Om ngn undrar hur jag äter så är det inte dåligt men inte heller bra ur viktminskningssynpunkt...men jag tar lite förändringar i taget  "bättre och bättre dag för dag"

Så här kan en dag se ut:
Frukost: gröt
Mellis: Kaffe och smörgås
Lunch: Gårdagens husmansrester - bra råvaror, inte fet mat och jag försöker långsamt minska ner kolhydratmängden
Mellis: kaffe och fil eller smörgås
Middag: Husman - bra råvaror, inte fet mat och jag försöker långsamt minska ner kolhydratmängden
Kvällsmat: Frukt eller fil eller smörgås eller

Det slinker dessutom ner nötter och frukt under dagen samt ibland ngn kaka. Helgerna bjuder ofta på lite onyttigheter. Just onyttigheterna är det alldelles för stor mängd av...men jag jobbar pdet

Kommer ihåg från det att jag var mammaledig med storasyster A att dagrana var så sköna. Jag hade inga problem med sysselsättning, men det var i lagom mängd. Ingen stress utan vardagen flöt på i ett behagligt tempo med få tider att passa trots att vi gick både på baysim, bayrymik, öppen förskola och var på mammaluncher.

Med två barn har tiden minskat till max en fjärdedel. jag har redan varit hemma i fyra månader...det känns som fyra veckor - max.

Dagarna är fulla och det är tider att passa hela tiden, Lillasyster T får hänga med så gott hon kan.

Upp på morgonen A ska till dagis sen är det alltid ngt på dagen - BVC, rytmmik, simning, lunch, städa, träna osv - och kl 14 ska storasyster hämtas igen, bums hem till mellanmål...lite tid med storasyster och sedan laga kvällsmat och sedan börja förbereda att få barn i säng (nu vägrar ju lillasyster iof somna före mig...men vi försöker iaf ;)

Häemellan ska det ammas åxå...det tar tid...spec som lilalsyster vägrar att äta offentligt - för mycket att titta på - hon vägrar nästan att äta när jag sitter åxå - nä mamma ska ligga i soffa eller säng och amma med all uppmärksamhet på mig...det är Ts melodi.

Min egentid sträcker sig till stulna stunder framför datorn och i vårt gym i förrådet.

Rent känslomässigt skulle jag gärna vilja ha ett barn till....men jag fattar inte vart man skulle få tiden ifrån...hinner ju knappt med de två jag har och då är  jag ändå föräldrarledig...huvva (Det praktiska som att vi bor för litet för ett barn till är ju en annan del i det hela förstås)

Denna mammaledighet rusar tiden förbi och jag känner mig stressad och otillräcklig på ett helt annat sätt än när jag var hemma med storasyster A....

Jag har slarvat...vågen visar 64,8 kg mot förra veckan 64,1 kg.

Nya bättre tag!

Efter min lilla underlivsjustering på kvinnokliniken så har det faktiskt blivit lite bättre. vaginalkulorna går att få in lite lättare...om en vecka är vi ordinerade sex...det kankse till och med funkar ;)

(Stygnen och ömheten släppte efter tre dygn)

Nu har jag nyttjat vårt "gym" , som vi har i förrådet, två gånger denna vecka (sist jag var där var för två år sedan..... 

Jisses vilka endorfinpåslag jag fått...är helt hög eferåt...och jag känner mig stark, riktigt starkt. Bära bebis kräver sina muskler.

I  min strävan mot att nå en vikt på 59 nånting så går det rätt kasst med maten....något bättre än innan...men på tok för mycket kolhhydrater och gosaker....men jag kan liksom inte hålla mig...jag blir panikhungig när jag ammar så då åker allt in som är i min väg...och jag klarar inte av det allra minsta hunger i kombination med trotsig treåring (explosionsrisk...)

...men träningen verkar gå bra...och det är i alla fall en viktig del i att hitta kroppen...

Visst är jag orolig...för saker som jag inte kan kontrollera...att otäcka sjukdommar ska drabba mina barn...och visst kan det vara lite läskigt när de är sjuka...och jag ringer hellre än gång för mycket än en gång för lite. Vi har handsprit på toaletten att tvätta oss med när man kommer hem från dagis, stan och jobbet   kanske kan vi då få slippa vinterns härliga kräksjuka och annat otyg. Visst ska man ha hjälm i pulkabacken och på cykeln

Men

Men jag är inte rädd att vistas blan mycket folk, öppna förskolor etc....de baciller som storasyster A inte tar hem från dagis lär inte finnas...
Storasyster A får gärna klättra, hänga och hoppa...jag tror på henne..att hon kan.
När lillasyster T börjar ställa sig upp kommer jag ha samma inställning som med storasyster - man lär sig av att ramla.
Storasyster får åka rulltrappa själv.
Storasyster få gå iväg själv (rimlighet förstås) så jag inte ser henne...bara hon säger vart hon går.

Orolig kan jag vara...men inte hönsig...tror jag

Jag måste nog ändå psykundersökas grundligt. Jag har tvättat fönstrena...i en villa...min villa...själv...och tyckte att det var rätt ok...med ett rätt ok resultat.

