Väntar

Idag kom 4 x 7 ÄL-tester hem i brevlådan....nu väntar jag på att få börja testa....Jag väntar på ÄL så att jag kan börja vänta på riktigt

Jag väntar på att mensen ska ta slut

Snart är det en vecka sedan jag tog proverna på KK...nu väntar jag på att få höra resultatet...jag väntar på att få en fortsatt plan.

Jag väntar på att det ska bli onsdag...så att jag kan ringa KK och diskutera lite kring mina spottings som jag brukar ha mellan ÄL och BIM...och huruvida de försämrar chansen till grav och huruvida jag kan få ngt lämpligt preparat som gynnar ett befruktat ägg att fästa och stanna (läkaren pratade ngt om detta men jag kommer inte ihåg).

Nu väntar jag...

När man är magsjuk är man inte kaxig

Jag är magsjuk...men nu känner jag att livet ev är på väg att återvända


Jag tror att jag fått mens åxå...molvärken är i alla fall (för tillfället?) borta och det kommer klarrött blod...det vore skönt om det var så...för det innebär att vi kan strata på ny kula igen

Satans molvärk

Har funderat lite...

Vid mina tidigare MF så har jag haft kraftga blödningar...det har jag inte haft denna gång..utan bara en sparsam mens-blödning som sedan övergick till blod-flytningar som fortfarande håller i sig (inne på 4: veckan).
jag har åxå fortfarande molvärk...så pass mycket från och till att den ligger precis på värktablettsgränsen eller straxt däröver.

När jag var på KK gjorde de VUL och ingen graviditet eller gammal graviditet kunde ses....men jag undrara ändå om det inte är en massa gammal graviditet kvar...jag kan väl knappast ha blödit ur den som har blödit så sparsamt och det r därför som jag har så mycket värk och fortfarande blöder?

Ska ringa KK i morgon och fråga om detta

Molvärk

Jag har fortfarande molvärk från och till samt bruna flytningar....halvkul tillvaro...

Jag blöder överhuvudtaget väldigt lätt mellan ÄL och mens...och det tror jag inte är positivt i samband med att få befruktade ägg att fästa. Ska fråga om detta  och molvärken och sånt när de ringer för att meddela provsvaren.

Jag har nu åxå beställt sjukt många ÄL-test...ska sedan köpa gravtest på apoteket snarast eftersom jag måste ringa KK pronto om jag skulle bli gravid så att jag kan få stöd under den tidiga grav. Jag måste allstå börja testa minst BIM -3

Ett tredje missfall är konstaterat

Idag var jag upp till Kvinnokliniken (KK) och vad som hände där mer exkt får jag skriv ner senare...nu hinner jag inte...men känner att jag behöver få ur mig lite...av det viktigaste...av det som betyder mest.

Att detta var ett tredje missfall konstaterades.
Tre MF kvaliciferar mig till utredning.
Nu ska jag få hjälp! Jag ska få hjälp nu!
Och den hjälpen började redan idag med provtagning.

Lättnaden över att någon (med vit rock och läkare i sin yrkestitel) äntligen lyssnade och tog mig på allvar är enorm...så enormt stor att tårarna svämmade över...mycket och länge....fortfarande....

Jag behöver hjälp med att få behålla en graviditet och för att eventuellt bli kvalitetsgravid..ngt har hänt sedan A blev till...frågan är bara vad...nu ska vi ta reda på vad och det ska vi försöka åtgärda...nu ska jag få den hjälpen...Lättnaden är enorm. ENORM! Enormt enorm....

Nu ska jag ut och fika med några bästvänner...det är bra...jag behöver tänka på lite annat...

Jag är INTE gravid...

Gjorde nyss ett nytt gravtest...det var negativt....det blev ingen bebis denna gången....heller.

Nu känns jag bara tom

Det känns inte kul...

De bruna flytningarna fortsätter...och molvärken har varit väldigt ihållande idag...och lite väl strak för att jag ska känna lugn.

