Växeldra my ass - Äh så illa var det kanske inte

Inte hemma hos oss i alla fall...

Ja om det inte innebär att jag:
 4 veckor innan begynnande kalsmarathonhelg ser till att allt är bakat och gör det sena kvällar och tidiga mornar.
 skickar ut barnkalsinbjudningskort och sriver attgöralistor
 rattar runt en massa ungar i fika och lekar
 gör tårtor och nya tårtor
 dammsuger och torkar

och han
 sitter och tittar på prinsessbröllopp
 garvar med polarna
 blir för full
 kokar en kanna kaffe
 blåser ballonger
 plockar i och hur en diskmaskin
 

Vilket resulterar i att jag är den urtråkiga, tjatiga kärringen och han den roliga som tyvärr är gift med den där tråkiga tjatiga

Vilket resulterar i att jag har umgått med barn, damsugare och akor och han har umgåtts med vuxna, öl och tv.

Hans uppgift inför morgondagen:
- köpa jorgubbar tidigt
- skjutsa A till kalas på förmiddagen
- hämta stolar
Jag får nog vara glad om han gör det sista för han kommer inte vara kababel till att köra bil

KUKLESS!

Tror någon att ha förstår varför jag är bara liite sur - nej skulle inte tro det!


Uppdatering:
Sanningen ligger som vanligt någonstans mittemellan. Jag var trött och utslliten...Nä så illa som jag tyckte i lördags natt var det så klart inte. Efter diskussion, gr¨äl och bli sams igen blev livet ljusare och båda våra syner på dagen mer sanningsenliga. Söndagens kalasande förflöt sedan i ljuvaste familjeidyllsharmoni.
En rejäl urladdning är många gånger väldigt bra!



Förändring....

Sovrummet börjar anta form...garderobsvägen är på plats (att vi måste bygga om halva taket och en halv vägg pga av åtgärdderna för att få in dem behöver vi ju inte låtsas om just nu). Bara inredningen kvar och sedan bra lägga ina alla nyinköpta, nystrykta, pressade dyra designerkläder....eller hur det nu var....

Även en ny säng...hujj, ujj, hujj....som vi var värda det. MEN det borde vara obligatorisk sovmorgon när man fått sprojöans säng.



*Tack snälla skatteåterbäringen*

Knulla?

Som småbarnsförälder är det inte alltid lätt att få ett hett och aktivt sexliv, speciellt inte om livet i övrigt stöter på motgångar samtidigt som småbarnen till föräldrarna utvecklar alla sina hulligan- och monstertalanger och gör allt i sin makt för att göra det omöjligt genom att stöka på kvällar och nätter och dagar så varken tid eller ork hittas hos de utmattade föräldrarna
Då är det nästan lika värt att veta att den andra parten vill och längtar. Att veta att kåtheten finns där. Det räcker för att kvinnan i mig ska få lite glitter.

Inte kunde jag för några år sedan tro att jag kunde nöja mig med detta?

Fast det jänns inte tragiskt, det käns mer som verkligheten och att vi trots allt faktiskt vill även om vi inte kan just nu.

Kan man inte få ststistik på viljan istället för genomförande...för då skulle statistiken för oss se mycket, mycket bättre ut ;)

Åh vad jag längtar till Paris, om det blir ngt Paris. Bröllopsresan 13-16 maj är bokad sedan lääänge....Undrar om vulkanjökull tänker sätta stopp för detta? Vad gör vi då?


Tung dag

Igår sa vi hejdå till allra bästaste Mormor. Det var tungt. Mycket tyngre än vad jag hade kunna föreställa mig.

Momor har ju alltid funnits där...hon har ju funnits där längre än Pappa. Nu när hon inte finns längre är vi inte många kvar...
Jag, Mamma och lillebror.... Nu ska jag inte förringa en hel bunt med kusiner, men vi har inte den där nära kontakten. Den där nära kontakten som det nu blev en mindre av. K'nns skönt att jag gift in mig i en fantastisk familj med tilhörande fantastiska släkt.

Att dagen blev tung har förstås inte bara med det att göra....Jag har inte haft ork att sörja innan. Det har varit för mycket....för mycket magsjuka och för mycket oro över mig själv....Allt kom igår, som en vårflod. Det kändes skönt, men tufft. Jag var helt slut efteråt. Är fortfarande helt slut.


Love is in the air

Jisses vad mitt mail måste ha tagit - jag har fått en ny Man. En omtänksam, empatisk, kärleksfull.... I like this!

Ett mail kan göra underverk

Jag skrev ett mail till Mannen där jag beskrev mina känslor - underverk skedde och det blev annan stämning hemma direkt.

Jag fick ur mig skiten.
Han fick läsa hur jag kände, han förstod.
Vi föstår varandra.

