Den fysiska utmaningen

Väntar det är vad jag gör nu...väntar på stickornas omslag...på de dubbla strecken...på att få försöka igen...

Förmodligen blir det omslag till helgen eller i början på nästa vecka...sen är det väntan...oro..och ångest...igen

men

Jag ska underlätta denna väntan...på tisdag åker jag, A och M till Madeira i en vecka!!!!!!!!!!
Fy fan vad det ska bli skönt!

Sen efter Madeira kommer iof de värsta dagarna...dagarna då BIM närmar sig, dagarna då jag maniskt synar trosor och papper i hopp om att inte hitta det allra minsta tecken på blod i form av en aldrig så oskyldig flytning.

Med lite tur och skicklighet i sänghalmen slipper jag dricka öl när vi sen åker till Lonon för att träffa Londonvänner... Å vad jag hoppas att London måste bli en ölfri resa.

Jag hänger på lite olika forum om att skaffa barn...det är oftast bara trevligt eftersom många är i samma situation som jag...det tar tid att göra barn....för en del är tiden kortare och för en del är tiden längre. De som blir "tvingade" att uppehållas sig i verkstaden länge lär man "känna"  och får stöd från i med- och motgångar och i den känslomässiga bergochdalbanan.

Ibland är det inte kul. Exempel på det är inlägg från tillfälliga besökare som låter ung så här:

Jag hade oskyddat sex precis vid ÄL och nu är mensen försenad 14 dagar. Tror ni att jag kan vara gravid?

Oj jag är gravid...vet inte hur jag ska göra....vi har ju redan fyra barn och vet inte om vi orkar fler. hur skulle ni resonera?

Oj jag har fått ett pluss på gravtestet...viste inte att jag hade ÄL ännu. Nu blir det tätt mellan barnen

osv

VARFÖR måste dessa männsikor delge oss osm försöker och försöker dessa fakta och funderingar. Snacka om att strö salt i såren, dela ut käftsmällar och såra....i onödan. jag undrar hur de tänker....inte alls kanske?

Idag hade jag så ont...ondare än jag hade efter kejsarsnittet och då fick jag morfin. Ringde vårdcentralen...vilken jävla kärring som svarade...snacka om fel kvinna på fel plats.

Jag har haft problem med bihålorna MÅNGA gånger....jag VET när jag har bihålenflammation...men nääää det kan man inte vet om inte har fått en diagnos och framförallt kan man inte få bihåleinflammtion om man inte har haft en långdragen förkylning och så får man feber.

jag kan upplysa kärringen om att jag kan svara nej på samtliga av dessa påstående.
Jag får ALDRIG feber
Jag får bihåleinflammation lite spontant
och jag vet när jag får det oavsett läkares diagnos

Hade så ont att jag fick gå hem från jobbet

Nu jobbar peneccelin och alvedon duktigt ihop och jag känner livet sakta återvända

Just när jag hade som ondast så varjag lite lycklig över att jag inte är gravid eftrsom jag ohämmat kunde proppa i mig dubbeldos av alla värktabletter....

röja loss med olika typer av röjverktyg i trädgården tills man ordnat en stoooor hög med det som förrut var 10 enorma buskar - jädrans vad bra det blev....ja höge i sig är inte snyggt men resultatet av att avlägsna de förväxta buskarna

ta ett glas rött vin bara för att det är gott

äta starka värktabletter och annan "skum" medicin mot bihåleinflammation

...så här mitt i ingenting? 

Tanten har kommit och gått, ÄL är först om en vecka och BIM känns som en oändlighet bort.....

Detta är egentligen den period i cykeln som jag mår bäst...Jag kan ingeting göra eller känna för det är liksom den veckan då allt bara är...den veckan i månaden som jag kan koppla bort och koppla av, när deppen över misslyckandet är över, innan ÄL-tetserna...ganska skönt!' Jätteskönt...men jag hade ju hellre funderat lite på ett växande fö i magen så klart men...

Synd att jag har bihåleinflammation....jag hatar verkligen bihåleinflammation...ska ringa farbror dokorn på måndag

Inte i natt men natten innan var denna månads lessen-natt. Till råga på allt blev jag osams med M om hur mycket han bryr sig egentligen och hur stor hans vilja att få syskon är. Jag VET...skitlöjlig diskussion.... men jag var hormonstinn av antingen PMS och mens och grusade förhoppningar eller av MF-hormoner och grinade och var allmänt ologiskt. M försökte säga att "det är ju så här det är" och "vi visste ju att det kan ta tid"...Jomenvisst var det de helt korrekta kommenatrerna just nu - NÄ just det heklt fel...jag ville bara bli klappat och syndtyckt och får höra "nästa gång blir det säkert en bebis".

