Ringar
Ringar är bestälda - en till mig och en till han. Ja en för jag ska bara ha en, men eftersom jag "bara" ska ha en unnade jag mig en med tre stenar. Lite för dyr kanske, men va f-n den är SKITSNYGG och jag ska ju bara ha en...och kläderna var ju billiga...och...äh jag ÄR värd det!
Inte trodde jag på möhippa
Inte trodde jag att jag skulle få en möhippa, vi som knappt bjudit några...men det fick jag. Igår. Totalt aningslös. Helt överraskad.
Åtta stycken hade på en halv vecka fått ihop sig själva och kvällen.
Jag blev rörd, glad och pirrig. Fortfarande sitter känslan i.
Det var en klassisk hippa med inspelnng av skiva och dans och frågor, god mat på restaurang toppat med champagne och jordgubbar i gröngräset i sommarsolen.
Temat var givet. Carola och "Hey Mickey "eller Micke som det blev. Man kan ju fråga sig varför jag inte är signad som varken sång- eller dansartist...märkligt ;)
Grymt trött idag efter att Lillasyster T deklarerade morgon kl 04.40 vilket gör en trött alla dagar men kommer man dessutom isäng efter tolvslaget så blir det ju inte bättre....men tröttheten har hållit sig i schack buren på glädjepirret.
Åtta stycken hade på en halv vecka fått ihop sig själva och kvällen.
Jag blev rörd, glad och pirrig. Fortfarande sitter känslan i.
Det var en klassisk hippa med inspelnng av skiva och dans och frågor, god mat på restaurang toppat med champagne och jordgubbar i gröngräset i sommarsolen.
Temat var givet. Carola och "Hey Mickey "eller Micke som det blev. Man kan ju fråga sig varför jag inte är signad som varken sång- eller dansartist...märkligt ;)
Grymt trött idag efter att Lillasyster T deklarerade morgon kl 04.40 vilket gör en trött alla dagar men kommer man dessutom isäng efter tolvslaget så blir det ju inte bättre....men tröttheten har hållit sig i schack buren på glädjepirret.
Kvinnokroppen
Före barn:
- Fasta vetebullebröst kupa 75B
- Platt mage
- Navel innåt
- Stabil vältränad vikt
- Putrumpa
- Släta, lite kraftiga men väkltränade lår
- Midja
Efter barn:
- Brösten är inte så höga längre...lite mer platta på toppen med en liten vetelängd, på tvären, längst ner....och i max 74A
- Ganska platt degmage
- Navel som vägrar gå in igen
- Stabil otränad vikt
- Kuvertröv
- Lår med åderbrock och "tendenser" till celluliter.
- Antydan till midja
Men ändå. F-N vilken fräch tvåbarnsmorsa jag är ;)
En löpares bekännelse
Jag har alltid tyct att det varit tråkigt att springa - skittråkigt. Och jag har sprungit i mina dar eftersom jag alltid sportat och i de flesta sporter så ligger lite löpning som bas. Sen slutade jag med lagidrotten och fick välja själv - no more löpning!
Efter många års uppehåll blev jag (2004) medlurad av jobbet att springa Vårruset. Kände att jag måste hinna med några rundor innan dess för att inte göra bort mig fullständigt. fem hann det bli och njag klockade in på strxt under 24 minuter. Jag var nöjd! och blev taggad.'
innan jag visste ordet av hade jag anmält mig till Tjejmilen och satte upp ett mål att jag skulle in under 50 minuter. jag hittade www.marathon.se och dess träningsprogram. Den varierade löpträningen och det snabba resultate jag märkte gjorde att plötsligt var löpningen rolig, skön, mefitativ...ett måste. Jag sprang fort, långt, intervaller, backe och långsamt och när tjejmilen gick av stapeln klockade jag in på straxt över 48 minuter. jag var trött - skittrött. Det var jobbigare än jag hade junnat ana. och backigare
Jag var taggad, supertaggad och anmälde mig till Lidingöloppet - hur jobbigt kan 3 mil vara? jag hade sex veckor på mig. Jag gångrade mit förra träningsprorammed tre och lade tyngd på backträning. Lidingöloppet kom och jag sprang - oj vad jag sprang. Jag var i form. Trött, men inte jättetrött, nöjd, men inte belåten klockade jag in på 2 timmar och 47 minuter.
