HALLÅ!!!!
Att läsa om sådana händelser ger sådan gladlycka att till och med ryggvärken försvann!
Att bryta ihop lite kan göra underverk
Nu är jag precis hemkommen från bröllopet - Sambon är kvar en liten stund men med givet löfte om ingen mer alkohol och komma hem snart. När man är nykter på fest förlorar de liksom charmen efter tolvslaget...och ryggen hade defintitivt festat klart.
Men det var länge sedan jag hade en så omtänksam Sambo som idag. Att bryta ihop lite kan göra underverk ibland. Mamma är fortfarande ett eget kapitel men jag känner att styrkan finns hos mig igen....den finns där igen när jag vet att....det är sådan skillnad när Sambon förstår - enorm skillnad.
Och finaste mina bloggvänner...TACK för all omtanke....det värmer så oerhört! Jag blir ... det är svårt att sätta ord på det...jag bli rörd...TACK!
Jag mår faktiskt inte heller bra
Jag är gravid. Sedan Mamma fick reda på det så har Jag försvunnit och allt har bara kretsat runt graviditeten. Jag har blivit en Graviditet. Hur Jag mår är inte ett dugg intressant....bara Liten är viktig. Och framför allt är det viktigt att hon får reda på först och mest och helst av allt hade kunnat krypa innafnör skinnet på mig.
Det är många som frågar om förlossning och Litens placering och sånt nu - jag har inga problem med att svara...det är ibland bara roligt och jag har ett behov av att prata om det åxå...ända tills Mamma frågar...hon gör det på ett sådant kladdigt sätt...som om det faktiskt inte är mitt barn utan som om jag lånar ut min kropp till hennes barnbarn.
I Onsdags var jag som ni vet till BM. Jag har försökt att nå Mamma sedan dess för att berätta (nejnej tro inte att hon ringer till mig för att fråga hur jag mår....), men jag har inte fått tag på henne, förrän idag på morgonen. Första fick jag en ordentlig genomgång av henens tillstånd efter hennes halkolycka, sedan en genomgång av Mormors mående och en pik och spelande på strängar som genererar dåligt samvete hos mig om att jag ringer för sällan till Mormor - det betyyyyder ju så mycket för henne. Det tror jag säkert att det gör men bara för att Mamma är så tjatigt om det så reagerar jag med att ringa ännu mer sällan för att jag blir så arg på Mamma för att hon alltid måste insuera att jag gör för lite, ringer för lite och bryr mig för lite om min Mormor - när det betyyyyder så mycket för henne (och ni har helt rätt att jag inte reagerar helt moget här men allt från Mamma sammanvägt - det som jag nu berättar och det som jag inte berättar gör att det bara står mig upp i halsen).
Tillbaks till telefonsamtalet...
Jag sa att jag var hos BM i onsdags och att Liten inte ritkigt har bestämt sig för läge och att jag ska till specialistmödravården på onsdag morgon. Tro inte att hon blir glad för att jag ringer och berättar...nej jag får en anklagelse tillbaka med en fråga om varför hon alltid får veta allting sist.....med en följdfråga om jag inte kunde se till att hon kunde få en ultraljudsbild i nästa vecka. Jag försökte med behärskat lugn berätta att hon inte ALLTID får veta ALLTING sist men jag har ju för f-n inte fått tag på henne och nej jag kommer inte att kräva några extra bilder för hennes skull när det inte ens är säkert att jag kan få ngn själv. Hejdå!
Inte ett ord...inte en fråga om hur det är med min rygg och foglossning, hur jag mår osv. INGENTING! Jag blir ledsen...hon är ju min Mamma. Ska inte Mammor bry sig om sådant? Ska man inte inför Mammor kunna få vara lite liten och inte stor och vuxen jämt.
Hon hämtar ibland A från dagis. Det tycker A är jättemysigt. För mig blir det merjobb. Agnes grejer är överallt och disk på diskbänken (exakt tvärsemot hur hon uppfostrat sina barn att bete oss) som jag får ta rätt på sedan. Ska hon äta hemma hos oss får jag ingen hjälp i köket utan hon "hjälper till" genom att leka med A så att jag får ännu mer att städa sedan.
Sambon tycker att svärmor blir "fö mycket" och att det blir jobbigt och drar sig undan för att inte bli sur på henne.
