Olika och lika
Denna grav...så här långt...har avrit väldigt annorlunda gentemot när jag väntade A...nu är det ju ett tag sedan...drygt tre år....men jag tror mig komma ihåg...speciellt början av ngn anledning
När jag väntade A:
Deppig
Moloken Akut trött
Kaffe smakade diskmedel
Kallsvettigt illamående då och då
Tunga, kliande, kraftigt växande bröst
Lite molvärk
Äppelmos gick inte att äta
Kallskuret luktade härsket
Nu när jag väntar Liten:
Kväljigt illamående från och till
Svullen magen
Hungrig som en varg på förmiddagarna
Kan knappt äta ngt på kvällen för då har magen och tarmarna slutat arbeta
Mycket molvärk
Tidigt känslig mage för tajta brallor
Bra humör
Vatten är jättegott
Drömmar, drömmar, drömmar
Gråtmild
Hur kan det vara så olika fast det är samma kvinna som är gravid?
Några likheter börjar dock dyka upp...blir tröttare och tröttare....och moloknare och moloknare. Jag hoppas dock inte deppigheten kommer till samma nivå som när jag väntade A (den höll i sig till typ v 34 eller så) för då kommer det här bli en mycket tung psykisk grej utöver vad det redan är.
När jag väntade A:
Deppig
Moloken Akut trött
Kaffe smakade diskmedel
Kallsvettigt illamående då och då
Tunga, kliande, kraftigt växande bröst
Lite molvärk
Äppelmos gick inte att äta
Kallskuret luktade härsket
Nu när jag väntar Liten:
Kväljigt illamående från och till
Svullen magen
Hungrig som en varg på förmiddagarna
Kan knappt äta ngt på kvällen för då har magen och tarmarna slutat arbeta
Mycket molvärk
Tidigt känslig mage för tajta brallor
Bra humör
Vatten är jättegott
Drömmar, drömmar, drömmar
Gråtmild
Hur kan det vara så olika fast det är samma kvinna som är gravid?
Några likheter börjar dock dyka upp...blir tröttare och tröttare....och moloknare och moloknare. Jag hoppas dock inte deppigheten kommer till samma nivå som när jag väntade A (den höll i sig till typ v 34 eller så) för då kommer det här bli en mycket tung psykisk grej utöver vad det redan är.
Drömmar
det är helt ortroligt vad jag drömmer om nätterna nu....och vi pratar sexdrömmar....inget romantiskt tjafs utan rent knulla...med detaljerade bilder på könsorgan....rena porrfilmsscenerna. Om jag drömmer om M....nepp...utan däremot om alla tänkbara killar och män i min närhet: grannen, exet från gymnasiet, kollegan, gammal bekant osv osv.
Okej att vi är avhållsamma efetrsom jag tar progesteronet....men sååå sugen är jag inte att dessa scener borde behöva utspeas i mitt undermedvetna var och varannan natt.
Jag har hört att detta är ett grav.symtpom...ganksa häftigt sådant måstejag medge...I like...tänk vad detta kan utnyttjas när progesteronets tid är över....
Nu är det 13 dagar till nästa VUL...då vet jag
och det är 15 dagar till KUB/NUPP...då vet jag mer
Okej att vi är avhållsamma efetrsom jag tar progesteronet....men sååå sugen är jag inte att dessa scener borde behöva utspeas i mitt undermedvetna var och varannan natt.
Jag har hört att detta är ett grav.symtpom...ganksa häftigt sådant måstejag medge...I like...tänk vad detta kan utnyttjas när progesteronets tid är över....
Nu är det 13 dagar till nästa VUL...då vet jag
och det är 15 dagar till KUB/NUPP...då vet jag mer
Om adoption
Funderat lite och tänkte pröva en tanke på er som slog mig i mina funderingar.
I Sverige är det nu kö för att adpotera och processen tar lång tid.
Förr var det inte lika krångligt och tog inte så lång tid och det pratades ibland om att man skulle adoptera ett barn för att det fanns så många barn i världen som bodde på barnhem runt om i världen och "väntade " på att bli adopterade.
Så är det inte nu...Jo det finns fortfarande många barn som skulle behöva komma till bättre och mer ordnade förhållande än vad hemlandets barnhem kan erbjuda...men processen för att adoptera nu tar tid både i Sverige och för administrationen i det land som man kan adoptera ifrån.
Så det är nästan "lite taskigt" mot dem som faktiskt inte kan få barn på annat sätt än via adoption att som fertil eller halvfertil* presumtiv förälder att ta upp en plats i den långa och långsamt slingrande adoptionskön.
Nä jag har inte analyserat mina ord och mitt ordval...så haka inte upp er på det...utan det är funderingen i stort som jag skulle vilja ha respons på. Vad tycker ni?
*Halvfertil i den bemärkelse att det tar tid elelr att man behöver lite hjälp på vägen att lyckas på egen hand.