Nu var det bara att köra på. Varför inte Stockholm Marathon på våren?
Men först skulle hösten bjuda på min snabbaste mil (tunnelloppet på 47 minuter) och ppå överraskande besked. Jag var gravid och marathon fick vänta...
I juni 2005 föds Storasyster A. Efter sex veckor började jag löpträna inför Stockholm Marathon 2006. Första löppasset (med barnvagn) var sjukt jobbigt men jag var motiverad. Fyra träningspass i veckan efter bestämt träningsschema. resultaten lät inte vänta på sig. Men mitt under våren köpte vi hus, med renoveringsbehov. Min träningsintensitet fick stryka på nacen och jag reviderade mitt mål om att komma under 4 timmar till att komma runt under 5 h. Sista 1,5 månaden tränade jag 2 pass i veckan, varav ett långpass och ett intervalll/back-pass. När dagen D kom var jag laddad...och i mitt livs form skulle det visa sig. Första milen var lätt, andra med och den tredje...sen blev det motigare men inte jävligt. I mål kom jag på lite drygt 4 timmar och 5 minuter...jag var glad och nöjd...men besviken. Jag HADE KUNNAT komma under 4 timmar. Jag var inte trött när jag kom i mål - hade kunna springa längre, fortare...men men. Det var bara att sätta upp nya mål...bar hitta demm först.
En vecka efter loppet så sprang jag en runda igen, men löparglädjen kunde inte infinna sig. Jag hade inte hittat något mål...hittade inget mål. Sen hamnade jag i träsket där jag väntade och längtade efter ett syskon som inte vill stanna kvar i min mage.
Sen kom äntligen Lillasyster T. Nytt löparmål. Tjejmilen hösten 2009 på under 45 minuter. MEN....jag hittade inte träningstiden, prioriterade inte, letade motivation. La bort målet.
Men så plötsligt en dag i juni fanns den där. Motivationen. Jag ville komma iform. Den 31a juli vill jag vara sygg och känna mig i form. Vikten om 59 kg behöver inte vara nådd men nära.
Jag gav mig ut på den först rundan sedan sommaren 2006. Det gick lätt, det var roligt.
Nu är jag löpartaggad igen. Nytt träningsschema ska fixas och följas (lagom följas det finns ju annat i livet och jag har lätt för att bli lite manisk) och i form ska jag till den 31:a och innan vintern kommer så ska jag ha en hyfsad miltid och till hösten 2010 vet tusan om ni inte kan hitta Tisalen i startfältet på Tjejmilen med fokuserad blick och en tid under 45 minuter som mål.
Efter många års uppehåll blev jag (2004) medlurad av jobbet att springa Vårruset. Kände att jag måste hinna med några rundor innan dess för att inte göra bort mig fullständigt. fem hann det bli och njag klockade in på strxt under 24 minuter. Jag var nöjd! och blev taggad.'
innan jag visste ordet av hade jag anmält mig till Tjejmilen och satte upp ett mål att jag skulle in under 50 minuter. jag hittade www.marathon.se och dess träningsprogram. Den varierade löpträningen och det snabba resultate jag märkte gjorde att plötsligt var löpningen rolig, skön, mefitativ...ett måste. Jag sprang fort, långt, intervaller, backe och långsamt och när tjejmilen gick av stapeln klockade jag in på straxt över 48 minuter. jag var trött - skittrött. Det var jobbigare än jag hade junnat ana. och backigare
Jag var taggad, supertaggad och anmälde mig till Lidingöloppet - hur jobbigt kan 3 mil vara? jag hade sex veckor på mig. Jag gångrade mit förra träningsprorammed tre och lade tyngd på backträning. Lidingöloppet kom och jag sprang - oj vad jag sprang. Jag var i form. Trött, men inte jättetrött, nöjd, men inte belåten klockade jag in på 2 timmar och 47 minuter.
