Inte alls rättvist
Kattmamman har sammanfattat livets orättvisor med precis rätt ord. Jag tänker på dig, Ting.
Om att stänga mjölkbaren och om att vårda relationen
Tisalen: Då kör v den här helgen då, ska vi börja ikväll så vi har tre nätter på oss som vi hade Storasyster A?
Sambon: Va! är du inte klok? Ska jag gå omkring på jobbet som en zombie och vara skittröttt, det går ju inte.
T: Nähä, men jag ska tydligen vara dödligt trött varje dag och ha hand om två barn eftersom jag har nattvakt med amning VARJE natt, du är f-n inte klok
Jag springer iväg och gråter en stund, Jag har garanterat aldrig varit så här trött i hela mitt liv (bortsett från direkt efter förlossningen), aldrig haft sämre tålamod eller ätit så illa.
Nä han fattar inte...men han komer att få lära sig den hårda vägen när han ska vara pappaleidg - lita på det!
Mjölkbaren stänger jag på egen hand i natt (hoppas jag är lika stark kl 03.15 åxå) så får han ta över sen...
Nästa helg ska amningen nämligen vara så gott som borta - för då ska vi våra relationen och låta Familjen AB vila lite. Vi ska bara var Han och Hon, Vi ska se Sverige-Danmark och sova på hotell....vara lite som innan barnen...rå oss lite granna...och det är såååååbehövligt
Sambon: Va! är du inte klok? Ska jag gå omkring på jobbet som en zombie och vara skittröttt, det går ju inte.
T: Nähä, men jag ska tydligen vara dödligt trött varje dag och ha hand om två barn eftersom jag har nattvakt med amning VARJE natt, du är f-n inte klok
Jag springer iväg och gråter en stund, Jag har garanterat aldrig varit så här trött i hela mitt liv (bortsett från direkt efter förlossningen), aldrig haft sämre tålamod eller ätit så illa.
Nä han fattar inte...men han komer att få lära sig den hårda vägen när han ska vara pappaleidg - lita på det!
Mjölkbaren stänger jag på egen hand i natt (hoppas jag är lika stark kl 03.15 åxå) så får han ta över sen...
Nästa helg ska amningen nämligen vara så gott som borta - för då ska vi våra relationen och låta Familjen AB vila lite. Vi ska bara var Han och Hon, Vi ska se Sverige-Danmark och sova på hotell....vara lite som innan barnen...rå oss lite granna...och det är såååååbehövligt
Trött, tröttare, tröttast
Nätterna är skit och morgon är det tydligen 05.13. Orkar bara med att hålla livet flytande, nätt och jämnt, blogga får vänta till jag har en aningens mer energi.
Enbart lycka...inte min...men jag känner den!
jag bloggar omring lite sådär däven mitt i "sjukdom, trasig bil, snodd cykel"- livet och så läser jag....Inte EN utan TVÅ!!!!! underbara nyheter...den ena var väntad den andra minst sagt oväntad och för båda är jag genuint superlycklig. Moe har fått sin efterlängtade 2:a och Ting...åh Ting vad jag är lycklig för dig....
Helt plötsligt känner jag att denna helg kan bli underbart bra i alla fall
Shit vilka underbara nyheter
Ryser i hela kroppen
Lycka!
Högsta vinsten!
Inte min dag idag
Kukdag sa Maja och Tisalen instämmer
En sak för mycket nu...
Sjuk sambo (jättesjuk)
En bil som måste till verkstaden eftrsom jag tydligen ansåg garagedörren för liten
En stulen cykel med barnsadel och cykelkärefäste
Reultat: Pengar, onödiga pengar och en pisshelg som skulle vara sådär lång och härlig och snickrande,
Konsekvens: Reducering av semesterplaner eftersom vi tydligen måste lägga pengar på annat....
Stängningen uppskjuten?
Verkar som om det där med ändrade öppettider på mjölkbaren blir framskjutet pga av däckad sambo...så var det med det...
Inga böter...
...på viktfronten under Mallisresan. Vikten är intakt sånär som två hekta minus ;)
Sambon lär däremot ha rasat eftresom han ligger däckad i ngn typ av matförgiftning inhämtad på Mallis. jag har alltså tre barn hemma nu....
Nattöppen mjölkbar
Lillasyster T tror uppenbarligen att jag är ngn typ av nattöppen mjölkbar. Vad T inte vet är att baren ändrar sina öppettider till helgen. Baren håller stängt från 07:00 på morgonen och fram till 05.00 nästa morgon. Mjölkbaren kommer från och med torsdag bara att servera frukost. T kommer troligen bli helt vansinnig....