Märkligt

Är detta åxå resultatet av ngt hormonpåslag?

Med ett gott samvete dricker jag mitt kaffe, det kommer att bli minst en kopp till idag. Jag dricker stooora koppar.

Min risk att drabbas av alsheimers är nu reducerad med 50% - det säger de som säger sig veta

Ett långt mail om en postförlossningshistoria väldigt lika min...slutet på den sagan verkar sluta lyckligt.

Du vet vem du är.

Det är så skönt att veta att man inte är ensam.

Tack för att du delade med dig!

Igår skrev jag mer eller mindre ner faktadelen kring mitt besök hos KK och framtiden för mitt underliv. Nu när ett dygn har gått känner jag mig arg igen.

Varför kan de inte ge en relevant upplysning före och efter förlossningen?
Innan förlossningen får man en massa förlossningsinformation (bara vaginal för snitt är ju "inte lika fint" det märkte jag såväl när A kom...med snitt) och lite amningsinfo.
Efter förlossningen är de bara intresserade av att amningen fungerar - en liten skriftlig information får man åxå om att man ska ålla sig ren i underlivet och att det tar 3-6 veckor innan man är läkt och stygnen släppt. Tänk om någon kunde ha gjort det lilla extrabesväret att berätta för mig att jag hamnade i kategoring kvinnor som spruckit mycket samt att muntligen eller skriftligen berättat att det tar uppemot 6 månader (minst) innan ärrvävnaden blir elastisk och att det först blir mycket stum och hård...kanske hade jag undrat mindre då, varit mindre orolig och inte lika arg. Det hade åxå varit juste om någon berättat för mig att det går mycket lättare att bajsa om man trycker en binda mot mellangården och att det ofta är "nödvändigt" att fortsätta med laxerande medel i tre veckor för att smärtan vid toalettbesök ska vara uthärdlig.
Är det för mycket att kräva av eftervården?

Lite orolig är jag ju fortfarande - tänk om det inte blir bra. Tänk om jag i april måste genomgå en operation?

Jag väljer att se ljust på framtiden fr underlivet men oron gnager och argheten vill inte släppa

Besöket hos kvinnokliniken gick....bra...eller nå´t.

Min underlivsframtid är inte helt körd.
Jag behöver troligen inte heller opereras.

Jag fick däremot veta att:
- jag har ganska mycket ärrvävnad
- men det är mycket snyggt sytt
- läkningen ser väldigt bra ut
- jag är lite trång och stel (jasså...)
- det tar ca 6 månader innan det växt in elastiska fibrer i den samt att då har även östrogennivån kommit till en mer normal nivå och det gör det hela smidigare (borde man inte få veta sån´t här efter förlossningen innan man lämnar BB?)
- jag borde kunna genomföra samlag...

Men en lite yttpytteoperation blev det redan idag.
Ett litet klipp och två stygn (en liten "skinnbrygga" i slidmynningen på grund av en felläkning).
Ordinerad avhållsamhet i 14 dagar till det är läkt (känns inte som ngt problem...)
Ordinerad regelbundet samliv, åtminstone försök därtill, efter dessa 14 dagar för det påskynda att underlivet blir elastiskt.

Fick dock en tid för återbesök om 3 månader för att se så att allt är ok, men har det inte ordbat sig tills dess....då är det kniven som gäller.... Låt oss hoppas att jag har ett alldelles normalt underliv och ett fantastiskt sexliv innan dess ;)

Sandra ha gett mig en utmärkelse - man tackar, man tackar!



Reglerna för Awarden är enkla.Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen bloggoch länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till de Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den! Det är med en stor ära som jag ger den här Awarden vidare till: Cinks som är den senaste att få ett nytillsott!

...ska jag in på ombeskitning av underlivet.
Jag är skitnervös för vad de ska säga oavsett vad de säger


Scenario 1
Åh det här ser såååå fint ut. Det är bara att smörja och försöka och såsmåningom så blir det en större mynning.

Såsåningom: När är det?
Större mynning: Ja iof hellre det än så som det är nu...men jag vill ju gärna ha en elastisk vagina och ingen plastpåsemodell


Scenario 2
Oj då! Här är det bara att göra om och göra rätt.  Jag bokar in dig på en operation om några veckor

Jag bävar för en operation...Underlivssmärtan från efter förlossningen känns allt för verklig fortfarande  för att jag inte ska axakt komma ihåg...Är rädd för smärtan som bedövningen medför och rädd för s,ärtan när bedövningen släpper och rädd för läkningsprocessen...tänk om det inte blir bra. Och om de ändå måste göras om så vill jag göra det ganska så omgående....Jag vill ju gärna ha tillbaka mitt underliv...inte som förrut det accepterar jag...men i funktion.


2007: Sexliv efter äggklocka
2008: I början inget sexliv pga progesteronkladd, sen i princip inget sexliv pga höggravid, sen inget sexliv pga nyförlöst
2009: Kommer jag att få ha något sexliv?


