Sårad
Sex stycken har två barn och jag och en till har ett barn
Fem av de sex med två barn har inte haft de allra minsta problem med att få de där barnen. Ganksa ofta hörs det hur lätt det var att få till tvåan.
En av de sex fick två missfall innan och fick tvåan. Missfallen kom i v 15 och 17. Givetvis jättetufft för henne.
Den andra som har ett barn säger att hon inte vill ha fler....åtminstone int med den karl hon har, men som hon älskar....om det är hela sanningen har jag ingen aning om.
Jag vill gärna ha ett barn till.
Pratet igår ramlade in på syskonsnack....jag blev livrädd att jag skulle få frågan "är inte ni sugna på fler/ när är det dags för er då?"....den kom inte....Istället kom denna superhärliga mening....från hon med de två missfallen....
"Jag tycker att det är egositiskt att bara skaffa ett barn, att beröva det andra barnet ett syskon"
Jag försökte säga lite försynt att det inte alls är så och att man inte kan veta de bakomliggande orsakerna (den andra tjejen med ett barn var bort för tillfället).
Men nää det fanns inga öron som lysnade på mina vädjande och väldigt avslöjande ord...om det nu var någon som ville lyssna...
Istället fortsatte diskussionen om att beröva barnet att lära sig att dela med sig och en social samvaro, att jämka osv.
Jag försökte igen med att det behöver man faktiskt inget syskon till, jag tror att de får detta i mycket hög grad genom förskolan....återigen talade jag till döva öron.
Där och då ville jag bara ta mina grejer och åka hem....men jag kunde inte...jag åkte med en annan...
Så tyst satt jag där....sårad...och undrande hur man kan säga såna saker...tänker folk inte alls?
Utmanad
Vad gjorde du för 10 år sedan?
Läste på KTH, partajade och var allmänt bekymmersfri
Vad gjorde du för ett år sedan?
Fick missfall och insåg att detta skulle nog inte bli så lätt...att få barn alltså
Fem snask du gillar?
Smågodis...alla sorter
Fem sånger du kan hela texten till?
Maria gå på vägen
Ett antal "suparvispor"
Trollmors vaggvisa
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Lösa delar av mina lån, en liten resa och lägga resten av pengaran i huspootten - tråkigt men sant
Tre dåliga vanor?
Jag anser att dessa ovanor är bra vanor men som blir ovanor när jag drar dessa egenskaper för långt...
- envis
- tävlingsinriktad
- tron på min egen perfektion
Fem saker du gillar att göra?
-Titta på TV
- pyssla
- fika med goda vänner
Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
- skipants (har haft det förr)
- kort kavaj med rejäla axelvaddar (har haft det förr)
- Myggjagare (då ser det ut som om jag har längre fötter än ben)
Fyra favoritsaker?
Saker och saker
- Min prinsessa A
- Min sambo M
- Liten i magen
- Filofaxen
Jag utmanar.....
Lucia och Kaica
Om att njuta
Den värsta molvärken verkar ha gett sig...nu känns det mer i sidorna, i ligamenten, och det stör mig inte alls.
Oron kommer att följa mig genom hela graviditen - om inte för det ena så för det andra. Så var det när jag väntade A och jag är övertygad om att det kommer att bli lika nu. Skillnaden denna gång är att jag på ett annat sätt har längtat efter detta och att detta kommer att bli min sista graviditet (för detta kommer att gå vägen!) så detta ska jag njuta av. Liksom Linda säger så tror jag åxå att man kan påverka sin sinnestämning mycket genom sin inställning. Det gäller bara att komma ihåg det....
Just nu njuter jag!
Funderingar kring symptom
Nu känner jag mycket redan i v 5...men samtidigt...är det inbillning för att jag vill känna eller känner jag bara efter otroligt mycket för att jag är så medveten om det (vilket jag inte var sist).
Ömma bröst - som blåmärken fast långt inne i dem
Illamående - blir värre och värre...tror jag...eller är det för att jag så gärna vill och känner efter...jag längtar efter att få kräkas lite
Trött - men det kan beror på att vi har renoverat hallen och fällt 5 stora tallar i trädgården...samtidigt
Detta är symtom som jag gillar! som jag njuter av
Molvärk - kommer och går i vågor...allt från noll till så pass att jag blir jäkligt orolig.