Mallis
Först sol och bad
sen moln och regn
sen lite mer sol
Jorå, jag är nöjd...tyvärr ligger sambon däckad i ngn mystisk åkomma av magsjukekaraktär...salmonella? Magsjuka?
Vi lär få vet
Nä bomben har inte slagit ner...
...det är bara Tisalen som packar....
på lördag denna tid njuter jag av en lunch i solen på MALLORCA
På återseende
på lördag denna tid njuter jag av en lunch i solen på MALLORCA
På återseende
Bullkalas
Storasyster A önskar sig bullkalas när hon fyller år, att man ska få äta så många bullar man vill, så lyssnar Mamma såklart och börjar redan nu baket till bullberget som ska serveras kring midsommar d storfiningen fyller fyra år.
Fyra bullar orkade hon efter maten...själv nöjde jag mig med två...och ett glas mjölk...jag har ju vikten att tänka på ;)
Fyra bullar orkade hon efter maten...själv nöjde jag mig med två...och ett glas mjölk...jag har ju vikten att tänka på ;)
Att föda barn
Jag skulle kunna göra om det igen...bara för att pröva om det skulle gå fortare och göra mindre ont...Fast jag är inte beredd på att ta för- och efterarbetet ;)
Skitvikt(ig)
Med lite tur är jag precis under 62 kg till jag åker till Mallis (på lördag) och sen är det väl bara att börja om igen...men då får det bli allvar...3 kg kvar...hur svårt kan det vara?
Storasyster A är ett autonomnt barn
Jag har sedan A bara var några veckor gammal insett att hon inte är som andra barn. A var aldrig någon bebis...ville inte kramas och inte ligga ner. Ammade bara för mat, ointe för närheten. En enorm vilja redan från start och otroligt självgående (om man tillät henne). Bara hon visste att vi var i närheten lekte hon gärna själv i andra ändan....
Lillasyster T vill kraas, pussas, ammas för närhet, gosa, vaggas och vill vara i närheten....stämma av nya människor genom att se hur jag reagerar, leka nära, sitta i knät... Så det först nu när Lillasyster T kom som jag riktigt märker hur stor skillnad det är mot Storasyster A.
Traditionella uppfostringsmetoder som andra föräldrar kan köra med sina barn har aldrig fungerat på A. Efter två dagar med klistermärkes belöning vägrade hon "jag vill i alla fall inte klistra några märken" "då struntar jag i att jag inte får åka och bada".
Hon blir arg, skriker...för ALLT. Jag hr periodvis haft svårt att älska min stora fina tjej...för det har aldrig varit enkelt och utan konflikter. De som träffar henne tillfälligt har åxå svårt att se det som jag vet finns...för ofta är hon väldigt bra på att uppföra sig när vi är borta...men närmsta familjen de vet så klart...många gånger har vi fått höra att vi har sådant enormt tålamod med A (så känns det inte alltid kan jag lungt säga). Det är inte heller lätta att riktigt förklara för alla tråringar är ju "trotsiga" och har mycket egen vilja och "kan själv". Bara det att sådan är hon jämt, har alltid varit...men det finns ju hur måna föräldrara som helst som tycker att sina barn är så...men jag ser skillnaden...
Fram till för någon månad sedan har jag inte vetat hur vi ska hantera det....och allt har liksom eskalerat. Hon blir arg, jag blir arg, hon blir argare, jag blir ännu argare, jag ger nästan upp och börjar gråta - va f-n gör jag för fel?
Sen läste jag om autonoma barn och allt bara föll på plats. Det ÄR ju Storasyster A! PÅ pricken! Bitarna föll på plats.
Autonoma barn "gillar inte" att bli kramde...de vill kramas när de vill men framförallt kan man inte nehandla dem som barn...man måste tänka som om de vore vuxna. De måste få vara med och bestämma, göra aktiva val. Hota, muta, och klistermärkesbelöningar fungerar lika dåligt på dem som på en vuxen...här får man vara klurigare. A får "lön"...varje dag som hon "sköter sig" får hon en peng att lägga i sin burk så hon kan köpa sig något som hon önskar sig (just nu är det tydligen en pistol). Man kan aldrig säga till henne vad hon ska göra...bara vad man vill att hon ska göra. Aldrig neglgera hennes vilja...alltid yttrycka att man förstår..."jag förstår att du vill det, men..."