Nu var det bara att köra på. Varför inte Stockholm Marathon på våren?
Men först skulle hösten bjuda på min snabbaste mil (tunnelloppet på 47 minuter) och ppå överraskande besked. Jag var gravid och marathon fick vänta...
I juni 2005 föds Storasyster A. Efter sex veckor började jag löpträna inför Stockholm Marathon 2006. Första löppasset (med barnvagn) var sjukt jobbigt men jag var motiverad. Fyra träningspass i veckan efter bestämt träningsschema. resultaten lät inte vänta på sig. Men mitt under våren köpte vi hus, med renoveringsbehov. Min träningsintensitet fick stryka på nacen och jag reviderade mitt mål om att komma under 4 timmar till att komma runt under 5 h. Sista 1,5 månaden tränade jag 2 pass i veckan, varav ett långpass och ett intervalll/back-pass. När dagen D kom var jag laddad...och i mitt livs form skulle det visa sig. Första milen var lätt, andra med och den tredje...sen blev det motigare men inte jävligt. I mål kom jag på lite drygt 4 timmar och 5 minuter...jag var glad och nöjd...men besviken. Jag HADE KUNNAT komma under 4 timmar. Jag var inte trött när jag kom i mål - hade kunna springa längre, fortare...men men. Det var bara att sätta upp nya mål...bar hitta demm först.
En vecka efter loppet så sprang jag en runda igen, men löparglädjen kunde inte infinna sig. Jag hade inte hittat något mål...hittade inget mål. Sen hamnade jag i träsket där jag väntade och längtade efter ett syskon som inte vill stanna kvar i min mage.
Sen kom äntligen Lillasyster T. Nytt löparmål. Tjejmilen hösten 2009 på under 45 minuter. MEN....jag hittade inte träningstiden, prioriterade inte, letade motivation. La bort målet.
Men så plötsligt en dag i juni fanns den där. Motivationen. Jag ville komma iform. Den 31a juli vill jag vara sygg och känna mig i form. Vikten om 59 kg behöver inte vara nådd men nära.
Jag gav mig ut på den först rundan sedan sommaren 2006. Det gick lätt, det var roligt.
Nu är jag löpartaggad igen. Nytt träningsschema ska fixas och följas (lagom följas det finns ju annat i livet och jag har lätt för att bli lite manisk) och i form ska jag till den 31:a och innan vintern kommer så ska jag ha en hyfsad miltid och till hösten 2010 vet tusan om ni inte kan hitta Tisalen i startfältet på Tjejmilen med fokuserad blick och en tid under 45 minuter som mål.
Ville ändå inte se slutet...
Vi tittade på "Hanibal-the rising" i går. Vi nyhetrena så insåg vi att filmen slutade ganska sent, 23.50...men den var ju åxå ganska bra så vi beslöt att ta sömnsmällen. Hlav tolv hör vi Lillasyster T hosta till....och kräkas...hela sängen, hela sig.
Duscha barn, sanera säng, sanera hallgolv, sanera badrum, ladda tvättmaskin....
Äh vi ville ändå inte se slutet....
(Nå´n som vet vad som hände efter att han eldat upp en av bovarna - dvs de sista 20 min?)
(Idag är Lillasyster pigg som en nötkärna - varför hon kräktes är ett olöst mysterium)
Duscha barn, sanera säng, sanera hallgolv, sanera badrum, ladda tvättmaskin....
Äh vi ville ändå inte se slutet....
(Nå´n som vet vad som hände efter att han eldat upp en av bovarna - dvs de sista 20 min?)
(Idag är Lillasyster pigg som en nötkärna - varför hon kräktes är ett olöst mysterium)
Vad är det för dag idag?
En alldelles vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag för det är Storasyster A´s födelsedag
Hurra, hurra, hurra!
När hände det här egentligen?
4 år!
Helt knäppt!
Nej det är ingen vanlig dag för det är Storasyster A´s födelsedag
Hurra, hurra, hurra!
När hände det här egentligen?