Har försökt att söka på molvärk....det är mycket varierande svar...men resultatet är att det är...*surprise*....olika.
Det känns ändå skönt att läsa om att det är så pass många som både blöder och har värk fast allt ät bara bra. Har läst det jag skrivit om när jag väntande A...får tyvärr inte ut så mycket av det...kommer inte ihåg hur det var med molvärk..men blödde gjorde jag aldrig.

Detta gör mig nojjig...men jag väljer att lita på statistiken som säger att tre missfall på rad är mycket, mycket ovanligt....Jag väljer att tro på att detta går vägen....men jag litar inte på det ett endaste dugg...både jag och sambon är misstänksamma....

London: rapport 2

Jag som hade lovat mig sjalv att inte noja denna graviditet utan bara njuta har raskt tagit ett kliv in i orons varld...

Blodflytningarna som nastan helt tog ledigt fredag och lordag har kommit tillbaka igen...gissa om jag analyserar toalettpapper, troskydd och kanner efter om jag har ont i magen eller inte.
Varje liten illamaende kanning ar SUPERVALKOMMEN och ja njuter verkligen de stunderna... vad markligt livet kan bli.

Molvarken kommer och gar och kanns sa dar lite diffust...det ar bra...blir det varre ar det inte bra...

Jag har aldrig shoppat sa har mycket pa sa kort tid i hela mitt liv...helt absurt...men inga astronomiska summor alls...och en del julklappar har det blivit...men anda...Jag kommer att skylla allt pa M..att det ar hon som overtalat mig :)

Nu ska jag agna resten av surftiden till att lasa min favobloggar

London rapport

Att jag ar gravid har jag inte fattat...tog ett kort pa plusset sa att jag kan kika pa det iblan...kanns hlt overkligt...och jag litar inte alls pa det har....men nojjig ar jag inte...det ar bara liksom overkligt.

Kommer fortfarande lite rosa flytningar...kanns bra att bli kollad pa tisdag...eller om det var onsdag.

Oj, oj, oj vad jag shoppar...oxfordstreet shopping maraton.... trojor, trosor, styrumpor, koftor, skor, stovlar...men byxor hoppar jag over...kan forhoppningsvis inte ha dem snart i alla fall :) Jo ett par byxor kopte jag..pa rea...ett par mammabyxor....jag vet att jag ar totalknapp som gor det redan, men jag kunde liksom inte lata bli...dessutom kan jag ha dem som ogravid axa...en marklig men helt fantastisk modell.

Jag ar fortfarande forvirrad...men pa ett mer lyckligt vis


JAG.ÄR.GRAVID!!!

Mirakel kan ske... trots en smärtsam och ihållande 14 dagar lång blödning (den slutade igår) så fick jag för 90 minuter sedan ett mycket klart och tydligt pluss.

Jag är lycklig och grinar...ringde sambon på jobbet...han är lycklig (men håller nog igen på tårarna i kontorslandskapet). Zontanten blev lycklig och grinade (hon körde hem mig från förmiddagens besök med en stor kram och lycka till)

Detta har varit en tuff och märklig resa....Jag skulle inte vilja göra om den...det har helt enkelt slitit för mycket på min själ...men samtidigt inte vara utan den. Resan har varit mycket lärande och danande...jag har lärt känna delar av mig själv som jag inte kände innan. jag har lärt mig att acceptera delar av mig själv som jag inte ville kännas vid innan och jag har framför allt lärt mig att vara ödmjuk inför andras bebisverkstads-situation.

I detta nu är jag gravid och jag ska njuta av detta med en stark tro att det nu fungerar hela vägen.
Jag ska njuta av mitt illamående.
Jag tror att jag är i v 7 (6+1) men jag har ju egentligen ingen aning...men jag får väl reda på det i nästa vecka när jag ska till KK

Om 5 timmar sitter jag i ett flygplan på väg till London

Livet känns märkligt
Livet känns lyckligt

Idag har det varit en tuff dag

men inte på bebis fronten.