Mamma är själv...Pappa dog för 11 år sedan (11 sep av alla dagar). Sedan dess har det varit synd om henne. För att hon är ensam och att hon inte får vara med mig (oss) tillräckligt mycket. Varför får inte jag följa med....? Då skulle jag vääääldigt gärna vilja följa med...! Vi träffas så sällan... är ständigt återkommande kommentarer och frågor.
Vi bor i samma stad och träffas flera gånger varje månad....
Jaha fick de vara barnvakt.... en annan härlig kommentar.
Mamma har i princip noll socialt liv...och tar inte tag i det heller (och kanske får man skylla sig själv lite då åxå? - spec om man får saker och ting sererade på silverfat men skiter i det?). Och därför blir anklagelserna än värre mot alla högtider om vi inte tar med henne.
Hur vanligt är det att man tar med morsan på nyårsfest och midsommarfest hos sina kompisar???? Vi gör det inte heller...men uppenbarligen enligt Mamma så borde vi...
Jag har pratat med henne flera gånger om detta. En gång i halvåret....det blir bättre i 14 dagar sedan smyger det tillbaka till det gamla igen...Jag orkar inte!
Hon var övertygad om att hon visste EXAKT när vi började försöka få syskon till Agnes. Jag svarade att det tror jag inte.... Inte en enda fråga om det har jag fått....INTE NÅN! För hon vill inte veta...kanske finns det ngn annan i världen som åxå har det tufft?
Till råga på allt med Mamma så har sambon extremt svårt att ta in att jag inte är fit for fight nu. Att kroppen är skör och knoppen känslig. Att jag har ont i ryggen - hela tiden..bara mer eller mindre. Att jag är trött...att jag sover dåligt. Han frågar inte heller hur jag mår och hur det är med mig. "Vaddårå...du har ju ont i ryggen jämt jö..." " Jag är åxå trött...." Nästan aldrig ngn fråga av ren omtanke eller erbjudande om "vad kan jag göra för att underlätta?". Visst gör han lite mer hemma...men det är ju för att jag inte gör det...och till slut blir faktiskt en överfull diskbänk och en outplockad diskmaskin även uppenbart för honom.
Det här med sambon är inte så farligt i vanliga fall, han är helt enkelt inte en empatisk person - han har svårt för att sätta sig in i andras lycka och olycka....(men ibland blir man förvånad när han blir väldigt rörd, tex kan han gråta till spårlöst försvunnen....*s*)...men när det blir extra jobbigt med Mamma så lir det liksom bara för mycket.
Och han blir så jäkla "killig" när jag berättar om hur det är med Mamma. Han serverar en kall lösning av problemet eller ett "skit i det". Men det är min Mamma och jag kan inte skita i det eller bara ignorera...hon sätter sig ju i mitt psyke.
Nu har Svärfar opererat tån. Det är synd om han för han har ont och svårt att gå....
Hallå! Jag då?
Jag känner mig bortglömd och Liten och syndast om i hela min lilla värld. Vem vill trösta Knyttet? vem ger mig en kram och frågar hur det är?
Jag är bortåt alla gränser trött idag. Jag har sovit uselt hela veckan. Jag vet att det blir sent idag (kräftskiva hos svärisarna) och i morgon (bröllop). Jag bergiper inte hur jag ska orka - jag är ju redan slut på ork. Varför förväntar sig både jag och alla andra att jag alltid ska vara så jäkla stark, glad och käck? Även nu?
Jag tänker äta lunch nu och sedan åka hem. Kanske mår jag bättre om jag får sova en stund? Kanske är livet ljusare och trevligare sedan. kankse kan sammandragningarna till och med lugna ner sig lite (märker att det blir värre av att jag är trött).
Besök hos BM - hur ligger Liten egentligen?
*lyssnar*
BM1 - det hörs bäst på mitten...så den hjälpen var inte så stor....Jag hämtar en anna BM så får hon känna
BM2 - Vart sparak den mest?
Jag - överallt men kanske mest på vänstersi´da på mitten.
BM2 - Inte uppe då?
Jag - ngn gång ibland kanske...men däremot gärna i ljumskarna
BM2 - ¨Det är nog inget huvud häruppe...men jag kan å andra sidan inte känna ngt huvud härnere....Undrar om den ligger i snett säte med huvudet mot din rygg?