I Sverige är det nu kö för att adpotera och processen tar lång tid.
Förr var det inte lika krångligt och tog inte så lång tid och det pratades ibland om att man skulle adoptera ett barn för att det fanns så många barn i världen som bodde på barnhem runt om i världen och "väntade " på att bli adopterade.
Så är det inte nu...Jo det finns fortfarande många barn som skulle behöva komma till bättre och mer ordnade förhållande än vad hemlandets barnhem kan erbjuda...men processen för att adoptera nu tar tid både i Sverige och för administrationen i det land som man kan adoptera ifrån.
Så det är nästan "lite taskigt" mot dem som faktiskt inte kan få barn på annat sätt än via adoption att som fertil eller halvfertil* presumtiv förälder att ta upp en plats i den långa och långsamt slingrande adoptionskön.
Nä jag har inte analyserat mina ord och mitt ordval...så haka inte upp er på det...utan det är funderingen i stort som jag skulle vilja ha respons på. Vad tycker ni?
*Halvfertil i den bemärkelse att det tar tid elelr att man behöver lite hjälp på vägen att lyckas på egen hand.
Klassikerna
Två av de klassiska symptomen slog till idag
TRÖTT
Har inte varit spec trött förrut, men idag har jag varit trött som om jag hade partajat hela natten och sedan gått up kl 7 på morgonen...Det har jag inte gjort...snarare somnat straxt efter 23 och vaknat kl halvnio...
GRÅTMILD
Jag och A såg på valda delar av Madicken och Emil idag. Jag grinade när Abbe fick lunginflamation och sen blev frisk och när Emil körde Alfred till doktorn i Marielund så att han kunde få sin blodförgiftning botad...sorgliga scener ;)
TRÖTT
Har inte varit spec trött förrut, men idag har jag varit trött som om jag hade partajat hela natten och sedan gått up kl 7 på morgonen...Det har jag inte gjort...snarare somnat straxt efter 23 och vaknat kl halvnio...
GRÅTMILD
Jag och A såg på valda delar av Madicken och Emil idag. Jag grinade när Abbe fick lunginflamation och sen blev frisk och när Emil körde Alfred till doktorn i Marielund så att han kunde få sin blodförgiftning botad...sorgliga scener ;)
Som på beställning
Jag mådde piss i morse, det var skönt, det stillande min oro ;)
Ingen anledning till VUL
har nu pratat med KK - det var en supergullig läkare som svarade men....
Jag får inget tid för extra VUL...det finns ingen anledning...för jag har inga besvär.... Jag får snällt vänta minst 14 dagar till.
Bara att härda ut alltså...Försöka att tränga undan oron....
Jag får inget tid för extra VUL...det finns ingen anledning...för jag har inga besvär.... Jag får snällt vänta minst 14 dagar till.
Bara att härda ut alltså...Försöka att tränga undan oron....
Jag ska ringa
Jag kan inte släppa oron på att det skulle ha gått snett sedan VUL i onsdags förra veckan. Jag ska ringa när lunchen är slut och se om jag inte kan få komma i nästa vecka...
Jag känner att jag måste får veta....
Jag känner att jag måste får veta....
Fördelar och Nackdelar
Förrutom de uppenbara fördelarna med att få ett pluss på något av de första försöken och de lika uppenbara nackdelarna över att få vänta och kämpa så finns det en till...nackdel av att få kämpa...
När jag väntade A "visste jag ingenting"...Jag var fortfarande orloig och nojjig över att något skulle gå fel...men jag hade t ex aldrig hört talas om MA.
Nu efter missfall, kämpande ochj utredning vet jag massa saker....som tex att det finns ngt som heter MA....och det skrämmer mig nästan mest (förrutom att det senare ska upptäckas att det är så grava fel på barnet att graviditeten måste avbrytas).
Mina gravsymptom har avtagit markant sedan VUL förra veckan...och så var det de där bruna flytningarna..... Jag oroar mig...och tankar om MA upptar stora delar av min tid...tänkk om....
Det är lättare att inte veta.
Visst har jag symptom...lite lätt illamående, växtvärk från och till, ömma bröst - dock avtagande idag - och en fläskig mage....och vore jag inte så nojjig så skulle jag vara tacksam för att jag mår så bra.
Jag mådde inte speciellt dåligt när jag väntade A heller...men jag tänkte liksom inte på det då.
Tänk om man kunde få ha en VUL-apparat hemma så att man kunde få kika lite när oron sätter in. Funderar på att ringa KK och berätta om min oro...men jag känner mig fånig åxå...att jag överdriver...få se hur jag gör
Det finns även en uppenbar fördel med att få vänta och kämpa - man blir väldigt ödmjuk inför "att skaffa barn". Väldigt ödmjuk, förstående för andra och inte lika onödigt plump...DET är bra
När jag väntade A "visste jag ingenting"...Jag var fortfarande orloig och nojjig över att något skulle gå fel...men jag hade t ex aldrig hört talas om MA.