Kan inte låta bli att undra om progesteronet bara fördröjer ett missfall...att denna graviditet bara är till låns som de tre som var innan.
Jag är RIKTIGT, riktigt orolig för detta
Överväldigad
Tack alla!
Molvärk
Molvärken vid graviditet är förvillande lik molvärk inför antågande mens.
Innan jag får mens så får jag en molande värk på sidorna som går mot mitten av nedre magen som till en början kommer och går i vågor för att sedan bli konstant och värre samt söka sig mer och mer mot mitten av magen.
Denna molvärk är precis som den som jag har innan mensen är ett faktum....fast den kommer inte in till mitten...den ligger kvar med tyngdpunkten på sidorna (men ibland är den i mitten och vandrar lite ändå). Ibland är värken skarpare (det är då oron kommer) och ibland väldigt dov och knappt kännbar och ibland borta.
Vid mina missfall har värken också varit så här men sedan blivit mycket skarp och ihållande som en riktigt jävlig mensvärk.
Jag skulle absolut inte kunna skilja de olika värkerna åt i dess inledningsskede...helt omöjligt
Om att vänta
Nu när jag väntar på VUl och att jag förhoppningsvis ska passera de 12 strategiska veckorna så känns tiden helt makabert lång...16 dagar till VUL (fått tid 13 februari)...16 dagar...tortyr...det är en evinnerlig evighet.
Jag har molvärk...ganska mycket molvärk. Detta gör att tiden känns ännu längre. Jag vet att det är helt normalt med molvärk under graviditeten...man jag förknippar värken väldigt starkt med kommande mens eller missfall. Den ligger där dovt hela tiden som en tortyr....tortyr för sinnet...det är svårt att njuta av tortyr....
Jag har två gravtest kvar. Jag tänker att det kan bli fel....att det kankse ändå inte blir ngt...att progesteronet bara hindrar blodet från att komma. Jag kommer att testa i morgon igen.....och i slutet på nästa vecka...bara för att få se att det blir så där starkstarka pluss som jag vill ha
Lyckobubbelkänsla
och som på beställning vaknade jag med illamående...fick ngt lugn i kroppen...en föraning
Det blev ett pluss!!!!
P L U S S
LYCKOKÄNSLA som började bubbla i hela kroppen
Ett starkt pluss...inte det allra minsta otydigt och svagt....PLUSS
Jag har plussat förr...många gånger...bara för att börja blöd ngn vecka senare MEN denna gång ska det bli en bebis ... SKA...
Lyckokänsla som bubblar i hela kroppen....och denna känsla ska jag njuta av...för jag vet att den kommer sen...oron...men nu ska jag bara njuta!
och ringa KK...
Så korkat!
Enligt testet har jag ägglossning nu...
Det är bra att få utslag på ÄL-test när man inte har ÄL och man hoppas på att vara gravid...för de ger ofta utslag om man är gravid...Nu är det ju tyvärr så att jag fick utslag på äl-test förra månaden också (en annan sort dock) och inte var jag gravid för det...jag tror progesteronet kan vara en stor bov här...
Just nu känns det ändå bra....bättre med utslag än att det hade varit helt blankt...det var ett mycket starkt utslag som ger mig hopp om moprgondagens riktiga testning.
samtidigt vet jag ju att detta test inte betyder det allra minsta...att gravtestet imorgon lika gärna kan bli minus....men hoppet om ett pluss är väckt...det är så korkat...för fallet ner blir nu så mycket hårdare
så korkat
varför gör jag så här?
7 sanningar - en utmaning
Har fått en utmaning från Finnjonna. Känner mig lite hedrad för det innebär ju att hon av ngn anledning har tänkt på mig och är lite nyfiken...på mig...lilla mig...det känns stort.
1. Daggmaskar och mördarsniglar samt maneter och små snokar är världens livsfarligaste och läskigaste djur
2. Jag kan inte förhålla mig normal till motion...inte motionera för nöjes skull...måste hitta en rejäl utmaning...och har därför tävlat i Athletic Fitness, sprungit Marathon och spelat Rugby. Just nu gör jag nada...det är första gånget i mitt liv som jag inte tränar...och inte tränar inför ngn stor utmaning.