BM1 och BM 2 - Vi får boka en tid åt dig hos specialistmödrarvården för ultraljud i början på nästa vecka för att se hur den ligger.
Magbild v 35+0
och så bjuder jag på en som skulle vara lite fin men mer hamnar i kategorin bizarro
Närmar det sig?
Min livmodertpp är allt annat än hård
Mina bröst har ökat på sig ytterligare en storlek och fyllt med råmjölk i massor (läs jag läcker som en ko)
Jag känner mig färdigjäst
Undrar om Liten känner sig färdigjäst?
Undrar om han har bestämt sig för om det är huvud eller rumpa som gäller?
I morgon vet jag iaf vad liten håller på med...
Nu ska jag gå och lämna tillbaka brallorna jag köpte...snälla E på kontoret kom med ett par ursnygga svarta till mig. Låna är bra!
Mått och vikt, v36 (v 35+0)
Vikt = nästan 75 kg vilket innebär +10 kg (exakt samma viktökning vid denna tid som när jag väntade A) men det innebär även minst +15 kg till det som jag ska ner till.
Jag var hemma idag...
I morgon har 35 hela veckor gått och det är dags för magbild och lite annan vikig info som vikt och midjemått.
På onsdag är det sen en spännande dag då ska jag till BM och se om Liten vänt sig. Just nu hoppas jag på att han inte gjort det...allt är tungt, ont och jobbigt....jag har förvandlats till en stånkande, vaggande och grimaserande jättemage.
Sammandragningar eller förvärkar
De kommer med max 10 minuters mellanrum....Har hållit på dryga timmen nu. Gör inte ont...känns mer
Min BM sa att jag skulle ringa förlossningen om det blev så igen...men jag vet inte. A har fått feber och att åka upp till förlossningen känns besvärligt och förmodligen i onödan...jag avvaktar....
Naglarna och tillväxt
Härligt väder!!!
Jag kan inte göra såna saker utan att få skitont sedan...det känns trist och slöseri med vädret. Jag och A var i lekparlen ngn timme på förmidddagen, sen har jag sovit...drygt 2 h....det var SKÖNT...det var LYX....nu ska jag käka och sedan gå en promenad...runt huset ;)
Kanske mer än ni vill veta....ang toalett besök
Det kändes stort...det var lycka!
Lycka kan onekligen ta sig olika uttryck ;)
Lunchdate
Tack Moe!
Jag har fått en "snuttefilt"
* TENS. apparat som ger små strömstötar som stör ut de egna smärtimpulserna
Mer om järn...
Byxkapitualtion
Jag får inte plats i mina byxor - blev tvungen att köpa nya på lunchen. Så gick det med det!
Busig Liten, BM-besök, foglossning och järn (v 34+1)
Håll i er...nu blir det ett långt inlägg med gott och blandat (eller gnäll och blandat elelr hur man vill se det)
JÄRN:
Tack alla för er omtanke med mitt järnproblem. Jag var hos BM igår och i nästa vecka får jag besked om hur järnvärdet ser ut. Ser det hyfsat ut så tänker jag prova Hemofer eller Ferronol som Lillawi resp Lucia tipsar om. (Lillawi - vart köper man Hemofer?).
När jag åt den andra, billigare sortens järn, som man åxå kan köpa på apoteket var det ännu värre och jag mådde illa och tog knappt upp ngt järn. Med Niferex tar jag i alla fall upp en del av järnet. Eftersom magen växte som den skulle var BM inte heller orolig för att jag gått upp så lite i vikt de senaste 8 veckorna (0,7 kg) p g a att allt rusar rakt igenom. Jag har nu gått på en ganska så mafig blåbärsdiet några dagar...och *peppar, peppar* lite var det faktiskt igår iaf.
FOGLOSSNING:
Jag kan gå.
Jag kan, nästan, klippa en liten gräsmatta
Jag kan INTE plocka ur diskmaskinen
Jag kan INTE damsuga
Jag kan INTE gå en timme på stan (försökte igår och jevlar vad jaf straffades för det igårkväll).
Jag kan däremot sitta i soffan och se på när andra hushållsarbetar...