4 år!
Helt knäppt!
Vem ska få veta först?
Ni såklart!
Barnen lämnades bort till Farmor och Farfar för att jag skulle kunna rejsa runt på stan och leta brudutsyrsel i lugn och ro. Innan jag beställer hem klänning från utomlands, oprovad, så skulle stan få sig en genomkörare.
Började med dyr-affärerna för där borde ju klänningen med stort K finnas. Men njae...hittade någon som var ok med inte "the klänning". Plötsligt, när jag hade tänkt ge upp, fanns den där, Klänningen. Klänningen som jag blev inisjälenlycklig av att hitta. En matchande bolero i cerisaprikos fanns där åxå (ja färgen låter hemsk men är underbar ihop med klänningen, fast å andra sidan ska jag inte behöva använda den eftersom det ska bli underbart väder 31 juli ;)
Sen gick det av bara farten. Vita sandaletter till halva priset - tackar.
Underkläder där bh´n lyckas lura ögat att jag fortfarande har bröst. Nagellack som matchar bolero och buketten. Ja till och med buketten är bestämd. Tre cerisa gerbera med lite gräs - det hela ska ha nyplockadsommarängs-känsla.
Frissan är bokad till samma dag så att min slitna dassröda kan förvandlas till sommarblont gläns. Bara foundation jag inte köpt...men den ska köpas veckan innan när jag vet vad jag har för hudton. Bara ringarna kvar. Ja och sambons kläder och maten och drycken och....men det ordnar sig. Det här kommer bli riktigt bra känner jag.
Barnen lämnades bort till Farmor och Farfar för att jag skulle kunna rejsa runt på stan och leta brudutsyrsel i lugn och ro. Innan jag beställer hem klänning från utomlands, oprovad, så skulle stan få sig en genomkörare.
Började med dyr-affärerna för där borde ju klänningen med stort K finnas. Men njae...hittade någon som var ok med inte "the klänning". Plötsligt, när jag hade tänkt ge upp, fanns den där, Klänningen. Klänningen som jag blev inisjälenlycklig av att hitta. En matchande bolero i cerisaprikos fanns där åxå (ja färgen låter hemsk men är underbar ihop med klänningen, fast å andra sidan ska jag inte behöva använda den eftersom det ska bli underbart väder 31 juli ;)
Sen gick det av bara farten. Vita sandaletter till halva priset - tackar.
Underkläder där bh´n lyckas lura ögat att jag fortfarande har bröst. Nagellack som matchar bolero och buketten. Ja till och med buketten är bestämd. Tre cerisa gerbera med lite gräs - det hela ska ha nyplockadsommarängs-känsla.
Frissan är bokad till samma dag så att min slitna dassröda kan förvandlas till sommarblont gläns. Bara foundation jag inte köpt...men den ska köpas veckan innan när jag vet vad jag har för hudton. Bara ringarna kvar. Ja och sambons kläder och maten och drycken och....men det ordnar sig. Det här kommer bli riktigt bra känner jag.
Mensvärk från hell
Nu har jag haft mensvärk till och från i flera veckor...det är helt okej om den kommer nu...börjar bli jäkligt less. Kan mina minipiller kankse vara orsaken till att det aldrig kommer igång utan bara värker?
Klänning
Den här:
eller den här:
?????
En sjuk, en trött, en trotsig och en som jobbar toppat med simskola
Storasyster A är i en period av att absolut inte göra någonting som jag vill att hon ska
Lillasyster T har blivit sjuk - närmre 40 graders feber
Sambon har ultramycket på jobbet
Nätterna är kassa och jag får sova minimalt med T som sover dåligt pga av febern. Sambon sticker tidigt och kommer hem sent. A trotsar allt som trotsas kan. jag blir en skrikande, gormande tröttledsen mamma med en febergring T hängande på armen eller i byxbenet. För att göra dagarna lättare och ännu mysigare har jag anmält A till simskola VARJE dag i tre veckor. VARJE dag ska jag packa simkläder till minst en och packa matsäck till minst tre.