2007 har på många sätt vari ett mycket tufft år. Men året har också utvecklat mig enormt som människa. Jag har lärt mig mycket om andras situation men främst har jag lärt mig myket om mig själv. Jag hade redan innan 2007 ganska god självinsikt...idag är den många gånger större...och framför allt så har jag accepterat många av de brister som jag tidigare inte ville låtsas om. Jag har jobbat mycket med mig själv...jag jobbar mycket med mig själv. En sådan här utveckling på det personliga planet som jag gått/ går igenom gör man inte lttvindigt...inte jag  i alla fall.

Igår och idag har jag varit på kurs...en självutvecklande kurs. Jag fick några aha-upplevelser om mig själv...men framförallt har jag fått svar på många frågor om varför jag reagerar som jag gör och varför andra reagerar som de gör på mig. Detta är saker som jag funderat mycket på....nu kom svaren...och de var inte riktigt de svaren som jag trodde....

Kursledaren ska återkoppla till mig och mina funderingar....jag är tydligen en väldigt komplex person...med mycket inre stridigheter...som jag kommer att behöva hjälp med att få ordning på och lära mig hantera...för att må bra.

Det var faktiskt så omvälvande så att jag började gråta när jag kom hem och spänningarna började släppa. ag är JÄTTEGLAD över att jag har en coach som jag kan återkoppla till i nästa vecka.

Idag har det varit en tuff dag

Jag vet inte

Molvärken kommer och går...
Blodblandad flytning består

Känner mig trött, uppgiven och avtrubbad.

Tror inte på ngt pluss...det vore bara allt för osannolikt...vill inte testa...för testar jag betyder det att jag tror...och det vill jag inte erkänna för mig själv att jag (inte) gör.  Jag har ju dessutom haft mens och testade negativt dagen efter BIM....så hur troligt är det? säkert ca ngn hundradels promille...det är en väldigt liten chans... Dessutom hade jag ÄL känningar i lördags...även om stickorna har visat ngn typ av ÄL från i fredags till igår...strecket har varerat från svagt till starkare beroende på hur koncentrerad urinet har varit. Idag visade testet svagare...

Inser att jag "måste" testa innan London...för man åker inte till London utan att besöka inte en pub. Alltså borde jag testa på fredag morgon. men kroppen beter sig åxå väldigt konstigt och om det finns ett mirakel vill jag inte bjuda miraklet på öl...

Men jag är rädd för att testa. Vill inte att testet ska hånflina "MINUS din dumma skengravida idiot". För jag vet att jag kommer att bli ledsen då...fast jag tror på minus...därför vill jag inte testa...

Inga förändringar

Blöder fortfarande...fast jag tror det är lite mindre nu.
Fortfarande ganska starka utslag på ÄL-stickan.

Tänk om jag ÄR gravid.... Jag borde kanske ta ett gravtest bara för att kunna utesluta en ev graviditet... ska ju trots allt till London i helgen...men tänk om jag INTE är gravid...vet inte om jag orkar se ett minus...


Vad talat för och emot en graviditet?

Mot:
- Hade riklig mens med smärta för 14 dagar sedan
- Blöder fortfarande
- Negativt gravtest för 14 dagar sedan
- Molvärk som nyss (kl 14) dök upp
- Förnuftet

För:
+ Kanske gjorde progesteronet att ägget kunde fästa men åxå så att jag blödde... för så fungerar ju Primolut Nor...skapar en "falsk" mensblödning om man inte skulle fått ngn på naturlig väg.
+ Tyckte att mensmärtan var annorlunda mot hur den brukar vara,,,mer brännade mot ljumskarna än molande på mitten.
+ Jag mår illa...ofta på kvällarna och på morgonen...och lite tjyvtjockt dess emellan (men på Kvinnokliniken sa det att jag förmodligen hade en maginfluensa)
+ Molvärk som nyss (kl 14) dök upp
+ Viljan

Lägesuppdatering

Jag är nu på dag 13 i cykeln (inte dag 12...jag har räknat fel...)

Jag blöder fortfarande

I fredags hade jag utslag på ÄL-stickorna vilket borde innebära Äl på lördag. På lördagen var utslaget svagare...på söndagen ungefär samma. Idag var det starkare igen.... så brukar jag INTE ha...