Känslan av foglossningen är nu oftare att benen är lösa än att det ständigt värker. Det käns som om jag tappar benen ibland...oc då gör det så klart väldigt ont. Minsta lilla oförsiktiga icke koordinerade rörelse oraskar ett knäpp och en kniv i bäckenet, och ytterligare av dito när jag fångar upp mitt tappade ben igen.
OCH SÅ VAR JAG HOS BARNMORSKAN IGÅR
Magen växer som den ska, den har dock lugnat sin takt något och jag är inte längre orolig för att jag ska få en jättebebis (låg förrut ganska högt på kurvorna. Nu ligger jag straxt under normalen och har exakt lika stor mage vid denna tid som när jag väntade A.
SF=31 cm
Även hjärtljuden låg inom samma intervall som när jag väntade A.
HJ=145
Sammandragningarna bekymrade inte BM jättemycket förrän jag berättade att jag hade legat med sammandragningar var 10:e minut i dryga 3 h natten mellan söndag och måndag. Nästa gång MÅSTE jag ringa förlossningen så att de kan kolla upp hur det ser ut, spec med tanke på hur Liten beter sig (se nedan).
Fosterläge kollades åxå. Vid denna tidpunkt bör skötsamma bebisar ligga tryggt med huvudet ner. A gjorde det inte...och uppenbarligen tycker Liten att det är en dålig ide han åxå. Eller Liten har inte bestämt sig. För två veckor sedan var det huvudet ner...men fortfarande far han juomkring så mycket så att det från och till är freak-show i magen. Inte så noga med att bestämma sig tycker Liten. Han for omkring så mycket att det tom var svårt för BM att känna efetr för mycket - hon kände - han flyttade sig...Till nästa vecka måste Liten bestämma sig säger BM och jag fick ett extrabesök inbokat (då åassar vi även på att ta ett järn-beslut, lämnade nämligen en bunt rör med blod igår för dierse analyser som ska göras så här i slutet). har han inte bestämt sig så får jag veckan därpå åka till förlossningen för UL och om Liten fortfarande inte är en lydig bebis då så ska förlossningen se om det kan prata honom till rätta.
KÖN:
Jag benämner Liten som han. Vi vet faktiskt inte om det är en han eller hon. men allt har varit så olika från när jag väntade A att jag likosm inte kan föreställa mig att detta skulle vaar en tjej det med...men nu när det visar sig att även detta verkar vaar en envis och busig unge så kanske det är en tjej i alla fall. A har i alla fall bestämt sig för att det är en lillasyster.
TANKAR OM FÖRLOSSNINGEN:
Förrut var jag lite rädd för e vaginal förlossning. De senaste veckorna har det ersatts med en känsa av att det skulle vara spännande.
Nu kan det ju bli så att det blir snitt i alla fall. När jag väntade A kände jag mig snuvad på den vaginala förlossningen (hon låg envist i säte oc jag blev snittad) men så känner jag inte alls nu. Snarare en känsla av att det vore praktiskt - lätt att ordna barnvakt och inte behöver jag gå över tiden heller.
Efter två snitt får man inte föda vaginalt om man vill ha fler barn - vi vill inte ha fler barn...vill inte gå igenom den känslomässiga tortyren av bebsiverkstad och graviditet igen...och skulle vi ångra oss...så ja...då är det så.
BM var orolig för hur jag skulle känna...det verkar vara den allmänna uppfattningen...att man ska bli besviken om man inte får föda vaginalt.
Jag kan faktiskt inte sätta bättre ord på mina känslor inför det hela än att "jag bryr mig faktiskt inte". eftersom jag är en oerhört planerande människa så är det nästan så att snitt överväger lite känslomässigt än vaginalt. Visst skulle det vara "kul" att få veta vad alla pratar om...men va-f-n...det är ju resultatet som är det viktigaste.
Om järntabletter (varning för grovt språk)
(Järntabletter har den förmåga att man kan bli stenhård eller få typ turistmage. Några lyckliga märker inget alls. Med A upplevde jag det första och nu får jag njuta av det andra. Slutsatsen är att jag föredrar det första för det kan man liksom motverka med katrinplommon, linförn, aprikoser, vatten osv. Turismagevarianten är svårare....än har inget hjälp förrutom att dra ner på tabletterna...MEN då kommer tröttheten och det låga blodvärdet...och det är ju INTE bra för vare sig mig eller Liten. Så vad gör man inte....)
