Den fysiska utmaningen

mest hela kvällen....eller åtminstone i natt.

vi syns om en vecka...då har jag haft ÄL...ska bli intressant och se om vi får till det i en liten stuga tillsammasn med svärföräldrar, svägersta+ man + 2 barn och så våran skrutt....känns inte så troligt...men vi får väl basta själva eller dra iväg med bilen ngn stans eller....vi får nyttja fantasin...

men å andra sidan är det ju liksom inte lönt heller eftersom mina hormoner inte fungerar...menå andra sidan å hoppas man ju alltid...

Just när jag trodde att jag var stark så dunsade jag ner på botten igen...snabbt , obamhärtigt och hårt....och det var tydligen inte särskilt svårt.... Såg magen på en av tjejerna i f-gruppen som jag skulle ha haft barn som nästan samtidigt (i sep) om jag inte hade fått MF och läste sedan ett inägg på ett forum om att en tjej som jag kämpade tillsammans med nu var i v 28...det hade jag åxå kunnat vara.
Såklart att jag är glad för deras skull...men idag kändes det...och jag var så oförberedd på det...

Jag läser många bloggar om ofrivillig barnlöshet och deras kämpande och hur de är mitt i Längtanslandet...en del kommer ut ur landet på det ena eller andra sättet men många är åxå kvar.

Jag bor inte i Längtanslandet...jag har ju faktiskt en liten tjej...men det finns en ö till Längtanslandet som heter Syskonlängtan och landet och ön är förbundna med en stor bro. Jag kommer aldrig att till fullo förstå hur det är att bo mitt i Längtanslandet men jag tror att jag genom att vara bosatt på Syskonlängtan har fått en mycket god insikt i hur det kan vara att bo där...och det är inte lätt...för det är inte speciellt kul på Syskonlängtan heller...

På barnfronten är det senaste att mina blödningsbekymmer är värre än någonsin. Idag är det dag nr 14 med blödningar i ngn form...för tillfället bruna spottings...himlans kul....tur att jag ska på utredning den 6:e så att det får bli ngn ordning på detta...

Vi blir inte hemma länge denna gång, på torsdag morgon åker vi till Åre och blir bort i en vecka. Vi har stuga där så på sommaren åker vi dit och jobbar, slappar och nyttjar farmor och farfar till barnvakt ;)

Rappporterar lite fran ett oversamningsvarnat London...

Fortfarande spottings....detta ar inte normalt....

Har ialla fall turistat och shoppat

Fotterna ar omma....

I morrn aker jag hem igen...om inte hela London ar oversvammat...iaf tunnelbanan...ratt stora delar har varit oversvammade till och fran i helgen...och den varsta oversvamningen pa mannaminee vantas...

Ännu en på det forum som "jag hänger på"  som måste skriva ett inlägg om att

"min mens är sen i tre veckor, den brukar alltid vara regelbunden, och jag har symptom som vid mina andra graviditer, fast tidigare i så fall. Kan jag var gravid?" (Lite generaliserat och hopdraget men detb är min blogg så jag får göra så!)

Iof inte en tillfällig besökare men en sällanbesökare.... Klart att hon är gravid och varför måste man in på en bebisverkstad och slänga ur sig sådana saker när vi är så många där som kämpar, har kämpat länge, med misfall i bagaget och utredningar som väntar.

Jag blir arg och ledsen...eller kanske ledsenarg eller argledsen.

Jag tror inte att hon gjorde det för att jävlas eller för att såra...men det känns så himla klumpigt...och förmodligen är jag känslig...men herregud kan inte människan bara göra ett gravtest?

Efter sex dagars spotting kom äntlgen tanten igång. Ordentligt.

Hormonbalansen i kroppen kan bli lite hejkonbejkon efter missfall, men den brukar ordna upp sig efter ca 5 cykler. Detta var min 5:e och det blir bara värre och värre.

Nu får det vara nog! Ska försöka få tag på Kvinnohälsan nu!

I och försig inga spottings idag men jag vet nog vad värken betyder...snart komer niagarafallet

Känner mig inte nedstämd, bara uppgivenhet och hopplöshet

de irriterande "spottingsarna" fortsätter....irriterande....har INGA i övriga menskänningar (men om jag känner mig själv rätt så kommer de lika fort som jag publicerar detta inlägg) men INGA gravsymptom heller. På söndag är det BIM...

Har precis fått tips om en tråd på familjeliv om bruna spottings...den ska jag förkovra mig i nu (Tack Tingeling!)




Nu har jag förkovrat mig...ska höra av mig till BM efter denna BIM och mens...om inte annat för att det är jobbigt (det började dessutom efter mitt senaste MF och det är ett tag sedan nu, februari, så alla ev blödningsstrul borde ju ha klarat upp sig nu eller?)

Ett tvåsamhetsbeslut är fattat...om det inte händer något på gravidfronten som stannar, fäster och växer så ska jag prova akupunktur till hösten.

Känns skönt med ett beslut, ett tvåsamhetsbeslut

...kommer inte att få ngt pluss på stickan denna månad heller...idag, alldelles för tidigt, dök den bruna flytningen upp och det brukar inte innebära några glada nyheter... men å andra sidan har inte mensen kommit ännu heller...men å en tredje sida är det 4 dgr till BIM åxå så den har chansen.

känner mig faktiskt inte lika deppig som vanligt...det är nog välgörande med semsetr och veckan på Madeira var inte dun, inte alls dum. UNDERBAR natur, UNDERBART klimat, sa jag UNDERBAR natur? Åk dit!


Den fysiska känslan (om jag bortser från att jag troligtvis inte är gravid) är anars en massa symptom eller bara vanliga PMS...såsom svullna bröst och...ä inget mer just nu...kakse ngt molande i magen om jag veeerkligen känner efter och i går och i förrgår mådde jag lite illa åxå...men jag vet åxå att så här tidigt i en möjlig graviditet är de ytterst få som har några fysiska symptom....

Vad jag har lärt mig under det år som passerat och av att läsa andra bloggar...

Barn får man...barn skaffar man sig inte...


det önskar jag bara alla visste

ÄL har kommit, ÄL har gått och vi har gjort vad vi kunnat ;)

Så då är det bara att hoppas på att det träffas, fäster och växer och att allt är av bra kvalitet....Det är detta som är det kluriga...att jag inte kan göra ett dugg åt händelseförloppet framöver.