Bröllop vs 40-årsfest
Trots att jag var på mysigt barndomskompisbröllop så kan jag inte låta bli att vara avis på er underbara som fick vara på The 40-årsfest.
Längtar till nästa finarrangemang då jag kan, SKA, var med.
Miss you!
Längtar till nästa finarrangemang då jag kan, SKA, var med.
Miss you!
Ödets ironi
Ibland kommer saker i rätt tid. Fick inbjudan till detta som jag lika snasbbt har bokat in mig på:
(Anmäl dig gärna du med! Föreläsningen går i fler städer)
Att välja lycka: Om vägen in i utmattning och vägen bort från den
Måndagen den 25 oktober kl. 17:30-20:00 i en lokal i Minstad
Vill ni fundera över er situation, få förståelse för varför några av oss sliter ut oss själva och tips på hur ni kan välja lyckan istället?
Vill ni få verktyg som ni kan börja jobba med direkt, individuellt eller i grupp, för att höja arbets- och livsglädjen som också leder till ökat resultat och måluppfyllnad?
Vill ni starta era egna ”Lycka-projekt”
Er egen lycka är värd att satsa på och det är bara ni själva som kan välja att prioritera den!
Alla som lyssnat på föreläsningen har i utvärderingarna svarat JA på frågan om de kommer ha nytta av föreläsningen i framtiden
För en utförligare beskrivning av föreläsningen läs bifogad pdf.
Anmäl dig direkt genom att klicka på följande länk: Anmälan
Eller klicka på ”boka nu” under fliken Erbjudanden på min hemsida www.freegrowing.se
(Anmäl dig gärna du med! Föreläsningen går i fler städer)
Att välja lycka: Om vägen in i utmattning och vägen bort från den
Måndagen den 25 oktober kl. 17:30-20:00 i en lokal i Minstad
Vill ni fundera över er situation, få förståelse för varför några av oss sliter ut oss själva och tips på hur ni kan välja lyckan istället?
Vill ni få verktyg som ni kan börja jobba med direkt, individuellt eller i grupp, för att höja arbets- och livsglädjen som också leder till ökat resultat och måluppfyllnad?
Vill ni starta era egna ”Lycka-projekt”
Er egen lycka är värd att satsa på och det är bara ni själva som kan välja att prioritera den!
Alla som lyssnat på föreläsningen har i utvärderingarna svarat JA på frågan om de kommer ha nytta av föreläsningen i framtiden
För en utförligare beskrivning av föreläsningen läs bifogad pdf.
Anmäl dig direkt genom att klicka på följande länk: Anmälan
Eller klicka på ”boka nu” under fliken Erbjudanden på min hemsida www.freegrowing.se
Blandat
ROM
Kompakt. Intressant. Överväldigande. Soligt.
Störst intryck gjorde Peterskyrkan - på både gott och ont. Enorm! Prålig. Skitstor! Vi var i kyrkan och på (!) kupolen. Jag är övertygad att den allsmäktige Guden inte ställer det minsta krav på en sådan helt absurdt prålig och överstor helgedom. Den är bra för mycket av allt. Jag blev impinerad OCH illa berörd. Romm i allmänhet var däremot fantastiskt!
PSYKISKT MÅENDE
Som en nynykter alkolist. På bättringsväg men långt ifrån frisk.
FYSISKT MÅENDE
Tån är av, Vi gick mycket i Rom, jag slog i tån så det knastrade när vi hämtade tjejerna hos Mamma. AJ!
VALET
Sorgligt. Jag skäms! Ute i Europa är det också en nyhet - då skämdes jag ännu mer...även om Rom-Italierna är mer förkrossade över att Zlatan bytt lag än att 6% av befolkningen i det lilla landet i norr är helt vrickade i skallen.
Kompakt. Intressant. Överväldigande. Soligt.
Störst intryck gjorde Peterskyrkan - på både gott och ont. Enorm! Prålig. Skitstor! Vi var i kyrkan och på (!) kupolen. Jag är övertygad att den allsmäktige Guden inte ställer det minsta krav på en sådan helt absurdt prålig och överstor helgedom. Den är bra för mycket av allt. Jag blev impinerad OCH illa berörd. Romm i allmänhet var däremot fantastiskt!
PSYKISKT MÅENDE
Som en nynykter alkolist. På bättringsväg men långt ifrån frisk.
FYSISKT MÅENDE
Tån är av, Vi gick mycket i Rom, jag slog i tån så det knastrade när vi hämtade tjejerna hos Mamma. AJ!
