Sent omsider 2010
Januari:
Februari:
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Juli:
Augusti:
September:
Oktober:
November:
December:
Efter mörker kommer ljus...hoppas jag verkligen...2011 kan inte blir värre (även om det började med en begravning - det FÅR INTE vara ett omen)
Läkarbesök för hemorojder och navelbrock slutar i rektal undersökning och remiss till röntgen och operation
Februari:
Röntgen, resultat: Misstänkta tumörer i tjocktarmen. Får ny röntgentid.
Lillasyster T har magsjuka nr 1 och 2
Mars:
Mormor dör.
Jag har cancerångest.
Lillasyster T har magsjuka 3, 4, 5 och 6
Vabbar och jobbar 100% på 50%
April:
Dödsbotvist.
Röntgen - Jag har inte cancer.
Begraver mormor.
Maj:
Navelbrocksoperation som är mer omfattande än vad jag kunde ana.
Hemorojd åtgärd och jag få så ont att jag nästan tappar konceptet.
Jag blöder från operationen vid naveln.
Jag jobbar som en idiot - är bara sjukskriven 1,5 dag trots operation.
Dödsbotvist
Juni:
Dödsbotvist.
Jag jobbar, jobbar, jobbar
Juli:
Semester.
Jag får ångest, sömnproblem och ont i magen. Blir extremt labil.
Augusti:
Jag får ångest, sömnproblem och ont i magen samt är extremt labil - börja jobba igen.
September:
Dödsbotvist.
Jag får mina ögon öppnade inför mitt eget mående
Jag bryter tån.
Oktober:
Jag fattar hur jävla dåligt jag mår.
Förhållandet tar stryk av att jag är dålig
November:
Förhållandet suger.
December:
Min morbror dör.
Jag får diagnosen "nära utmattningsdepression"
Efter mörker kommer ljus...hoppas jag verkligen...2011 kan inte blir värre (även om det började med en begravning - det FÅR INTE vara ett omen)
För fucking jävla....
Tittar på "Sofias änglar" på femman. Sofia Wistam hjälper människor med lite heminredning - så långt ett ytligt häng i soffan program. Det är bara det att de hon hjälper har råkat illa ut i livet. Ikväll handlar det om en familj där pappan som är i min ålder och har två barn i ung samma ålder som jag har fått cancer. En obotlig cancer. Han har en till fem år kvar att leva.
De visar på TV det som är min värsta mardröm.
Fucking jävla skitorättvisa livhelvete.
Men ännu mer av allt vad jag är tacksam för att vi här och nu endast har en liten feber att tackla. Perspektiv.
Men här sitter jag med tårar i ögonen, värk i magen och en tjock klump i halsen och kan inte förmå mig att byta kanal
Reflektion
Några steg tillbaka är ibland den ultimata lösningen.
Jobbet är överväldigande mycket just nu. Då blir Lillasyster A sjuk = VAB = Panik, jobbpanik. MEN man måste rätta sig efter fakta och efter att jag och mannen kommit överens om vem som är hemma när så känns det okej och lovet lugnare (även om en av mina chefer högre upp tycker att Mannen borde byta jobba, helt alvarligt alltså, så att han kan ta all vab... - vilket århundrade är han kvar i?).
Det blev nästan hela dagen hemma och jag fick adningspaus och tid till reflektion.
Förmiddagens seminarium kunde jag få referat och material från, Lunch mötet kunde grabsen sköta och andra ärende fick faktiskt chefen ta - han måste åxå få känna på att vi är kort om personal (jobbyten och barnledigheter i all ära men det ställer till det ;)
Jag blir knappast lycklilg av att alltid ställa upp och säga ja. Chefen lär inte märka av att det är personalbrist om den personal som finns vrider armarna ur led för att få det att fungera ändå.
Så nu har jag sagt ja till kunden men nej till chefen - chefen får rådda situationen och jag förbereder mitt möte som är om en kvart. I förberedane ingår viss friskvård = bloggande ;)
Jobbet är överväldigande mycket just nu. Då blir Lillasyster A sjuk = VAB = Panik, jobbpanik. MEN man måste rätta sig efter fakta och efter att jag och mannen kommit överens om vem som är hemma när så känns det okej och lovet lugnare (även om en av mina chefer högre upp tycker att Mannen borde byta jobba, helt alvarligt alltså, så att han kan ta all vab... - vilket århundrade är han kvar i?).