Jag försöker ringa Kvinnokliniken (Det är de som jag försökt få tag på hela tiden och som jag pratat med tidigare...) De svarar inte. Ska försöka igen kl 13

Jag är förvirrad....JÄTTEFÖRVIRRAD och lite orolig för vad som händer för vad som kan vara fel... och lite arg för att ingen tar mig på allvar "vänta och se"-principen tycker jag att jag har tillämpat sedan mars och det blir INTE BÄTTRE. 

Det värsta är kankse i alla fall att jag börjar nära et litet, litet, litet pyttehopp...litet men ett mycket envist hopp. Ett ångestl addat hopp om att jag kanske, möjligen sm av ett under och mirakel kan vara gravid...

Det är ju så att ÄL-stickor kan ge utslag vid grav...och det är ju "vanligt" med blödningar i början av grav...och det kan ju vaar så att jag släpte två ägg förra ÄL efetrsom jag hade så ont då och att ett ägg sitter kvar och det andra försvann....kanske, kanske kan det vara så....

Det är jobbigt nu.....

kl 13 ska jag ringa Kvinnoklinken och prata blod...

Jag hoppas att jag kan skriva ett inlägg sedan om att de tar mig på alvar och vill kolla upp mig. Vad gör jag annars?

För att krångla till det hela ska jag på kurs onsdag och torsdag och åker sedan till London på fredag eftermiddag och blir borta till på måndag....

Jag bloggar på arbetstid...jag kan inte jobba...min tankar far omkring på precis helt andra håll...Jobbet känns inte viktigt...avtalen som jag sjka försöka knåpa ihop en första stomme till känns helt perifiera...Måste nog helt enkelt gå ute en sväng och får luft, reflektera och samla mig...




Nu har jag ringt....och fick en tid ... en akut tid...nu tycker de faktiskt lite synd om mig... så på onsdag nästa vecka ska jag till kvinnokliniken

Dag 11 och mera blod

inga tecken på att det ska sluta...

Äl kom och gck i helgen...trots blödningar.

I morgon ska jag ringa gyn igen...inte ens de kan väl mena att detta är normalt...att helt plötsligt ha en cykel med ÄL på dag 9-10 när den brukar vara på dag 16....att blöda i 11 dagar..

Visst borde jag få hjälp? Visst borde de kolla upp vad som är på tok? Visst borde jag få ha en hyfsat normal menscykel?

Visst?

Total förvirring

Idag är jag inne på dag 9 i cykeln...blöder fortfarande/ har riklig blodblandad flytning.


Känner av höger äggstock... tog ett äl-test som gav ett relativt starkt utslag = ÄL vilken dag som helst...

Hallå...jag brukar ha ÄL ca dag 16-17...Inte 10...sista hade jag iof på dag 14...


Kan zonterapin göra detta???


Hur intresserad är sambon av sex när jag fortfarande blöder??? och varför blöder jag???


Förvirrad...jätteförvirrad och lite orolig över att något är fel...jättefel...

Om ÄL kommer nu så behöver jag i alla fall inte oroa mig för att den är när jag är i London...det är positivt


Jag blöder fortfarande....

RÄTTELSE: Progesteron - inte pergo...lite lika i ordet men så olika i sin betydelse

Dag 8 nu... Kan progesteronet ha ett finger med i spelet? 

Jag är så rädd att  ÄL ska inte ska komma innan den 19:e för då missar vi den eftersom jag åker till London över helgen....det vore ju typiskt. En kompis-shoppingresa som är inplanerad sedan läääänge skulle infalla med ÄL bara för kroppen ska strula SÅ FÖRBANNAT.

Jaja... än ingen idé att oroa sig för mycket för det. Började ialla fall testa med ÄL stickorna idag....Får hålla tummarna för att omslaget kommer senast om en vecka.

Fick kontakt idag med en privat klinik som kanske ska hjälpa mig. Väntar på telefonsamtal från dem nu....

Det händer inte så mycket

Den här mellanperioden...innan jag ens börjar leta ÄL...är inte så intressant. Visserligen lugn i själen men det finns inte mycket att blogga om...

Men så är det...