UPPDATERING OCH SVAR:
Problemet med t ex Blutsaft är att järninnehållet inte är tillräckligt högt för mig som har uselt järnvärde.
Hälsosamt - nej förmodligen inte. Ska till BM idag och ta upp detta problem. Födelen är att jag inte blir tjock av det eeftrsom allt rusar rakt igenom.... gick upp 9 kg fram till jag började med tabletter och efter det knappt 1 kg.
Fokusera på det positiva!
Bristningar
På magen....jag har stirrat mig blid på magen. Var på toa...kollade in monstermagen i halvkroppsspegeln....då såg jag dem....på låren!!! På utsidan av bägge låren....
Nu vill jag gå hem och gråta
Nu är jag klar med det här
Nu är det tungt att vara gravid och jag känner att jag är klar med det. Fast egentligen vill jag ju att Liten stannar i magen i 8 dagar till eftersom han då inte kommer att räknas som prematur med allt vad det innebär.
Här kommer min beklagningslista över det tunga:
- foglossning: ont, skitont!
- sammandragningar: obekvämt, ont
- tung oergonomisk mage: klumpig, svårrörlig
- trött: pga av ovanstående eftersom jag inte sover speciellt bra eller mycket på nätterna
- Irriterad: pga av ovasntående
- Vill vara ifred: känner mig lite som en elefanthona som vill gå undan för att föda elefantbebis
Just nu är känslan att jag inte kommer att gå tiden ut. Det känns så pga av alla sammandragningar och den här käsnlan av elefanthona. inga tillförlitliga känslor alls - jag vet - och livsfarliga...komemr säkert tvärtom att gå över tiden istället.
Det där med tiden...
--- Bebisleverans är planerad till 29 sep
--- Det vanliga är att bebis pluppar ut +-2 veckor från det datumet = ngn gång mellan 15 sep - 13 oktober
--- Innebär att det kan vara allt mellan 4 och 8 veckor kvar av graviditeten.
och det är nu det känns extra tungt. Fyra veckor kan jag klara av....men åtta...då hoppar jag nog av. Fyra veckor känns hanterbart. Åtta veckor känns helt oövervinnligt....
och så tänker jag... på hur många som skulle kunan ge halva sin själ för att ändå byta med mig...får dåligt samvete...
Progesteron till någon?
Dessa hoppas jag att jag inte behöver använda (chanserna ser ju goda ut nu). Finns det någon spekulant här ute som gärna skulle vilja ha dem? Skriv en kommentar så skickar jag dem.
Snygga naglar
Nu har jag bestämt mig - ang att prata!
jag har påtalat vikten av den fysiska kontakten med sambon - det blev skillnad...jag känner att ömheten finns där....och jag vet med mig själv att jag inte är så trevlig om kvällarna efetrsom jag är trött och har ont i ryggen...jag är ganska grining helt enkelt...och hur kul är det att krama grinos?
Jag beställde boken "Familjens projektledare säger upp sig" och inser att rent arbetsfördelningsmässigt är min sambo inget kap...men inte heller en nitlott. Ska ngn gång ta och göra en lista över allt som är och på ngt vis har blivit mitt ansvar och en lista över hans diton. I försa hand ska jag göra listan för mig själv för att se om det är orättvist eller inte hemma eller om jag överdriver...för att jag nu är trött.
Så jag kör på min tidsplan. Förhållandet skall kännas bra, jag ska å bra och inte vara osäker på honom när 2008 går över i 2009. Om minsta tvekan, tvivel och olust finns så då blir det familjerådgivning.
Vi hade lunchdate idag...skrattade tillsammans och pussades. Det kändes så befriande.
Nu har jag bestämt mig - ang nya byxor!
Jag få helt enkelt klara mig på de kläder jag har - men skulle det bli kris så har ju nöden ingen lag.....
Snippolja
Uppdatering 1:
Ni som nu ser bilder framför er när jag maserar snippan i 10 minuter per dag ska jag genast rädda från de synerna. Jag tror nämlien inte att det är massagen som är det vikiga utan oljan så att man liksom är maximalt väloljad när det är dags.