3. Jag tävlar i det mesta i vardagen också. Jag är en "göra männsika" av stora mått
4. Kreativ och pysslig
5. Empatisk..ibland så empatisk att jag inte orkar med det själv...då måste jag ta paus...
6. Vet knappt vilken min naturliga hårfärg är...har färgat, slingat och blekt håret sedan jag var 14 och haft alla kulörer från platina till korpsvart, från kastanj till illrött (och även rosalila en gång...men det var inte meningen)
7. Klipper A och sambon M själv...och kan det...gör det bra...för jag jobbade under många år extra som frisör...och pengarna som tjänas in på det hamnar på mitt eget hår ;)
Jag utmanar Lillawi, Lucia, Moe, och Fibula
Eller....
Tappen är hård och fin och den sitter högt upp...så ska det väl vara när man är gravid? fast så kanske den blir av progesteronet åxå...och så var den förra månaden åxå....och då blev det ju inget pluss
jisses vad tankarna far nu...jag jobbar otroligt effektivt idag.....
Det närmar sig
23:e är testdag
Symptom: Lite ömma bröst och molvärk från och till
Molvärk
Symptomstatus, dag 10 efter ÄL
- molvärk från och till
Livmodern i mikroskop
Hon tror att jag har ÄL. Känningar och utslag på stickan talar ju mycket för det. Däremot tycker även hon att mina blödningar är märkliga och att de borde kollas upp...igen...så nu väntar jag på kallelse att göra nytt cellprov samt att kika på livmodern (och i?) med mikroskop för att se om det kan ge några svar.
beroende på vad detta visar elelr inte visar så ska vi gå vidare.
Jag kommer ändå i nästa vecka att ringa KL...jag ska ringa efter det att jag testat negativt med gravtest (ni ser vilket hopp jag ger till ett pluss...) för att se om de vill ta sig an mig och hur de vill ta sig an mig.
Tänker inte berätta för KL om Kk och vise verca (om det inte blir helt nödvändigt)...jag tänker helt enkelt vara otrogen ;)
Jag vägrara att vänta och avvakta mer...nu vill jag ha handling!
Dagens symptomstatus: Det har inte (hitills) idag kommit något brunt...och jag har molvärk från och till
Självplågeri
Läkare Å har inte ringt ännu...varför ringer hon inte...VARFÖR?
Om hon inte ringer imorrn så ringer jag på fredag...och i mitten av nästa vecka ringer jag KL (om inte KK och läkare Å har några riktigt lockande förslag till mig)
Mitt i alla dessa tankar tittar jag på TV4 Fakta och ett program om förlossningar....stora magar, förlossningar och nyfödda bebisar....detta som jag nu åtrar mest av allt...
Väntan på ett samtal
Som svar på kommentarsfråga på mitt förra inlägg så bor jag i Västmanland så det är lite långt till GBG...men många tack för tipset.
Jag har fått molvärk...det behöver inte betyda nånting. Vid miga graviditeter så har jag fått så ca 1 vecka innan BIM, vid mina menstruationer åxå. Tycker bara att den är lite väl stark för att vara positiv.
Brösten som varit ömma sedan ÄL är bara ytterst ytterst pytte ömma längre...
Prognos: Inte god
kroppen och knoppen
Det har snart gått 1 vecka efter ÄL. Trots Progesteron får jag lite brunt i trosorna....Kände efter på tappen...japp den är så känslig för berörning att den direkt börjar blöda....det är inte bra...chanserna för bebis är då mycket, mycket små....
Ska snart, bara lunchen är slut, ringa Kvinnokliniken och rådfråga och be om tid....beroende på vad de säger ska jag sen jaga Kvinnoläkarna...
Det här fungerar inte längre...jag kan inte ens leva på hoppet....jag måste åtminstone få hoppas...detta knäcker mig...
Även om jag försöker leva ett helt liv så känns det ändå som om jag lever ett halvt liv...knappt....och det är inget liv....det är inte bara tungt för mig....det är tungt för mina nära också....jag är inte glad....jag har inget tålamod...alls...jag orkar ionte med någon annans känslor - jag har så fullt upp med mina egna....det hugger i mig så fort jag ser en gravidmage eller en bebis....jag har svårt att känna lycka för de som är lyckliga...jag känner bara sorg och avund...
Jag vill gråta...det är svårt att göra det på jobbet...
Om att leva livet
I drygt ett års tid har jag anpassat mig till en ev graviditet...det gör jag inte nu, kan jag inte göra.