M är dessutom skitkass på att ta mig när jag hamnar i de här situationerna - jag har en tendens att bre på lite och hkoppla på lite ovidkommande grejer och M fattar inte att jag egentligen abar är hormon-lessen och blir försöker förklara alternativt bli sur själv efersom jag gärna anklgara honom för saker som inte är direkt justa....Absolut en lyckad natt....

Så jävla onödigt.


Nu är alla fall mensen på upphällninegn och som i ett trollslag så är jag på bar humör igen och börjarb räkna lite på när nästa ÄL kan tänkas komma. Njute av min Monster-prinsessa och koncentrerar mig på att hon faktiskt fyller två år (iof igår men, men). Jag blev så emotionell när jag skulle sjunga för henne att jag började gråta - Sann kärlek! (Vad löjliga morsor är ;)

Nu är det midsommar och väderprognosen är....inte lysande...ganske mycket regn lite här och var utlovas. Ja då faller det sig ju självklart att vi åker till Kolmården och tältar...Jomenvisst! Mycket bättre recept på en luckat midsommarafton finns inte.

Nuska jag till frissan ochg bli tillsnyggad och sen till apoteket och köpa lite grejs mot A´s ögoninflammation (moder natur var bussig och gav henne en sån i födelsedagspresent) samt lite annat näsjox till mig eftersom jag fårr bihåleinflammation.

GLAD MIDSOMMAR!

Låt oss bara konstatera att jag inte behöver testa på måndag och att jag kan dricka hur mycket snaps jag vill på midsommar

Igår blev det värre och idag är det värst. ONT... F-N vad ont. Vill helst låsa in mig på toan och gråta...men inte bara av smärtan utan för att ännu ett försök rinner ut och ändå så ger BM mig ett visst hopp när jag ringde dit idag...det är inte kul att hoppas när man vet att det förmodligen ändå inte är ngt.... men vi tar det från början

Blödningarna blev lite mer igår...fortfarande inte mycket men jag började få ont åxa...men jag köpte ändå gravtest....så klart negativt...eller kunde jag ana mig en skugga? eller hur låg tid hade det gått egentligen? Gjorde för säkerhetsskull ett nytt test i morse - negativt...

Sedan fick jag ont - skit ont. Inte sådär menvärksmolande mitt på magen utan i sidorna....ringde BM...

Domen blev:

1) Om mensen kommer igång - fira midsommar ordentligt och kör hårt vid nästa ÄL

2) Om mensen inte kommer igång ordenligt - gör nytt gravtest på måndag (för bara några år sedan så rekomnderades man att vänta till BIM +7 dagar för att resulatet ska vara 100% korrekt). Ta´t lungt med spriten på midsommar ifall...
a) Om positivt - grattis och ring till BM
b) Om negativt ring kvinnolkliniken och hör med dem och be att få komma dit och kolla upp det hela


Jag tror inte att jag kommer att få ngt pluss på måndag. Jag tror mer på att kroppen jävlas mer än vanligt. 

Har fortfarande ont...blöder inte några mängder - klarar mig i princip på trosskydd

Smärta i magen, smärta i sinnet

Känner mig förvirrad i svävandet mellan det lilla hopp som BM gav mig och vissheten om det motsatta...
FAN 

Kl är 00:04 PIIIP! och det är BIM.

Ingen mens ännu...eller har jag?
Jag vet faktiskt inte.

Ända sedan i torsdags så har jag haft mens symptom...men ändå inte. Menssytom för mig är blondblandad flytning och mensvärk....men det är inte som vanligt...
...eller är det?

Hade jag genomgående haft svarta trosor så ade jag nog inte märkt ngt...hade jag inte känt efter så förbannat kankse jag inte har/haft så mycket värk heller, eller?

Händer ingenting mer idag (imorrn) så testar jag på måndag.... om jag törs...

Drack vin och goda drinkar idag....hoppas det var de sista för ett år frammåt....

Jag har en godgod flaska rosé i kylen...tnkte att om jag köper den så kanske ödet  jävlas lite med mig så att jag inte kan dricka den...kanske ska köpa en skitsnygg, tajt och dyr sommarklänning åxå?????

