ARG
Om jag mot förmodan skulle få ett barn till så tänkte jag för några veckor sedan att jag nog skulle välja den vaginala förlossningen framför en snittvariant eftersom "det är över när det är över" (pluss ngn veckas läkning av underlivet) . Vid snitt ska ju ett stort operationsärr trots allt läka. Jag skulle nog välja den vaginala varianten framför snitt åxå om det innebar en återställande tid av samma längd som efter ett snitt.
Nu är jag ju iof läkt...men risken är ju överhängande att jag måste opereras för att få tillbaka mitt underliv i hyfsat skick...och då innebär det ju ny smärt och ny läkning....
ARG
Jag känner mig ARG på att min förlossning tog så lång tid och var så jobbig.
Jag känner mig ARG på att mitt underliv inte är återställt utan att jag måste göra om (eller nå´t)
ARG ARG ARG ARG ARG
Jag hoppas att jag här via bloggen kan få ur mig alla arg-känslorna...om det inte går får jag nog ta kontakt med BVC-psykologen igen...vill inte gå och känna mig arg och missunsam över andras "lätta" förlossningar (dvs alla som fick det något drägligare än vad jag fick på något vis - längd, smärta, sprickning).
FAN
UPPDATERING
Om det är fler som undrar så har jag gjort ett tillägg kring omständigheterna i en kommentar...men jag återger den även här:
"Ingen forcerad krystning men åndå klippt och sedan sprucken nästan ända bak samt även spruken och sydd i vaginan.
Jag har ett skört underliver som lätt blir toort och spricker så det gjorde väl inte saken bättre.
Klåpare som sydde - jag vet inte - BM sa iaf att det såg bra ut med läkningen på efterkotrollen. Problemet är väll att slidmynningen har blivit totalt oelastisk"
Det är förjävla orättvist. Föga tröstande är ju att det inte tillhör vanligheterna att behöva operera ett sargat underliv efter förlossning. De allra allra flesta läker ju ganska bra. Så jag är ledsen för din skull att du ska behöva gå igenom den här tunga perioden! Jag som gnäller här hemma över små skitproblem med att tömma blåsan skäms när jag läser hur jobbigt du har det. Stöööön att kanske behöva göra om det, nya stygn, ny läkningsperiod! Du borde ju varit läkt vid det här laget om allt gått som det skulle! En lång och utdragen förlossning (speciellt om den avslutas med forcerad krystning, minns inte hur det var för dig?) är ju tyvärr en riskfaktor för större sprickskador, men det finns ju fler; kraftig medicinsk bedövning (då måste en skicklig barnmorska hjälpa till och styra krystningen), klipp etc etc. Själva positionen vid utdrivningen spelar också roll, enligt barnmorskegurun Abascal och hennes bok. Och är man dessutom förstföderska löper man större risk att drabbas redan där. Utan att ha insikt i hur det var för just dig undrar jag instinktivt om inte barnmorskorna kunde gjort ett bättre jobb, coachat bättre eller på annat sätt hjälpt till att minimera riskerna för stor sprickbildning som jag gissar är det grundläggande problemet - eller var det möjligtvis en klåpare som sydde efteråt...? I vilket fall, känner och lider med dig och hoppas du snart med eller utan nya ingrepp får tillbaka ditt underliv som du känner igen det. Kram,
lw
Fy vad flummig jag är, det jag skulle skriva om klipp är att läkningen i regel tar längre tid än läkning efter sprickor eller bristningar OCH att det kan ge fler komplikationer efteråt. Nåt som du ju tyvärr fått erfara.
lw
Ingen forcerad krystning men åndå klippt och sedan sprucken nästan ända bak samt även spruken och sydd i vaginan.
Jag har ett skört underliver som lätt blir toort och spricker så det gjorde väl inte saken bättre.
Klåpare som sydde - jag vet inte - BM sa iaf att det såg bra ut med läkningen på efterkotrollen. Problemet är väll att slidmynningen har blivit totalt oelastisk.
Du har faktiskt all rätt att vara arg. Det låter helt enkelt skitjobbigt. Min kära bm påpekade, helt icke-pk, att kejsarsnitt inte är så dumt alls faktiskt. Man har ett helt underliv efteråt och det är inte att förakta.
Kram!
bra skrivet - jag känner precis som du. arg arg arg på alla som hade en fin förlossning att se tillbaka på och arg för att det efter fem månader inte är bra och att jag ska behöva opereras om (och åter få smärta). inte en chans att jag föder vaginalt igen!
kram!
Usch, jag känner med dig. Tycker det är bra att du skriver av dig här, men också att du inte ger dig i kontakten med läkare/bm. Du har verkligen all rätt att få hjälp, även om det förstås innebär ännu en läkningsprocess som tar tid. Var arg! Det mår man bra av ibland.
nej fy va jobbigt tiden efter förlossningen är. Och vad ONT man har! varför sa ingen det?
Jag sprack ända bak och de fick tillochmed ta in en doktor då de ville se om min ringmuskel var intakt. Mitt hjärta bankade hårdare än någonsin, såg mig själv med bajspåse för att jag inte kunnat kontroller bajsandet.. Mne, det var tydligen inte så farligt. Jo, för mig är det det! Kan fortfarande inte gå på toa som normalt och ett sexliv är inget att tala om. Det trycker på stygnen för mkt. att bajsa är som en miniförlossning varje dag! Jag fattar inte hur jag ska kunna leva med detta... nej hua...
tack för din kommentar om gravidkläder. Är inte gravid bara undersöker vad alla tycker om utbudet på grav-kläder. Lycka till imorgon, jag håller tummarna! // Ida