Ibland lir det "krångligt i hela kroppen" på A...det är då allt är fel...men nu visar jag att jag förstår
Jag berömmer men överdriver inte
Givetvis är detta inte allt om autonoma barn men en hint om läget i alla fall...jag lär mig, vi lär oss tillsammans...De senaste veckorna har vi tillsammans gjort stora framsteg. Så här harmoniskt har vi väl aldrig haft det...och jag känner att vi börjar hitta fram, att vi förstår varandra...och plötsligt så kommer min stora tjej till mig igen och vill bli kramad.
Sådan lättnad för mig, stora Mammatårar av kärlekslycka trillar på mina kinder. Min stora, fina, duktiga tjej!!!
Du är så fin och jag tycker om dig
Du är så fin och jag tycker om dig
Ingen är så fin som du i hela världen,
ingen är sp fin som du i hela världen!
Lillasyster T vill kraas, pussas, ammas för närhet, gosa, vaggas och vill vara i närheten....stämma av nya människor genom att se hur jag reagerar, leka nära, sitta i knät... Så det först nu när Lillasyster T kom som jag riktigt märker hur stor skillnad det är mot Storasyster A.
Traditionella uppfostringsmetoder som andra föräldrar kan köra med sina barn har aldrig fungerat på A. Efter två dagar med klistermärkes belöning vägrade hon "jag vill i alla fall inte klistra några märken" "då struntar jag i att jag inte får åka och bada".
Hon blir arg, skriker...för ALLT. Jag hr periodvis haft svårt att älska min stora fina tjej...för det har aldrig varit enkelt och utan konflikter. De som träffar henne tillfälligt har åxå svårt att se det som jag vet finns...för ofta är hon väldigt bra på att uppföra sig när vi är borta...men närmsta familjen de vet så klart...många gånger har vi fått höra att vi har sådant enormt tålamod med A (så känns det inte alltid kan jag lungt säga). Det är inte heller lätta att riktigt förklara för alla tråringar är ju "trotsiga" och har mycket egen vilja och "kan själv". Bara det att sådan är hon jämt, har alltid varit...men det finns ju hur måna föräldrara som helst som tycker att sina barn är så...men jag ser skillnaden...
Fram till för någon månad sedan har jag inte vetat hur vi ska hantera det....och allt har liksom eskalerat. Hon blir arg, jag blir arg, hon blir argare, jag blir ännu argare, jag ger nästan upp och börjar gråta - va f-n gör jag för fel?
Sen läste jag om autonoma barn och allt bara föll på plats. Det ÄR ju Storasyster A! PÅ pricken! Bitarna föll på plats.
Autonoma barn "gillar inte" att bli kramde...de vill kramas när de vill men framförallt kan man inte nehandla dem som barn...man måste tänka som om de vore vuxna. De måste få vara med och bestämma, göra aktiva val. Hota, muta, och klistermärkesbelöningar fungerar lika dåligt på dem som på en vuxen...här får man vara klurigare. A får "lön"...varje dag som hon "sköter sig" får hon en peng att lägga i sin burk så hon kan köpa sig något som hon önskar sig (just nu är det tydligen en pistol). Man kan aldrig säga till henne vad hon ska göra...bara vad man vill att hon ska göra. Aldrig neglgera hennes vilja...alltid yttrycka att man förstår..."jag förstår att du vill det, men..."
Ibland lir det "krångligt i hela kroppen" på A...det är då allt är fel...men nu visar jag att jag förstår
Jag berömmer men överdriver inte
Givetvis är detta inte allt om autonoma barn men en hint om läget i alla fall...jag lär mig, vi lär oss tillsammans...De senaste veckorna har vi tillsammans gjort stora framsteg. Så här harmoniskt har vi väl aldrig haft det...och jag känner att vi börjar hitta fram, att vi förstår varandra...och plötsligt så kommer min stora tjej till mig igen och vill bli kramad.
Sådan lättnad för mig, stora Mammatårar av kärlekslycka trillar på mina kinder. Min stora, fina, duktiga tjej!!!
Du är så fin och jag tycker om dig
Du är så fin och jag tycker om dig
Ingen är så fin som du i hela världen,
ingen är sp fin som du i hela världen!
(Slukar nu allt jag hittar om autonoma barn, som Jesper Juul kallar dem. Har du bra lästips så tar jag tacksat emot)
