Funderingar kring symptom
Nu känner jag mycket redan i v 5...men samtidigt...är det inbillning för att jag vill känna eller känner jag bara efter otroligt mycket för att jag är så medveten om det (vilket jag inte var sist).
Ömma bröst - som blåmärken fast långt inne i dem
Illamående - blir värre och värre...tror jag...eller är det för att jag så gärna vill och känner efter...jag längtar efter att få kräkas lite
Trött - men det kan beror på att vi har renoverat hallen och fällt 5 stora tallar i trädgården...samtidigt
Detta är symtom som jag gillar! som jag njuter av
Molvärk - kommer och går i vågor...allt från noll till så pass att jag blir jäkligt orolig.
Kan inte låta bli att undra om progesteronet bara fördröjer ett missfall...att denna graviditet bara är till låns som de tre som var innan.
Jag är RIKTIGT, riktigt orolig för detta
Kram fina du.
Jag förstår faktiskt din oro, känner den så väl... Och ändå, det är flera år sedan du blev gravid med A. hur skulle du kunna minnas hur det var då? Jag tänker ofta tanken att jag inte vet, att allt det som jag förknippar med missfall faktiskt lika gärna kan ha varit en del av graviditeten. Det kan vara bra fast det är likt ett missfall, just därför att det fanns något i även den graviditet som blev till missfall - som var bra.
Just nu, just här, är du gravid.
Även om jag aldrig blivit gravid, fått barn eller fått missfall heller för den delen så kan jag faktiskt förstå din oro. Det måste vara väldigt tungt. Önskar verkligen att allting ska gå bra. Många kramar!
Håller tummarna för att allt är som det ska! Förstår din oro! När ska ni på vul? Kanske kan ni be om att få ett tidigare för att du är orolig?
Kram
Ja, jag förstår att du känner oro. Men jag har ju också läst och hört om så många som har molvärk, och att det är helt normalt, så jag hoppas det är lika för dig! Skriver som övriga, kanske du kan få ett tidigare vul?
Men alla dina tecken, illamående och spända bröst. Det kan väl bara betyda en sak :) Du har en bebis där inne....jag håller alla tummar för att du nu ska få gå hela vägen!
Gumman, vet att det är svårt men jag tror ju att man påverkar sig själv mer än man tror. Snälla försök att bara njuta av detta utan att oroa dig. Just nu är det ett faktum att du är GRAVID! Njut!
Betydligt lättare sagt än gjort jag vet, men jag kände att jag måste säga det ändå.
*kram*
Åh! Önskar jag kunde skriva något som får dig att bli lugnare... Först är man orolig för att man inte blir gravid.. Sen när det där miraklet händer, så fortsätter oron kan jag tänka mig... Hela vägen från försök till en livs levande bebis är ju bara en berg och dalbana... Hoppas du känner dig tryggare snart. Du har ju faktiskt ett litet mirakel i magen!
kramar!
Hoppas så innerligt att du får njuta av graviditeten och att oron lägger sig lite snart. Jag förstår den till fullo.
Har utmanat dig lite. Om du vill, orkar...
Kram!