...på att mensen ska komma närsomhelst....har alla symptom som jag brukar ha....nästan i alla fall....och det där nästan är det som gör att jag har liiite hopp kvar...men innerst inne så vet jag att värken jag har är mensvärk och inte ett lyckligt moland från ett litet groende frö...men ändå...så länge floden inte har kommit så har den inte kommit...

Det är taskigt att pms och tidiga gravsymptom är så förvillande lika och kommer kring samma dagar i cykeln....klurigt, kepigt och trickigt...

Mensvärken har anlänt... bådar inte för ngt pluss på stickan direkt...

Har tydligen haft lite PMS i alla fall... när jag tänker efter...har varit gråtmild de senaste dagarna och extremt godissugen...men det var inget jag ville kännas vid...

MEN hoppet är det sista som överger människan...fast det hoppet är just nu liiiiiiiitet...


Det här inlägget skulle också ha kunnat handla om avundsjuka....för i min omvärld är det många som plussar nu...det är inte lätt att vara glad å deras vägnar när avundsjukan och sorgen över sitt eget "misslyckande" sliter i en.

JÄVLA SKIT!

Tantens förspringare verkar vara här - dvs den lilla brunfärgade flytningen har gjort ankomst  =  Tanten herself inom ett dygn...

Så gick det med det....

men jag ska inte vara riktigt arg förrän hon kommer på riktigt... och med tanke på hur arg jag tänker bli så undrar jag om hon vågar..... fast hon brukar vara totalt okänslig för hot...

*skit åxå*

och fortafarande inga symptom på vare sig det ena eller andra...känns bra! Känner mig positiv! Innan mina MF-graviditer så hade jag mensvärk vid det här laget. Inan de senaste tanterna har jag åxå haft mensvärk vid det här laget.

Innan A tror jag inte att jag kände det allra minsta förns jag började må illa i v 8.

Har inte varit så här lugn innan någon BIM tidigare...känns bra... kan åxå bero på att det i övrigt råder kaos med badrumsrenovering med tillhörande byggdamm, ingen dusch och stundande 2-årskalas och högvis med arbete på jobbet...har inte tid och kraft att oroa mig och tänka på detta åxå...just nu

Känns ingenting...Mår faktiskt bra  både fysiskt och psykiskt. Känner mig varken gravid, skengravid eller mensig. Känns bara bra helt enkelt....

Det finns så många som anser att man blir gravid bara man slappnar av och inte tänker på det...

Det är bullshit!

De som säger så är troligen de som blir gravida på första-andra försöket.

De som blir gravida när de slutat kämpa, räkna, ivf:a osv hade med största sannolikhet blivi det ändå vid just det tillfället...slumpen.  För det är ju så att det är många som går igenom IVF och blir gravida...jag kan aldrig i livet tänka mig att de "inte tänker på det" och "slappnar av".....

Jag tänker på det...oftast...och jag är övertyygad att just denna ÄL...det är ÄL med stora bokstäver som kommer att ge mig och M en bebis i februari

Jag hade hoppats att jag inte skulle ha fått mens den 17 maj utan ett pluss på stickan...så blev det inte...mensen kom till och med ett par dagar innan...redan 7 dagar innan mensen kom brjade jag få molvärk och illamående...så har det fortsatt...jag är nu på på dag 20 i cykeln....Jag todde ändå (ända tills idag) att jag var gravid trots men och neg gravtest. Känner mig helt enkelt gravid med svullen mage, molvärk och illamående, men stickan idag visade a) ÄL på antågande samt b) begativt gravtest. Jag ska ringa BM i morrn och se om hon kan förklara varför jag mår som jag mår

Har läst ngn gång att det tar i genomsnitt sju månader att bli gravid...nov, dec, jan, feb, mars, april, maj.... Detta juniförsök blir vårt 7:e försök. rent statisktiskt kommer jag att bli gravid och få barn i februari...Hoppfull tanke!

Äl är i morgon....17 juni hoppas jag att denna blogg kan börja handla om graviditetsoro istället för väntanlängtan...

Namnet på denna blogg skulle lika gärna kunna vara avundsjuka, väntanlängtan eller jag bara måste skriva... A blev till "utan ansträngning" och kom till världen sommaren -05. As lillebroreller lillasyster verjar därmmot dröja. Vi har inte försökt i evigheter (sedan nov -06) meni själen har jag hamnat djupt ner i längtansträsket.