Uppdatering 2:
Snippoljan är till för att man ska minska risken att spricka...att snippan ska vara så välsmord och töjlig som möjligt...ungefär som en växande gravidmage. Man kan inte undvika hudbristningar om man har anlag för det (eller om man skulle bli enormus) men man kan undvika hudbristningar som beror på att huden inte är välsmord. Så magen smörjes varje dag med Weledas havandeskapsolja eller med ngn annan fet lotion typ Body Shops Bodybutter.
Kläder
Tillbaka från lunchen:
Är det värt med 300 kr för ett par brallor jag kommer att använda - låt oss säga 3 ggr i veckan i 7 veckor = 21 ggr ???
Fogarna
Att göra:
--- Boka tid hos sjukgymnast: avklarat, men inte förrän den 22.a fick jag en tid. Skriver jag inte här på ett tag så har jag gått av.
--- Kramas
Om att prata
Någonstan i allt detta med graviditet känner jag att jag och Sambon glider iväg från varandra....både fysiskt och psykiskt. Vi kramas för sällan och pratar för lite om sådant som är oss, sådant som betyder ngt.
Runtomkring mig separerar mina vänner och förhållanden spricker och rämnar.
Jag blir orolig att det ska hända oss.
Tänker att när jag får tillbaka mig själv och vi har landat med ny bebis och 2009 blivit 2009 så har vi hittat tillbaka igen.
Men tänk om det inte blir så?
Jag tvivlar inte ett dugg på mig och mina känslor...men vad känner han. Sambon har aldrig varit bra på att prata, därför har vi aldrig varit duktiga på att prata om sånt här...men nu känns det riktigt uselt.
Eller så överdriver jag situationen. Jag vet att jag är känslig nu (jag grinade så att tårarna sprutade till Mama Mia i söndags).
Jobbiga, jobbiga tankar.
Jag behöver mer kramar, mer ompyssling, mer tanke. Jag måste ta upp det där med kramarna....det känns som en viktig pusselbit.
Bloggträff
Om foglossning
Sista dagarna har jag haft sådan värk på kvällarna att jag måste ta alvedon för att kunna somna...när effekten avtagit vaknar jag av smärtan. I natt blev det lite extra spännade eftersom jag började må illa av alvedonen och inte kunde somna på grund av det och låg därför vaken i nästan tre timmar...till effekten av alvedonet började avta igen....Jag tackar högre makter för att A beslöt att idag var en bra dag att ta sovmorgon...för om jag är trött så får jag mer sammandragningar (ond cirkel...).
och inte kom jag ihåg att ringa sjukgymnasten idag...en bilincedent gjorde att jag glömde bort det. Hoppas att hjärnan är med mig i morgon.
Kan bara föreställa mig hur onte de har som får kryckor...
Vad förväntar jag mig av sjukgymnasten då? Tips om hur jag ska göra för att det inte ska bli sämre samt hur jag ska bära mig åt för att få sova....
Sova ska jag förära med ett eget inlägg ngn dag....för det är en process i sig oavsett foglossningsvärk.....
Besök hos barnmorskan (BM)
Järnvärdet var bättre än på länge (119), inte högt men inte heller skrämmande lågt, så jag har nu på nåder fått lov att bara ta järntabletter varannan dag.
Hjärtljuden låg på stadiga 148
Magen mätte 30 cm, vilket är mitt på normalkurvan.
Liten låg med huvudet ner...kanske...vi får se om 14 dagar.
Mycket riktigt har jag foglossning, BM tycker att jag ska ta det lungt.
Sammandragningarna ska vi kolla upp med ett urinprov för att utesluta att några elaka bakterier är med i spelet
Spegel, spegel på väggen...
Stormagen gör det svårt att ansa bikinilinje och snipptofs.
Helfigursspegel löser problemet.
Tur att ingen fotograferar....
Vekling
Värmen håller helt på att knäcka mig nu - jag svettas och flätar jämt, dygnet runt.
Ben och fötter svullnar och värkar
Ryggen värker
Ljumskarna värker
allt värker
och jag känner mig vek, gnällig och irriterad
och sammandragningarna kommer ofta och de känns
Jag vill inte gärna gå över tiden men än är det lite tidigt...
Tur att jag ska till BM på tisdag så att hon kan kolla upp mig.
