Den fysiska utmaningen

Tingeling behöver verkligen inte bli lynchad pga sin kommentar till mitt förra inlägg. Hon har rätt i allt hon skriver men jag har nog varit otydlig...och jag tror att man lättt blir det på en blogg...den berättar ju inte allt...och nu känner jag att jag nog trots allt måste förklara mig lite...

Jag VET att jag är lyckigt lottad - jag har en alldelles underbar tjej hemma.

Jag VET att man inte ska jämföra situationer eftersom man 1) är sig själv närmast och 2) oftast inte kan jämföra bakgrunder.

Det är åxå LÄTT att på en blogg via det enbart skrivna ordet trampa folk på tårna och att såra utan att man menar det alls.

Jag ÄR en väldigt empatisk person som har fruktansvärt lätt för att leva mig in i andras situation... därför känner jag väldigt med de som åxå kämpar för att få barn vare sig det är 1 eller 2 eller 3. Och utifrån min egen situation förstår jag att det är ännu jävligare när man kämpar med nr 1.

Det jag blir FÖRBANNAD på är att de inte vill kolla upp vad som blev fel efter missfallen...Hur länge ska jag vänta, hur länge ska jag behöva småblöda, må illa och må allmänt jävligt 2 veckor av 4 varje månad.... Jag vet att det är ngt fel, det vet att det är ngt fel och vi båda vet att det inte verkar vilja ordna upp sig.

Jag VILL INTE ta upp deras tid med fertilitetsbehandling...men jag behöver hjälp med att ta lite prover för att se vad det är som är galet...kanske kan jag bli hjälpt väldigt lätt...eller åtminstone få en hjälp på vägen...

Jag hade varit OROLIG utan att vi försökte skaffa barn över hur min kropp beter sig...

Jag TROR åxå att det är ganska lätt att föringa den sorg och frustration som uppkommer när man vill ha barn nummer 2 (eller fler) och det inte vill sig...för ofta kommer kommentaren..."ja men du har ju i alla fall ett barn"

Nej jag är inte ofrivilligt barnlös....jag är OFRIVILLIGT FLERBARNSLÖS    och ja det låter trivialt även i mina öron men inte är det lätt i själen och hjärtat för det...så är det...och det kan jag inte göra ngt åt.