Jag tokrenoverar hallen...dvs jag tar det inte det minsta lungt mellan ÄL och BIM. Det ger mig lite dåligt samvete men å andra sidan kan jag ju inte leva ett halvt liv där två veckor i månaden går åt till att ev var gravid och en halv vecka i månaden åt att vara deppig för det som inte blev och ytterligare en halv åt att vara irriterad för det som ev ska bli. 1 veckas liv i månaden...det är inget liv...de där två halvorna kan jag inte göra så mycket åt, men de andra två....
Nä nu vull jag ha ett liv 3 veckor i månaden i alla fall...om än att två av veckorna är progesteronkladdiga.
Wordpress?
Men om ngn därute vill motbevisa för mig att det fungera så tar jag mer än gärna emot upplysningarna.
Så med andra ord kommer jag finnas kvar här tills annan lösning dyker upp (jäkla snygg egentligen för bloggen håller på att bli jäkligtsnygg på WP)
Den långa väntan
Inte spännande nu...för tidigt efter ÄL
Jag har iaf inte blött någe mer...
Glömde ringa KK och KL idag...får bli imorrn
Likheter och skillnader *känsliga läsare varnas*
Denna månad hade vi sex samma dag som det yberstarka utslaget på teststickan, jag kunde sedan ligga kvar i vågrätt läge hela natten. Eftersom utslaget fortfarande var starkt igår och ÄL-värken slutade igår så tror jag att ägget släppte under gårdagen...tanken var så klart lite kompletterande sex...men...just när vi höll på som bäst såg vi det...blodet...Blod är avtändande...det blev inget mer. Nu får vi hoppas att måndagskillarna grejar det hela.
Jag har denna månaden ÄL-bröst. Lite svullna, lite fyllilgare, lite ömma. Hoppas det är positivt.
Jag har i princip inte haft ngn ÄL-sekret denna månad....men jag vet att jag tidigare (innan denna bebisverkstad startade) haft dåligt med sånt...så jag hoppas att det inte har någon betydelse (A kom ju till ändå...).
I kväll tar jag första progesteronet.
Om det inte tar sig denna månad kommer jag ringa KK...nu får de kolla upp mig igen...Visst sa de förra månaden att en del kvinnor blöder vid ÄL. en del gör det jämt och en del gör det ibland..så kan det vara. MEN jag som aldrig förrut blödit vid ÄL ska väl inte plötslit börja göra det två månader irad.
Eller så är jag så himla käsnlig. Förrut började det 5-7 dagar efter ÄL och nu börjar det redan vid ÄL. Och om det inte tar sig så nu vill jag faktiskt ha hjälp... Och får jag det inte hos KK så får jag väl vända mig privat.
ÄL...fortfarande
Med andra ord BIMMAR jag nog lite senare än vad jag trodde och proggisarna får nog komma in i mitt (under-) liv på torsdag istället för på onsdag.
hehe härligt att jag fick till en sån skön ordvits åxå *s*
Nu jävlar har jag ÄL...och andra känslor...och ett stort och varmt TACK
Jag som aldrig har fått starka utslag på ÄL-testet fick ett teststreck helt enligt bruksanvisningen - det var tom starkare än kontrollstrecket...och jag har även börjat känna av den typiska ÄL-värken. Så i morgon väntar jag ägg-släpp och sedan progstart på onsdagkväll eller så...sen vet jag resultatet av denna cykel typ den 23.e... Nu ska vi bara hoppas att flickan möter pojkarna och att kärlek uppstår och bibehålls.
Hoppet har återvänt. Jag känner mig pigg, glad och hoppfull...det var tom kul att gå till jobbet idag trots att det var första dagen efter semestern. En skön känsla efter en helg med många tårar över min egen skitfertilitet och andras superfertilitet.