Tack gode god för att ungarnas farmor och farfar är pensionärer och kan ta A till simskolan när T är sjuk och dessutom avlastar mig genom att ta bägge barnen en dag i veckan...jag har ju en klänning att leta upp...
Lillasyster T har blivit sjuk - närmre 40 graders feber
Sambon har ultramycket på jobbet
Nätterna är kassa och jag får sova minimalt med T som sover dåligt pga av febern. Sambon sticker tidigt och kommer hem sent. A trotsar allt som trotsas kan. jag blir en skrikande, gormande tröttledsen mamma med en febergring T hängande på armen eller i byxbenet. För att göra dagarna lättare och ännu mysigare har jag anmält A till simskola VARJE dag i tre veckor. VARJE dag ska jag packa simkläder till minst en och packa matsäck till minst tre.
Tack gode god för att ungarnas farmor och farfar är pensionärer och kan ta A till simskolan när T är sjuk och dessutom avlastar mig genom att ta bägge barnen en dag i veckan...jag har ju en klänning att leta upp...
Frieriet
Nu förväntar ni er en romantisk saga....tji...för romantik är ett okänt begrepp för sambon och jag är inge vidare jag heller, men trots allt något bättre men det beroro nog mest på att jag har lite nedärvt i tjejgenerna...
Efter 11 år, villa, bil och två barn så har en hel del tjat från närmsta familjen förekommit...vi är ju inte ens förlovade... men det där tjatet har runnit av oss båda och inte haft någon verkan alls....
Men så har jag börjat känna att jag nog skulle vilja vara gift, det skulle kännas fint och bra och framförallt är det ju himla bra rent juridiskt när man har barn ihop. Men fria det tänkte jag inte alls göra...det fick faktiskt bli hans grej....
Men a girl have to do what ha girl have to do....elelr vad det heter så....
Efter att ha delat på en flaska rosa mousserande i lördags (innan fotbollen)
Jag: Jag tycker att vi ska gå till borgmästaren innan semestern är slut....
Sambon: Harkel
Jag: Schabbla inte bort detta nu för närmare ett frieri än så här kommer du aldrig att komma från mig
Sambon: Klart att jag förstår att du v ill ha samma efternamn som mig och barnen så det kan vi väl göra
Och det där med kvinnliga frierier verkar ligga i släkten...det var min mamma som friade till pappa och sambon mamma friade til hans pappa...så tydligen följdes traditionerna....
Och här framöver så ska jag naturligtvis berätta om var, hur och när...
Efter 11 år, villa, bil och två barn så har en hel del tjat från närmsta familjen förekommit...vi är ju inte ens förlovade... men det där tjatet har runnit av oss båda och inte haft någon verkan alls....
Men så har jag börjat känna att jag nog skulle vilja vara gift, det skulle kännas fint och bra och framförallt är det ju himla bra rent juridiskt när man har barn ihop. Men fria det tänkte jag inte alls göra...det fick faktiskt bli hans grej....
Men a girl have to do what ha girl have to do....elelr vad det heter så....
Efter att ha delat på en flaska rosa mousserande i lördags (innan fotbollen)
Jag: Jag tycker att vi ska gå till borgmästaren innan semestern är slut....
Sambon: Harkel
Jag: Schabbla inte bort detta nu för närmare ett frieri än så här kommer du aldrig att komma från mig
Sambon: Klart att jag förstår att du v ill ha samma efternamn som mig och barnen så det kan vi väl göra
Och det där med kvinnliga frierier verkar ligga i släkten...det var min mamma som friade till pappa och sambon mamma friade til hans pappa...så tydligen följdes traditionerna....
Och här framöver så ska jag naturligtvis berätta om var, hur och när...
Kvällens diskussion - antalet
Kanske ska vi bjuda in 2 vuxna med barn till = 22+11 st, men får vi plats hemma då? för där går som den magiska gränsen
(diskussion efter vin och groggfest...)
Inbjudningskort - svar JA och de ska ut senast tisdag så antalet-frågan lär vara löst snart ;)
Nästa inlägg: FRIERIET....