VALET
Sorgligt. Jag skäms! Ute i Europa är det också en nyhet - då skämdes jag ännu mer...även om Rom-Italierna är mer förkrossade över att Zlatan bytt lag än att 6% av befolkningen i det lilla landet i norr är helt vrickade i skallen.
Rom
Nä tror bestämt att 25 grader och ett glas kallt vitt på en trevlig trattoaria kan vara helt okej. Ses sen! För nu tänker jag dra dit snart
Veckans betraktelse - Stringtrosan
Jorå jag använder stringtrosor då och då. Vissa kläder gör sig likosm bäst med en stringtrosa.
Men efter att ha skådat nåfra stringtroserumpor på gymmet kan jag lätt konstatera att det inte är speciellt snyggt.
Men efter att ha skådat nåfra stringtroserumpor på gymmet kan jag lätt konstatera att det inte är speciellt snyggt.
Psykiskt
Fredagnattens samtal har startat något bra. Innan såg jag ingen ände, inget slut, ingen väg att vika av på.
Nu ser jag vägen, dn känns inte lika svår längre. Jag kan förstå att jag kan nå målet. Jag har absolut en väg att vandra. Mycket att jobba med.
Men jag är inte själv. Han, som kanske instället borde kallas A, ställer upp mer än jag hade kunnat ana. Och det finns fler. Men A som är nära men ändå långt borta, som är så lika men före mig. Han bara vet, bara förstår. Gör rätt och säger rätt för mig.
En stor, stor del av all den press jag satt på mig själv har lämnat mig. Istället finns ett lugn i själen...men jag är icke naiv. Jag både känner och förstår hur lätt det är att jag hamnar där igen.
Jag är ju jag. Jag är snabb, effektiv, rastlös - en tävlingsmänniska. Och det är helt okej...om jag stannar upp ibland, tillåter mig att njuta och vara här och nu.
Jag kommer aldrig att nöjja mig - för sådan är jag inte.
46.40 på milen SKA slås. Sa jag inte så vore det inte jag. MEN jag är nöjd. Har idag beställt ett egokort från tjejmilen *jorå det kommer till bloggen så småningom* För att jag ÄR stolt och nu tänker jag tillåta mig själv att vara det också!
Känner ngt konstgt i själen - det är lite tomt där, blottat...en liten del har fyllts med ett lugn. Jag känner att det är ok att sitta still *nästan still iaf* och titta på hela idol UTAN att känna mig lat. Utan bara känna att det är ok, att det jag uträttat idag räcker.
De minskade arbetsuppgifterna gör att det är mer luft i kalendern, jag kunde gå en timme tidigare idag OCH känna att det var ok...att jag inte behövde jobba hemmrifrån.
Detta är stora tankar för mig, stora steg.
Nu ser jag vägen, dn känns inte lika svår längre. Jag kan förstå att jag kan nå målet. Jag har absolut en väg att vandra. Mycket att jobba med.
Men jag är inte själv. Han, som kanske instället borde kallas A, ställer upp mer än jag hade kunnat ana. Och det finns fler. Men A som är nära men ändå långt borta, som är så lika men före mig. Han bara vet, bara förstår. Gör rätt och säger rätt för mig.
En stor, stor del av all den press jag satt på mig själv har lämnat mig. Istället finns ett lugn i själen...men jag är icke naiv. Jag både känner och förstår hur lätt det är att jag hamnar där igen.
Jag är ju jag. Jag är snabb, effektiv, rastlös - en tävlingsmänniska. Och det är helt okej...om jag stannar upp ibland, tillåter mig att njuta och vara här och nu.
Jag kommer aldrig att nöjja mig - för sådan är jag inte.
46.40 på milen SKA slås. Sa jag inte så vore det inte jag. MEN jag är nöjd. Har idag beställt ett egokort från tjejmilen *jorå det kommer till bloggen så småningom* För att jag ÄR stolt och nu tänker jag tillåta mig själv att vara det också!
Känner ngt konstgt i själen - det är lite tomt där, blottat...en liten del har fyllts med ett lugn. Jag känner att det är ok att sitta still *nästan still iaf* och titta på hela idol UTAN att känna mig lat. Utan bara känna att det är ok, att det jag uträttat idag räcker.
De minskade arbetsuppgifterna gör att det är mer luft i kalendern, jag kunde gå en timme tidigare idag OCH känna att det var ok...att jag inte behövde jobba hemmrifrån.
Detta är stora tankar för mig, stora steg.