Inte så bra

Kan inte påstå att jag mår speciellt bra.

Varför ska det vara så svårt att prata med varandra.
Så svårt att prata med varandra utan att endera parten ska gå i försvarställning.
Så svårt att bara prata, att blotta sig och vara  öppen för den andra.

Känslor är inte rationella, rätt eller fel. De är bara känslor. Känslor som man måste acceptera att den andra har oavsett det är rätt, fel eller berättigat. För känslor struntar i sånt.

Jag älskar och vill så gärna känna mig älskad. Jag känner mig inte älskad. Jag känner mig osedd, ohörd och oälskad. Och jag blir en tjatig bekräftelsenarkoman och det är ingen trvlig person. Ingen som jag vill vara.

Fan att livet ska vara så svårt att leva.


Vad gör vi med tiden?

När jag är i badrummet för att duscha och borsta tänderna blir jag alltid beskylld av mannen för att "det tar minst dubbelst så lång tid för dig än vad et gör för mig".

Jag har funderat på varför - vi gör ju samma sak, eller?

Mannen gå in på badrummet och duschar och borstar tänderna, sen går han ut.

Jag går in på badrummet. Ser att det har sprutats hostmedicin på badrumsspegeln, torkar bort det och passar på att torka av handfat och toalett när jag ändå är i farten. När jag tittar mig i spegeln ser jag att ögonbrynen absolut skulle behöva plockas och nyper bort några strån. Klär av mig och samlar samtidigt ihop lite övriga strumpor och trosor som ligger spridda. Duschar. Går ut ur duschen och torkar mig. Hänger upp handduken och Lillasyster Ts brallor (som hör och häpna fortfarande är rena). Bortstar tänderna. Torkar av min tandborste, ställer tillbaka tandborsten, ser att tandborsthyllan är igenkladdad torkar av den. Tar med mig smutstvätten på vägen ut och lägger in i tvättstugan.

"Varför tar det så himla lång tid för dig att duscha jämnt"


Snart dags för det årliga mästerskapen i anpassning

Vi åker snart upp till stugan i Åre. Den är 60 kvm stor. Vi ska i en veckas tid samsas där - 6 vuxna och fyra barn.

Jag är van att få bestämma...inte allt men ganska mycket. Jag har inget emot att kompromissa och göra så att det passar alla.

Mannens syster är inte van att inte få betsämma allt. Hon är direkt skitdålig på att kompromissa och se andras behov än sina egna.

För att stämningen inte ska bli otäck (konflikträdsla hos mig och avsky mot dålig stämning - jag erkänner) så anpassar jag mig, kryper, säger ja och tack och går undan när det blir för mycket, får ett utbrott som går ut över mannen.

"Kan vi inte äta lite tidigare idag efetrsom Storasyster T inte grejar att vänta ändå till sju?"
"Men det är inga problem för våra barn."

"Kan inte ni åxå åka iväg till backen lite tidigare när bi ändå är vakna så det slipper bli så sent med allt?"
"Vi tycker inte att det gör något"

Åh, det ska bli underbart med en vecka i fjällen....

Trötthet

Hemma hos oss är det bara den ena prtens trötthet som räknas, och det är så inihielvete frustrerande när jag är så trött och sliten att jag känner mig full och bakfull på samma gång.

Känns bättre

Uppenbarligen har Mannen haft en svacka, igår var han nästan som vanligt igen och har framförallt hittat lite av sin enegi igen.
Igår hade han bokat tid med saneringsfirman som ska ta bort alla asbetsrör i förrådet amt med rörfirma som ska byta vår gamla (från -61) fjärrvärmeväxlare mot en ny modern.
Han hade även hunnit med att sätta mått på vår planerade utbyggnad och då gett mig ett större kontor/ pysselrum.
Det blir nog bra det här.
Men vi borde umgås mer - han och jag...
Ni vet det som alla småbarnsföräldrar borde göra mycklet oftare än vad man faktiskt gör.

Det känns inte alls bra

Det är en märklig stämning hemma hos familjen S. Det är spänt och konstigt mellan mig och Mannen. jag vet inte varför, vet inte vad det är, vet inte vad det beror på....
Berättar han inte snart vad det är, om det är något, elelr slutar med sina PMS fasoner så blir jag tokig.
Jag inbillar mig så klart allt och inget

Barcelona, sprutor och hemmpappa

Ikväll drar jag till Barcelona med två kompisar...JIHA!

Idag ska T på ettårskontroll med dito sprutor...utan Mamma....det gör ont i hjärtat...hur ska det gå? Jo hjag vet att det förmodligen går alldelles utmärkt utan mig efetrsom Ts bästa Pappa är med....men ändå...