Sperma-tidning

Ibland måste det var lov att göra en ämnesutflykt på bloggen ;).  Detta kommer från en upplevelse från ett pressbyråbesök i fredags

Kille 8 år skriker "Pappa, jag tar ingen Sperma-tidning...jag har ju så många hemma.
Mamma och Pappa ser helt oberörda ut
Jag ser ganksa konfunderad ut.
Killen lite lägre "Mamma jag tra ingen Sperma-tidning...jag har nog den hemma"
Mamma ser fortfarande helt oberörd ut.
Jag undrar om jag har fel på öronen...tittar mig runt på pressbyrån för att se vart filmkameran är...
Killen "Mamma tycker du att jag ska ta Spermatidningen i alla fall?
Mamma "Nej det är väl onödigt du prenumererar ju på Spiderman"

Ibland blir fel väldigt roligt och ibland är det kankse bättre med den svenska varianten...om man är 8 år...

Förtydling

Tingeling behöver verkligen inte bli lynchad pga sin kommentar till mitt förra inlägg. Hon har rätt i allt hon skriver men jag har nog varit otydlig...och jag tror att man lättt blir det på en blogg...den berättar ju inte allt...och nu känner jag att jag nog trots allt måste förklara mig lite...

Jag VET att jag är lyckigt lottad - jag har en alldelles underbar tjej hemma.

Jag VET att man inte ska jämföra situationer eftersom man 1) är sig själv närmast och 2) oftast inte kan jämföra bakgrunder.

Det är åxå LÄTT att på en blogg via det enbart skrivna ordet trampa folk på tårna och att såra utan att man menar det alls.

Jag ÄR en väldigt empatisk person som har fruktansvärt lätt för att leva mig in i andras situation... därför känner jag väldigt med de som åxå kämpar för att få barn vare sig det är 1 eller 2 eller 3. Och utifrån min egen situation förstår jag att det är ännu jävligare när man kämpar med nr 1.

Det jag blir FÖRBANNAD på är att de inte vill kolla upp vad som blev fel efter missfallen...Hur länge ska jag vänta, hur länge ska jag behöva småblöda, må illa och må allmänt jävligt 2 veckor av 4 varje månad.... Jag vet att det är ngt fel, det vet att det är ngt fel och vi båda vet att det inte verkar vilja ordna upp sig.

Jag VILL INTE ta upp deras tid med fertilitetsbehandling...men jag behöver hjälp med att ta lite prover för att se vad det är som är galet...kanske kan jag bli hjälpt väldigt lätt...eller åtminstone få en hjälp på vägen...

Jag hade varit OROLIG utan att vi försökte skaffa barn över hur min kropp beter sig...

Jag TROR åxå att det är ganska lätt att föringa den sorg och frustration som uppkommer när man vill ha barn nummer 2 (eller fler) och det inte vill sig...för ofta kommer kommentaren..."ja men du har ju i alla fall ett barn"

Nej jag är inte ofrivilligt barnlös....jag är OFRIVILLIGT FLERBARNSLÖS    och ja det låter trivialt även i mina öron men inte är det lätt i själen och hjärtat för det...så är det...och det kan jag inte göra ngt åt.

Utredning?

Jag mådde illa i går morse......jag mådde illa inatt....jätteilla - jag fick gå upp och äta några russin, då lugnade det sig...och i morse mådde jag fortfarande illa. Gissa vilka tankar som kom till mig...testade såklart....MINUS *suprise*

Jag ringde till Kvinnoläkarna nyss. Mitt illamående har inget med pergon att göra. Och efetrsom testet är negativt - inget med en graviditete att göra. hon gissade på en maginfluensa eller nå´t.

Bad om att få komma in och kika vad som är fel...men icke...jag är inte välkommen ...än.

"Det är normalt att det tar upp till ett år innan man blir gravid"
Jomensa jag...nu är det ju snart ett år...
"Jo men du har ju bevisligen blivit gravid, två gånger, och det visar ju arr allt fungerar"
Jag: men det blev ju MF båda gångerna  och sedan dess har det ju strulat
"Det är normalt att det tar minst ett år och då  räknas det från sista graviditeten så i februari om inget har hänt kan du kontakta oss igen"
Jag: men om det skulle bli ett till MF...måste jag vänta ett år till då?
"Efter tre MF kan du åxå kontakta oss"
Jag: jaha
"Ni får kämpa på och använd gärna ÄL-test"

Så tyvärr lär det dröja innan denna blogg skiftar ämne...