Det blev nästan hela dagen hemma och jag fick adningspaus och tid till reflektion.
Förmiddagens seminarium kunde jag få referat och material från, Lunch mötet kunde grabsen sköta och andra ärende fick faktiskt chefen ta - han måste åxå få känna på att vi är kort om personal (jobbyten och barnledigheter i all ära men det ställer till det ;)
Jag blir knappast lycklilg av att alltid ställa upp och säga ja. Chefen lär inte märka av att det är personalbrist om den personal som finns vrider armarna ur led för att få det att fungera ändå.
Så nu har jag sagt ja till kunden men nej till chefen - chefen får rådda situationen och jag förbereder mitt möte som är om en kvart. I förberedane ingår viss friskvård = bloggande ;)
Målsättningar
Jag är en oerhört målinriktad person.
Jag är väldigt drivande.
Jag är en doer.
Jag levererar.
Jag sätter upp mål, höga mål.
Inte orealistiska, de är realistiska, absolut men det är mycket utmanande.
Detta är min styrka!
Detta är åxå min svaghet....Jag har en tendens att sätta upp väldigt många mål.
Tillsammans med att jag missat att det finns ett aldelles utmärkt svenskt ord som heter lagom blir jag ganska tuff mot mig själv.
Märkligt att jag kan ha sådan självinsikt men ändå vara så dålig på att lyssna på mig själv....
Gullunge
När Storasyster A kom hem från förskolan fick jag ett brev från henne, det löd:
"Jag tycker om dig. Du är snäll. Du är söt. Du är finast i hela världen."
Mammahjärtan blev så stort att det nästan inte fick plats i kroppen och ögonen blev mycket blanka.
Älskade, älskade unge!!!
Inga mer piller
Jag slutar med pillrena. Jag lär knappast må bättre av att svälla som en julgris. Gick upp mer än ett kilo i veckan...och det beror def inte bara på julen...
Detta får jag klara utan för var jag inte deprimerad innan lär jag bli det av det jag nu ser i spegeln. Bort, bort, bort ska det. Nu fort. Vi pratar bara om 3 kg, men det är 3 kg som satt sig som bullmage (jag har aldrig förrut haft bullmage och som ridbyxlår. Nä fy fan!
Egokavalkad eller forna dagars flickdrömmar ;)
Jag har lekt modell idag. Nyttigt att se sig själv så. Nyttigt att få tycka "DAM! I´m good looking!"
Ni som vet vem jag är kanske är kompisar med mig på "Fejjan". Kankse har jag som alla andra lagt in en del av egokavalkaden där?
...hej....
Jag lever
Har åkt skidkor i Åre
Har "lärt" Lillasyster åka slalom - herregud ungen har ju passerat 2 år. Skidskola för bägge juvelerna innan påsk.
Tabletterna hjälper inte alls
Mannen hjälper...lite, lite, lite. Han säger åt mig att lugna ner mig men i en arg anklagade röst som förmedlar att jag är en stor idiot. jag blir sårad. Jag vill dubbla mina tabletter jag viill blocka känslorna - blocka arghet, ledsenhet och stress.
Det gick ändå bra i Åre - hyfsat iaf. Tillbaka till vadaglivet är jag tillbaka där jag var innan. Hoppas kuratorn ringer snart.....
Har åkt skidkor i Åre
Har "lärt" Lillasyster åka slalom - herregud ungen har ju passerat 2 år. Skidskola för bägge juvelerna innan påsk.
Tabletterna hjälper inte alls
Mannen hjälper...lite, lite, lite. Han säger åt mig att lugna ner mig men i en arg anklagade röst som förmedlar att jag är en stor idiot. jag blir sårad. Jag vill dubbla mina tabletter jag viill blocka känslorna - blocka arghet, ledsenhet och stress.
Det gick ändå bra i Åre - hyfsat iaf. Tillbaka till vadaglivet är jag tillbaka där jag var innan. Hoppas kuratorn ringer snart.....