Hur går det för Pappan hemma då? Det verkar gå alldelles utmärkt. Huset är inte i kaos när jag kommer hem och barnen är glada...Har faktiskt aldrig sett huset i så lite kaos när han varit hemma "själv"...men det är klart...inte lika roligt att inte ta rätt på efter sig efter som det då hopar sig....och ingen annan gör det åt honom.
Nyttigt! För oss båda!

Män

Kan inte leva med dem
kan inte leva utan dem

Stringtrosans tid, är den förbi?

Jag har alltid varit en stringtrose tjej.

Både före, under och efter graviditeten med storasyster A. Under graviditeten med Lillasyster T var en stringtrosa ett tortyrredskap mer än ett par trosor. Jag använde dem endast om byxorna krävde det.

När jag efter graviditeten skulle börja med stringisar igen var det först mitt sargade underliv som sa tack, men nej tack.
 
Jag är fortfarande inte sams med stringtrosor, Nä rejäla tantvarianter eller hipstervarianter - det är grejer det!

Jag = kärring?


Klänning

Den här:

COLOR: WHITE
eller den här:

COLOR: WHITE/PETUNIA

?????


Frieriet

Nu förväntar ni er en romantisk saga....tji...för romantik är ett okänt begrepp för sambon och jag är inge vidare jag heller, men trots allt något bättre men det beroro nog mest på att jag har lite nedärvt i tjejgenerna...

Efter 11 år, villa, bil och två barn så har en hel del tjat från närmsta familjen förekommit...vi är ju inte ens förlovade... men det där tjatet har runnit av oss båda och inte haft någon verkan alls....

Men så har jag börjat känna att jag nog skulle vilja vara gift, det skulle kännas fint och bra och framförallt är det ju himla bra rent juridiskt när man har barn ihop. Men fria det tänkte jag inte alls göra...det fick faktiskt bli hans grej....

Men a girl have to do what ha girl have to do....elelr vad det heter så....

Efter att ha delat på en flaska rosa mousserande i lördags (innan fotbollen)

Jag: Jag tycker att vi ska gå till borgmästaren innan semestern är slut....
Sambon: Harkel
Jag: Schabbla inte bort detta nu för närmare ett frieri än så här kommer du aldrig att komma från mig
Sambon: Klart att jag förstår att du v ill ha samma efternamn som mig och barnen så det kan vi väl göra

Och det där med kvinnliga frierier verkar ligga i släkten...det var min mamma som friade till pappa och sambon mamma friade til hans pappa...så tydligen följdes traditionerna....


Och här framöver så ska jag naturligtvis berätta om var, hur och när...

Kvällens diskussion - antalet

Kanske ska vi bjuda in 2 vuxna med barn till = 22+11 st, men får vi plats hemma då? för där går som den magiska gränsen
(diskussion efter vin och groggfest...)

Inbjudningskort - svar JA och de  ska ut senast tisdag så antalet-frågan lär vara löst snart ;)


Nästa inlägg: FRIERIET....




UPPDATERING:
Vi håller oss till planerat antal - fyllesnack från sambon...

Karlar!

Can´t live with them, can´t live without them....

När vi nu väl är överens om vilka som ska erbjudas komma (fortfarande bara de närmsta men några fler än förut = 20 st) så händer detta:

Sambon: Jo vi kanse ska skicka inbjudningskort och inte bara ringa
Vi diskuterar upplägg och vad som ska stå och att de måste skickas senast tisdag.
Jag: Jag går förbi Panduro på vägen hem så att jag slipper gå efter badet på måndag
Sambon :ok, syns hemma
Väl hemma visar jag min omredigerade kladd och berättar för storasyster A att vi ska klistra på hjärtan.
Sambon: Va? Har du köpt grejerna?
Jag: Ja vi bestämde ju det
Sambon: men sån´t där måste man ju fundera lite på

Kommer vi skicka ut några inbjudningar...vet inte...

Detta verkar bli någn typ av följetong...och ni är inbjudna att följa oss på vägen fram till den 31:a juli...

Jag visste att jag aldrig skulle ha gått med på det här...

Jag ville gifta mig "i smyg" och ha en liten middag sen för närmast sörjande, Ha våra bästa vänner som vittnen

MEN

Så "kom vi överens" om att ha den närmsta skaran med...men vilka är närmst? Hela hans släkt men ingen i min? Femton personer på hans sida och fyra på min? Och sen tjafs för att jag vill att min närmsta vän med familj och en moster...för "vi skulle ju inte ha kompisar med" och "det är väl skillnad" och "de har ju inga andra".

Sen när skulle man bjuda folk för att det är synd om dem?


Tänk att det aldrig kan få vara enkelt...inte ens sånt här...känns inte alls lika kul längre

Tidigare inlägg
RSS 2.0