Fysisk status: värk och blod
Psykisk status: rätt ok...lite uppgiven, luttrad, skitsamma


Inte 10 000 röda rosor

men väl 20 röda rosor fick jag av sambon idag.... Det värmde....

och faktiskt mår jag ganska bra...det blev mer ett bistert konstaterande denna månad.

Fetminus

Vet inte varför jag testade (ja du fick rätt Kantarellen)...mensvärken brinner som eld  även om syndafloden inte dykt upp ännu..kanske baar för att få bekräftat det jag redan vet...att jag kan ringa Ferten med all rätt....

Minut för minut....av ett försvunnet hopp

Kl 20:10

Jag: Fan det bränner som eld i ljumskarna - mensen kommer säkert i natt *men hoppas, hoppas att det bara är ligamenten som jag känner...kanske, kanske*

Sambon: Hmmmm


Kl 20:15

*Måste nog gå på toa i alla fall*

Jag går på toaletten. TPA-analysen säger ... blod

*Fan, men jaha det var ju det jag anade*


Kl 20:20

Hopplösheten smyger sig på, jag måste nog gråta en skvätt

Sambon: Vad är det?

Jag: Inte den här gången heller....det känns så JÄVLA HOPPLÖST *uppgivenhetskänslan är stor, mycket stor och tung*


Kl 20:30

*Kanske är det bara en blödning ändå...inget som har med mens att göra...en del har det ju så*


Kl 20:32

*korkade, korkade hopp...fatta att det är kört* Jag vill hetsäta kakor


Kl 20:40

Jag: Imorgon ringer jag ferten*

Sambon: Ja gör det, absolut, så här kan du ju inte ha det. Nu måste vi ju få veta vad som har hänt egentligen...eller vad som inte händer...eller varför i alla fall

Jag: Mmmm





*Ferten - fertilitetsmotagningen


TPA

Jag håller nu på med det som Tingeling så träffbart kallar TPA (Toa pappers analys). Inget blod ännu men molvärken finns där...lite envisare än förr och den känns inte lovande...inte alls.

Det är BIM idag.... nä jag har inte testat....tänker inte göra det imorrn heller. men om inget blod dyker upp innan jag går hem från jobbet imorgon så köper jag ett test och testar på fredag morgon

Nope!

Det blir ingen bebis denna gång...heller...en alldeles tydlig, om än fortfarande mild, men omissigenkänlig mensvärk gjorde nyss entre...


Humöret...

De sista dagarna innan BIM...och speciellt den här allra  allra sista innan.....är jag inte alls lätt att tass med...jag blir enormt, jätte, super, lätt irriterad...minsta lilla tänder igång mig.

Jag gillar inte alls denna person. Hon är inte ett dugg trevlig...det gör inte kära sambon och lilla A heller...kan jag lova.

Denna månad tror jag inte att det är så hormonberoende...utan bara av pressen, väntan på den förmodade besvikelsen, väntan på att veta att jag kankse behöver genomlida detta ännu engång och sedan kanske många gånger till.

Nu skulle jag helst bara vilja lägga mig ner och sova och så vips var det fredag  och jag kan få bli glad eller ledsen på en gång. Det är denna väntan på att ovissheten ska klarna som är den största terrorn. Jag gillar inte terrorister ;)

Nervös

Nu har jag blivit nervös.....

Ikväll tar jag sista hormonen...
På onsdag är det BIM...

Kommer jag att vara väldigt glad eller väldigt ledsen i slutet av veckan?




Tur att jag har en toppenhelg att se fram emot då jag ska träffa en alldelles finfin äkta vän som jag inte träffat på jättelänge - och allt under festliga omständigheter.  Jag önskar av hela mitt hjärta att jag måste hitta på halvtaskiga ursäkter till ett nollintag av alkohol....

RSS 2.0