Fysiskt
Foten repar sig förvånadsvärt bra, så bra att kiropraktorn säger att det är snudd på omöjligt. Jag kunde redan i går ha skor. Kan idag stödja på foten. kan nu ikväll nästan, nästan gå normalt i "rätt" skor. *tack finaste kollegan för de fantastiska sandalera - Rom är räddad*
Foten är allt från marin- till moderatblå. Snygg som tusan alltså ;)
Foten är allt från marin- till moderatblå. Snygg som tusan alltså ;)
Finaste!!!
Jag har en hel del jobb att göra med mig själv (mer om det i ett senare inlägg)...men inte kunde jag ana att det var så många som brydde sig. Så många som vill hjälpa mig att må bättre. Som ringer, som skriver, som ger mig specialskor så att jag kan promenixa i Rom, som ger mig böcker. Som bryr sig.
Det känns så varmt i mig!
Det känns så varmt i mig!
Hopbryt och brytav
Vet inte riktigt vart jag ska börja så jag börjar lite från början...
I fredag var det partaj - PARTAJ! Lasagne, drinkar, mingel och dans...och djuoa smatal skulle det visa sig.
Klockan var ung halv två och jag stod i köket och började stoppa in glas i diskmakinen. Då började han ställa frågor....
- Tisalen, hur mår du? EGENTLIGEN?
- Jag märker ju att du inte mår bra, att du alltid är på väg, att du aldrig nöjjer dig, att du bränner dig i bägge ändar...
Frågorna haglade och med dem påståenden...frågor som jag var tvungen att besvara, påståenden jag var tvungen att bemöta.
På punkt efter punkt träffade han mina ömmaste punkter. Jag bröt ihop.
Saker som jag vet om men vägra att se, saker om mig som jag inte hade begripit....
Tårarna srutade - jag hatade honom. Hatade för att han så enkelt kom innan mitt skal och min sköld. Jag ville inte svara mer inte bemöta fler påståenden men han gav mig ingen ro. Jag sprang.
Han och jag är lika, väldigt lika. Han hade varit där jag är. Var på väg därifrån. Hade fått hjälp. Såg sig själv i mig, i allt. Såg vart jag är på väg.
Jag samlade mig lite och vi tpg en promenad. Jag grät så jag skakade, benen bar inte. Sanningen kan vara en mycket tuff och hård vän. Insikt och vetskap lika tunga.
Idag, 1,5 dygn senare känner jag en värk i bröstet. Den gör ont men är samtidigt skön - som en välbehövlig massage av ömma muskler var samtalet som en välbehövlig massage på min ömma själ.
Samtalet blev en brytpunkt. Jag blem medveten om mycket - jag kan inte längre fortsätta att spinga i ekorrhjulet - jag måste få hjälp att kliva av...
Jag kan inte överprestera p¨å varje område i livet...
...jobba mest och effektivast
...vara mest vältränad
...vara smalast
...ha en välskött trädgård och
...ett välskött hem
Jag kan inte ha allt på mitt ansvar...
Jag måste lära mig att jag duger, duger som jag är. Mina prestationer är tillräckligt bra. Stanna upp och njuta av framgång.
Inse att 46.40 på en mil är jättebra - inte att två minuter efter målgång fundera på om jag inte kunde vara llite bättre. Lägga upp ny träning, mer träning för att kunna göra 45 minuter blankt nästa gång, snart.
Sådär reagerar jag på allt, på alla områden i livet - trädgård, hem, barn, man, jobb, honnys.
Jag hade en kanonfest i fredags - men tycker att den kunde ha varit lite bättre. Oroar mmig för om alal verkligen hade kul..slappnar inte av.
Vet inte vad måttlighet är.
Träna måttligt? Inte alls eller satsa mot högt uppsta mål!
Dricka måtttligt? Fullast eller nästan nykter!
Jobba lagom? Går Staden verkligen under om jag är sjukskriven i några dagar för att jag är nyopererad?
Jag kan förnuftmässigt och intelligensmässigt bemöta och besvara allt. Men jag klarar det ändå inte. Vet hur jag kliver av ekorrhjulet men jag sitter fast. Fortsätter att springa....
Jag är aldrg stilla, kan inte ta det lungt. Blir irruterad på Mannen för att jag tycker att han är slö. Tycker att andra är slöa och långsamma för att de inte hänger med i mitt tempo. Fast det är så att de allra flesta lever normaltempo och att jag kör full gas, hela tiden.
Visdoms ord till mig:
"Jag är förmodligen jävligt jobbig att leva med" "Mannen är en hjälte som står ut"
Nyttig självinsikt. Tuff, men nytttig och väldigt sann.
