Den fysiska utmaningen

Fucking silvermedalj. Bra känsla i kroppen under loppet och sjukt bra känsla efter loppet. Tårarna rann av lycka! I´m the greatest!!!

Jag har falsk ichias.

 

Jag har sprungit omkring med en snett bäcken sedan i våras...det var då jag borde ha gjort något åt det. Istället har jag kört på och inte förrän nu efter sommaren när det började bli riktigt besvärligt fixade jag till det. När man gör så är det lätt att en del muskler blir ´ganska grininga...som en reaktion. Innan jag rätade till ngt så har jag dragit på mig en muskelfästesinflammation i ljumsken....men den är nu under kontroll och på bättringsvägen. Det som nu är värrre är attrumpa, baksida lår, framsida lår och nedre delen av ryggen på högra sidan tycker att detta blev märkligt och reagerar, framför allt rumpan, med att dra ihops ig till en hård boll = klämmer på nerv = skitont.

 

Det bra är att det bara är myuskulärt och spända muskler = blir inte för stunden värre om jag springe (känns knappt) men jag blir lite stel (are) efteråt.

 

Så här är en som käkar kolhydrater som aldrig förr. I morgon smäller det.

 

och snart börjar pre-race-syndrom: bajsa, dricka, bajsa, äta, bajsa, sova, bajsa.....

 

Jag har ont i rygg-stjärt-höft-ljumske-lår-knä på högersidan.

 

Det sitter i ryggslutet, går ner i rumpan och strålar mot knäet. Ngt gammalt skit sitter i ljumsken/ höften.

 

Ljumsken/ höften är det minsta roblemet - det ger sig sakta men säkert.

 

MEN DEN ANDRA SKITEN

 

Det VÄÄÄÄRKER! Det STRÅLAR! och jag blir på uselt humör...dels av värken, dels av utsikten av vad detta betyder för framtida träning.

Vad i helvete har jag åkt på? Oroar mig för den där Ishias (eller hur den nu stavas).

 

Kiropraktorn (besök 3) idag kl 13....få se sen....

Jag har tränat, hållit mig till mit upplagda schema. Ibland har det blivit lite mer och längre...för jag velat. Men aldrig som det blev förra hösten när jag tränade mig in i väggen och bara blev sämre och sen inte orkade alls. Utom i förra veckan...men även det var enligt plan---allt var tungt och gjorde ont (ok smärtan ej enligt plan....) och jag tänkte för mig själv att "så tungt som det är nu  måste jag ha jordens fortopp om 1,5 vecka. Sen drog jag till Prag, åt allt jag ville men begränsade ölen (fylla ej bra fö formen ;)

 

Man kan konstatera

1)   Om man vanligtvis äter ganska lite kolhydrater och sedan moffar dylika i fyra dagar kan man på dessa dagar gå upp 3 kg. När man sedan äte normalt igen vet man att mycket är vatten...Idag måste jag ha kissat 15 liter...

2)   Fyra dagars promenerande gjorde mig väldigt löpsugen igen.

3)   Att jag idag sprang lätt och fort och känner hopp om ett bra Lidingölopp på lördag.

 

Man kan även konstatera...

...om du känner smärta igonrera den inte

...när du börjar ställa saker som smärtar till rätta är det lätt att annat börjar smärta för att det hamnar in ett läge sm det inte är van vid fast det är rätt....

 

Jag har igineat en höft/ljumske rätt länge. Jag har inte haft jätteont (enligt mig) me ändå käkat voltaren i omgångar. Kiropraktorn tyckte jag var....tålig. Efter två vändor hos honom och sedn kunde jag knappt gå i Prag. Jag hade ONT. Två gånger thaimassage i Prag gjorde dock susen och man kan konstatera

1)   Vila är ibland bra

2)   Thaimasage är en ny kärlek

 

Jo lite ont har jag fortfarande...men nu är det lite på riktigt...okej lite drygt lite då....men snart, om 2,5 veckor (efter Hässelby) blir det mindre löpning - då ska jag lära mig crawla---spännande

 

Och lycka till för mig på Lördag...

Jag har ett mål: under 2 h 45 min

Jag har en dröm: under 2 h 38 min, då får jag silvermedalj!

 

Om inget oförutsett händer är målet fullt realistiskt. Drömmen kan bli sann om...

...jag inte sinkas för mycket i början av att jag hamnat i en startgrupp som eg är för dålig för mig

...jag har toppat formen

...formen håller i 30 km

 

Ett efterlängtat och mycket nödvändigt kiropraktorbesök idag:

 

Längdskillnad på benen: 2 cm

Inflammerade muskelfästen: Minst 2 stycken

Stela muskler: Drygt hur många som helst

 

Efter en rejäl genomkörare med återbesk inplanerat i nästa vecka käner jag mig lätt överkörd av en lastbil. Idag gjorde det ONT. Kiropraktorn funderade på över hur jag kunnat springa och hur länge jag egentligen haft detta.

 

Jag är uppenbarligen inte gnällig i alla fall....

 

Kiropraktorn rekomenderade mig inte att springa idag efetrsom jag skulle vara extra öm och bli ömmare efteråt....men det har ju inte hindrat mig förr

 

 

 

Okej! Så här är planen

 

 

3 pass under viloperiod

4 pass under normal

5 pass när det ska toppas.

 

En vanlig vecka med 4 pass ska innehålla:

1 pass simning

1 pass cykel

1 pass löpning

1 pass löpning i kombination med någon av de andra två

Fokus: Uthållighet

Men detta gäller först efter det att cykeln är köpt.

 

I vinter byter jag ut 4 löppass i veckan mot 1 simning och en styrketräning...vi börjar där.

 

Lidingöloppet (3 mil) och sedan två veckor senare Hässelbyloppet (1 mil)

 

Vad händer först: Kiropraktor som ska se om han kan få någon ordning på min onda höft/ ljumske. Misstänker bråkig höftböjare

Blir inget nu

 

Jag har gått ner i vikt (ngt kilo kvar)

Jag känner mig fysiskt stark

=

Jag känner mig snyggare

 

Det är STOR skillnad. Ridbyxan är nästan borta, armarna mindre, ansikten mer definierat, magen hård och rutig.

 

Känner mig till och med mer bekväm med ögonen, fast det inte blivit ngn skillnad. Sanningen är den att jag är lite ädd för att ärret ska synas mycket efetrsom att det kommer att hamna utanför ögonvrån. Då väntar jag hellre något år till dess att det blivit lite värre och ag inte kan bortse från problemet för att jag faktiskt ser mitt ögonlock när jag inte ser mig i spegeln.

 

Tänker istället fokusera i blogge mer på mig igen. Och på det jag behöver ventilera, sådant jag inte vill skriva på fejan där chefen och annat löst folk läser som absolut vet vem jag är.

 

Inte idag men en annan dag kommer bloggen att byta namn.  Har kommer lite av det innehåll som den "nya" bloggen kommer att handla om