UPPDATERING:
Vi håller oss till planerat antal - fyllesnack från sambon...
(diskussion efter vin och groggfest...)
Inbjudningskort - svar JA och de ska ut senast tisdag så antalet-frågan lär vara löst snart ;)
Nästa inlägg: FRIERIET....
UPPDATERING:
Vi håller oss till planerat antal - fyllesnack från sambon...
Karlar!
Can´t live with them, can´t live without them....
När vi nu väl är överens om vilka som ska erbjudas komma (fortfarande bara de närmsta men några fler än förut = 20 st) så händer detta:
Sambon: Jo vi kanse ska skicka inbjudningskort och inte bara ringa
Vi diskuterar upplägg och vad som ska stå och att de måste skickas senast tisdag.
Jag: Jag går förbi Panduro på vägen hem så att jag slipper gå efter badet på måndag
Sambon :ok, syns hemma
Väl hemma visar jag min omredigerade kladd och berättar för storasyster A att vi ska klistra på hjärtan.
Sambon: Va? Har du köpt grejerna?
Jag: Ja vi bestämde ju det
Sambon: men sån´t där måste man ju fundera lite på
Kommer vi skicka ut några inbjudningar...vet inte...
Detta verkar bli någn typ av följetong...och ni är inbjudna att följa oss på vägen fram till den 31:a juli...
När vi nu väl är överens om vilka som ska erbjudas komma (fortfarande bara de närmsta men några fler än förut = 20 st) så händer detta:
Sambon: Jo vi kanse ska skicka inbjudningskort och inte bara ringa
Vi diskuterar upplägg och vad som ska stå och att de måste skickas senast tisdag.
Jag: Jag går förbi Panduro på vägen hem så att jag slipper gå efter badet på måndag
Sambon :ok, syns hemma
Väl hemma visar jag min omredigerade kladd och berättar för storasyster A att vi ska klistra på hjärtan.
Sambon: Va? Har du köpt grejerna?
Jag: Ja vi bestämde ju det
Sambon: men sån´t där måste man ju fundera lite på
Kommer vi skicka ut några inbjudningar...vet inte...
Detta verkar bli någn typ av följetong...och ni är inbjudna att följa oss på vägen fram till den 31:a juli...
Jag visste att jag aldrig skulle ha gått med på det här...
Jag ville gifta mig "i smyg" och ha en liten middag sen för närmast sörjande, Ha våra bästa vänner som vittnen
MEN
Så "kom vi överens" om att ha den närmsta skaran med...men vilka är närmst? Hela hans släkt men ingen i min? Femton personer på hans sida och fyra på min? Och sen tjafs för att jag vill att min närmsta vän med familj och en moster...för "vi skulle ju inte ha kompisar med" och "det är väl skillnad" och "de har ju inga andra".
Sen när skulle man bjuda folk för att det är synd om dem?
Tänk att det aldrig kan få vara enkelt...inte ens sånt här...känns inte alls lika kul längre
MEN
Så "kom vi överens" om att ha den närmsta skaran med...men vilka är närmst? Hela hans släkt men ingen i min? Femton personer på hans sida och fyra på min? Och sen tjafs för att jag vill att min närmsta vän med familj och en moster...för "vi skulle ju inte ha kompisar med" och "det är väl skillnad" och "de har ju inga andra".
Sen när skulle man bjuda folk för att det är synd om dem?
Tänk att det aldrig kan få vara enkelt...inte ens sånt här...känns inte alls lika kul längre
Bra förändringar!
Jomenvisst, ska jag inte gifta mig minsann!
Det var inte mitt beslut...
Lillasyster T har bestämt sig för att hon inte är ngon bebis längresom ska snutta på Mammas tutte. I morse tittade hon på tutten, klämde lite på bröstvårtan och prövade att bita lite i den...sen var intresset slut. Vällingflaskan däremot var superintressant.
Känns helt ok att sluta amma nu...men jag hade ju tänkt att morgonamma ett tag till...så sista amningen var tydligen igår, sista för alltid...och jag hade inte vett att njuta...för jag viste ju inte....