Berättade för Mannen - han ville lägga Han på sin lönelista ;)
Idag skulle jag och mannen köra iväg rester av de tallar vi tog ner förra helgen. Den dullastade kärran hoppade till och, med baklämmen, först landade på min fot. Helvetisk expolsionartad smärta. Jag vågade inte kolla på foten - såg ett krossad köttstycke framför mig. Fick av mig skon - svullet, rött, sårigt. Brinnande, skärande smärta. Upp till akuten.
Jag hade haft en ängel med mig. Foten hade mirakulöst undvikit krosskador utan endat ett ben hade gått av. Ett ben nära, nära pektån. Ett sådant där brott som gör jävligt inte men som inte gipsas.
Tacksam för det lite varmare vädre eftrsom jag nu gillar sandaler. Ställer in allt men klack i garderoben.
Hoppas på att den värsta smärtan och svullnaden lägger sig fort. På söndag bitti åker jag och Mannen till Rom.
Det finns få fördelar med att bryta ben, men kanske, kanske blev detta ett steg i rätt riktning. Jag kan inte skynda, inte springa. Jag måste ta det lungt den närmsta tiden.
Visdomsord till mig:
"Tar man det inte lungt kan man bli tvingad till det"
"Släpp aldrig ett par ton släpkärra på foten - det gör ont"
I fredag var det partaj - PARTAJ! Lasagne, drinkar, mingel och dans...och djuoa smatal skulle det visa sig.
Klockan var ung halv två och jag stod i köket och började stoppa in glas i diskmakinen. Då började han ställa frågor....
- Tisalen, hur mår du? EGENTLIGEN?
- Jag märker ju att du inte mår bra, att du alltid är på väg, att du aldrig nöjjer dig, att du bränner dig i bägge ändar...
Frågorna haglade och med dem påståenden...frågor som jag var tvungen att besvara, påståenden jag var tvungen att bemöta.
På punkt efter punkt träffade han mina ömmaste punkter. Jag bröt ihop.
Saker som jag vet om men vägra att se, saker om mig som jag inte hade begripit....
Tårarna srutade - jag hatade honom. Hatade för att han så enkelt kom innan mitt skal och min sköld. Jag ville inte svara mer inte bemöta fler påståenden men han gav mig ingen ro. Jag sprang.
Han och jag är lika, väldigt lika. Han hade varit där jag är. Var på väg därifrån. Hade fått hjälp. Såg sig själv i mig, i allt. Såg vart jag är på väg.
Jag samlade mig lite och vi tpg en promenad. Jag grät så jag skakade, benen bar inte. Sanningen kan vara en mycket tuff och hård vän. Insikt och vetskap lika tunga.
Idag, 1,5 dygn senare känner jag en värk i bröstet. Den gör ont men är samtidigt skön - som en välbehövlig massage av ömma muskler var samtalet som en välbehövlig massage på min ömma själ.
Samtalet blev en brytpunkt. Jag blem medveten om mycket - jag kan inte längre fortsätta att spinga i ekorrhjulet - jag måste få hjälp att kliva av...
Jag kan inte överprestera p¨å varje område i livet...
...jobba mest och effektivast
...vara mest vältränad
...vara smalast
...ha en välskött trädgård och
...ett välskött hem
Jag kan inte ha allt på mitt ansvar...
Jag måste lära mig att jag duger, duger som jag är. Mina prestationer är tillräckligt bra. Stanna upp och njuta av framgång.
Inse att 46.40 på en mil är jättebra - inte att två minuter efter målgång fundera på om jag inte kunde vara llite bättre. Lägga upp ny träning, mer träning för att kunna göra 45 minuter blankt nästa gång, snart.
Sådär reagerar jag på allt, på alla områden i livet - trädgård, hem, barn, man, jobb, honnys.
Jag hade en kanonfest i fredags - men tycker att den kunde ha varit lite bättre. Oroar mmig för om alal verkligen hade kul..slappnar inte av.
Vet inte vad måttlighet är.
Träna måttligt? Inte alls eller satsa mot högt uppsta mål!
Dricka måtttligt? Fullast eller nästan nykter!
Jobba lagom? Går Staden verkligen under om jag är sjukskriven i några dagar för att jag är nyopererad?
Jag kan förnuftmässigt och intelligensmässigt bemöta och besvara allt. Men jag klarar det ändå inte. Vet hur jag kliver av ekorrhjulet men jag sitter fast. Fortsätter att springa....
