Den fysiska utmaningen

För första gången är jag faktiskt ritkigt orolig för huir det ska gå i ett val.

Jag har alltid röstat, men inte känt att det skulle innebära katastrof om inte "mitt" block vann - det gör jag den här gången.

Jag har aldrig gillat Göran Persson, men jisses allt är relativt för i jämförelse med Mona så är han ta mig tusan en av mina favoriter.

Jag gjorde det!

Om 14 dagar ska bekymmersrynkan vara ett minne blott - ja nästan i alla fall.... Men jah ska i alla fall inte kunna göra fler rynkor och om ytterligare ngn vecka så kommer rynkan knappt att synas och om ett halvår faktiskt vara borta.

Jag har kört i Botox.
Present till mig från mig. I sommar så ska jag inte ser arg och bekymmrad ut.

Vilken är det största biverkningen?
Att jag blir så nöjd att jag vill fortsätta...och det känns som en helt ok biverkning om det innebär att jag inte ser ut som en surkärring (även om jag är det ibland ;)

Mannen förstår mig men tycker att det är mycket pengar...eller så är det inte det.
Motsvarar en dryg nagelbehandling eller en timmes massage eller en medeldyr tröja eller en dyrare hudkräm i månaden.
Är det värt det? Ja det visar sig.

Jag återkommer med rapport

Tänkte tanken förrut att gå loss på en ögonoperation för att slippa glasögon och linser - men efetrsom ledningen på jobbet utreder om vi ska få göra bruttolöneavdrag så lägger jag det på is...och efter helgen begivelser så känns det som ett bra beslut. Jag skulle helt enkelt inte orka med ett ingrepp till.

Den 7:e ska jag ju ändå komplettera med två små, små blommor till på min tatureing (jag var tydligen inte helt färdig ;)

MEN jag ska göra ngt annat. I morgon ska jag på konsultation... Jag funderar mycket allvarligt på min, inte så läckra och djupa bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Ni vet en sån som gör att man ser sur, arg och irriterad ut även om man inte är det.

Jag funderar skarpt på Botox....
3 300 kr kostar det. Två ggr om året måste man göra det = 500 kr i månaden. Det är ju vad en del lägger på sina naglar (försvarstal för mig själv som ska legalisera utgiften...)
Fortsättning följer...

Detta var absolut den värsta smärta jag gått igenom (förrutom när det var som värst under förlossningen). Jag, vuxna människan, låg och grätskrek i sängen och började känna smärtpanik. Febern kom smygande.
Efter samtal med kirurgen fick Mannen slänga sig efter morfintabletter och jag kunde återigen tro på livet. Så med dubbla alvedon, dubbla ipren och lite morfin som topping blev det uthärdligt.

Vad har jag gjor egentligen. Jo jag har satt små gummiringar på mina två små hemorojder som blöder då och då. De allra flesta (99%) känner inte av ngt större obeha utan kan gå direkt eeftr behandlingen till jobbet igen. En del reagerar som jag, en del kroppar gillar inte att blodtillförseln stryps till en del av slemhinnan så att den dör. Min tokprotesterade.

Natten gick ok och nu har jag inlett morgonen utan morfin och det känns faktiskt helt ok - jag ser ljuset i smärttunneln.
Det blev iaf inget svårt beslut att stanna hemma en dag till från jobbet och att ta det lungt för jag rörde mig inte ur sängen mer än nödvändigt igår och när jag gjorde det förflyttade jag mig till soffan.

Magen då? Jorå - en aningens svullen och blågrön. Men den är helt okej och i sin ordning. Resultatet och min nya navel får jag se om 5-7 dagar.

Vidrig smärta
Återigen en pillerknaprare

Jag ska ha oerhört smärtsamma och jobbiga hemorojder om jag ska genomgå detta igen. Gör gärna en brockoperation i veckan bara jag slipper detta igen.

Tredje dagen efter en operation ska vara värst, man ska "gå av" värktabletter, magen krånglar och psyket kommer ifatt och undrar "va fan man ställt till det".

Idag mår jag bättre. Jag tog det lugnare i går eftermiddag. Jag tar det lungt idag. Snart ska jag in ch kika till hemorojderna. Jag har tagit ett av två lavemang....och voila...mycket av magvärken släppte. Givetvis har tarmarna inte skött sitt jobb efter narkos och operation. Magens svullnad minskade markant.