Förändringens vindar...
Vi var solokvist jag och sambon i helgen (att vi såg en ganksa skräpig landskamp kan man ju försöka glömma bort), sov på hotell och hela kittet....Kanske blev det så att våra liv är på väg att förändras efter denna helg...
Vad lillasyster T kan
Jag vill varna känsliga läsare för att här följer en lång lista på vad lillasyster T kan, så du som är överkänslig mot utvecklingstjafs bör sluta läsa nu för att inte drbbas av mer eller mindre allvarlig allergisk reaktion.
- krypa
- stå på knä
- resa sig till stående med hjälp av möbler och dylikt
- brotta ner storasyster A
- klappa händerna
- säga dä, titta och mamma (inte helt medvetet kankse men ändå)
- använda sig av pincettgreppet
- sätta sig själv
- klättra i trappen
Följder av ovanstående:
-bulor och blåmärken av alla kullslagningar
- renugen toalettborste (ja dörren är alltid stängd numera)
- renslickade skor i hallen (nä inte heller frächt...)
- liten som drar mig i byxbenet och skriker mammamammamamma
- stor och liten som leker
och mycket mer
- krypa
- stå på knä
- resa sig till stående med hjälp av möbler och dylikt
- brotta ner storasyster A
- klappa händerna
- säga dä, titta och mamma (inte helt medvetet kankse men ändå)
- använda sig av pincettgreppet
- sätta sig själv
- klättra i trappen
Följder av ovanstående:
-bulor och blåmärken av alla kullslagningar
- renugen toalettborste (ja dörren är alltid stängd numera)
- renslickade skor i hallen (nä inte heller frächt...)
- liten som drar mig i byxbenet och skriker mammamammamamma
- stor och liten som leker
och mycket mer
Välling it is!
Lillasyster T har blivit vällingbarn! Bara sådär...från ratande till smaskens. Hon vällar så gärna så gärna och hon njuter och smaskar och kan hålla själv och plötsligt känns det inte alls så tungt att sluta amma så småning om (har ju bara morgonamning kvar från högertutten, resten är stängt) och framförallt känns det helt ok att hon sover hos mormor i helgen...ingen nöd kommer att gå på lillT...bara Mammas tutte som blir lite förvirrad...men pumpa har jag ju gjort förr.
Amningsavslut
Amningströjorna har passerat Tradera och snart ska amningsbharna få gå samma väg.
Att sluta amma på natten gick över förväntan. Jag sov på soffan i tre nätter men redan andra natten gick det hur bra som helst bara hon fick komma över till vår säng - och det är klart hon får. Nu ammar jag bara morgonslurk vid fem-halvsextiden...Mysigt och hälften av gångerna somnar hon om och det är ju värt mycket...få se hur länge vi kör på så.
Lillasyster T började äta mat som ersatte amningsmål tidigt liksom sin storasyster men liksom med storsyrran har vi ingen brådska att plocka bort det sista. Storasyster amade jag till hon var ca nio månader och så blir det nog denna gång också... om inte längre. Vi trivs med morgonamningen. Det som talar för att plocka bort den är att tuttarna ska få återta sin plats som sexattribut....och det känns ju åxå som om det är tajm för att frächa upp den sidan av livet.
Att sluta amma på natten gick över förväntan. Jag sov på soffan i tre nätter men redan andra natten gick det hur bra som helst bara hon fick komma över till vår säng - och det är klart hon får. Nu ammar jag bara morgonslurk vid fem-halvsextiden...Mysigt och hälften av gångerna somnar hon om och det är ju värt mycket...få se hur länge vi kör på så.
Lillasyster T började äta mat som ersatte amningsmål tidigt liksom sin storasyster men liksom med storsyrran har vi ingen brådska att plocka bort det sista. Storasyster amade jag till hon var ca nio månader och så blir det nog denna gång också... om inte längre. Vi trivs med morgonamningen. Det som talar för att plocka bort den är att tuttarna ska få återta sin plats som sexattribut....och det känns ju åxå som om det är tajm för att frächa upp den sidan av livet.
