Den fysiska utmaningen

Detta var absolut den värsta smärta jag gått igenom (förrutom när det var som värst under förlossningen). Jag, vuxna människan, låg och grätskrek i sängen och började känna smärtpanik. Febern kom smygande.
Efter samtal med kirurgen fick Mannen slänga sig efter morfintabletter och jag kunde återigen tro på livet. Så med dubbla alvedon, dubbla ipren och lite morfin som topping blev det uthärdligt.

Vad har jag gjor egentligen. Jo jag har satt små gummiringar på mina två små hemorojder som blöder då och då. De allra flesta (99%) känner inte av ngt större obeha utan kan gå direkt eeftr behandlingen till jobbet igen. En del reagerar som jag, en del kroppar gillar inte att blodtillförseln stryps till en del av slemhinnan så att den dör. Min tokprotesterade.

Natten gick ok och nu har jag inlett morgonen utan morfin och det känns faktiskt helt ok - jag ser ljuset i smärttunneln.
Det blev iaf inget svårt beslut att stanna hemma en dag till från jobbet och att ta det lungt för jag rörde mig inte ur sängen mer än nödvändigt igår och när jag gjorde det förflyttade jag mig till soffan.

Magen då? Jorå - en aningens svullen och blågrön. Men den är helt okej och i sin ordning. Resultatet och min nya navel får jag se om 5-7 dagar.