Umgick med en gravidis i helgen...som är gravid med barn nummer 2 efter en FET...hon har längtat många år innan nummer 1 och hunnit längta på nummer 2 med misslyckade FET och övertalning av mannen...men ändå...trots att hon vet hur mitt år varit...så var hon så uppenbart och mycket gravid (förrutom magen) och pratade massa om storlek, vikt, trånga kläder osv, osv....Det tog hårt på mig....trots att jag är uppriktigt glad för hennes skull blev jag så ledsen efter våra timmar tillsammans... jag har inga problem (inga stora iaf) med hennes graviditet, men jag vill inte prata om den...inte så mycket iaf...och i så fall i princip bara på mitt initaiv...när jag känner att jag orkar...Jag trodde att hon förstod...men det gör hon uppenbarligen inte...jag grät när jag kom hem...mådde skitdåligt....kände att jag inte orkar umgås med gravidisar alls...vill inte veta...vill inte höra...vill inte se. Jag grät och sambon tycket att jag var lite fånig...han förstår inte den stopra sorgen och längtan som bor i mitt hjärta. Visst längtar han åxå...men han slipper ju alla hormon-bergochdalbanor och klocktickerier som dundrar som värsta kyrkklockan i mig...han har inte den stora svarta bottenlösa längtanstyngden i bröstet...hans är bara liten och lite ljusgrå ännu....Jag blev arg...arg på att han inte förstod...och jag ville inte ta emot hans tröst....vill inte att han ska analysera mina känslor...bara se dem, acceptera dem och trösta när jag är liten. Tog sen emot, sökte trösten...hade sex...och rev sen hallen...Mår bätre nu ;)
Men oj vad jag är glad att jag har bloggen, här kan jag älta ur mig alla mina känslor istället för att ösa allt över sambon...när han ändå inte förstår...Här känner jag att Ni finns, som stödjer mig och förstår, suportar mig, hoppas med mig och sörjer med mig, och inte minst ger mig tips och värdefulla upplysningar... Det betyder så oerhört mycket.. TACK! Tack för att ni lyssnar, supportar, stödjer och tipsar. TACK!!!
Pluss och minus
Nu vid lunch så tog jag istället ett ÄL-test...ganska starkt utslag...Känns märkligt om det skulle vara ÄL på G. Om man räknar frn den 25:e då jag hade BIM så är det i så fall ÄL på dag 15 ca....och det känns ju rimligt. Om man räknar från det att mensen faktiskt kom så blir det bara dag 9-10 ca...det är tidigt. Har inget riktigt sekret...ingen ärk....inte den karakterisktiska i alla fall
Jaja...får ju se till att ha sex i alla fall och fortsätta att ÄL-testa för att se om strecket försvinner så att jag vet om jag ska börja med progesteron eller inte.
Ska i alla fall söka någon på KK i veckan för att höra lite över hur de tror. Kan Äl komma nu? Är det ngn kvalitet på denna Äl då? Är det ngn idé att köra med progesteron eller bättre att vänta en månad (vänta vill jag ju inte...)? Vad tror ni?
Ska köpa digitala ÄL.test i morgon på lunchen om jag fortfarande får strakt utslag med mina stavar så att jag kan dubbelkolla.
Det är svårt
Det är svårt att syskonlängta....nu finns det till och med i vetenskaplig skrift...det känns på något vis skönt...bekräftande...
Men även så kallad sekundär barnlöshet förekommer och kan medföra svåra psykiska påfrestningar. Sekundär barnlöshet innebär att paret har ett eller flera gemensamma barn, men vill ha fler utan att lyckas.
För de flesta innebär barnlösheten en livskris. Den rör vid så djupa bottnar inom oss. Kvinnor kan längta starkt efter att få vara gravida och föda. Att få barn är både för män och kvinnor ofta en bekräftelse av den egna identiteten och av kärleken. Önskan att bygga en familj, vara förälder och leva med barn är ett annat viktigt skäl att vilja ha barn. Att ha ett gemensamt barn och förgäves försöka få ett syskon kan upplevas som lika svårt.
För en del kan det till och med vara ännu svårare. Barnet kanske har kompisar som får syskon och önskar sig en lillebror eller lillasyster. Och dessutom vet mannen och kvinnan vad de går miste om. De har varit med om graviditet, förlossning och spädbarnstid och kan längta efter att få uppleva det igen.
Den psykologiska krisen vid ofrivillig barnlöshet liknar delvis kriserna vid andra svåra upplevelser, till exempel anhörigas dödsfall eller egen kronisk sjukdom. Det som skiljer barnlösas kris från många andra livskriser är att den ofta blir så plågsamt utdragen.
Under åratal av utredningar och behandlingsförsök slits man ofta fram och tillbaka mellan oroligt hopp och djupaste förtvivlan. Man har kanske lyckats nå fram till att börja bearbeta livssituationen när en ny behandlingsmöjlighet dyker upp. Man läser en tidningsartikel om en ny metod eller får ett förslag av sin läkare. Om den nya möjligheten prövas och misslyckas är man plötsligt tillbaka i krisens första faser igen.