Jag är aldrg stilla, kan inte ta det lungt. Blir irruterad på Mannen för att jag tycker att han är slö. Tycker att andra är slöa och långsamma för att de inte hänger med i mitt tempo. Fast det är så att de allra flesta lever normaltempo och att jag kör full gas, hela tiden.
Visdoms ord till mig:
"Jag är förmodligen jävligt jobbig att leva med" "Mannen är en hjälte som står ut"
Nyttig självinsikt. Tuff, men nytttig och väldigt sann.
Berättade för Mannen - han ville lägga Han på sin lönelista ;)
Idag skulle jag och mannen köra iväg rester av de tallar vi tog ner förra helgen. Den dullastade kärran hoppade till och, med baklämmen, först landade på min fot. Helvetisk expolsionartad smärta. Jag vågade inte kolla på foten - såg ett krossad köttstycke framför mig. Fick av mig skon - svullet, rött, sårigt. Brinnande, skärande smärta. Upp till akuten.
Jag hade haft en ängel med mig. Foten hade mirakulöst undvikit krosskador utan endat ett ben hade gått av. Ett ben nära, nära pektån. Ett sådant där brott som gör jävligt inte men som inte gipsas.
Tacksam för det lite varmare vädre eftrsom jag nu gillar sandaler. Ställer in allt men klack i garderoben.
Hoppas på att den värsta smärtan och svullnaden lägger sig fort. På söndag bitti åker jag och Mannen till Rom.
Det finns få fördelar med att bryta ben, men kanske, kanske blev detta ett steg i rätt riktning. Jag kan inte skynda, inte springa. Jag måste ta det lungt den närmsta tiden.
Visdomsord till mig:
"Tar man det inte lungt kan man bli tvingad till det"
"Släpp aldrig ett par ton släpkärra på foten - det gör ont"
En vanlig dag?
Nä du, idag är det ingen vanlig dag för det är min födelsedag! Hurra, hurra, hurra!
35 minsann - inte kattskit i vällingen det inte.
35 minsann - inte kattskit i vällingen det inte.
Pers
Tjejmilen gav ett pers på milen: 46,40 på den faktiskt jobbiga banan.
Plats 291 av dryga 22 000 st låter rätt collt tycker jag.
Näst år hittar ni mig i resultatlistan runt 45 minuters strecket ;)
Sa jag att jag är ganska stolt över mig själv*
Plats 291 av dryga 22 000 st låter rätt collt tycker jag.
Näst år hittar ni mig i resultatlistan runt 45 minuters strecket ;)
Sa jag att jag är ganska stolt över mig själv*
all time low
Att inte må bra ger i alla fall positiva resultat på vikten. Nu är jag så nära målvikten som man kan bli
Start: 62,7 kg
Mål: 57,0 kg
Aktuell vikt: 57,1 kg
Viktnedgång: -5,6 kg
Kroppen blir snyggare och snyggare - dock har brösten blivit nästan ingenting A- i kupstorlek är snart för stort. Men va f-n det överlever jag. Fördelen med så små bröst är att de knappast är hängiga i alla fall ;) Det finns ju både stoppning och push up ;)
Tyvärr har mina nästan nya jeans blivit för stora - måste göra en insats på den shoppingfronten inom snar framtid.
Går jag ner nå´t kilo till så gör det ingenting - jag kommer dock inte att kämpa för det. Kampen blir att behålla vikten. Men längre ner än till 55 tror jag inte är lämpligt - då kommer jag nog att se väl avmagrad ut på överkroppen - lår och rumpa skulle lätt klara några kilos tapp till men det verkar inte som om kroppen prioriterar så och synliga revben i urigningen är inte så våldamt läckert....
Start: 62,7 kg
Mål: 57,0 kg
Aktuell vikt: 57,1 kg
Viktnedgång: -5,6 kg
Kroppen blir snyggare och snyggare - dock har brösten blivit nästan ingenting A- i kupstorlek är snart för stort. Men va f-n det överlever jag. Fördelen med så små bröst är att de knappast är hängiga i alla fall ;) Det finns ju både stoppning och push up ;)
Tyvärr har mina nästan nya jeans blivit för stora - måste göra en insats på den shoppingfronten inom snar framtid.
Går jag ner nå´t kilo till så gör det ingenting - jag kommer dock inte att kämpa för det. Kampen blir att behålla vikten. Men längre ner än till 55 tror jag inte är lämpligt - då kommer jag nog att se väl avmagrad ut på överkroppen - lår och rumpa skulle lätt klara några kilos tapp till men det verkar inte som om kroppen prioriterar så och synliga revben i urigningen är inte så våldamt läckert....