Hatar fortfarande lavemang. Grinar för jag tycker att det är vedervärdigt med dessa monstergrejer jag ska tvingas spruta hela tarmpaketet fullt av. Men det var faktiskt skönt eftråt denna gång.

Snart ska jag ta nummer två...ser inte fram emot det.

Håll tummarna för mig idag

Jag mår ganska kass.

Ont i såret
Ont i magen (magen-magen illamående typ ont)
Ont i ryggen av dålig hållning eftrsom det drar i såret.

Vad säger jag om ngn frågar?
"Jorå...det är rätt okej" och far omkring och plockar lite. Erkänner inte för mig och inte för ngn annan att jag egentligen mår rätt kasst och känner mig eländig...ingen verkar se (eller vill se) igenom fasaden.

Inser att jag nog borde vara hemm i veckan (spec som jag ska in till kirurgen i morgon igen pga av hemorojdererna) men jag tänker "hur ska det gå om jag inte kommer till jobbet på tisdag, senast onsdag"

Jag är så medveten om att ja bränner mig i bägge ändar, att detta inte är hållbart, men ändå kör jag på, ivrigt påhejad av omgivningen "vad du är duktig, att du orkar" och jag blir ännu mer triggad att bevisa hur jävla duktig jag är.

Skitsamma att magen är svullen som en fotboll och det blöder igenom stup i kvarten.

Jag är så medveten om vad jag gör men ändå gör jag det....medveten fast jag väljer att inte se.

Första delen av rekonden är klar. Naveln ska nu sitta på plats igen. Men jisses det var en större grej än vad jag trodde det här. Sjukskriven i minst en vecka (även om jag tror att jag faktiskt tar det fysikt lugnare på jobbet än hemma så jag räknar med att vara tbx i mitten av nästa vecka).
Ett ärr som är minst en decimter långt och ett imponerande plåster.

Mår helt ok men å andra sidan så har jag fått justa tabletter ;)

Rekond del 2 kommer på måndag....

I morgon fm ligger jag under kniven - naveln - och på måndag åxå - analen. Sen är jag sjukskriven (som jag inte har tid att uttnyttja eftersom jag har tokmycket på jobbet) med hårda restriktioner på att INTE bära (ska jag nog klara kontorsråtta som jag är). Det tuffa är att vara hemma med två tjejer som gott tycker att jag kan bära. Så i 14 dagar framöver behövs det inte bara barnvakt till barnen om vi behöver iväg bägge två utan även till mig om Mannen behöver iväg. Inte heller är det säkert at jag kan hämta/lämna på förskolan...för hur klarar man det utan att jaga/ kånka/tvinga/ lyfta Vilde (nytt namn på lillasyster T som grannungen så lämpligt kör med). Livspusslet fick därmed en extra liten härlig dimension.


(Blogglusten är lite åter igen)

Skulle kunna vara tiden när jag somnade, men det är det inte utan det är tiden som jag fick på Vårruset (5 km).

Jag är så JÄKLA nöjd med mig själv och att veta att jag är kabael till de här tiderna betyder MYCKET mer än de där små skitkilona som jag borde gå ner.

Mot tjejmilen och mot 45 minuter!

Det är helt okej men inte nära målet...eller nära och nära det är 1-2 kg kvar och de skulle verkligen behöva bort men jagh är en svag männsika. Jag klarar inte av attb stressa på jobbet, bygga hemma och äta vare sig måttligt eller nyttigt. Jag vräker i mig och gärna åxå onyttigt (iaf på helgen). MEN idag är det måndag och jag gör som 1000tals andra och börjar på ny klula som slutar rulla till helgen...tur att det kommer fler måndagar...ngn gång ska jag kunna skriva att jag väger 57 kg....

Sovrummet börjar anta form...garderobsvägen är på plats (att vi måste bygga om halva taket och en halv vägg pga av åtgärdderna för att få in dem behöver vi ju inte låtsas om just nu). Bara inredningen kvar och sedan bra lägga ina alla nyinköpta, nystrykta, pressade dyra designerkläder....eller hur det nu var....

Även en ny säng...hujj, ujj, hujj....som vi var värda det. MEN det borde vara obligatorisk sovmorgon när man fått sprojöans säng.



*Tack snälla skatteåterbäringen*