Att krisen blir så utdragen beror också på att de svåra känslorna lätt väcks till liv igen av förändringar i tillvaron, till exempel när syskon och vänner får barn.
Man känner sig avvikande och tycker att ingen utomstående kan förstå hur det är. Ofta bygger detta på dåliga erfarenheter. Påträngande frågor, dåliga skämt och välmenta, hurtiga råd från anhöriga och andra i omgivningen gör många barnlösa pars tillvaro ännu svårare än den annars skulle varit.
Det lustfyllda försvinner lätt när samlivet blir starkt målinriktat och allt mer handlar om att åstadkomma befruktning.
se hela texten här:
http://www.apoteket.se/rd/d/3271#no2
ÄL-test
Kissade genast på en för att testa (jag vet att det är tidigt än...men va f-n...jag har dessutm läst på andra bloggar hur progesteron kan förvränga en cykel så jag vill inte chansa...).
Det står tydligt, även på denna bruksanvisning, att teststrecket ska vara lika sttrakt eller starkare som kontrollstrecket för att tedtet ska vara positivt. Detta gällde aldrig för mig på stickorna utan fick jag ett tydligt streck så var det ÄL-tajm. Jag fick en svagt tesstreck på staven... Äl borde inte vara på förns till tidigast i mitten på nästa vecka...mer troligt till nästa helg...
"Kan jag vara gravid"-spöket letade sig genast fram till mig...men med tanke på att mensen varken var sparsam eller smärtfri så försöker jag mota bort spöket...intelektuellt vet jag att jag inte är det allra minsta gravid...känslomässigt....jag VILL ju så gärna. Intelektuellt så är jag förnuft och vet att det inte är ngn idé att grav-testa när det ändå inte finns en chans att det är positivt. Känslomässigt så finns det en chans...alltid...och en del kvinnor har ju mens fast de är gravida...och en del kan ju ha riktigt ont åxå...visst? Grav-testet bränner i garderoben...men jag ska INTE testa...för det är bara så himla korkat...eller?
Å andra sidan säger ju Kristina Luugn att vilken idiot som helst kan göra barn... (se Storkens inlägg)...Vet inte hur jag ska tolka detta....att jag är ovanligt korkad som inte grejar detta eller att jag är för smart....men oavsett behöver jag ju inte grav-testa iaf.
Årskrönika?
Saknad och fulminus och längtan
Ja inte blev det något pluss för mig..den är gången heller...
Jag har saknat min blogg jättemycket, jättejätteMYCKET. Den allra jobbiagste av månadens veckor är jag it-lös...det har känts tufft och ensamt att inte få skriva av sig...nu sitter jag i bilen på vägen hem från Åre...nu ska jag skriva...
Det är ensamt att vara kvinna....att vara barnlängtande kvinna i bebisverkstaden, även om man har en man vid sin sida. Det är jag som testar efter ÄL, som ska komma ihåg progesterin 3 ggr om dagen, som får kletiga trosor, hormonpåslag, ser test resultatet först, får hormonavslag, får mens och menvärk...värk och mens som ett fertilt hån...som ett gapskratt i ansiktet som...som ett övertydligt bevis på mitt misslyckande...
Veckan i Åre har varit tuff. Mycket barnsack om magar, nygravida, som ska föda och när är det tajm för er då?
(tror jag "känner" en som är gravid tycker mig "märka" att det är så...och om det nu är så, HOPPAS, så vet ni vart ni läste det först)
Har sovit dåligt...nästan inte alls några nätter....har grubblat och funderat...har blivit nästan manisk...ser magar överallt...fundera på hur gamla den och den var när de fick sina barn...och åldersskillnaden...och om vi måste " nöja" oss med ett....
Å andra sidan är det nytt år nu...2007 var inte mitt år...mycket hände...på många olika plan i livet...mer än vad jag tycker borde hamna på min och min familjs lott...2008 ska bli mitt år...så det så!
Jag har hela julen kommit ihåg att jag ändå är lyckligt lottad som har en alldellse underbar tjej, en stor tjej som önskar sig en lillebror....och det gör jag med....eller en liten syster...jag längtar så!
