Den fysiska utmaningen

från 46 km till 5 km

 

Helt annorlunda och Vårruset har jag lite ångets för efetrsomdet kommer bli sjukt jobbigt efetsom jag har ställt ganska höga krav på mig själv om att snitta under 4:30 per km och jag är inte tränad för korta sanbba lopp.

 

Tillsammans med en sjukt hög arbetsbelastning och ett kaos med klämdagar, avslutningar och studiedagar vet jag ju att det egentligen inte är möjligt...

 

men va fan - måste testa

Loppet är uppdelat i två tydliga delar varav den andra delen är betydligt jobbigare än den andra på grund av tuffare terräng...ja så här var det

Uppsala-Örsundsbro 25 km
Trots en hyfsat stark motvind så kändes allt lätt, lätt, lätt. Benen rullade på och jag höll ett tempo som varierad från 5.03-5.20 min/km beroende på motvinden.
Gott om sällskap som kunde peppa till bra tempo

Örsundsbro-Enköping 21 km
Många sprang "bara" den första delen och nu glesades skaran som sprang ut betänkligt. Faktum är att jag inte såg någon förrän efter någon kilometer. Detta är även den tuffa delen av banan, vinden ökade i styrka och det blev relativt kuperat och här bjuds vi på alla tänkbara underlag...och sa jag motvind? 
Asfalt, grusväg, stenkrossväg, sandstrandskänsla, gräsmatta, vattensjuk gräsmatta, skogstig, skogsbilväg, helt obanand terräng, åkerkant, gyttjehål...och kan ni komma på något mer så fanns det underlaget åxå. Tempot var bitvis i 5.13 tempo men mer åt 5,20-5.40 pga av vind och underlag. Det blev relativt kuperat åxå. Inte de där branta mjölksyrabackarna (jo någon enstaka men det var i en så förlätande miljö) utan seeeeeeeega låååååånga.
Var tog alla vägen? de sprang tydligen bara halva och jag blev i princip ensam - så ingen framför och ingen bakom och om jag någon gång såg en så var det ngn som hade fått problem och tappat tempo rejält. Sprang hela sträckan från 30 km och till mål helt själv...och det var jobbigt när det började bli tungt. För tungt blev det, efter 4 mil så kändes det långt och här fanns det inga som hejjade och kunde bära en frammåt som i många andra lopp.

I mål kom jag på 4 timmar och 8 minuter.Jag är superstolt över mig!!!!

Väl i mål tänkte jag ALDRIG mer och något jättellångt lopp på 8 mil i Roslagen var ju bara att glömma. Helt klart det mest psykiskt krävande jag gjort.Det tuffaste loppet jag sprungit - både fysiskt och psykiskt. Stockholm marathon är en barnlek i jämförelse. 

Väldigt bra arrangerat - all heder åt alla fantastiska som ordnade. Och vilken fantastisk kulturmiljö att springa genom. Och på hur många lopp får man springa på ställen som Evighetsbacken, Dödsrakan, Vargskogen, Albertssvängen, Sjumilaskogen....

Jag blir jättekissnödig. Ingen toalett. Kissar o min urdruckna vattenflaska. Så kan man åxå göra. Planerar att slänga den nu. 

Vaknar feberfri. Bara lite tjock i slemhinnorna. jag prövar