Skulle ni vilja hålla en tumme för mig i morgon?

Bebisguden måste ha varit på gott humör den senare delen av 2008. Många, tyvärr inte alla, som jag följer via bloggar och forum är minsan gravida nu.

Grattis till er alla!

Ryggen blev mycket bättre av vilan i Åre. Jag har alltså inte ringt kiropraktorn ännu.

I fredags kom jag på varför jag har ont i ryggen, eller iaf vad som verkar vara den största bidragande orsaken.

Skuta fullastad barnvagn med treåring på ståbräda genom snömodd...
-tungt
-arbetsställning som en ostkrok

Jag hade en bekant värk i ryggen efter det....

Hur problemet ska åtgärdas
- tråring blir äldre och kan gå längre
- det blir vår och snöfritt

Slutsats: Kvinnans lott är många gånger tung

Är arg på min förlossning...eller inte själva förlossningen...utan det efteråt...att mitt underliv efter femton veckor inte fungerar utan att jag måste till läkare för att se vad man kan göra åt det.

Om jag mot förmodan skulle få ett barn till så tänkte jag för några veckor sedan att jag nog skulle välja den vaginala förlossningen framför en snittvariant eftersom "det är över när det är över" (pluss ngn veckas läkning av underlivet) . Vid snitt ska ju ett stort operationsärr trots allt läka. Jag skulle nog välja den vaginala varianten framför snitt åxå om det innebar en återställande tid av samma längd som efter ett snitt.

Nu är jag ju iof läkt...men risken är ju överhängande att jag måste opereras för att få tillbaka mitt underliv i hyfsat skick...och då innebär det ju ny smärt och ny läkning....

ARG

Jag känner mig ARG på att min förlossning tog så lång tid och var så jobbig.
Jag känner mig ARG på att mitt underliv inte är återställt utan att jag måste göra om (eller nå´t)

ARG ARG ARG ARG ARG

Jag hoppas att jag här via bloggen kan få ur mig alla arg-känslorna...om det inte går får jag nog ta kontakt med BVC-psykologen igen...vill inte gå och känna mig arg och missunsam över andras "lätta" förlossningar (dvs alla som fick det något drägligare än vad jag fick på något vis - längd, smärta, sprickning).

FAN


UPPDATERING
Om det är fler som undrar så har jag gjort ett tillägg kring omständigheterna i en kommentar...men jag återger den även här:
"Ingen forcerad krystning men åndå klippt och sedan sprucken nästan ända bak samt även spruken och sydd i vaginan.

Jag har ett skört underliver som lätt blir toort och spricker så det gjorde väl inte saken bättre.

Klåpare som sydde - jag vet inte - BM sa iaf att det såg bra ut med läkningen på efterkotrollen. Problemet är väll att slidmynningen har blivit totalt oelastisk"

Ringde KK. Som jag misstänkte så verkar mitt underliv inte normalt. Doktor Å ska kika på eländet nästa vecka

När jag läser och hör om andras förlossningar som var en bråkdel så långa som min samt där de inte sprck ens det lilla minsta blir jag avundsjuk och missunnsam.

Varför skulle jag få en så jävlig förlossning (jag vet att det finns värre...)  när så många, enligt min partiska jämförelse, glider räkmacka genom förlossningen.

FAN

Tror det känns värre eftersom jag fortfarande har sviter av eländet.

Underlivet är out of function

Ska ringa Kvinnokliniken i veckan..nån m åste elt enkelt titta på vad som är fel...allt är trångt, stelt och smärtsamt...och nej det bllir inte bättre...senaste månaden har inte ett endaste framsteg nåtts och det är trots allt 15 veckor sedan lillasyster T föddes...det borde åtminstone bli bättre och bättre...men här blir det snarare värre.

Sex känns just nu som om det är något som jag inte kan ha mer, menskopp när det är aktuellt skulle på inga vilkor fungera.
Jag får dock in en vaginalkula om 3 cm i diameter...men det gör fortfarande skitont..det är på vippen så smärtsamt att det inte alls fungerar.

Jag behöver en kiropraktor.

Graviditet och förlossning sliter på ryggen.

Bära barn och slita med barnvagn fulllastad med mat och treåring på ståbräda genom snömodd sliter åxå på ryggen...söva barn genom knäböj 40 min varje kväll sliter åxå...spec om man börjar dag 4 efter förlossingen när bäcken och rygg inte är ett dugg läkta.

Jag behöver en kiropraktor...min rygg jag ont ONT O N T

Julen ändrade min vikt lite...Jag väger nu nästan 65. Jag ska väga nästan 60. Nu ska jag börja kämpa mig dit. Jag ska inte banta eller dieta. Så länge jag ammar så ska jag "nöja" mig med medetna val och motion. Vägning ska ske måndagmornar. Så varje måndag kan ni se fram emot ett intressant inlägg med min vikt

Nu är jag på väg hem från åre och har värsta bloggabstinensen. Inläggen står på kö i huvudet med innehåll i allt från årevistelsen till ryggproblem till förlossningsavundsjuka.