Nu efter missfall, kämpande ochj utredning vet jag massa saker....som tex att det finns ngt som heter MA....och det skrämmer mig nästan mest (förrutom att det senare ska upptäckas att det är så grava fel på barnet att graviditeten måste avbrytas).
Mina gravsymptom har avtagit markant sedan VUL förra veckan...och så var det de där bruna flytningarna..... Jag oroar mig...och tankar om MA upptar stora delar av min tid...tänkk om....
Det är lättare att inte veta.
Visst har jag symptom...lite lätt illamående, växtvärk från och till, ömma bröst - dock avtagande idag - och en fläskig mage....och vore jag inte så nojjig så skulle jag vara tacksam för att jag mår så bra.
Jag mådde inte speciellt dåligt när jag väntade A heller...men jag tänkte liksom inte på det då.
Tänk om man kunde få ha en VUL-apparat hemma så att man kunde få kika lite när oron sätter in. Funderar på att ringa KK och berätta om min oro...men jag känner mig fånig åxå...att jag överdriver...få se hur jag gör
Det finns även en uppenbar fördel med att få vänta och kämpa - man blir väldigt ödmjuk inför "att skaffa barn". Väldigt ödmjuk, förstående för andra och inte lika onödigt plump...DET är bra
Flexibel
det är tur att jag har ett jobb där jag i mångt och mycket själv kan styra mina tider...för nu är det MÅNGA besök inbokade hos Kvinnokliniken, MamaMia och hos Barnmorskan (BM)
27 feb...Blodprov hos BM
5 mars...Blodprov hos MamaMia
7 mars...inskrivning hos BM
14 mars...NUPP-test hos MamaMia
Innan den 14 mars så ska jag även till Kvinnokliniken och göra ett kontroll VUL. Jag bor ju dessutom inte i Stockholm så att åka till MamaMia är dessutom minst halvdagsprojekt. MamaMia besöket har jag visserligen valt att göra själv... men med allt strul som varit vill jag ha ett eventuellt bakslag så tidigt som möjligt...
Jag klagar defintivt inte över detta...men jag har tur som har sånt jobb jag har...annars hade det inte varit lätt
27 feb...Blodprov hos BM
5 mars...Blodprov hos MamaMia
7 mars...inskrivning hos BM
14 mars...NUPP-test hos MamaMia
Innan den 14 mars så ska jag även till Kvinnokliniken och göra ett kontroll VUL. Jag bor ju dessutom inte i Stockholm så att åka till MamaMia är dessutom minst halvdagsprojekt. MamaMia besöket har jag visserligen valt att göra själv... men med allt strul som varit vill jag ha ett eventuellt bakslag så tidigt som möjligt...
Jag klagar defintivt inte över detta...men jag har tur som har sånt jobb jag har...annars hade det inte varit lätt
En till på listan
Min bästaste vän Jenny får jag lägga till på listan över de som vet. Jag kände så starkt för att någon i IRL skulle få veta....och det känns helt rätt...hon var även den första att få veta kring missfallen så detta kändes självklart.
För övrigt så klarade jag mig en hel tjejfest i lördags utan att en enda misstanke riktades mot mig.
Hur gjorde jag?
1) Tackade JA till fördrinken.....som jag låtsas sippade på...gick på toan och hällde ut nästan allt och fyllde på med vatten, sippade en aningen, gick på toan och hällde ut allt och fylde på några centimeter vatten. (tufft så klart om det hade varit en färgad drink)
2) Hade vin med mig...alkoholfritt vin i en pet-flaska "Jag hade så klart hällt över från dunken vi har hemma"
Värdinnan sa till och med att vi skulle ha en riktigt partyfest om några veckor när jag inte hade så mycket åtagande på söndagen så att jag kunde parta los mer....hehehe
För övrigt så klarade jag mig en hel tjejfest i lördags utan att en enda misstanke riktades mot mig.
Hur gjorde jag?
1) Tackade JA till fördrinken.....som jag låtsas sippade på...gick på toan och hällde ut nästan allt och fyllde på med vatten, sippade en aningen, gick på toan och hällde ut allt och fylde på några centimeter vatten. (tufft så klart om det hade varit en färgad drink)
2) Hade vin med mig...alkoholfritt vin i en pet-flaska "Jag hade så klart hällt över från dunken vi har hemma"
Värdinnan sa till och med att vi skulle ha en riktigt partyfest om några veckor när jag inte hade så mycket åtagande på söndagen så att jag kunde parta los mer....hehehe
Försiktigt
Försiktigt vågar jag mig på att känna lite hopp igen.
Det bruna verkar ha gett med sig och nu kan man bara ana det om man är ytterst noggran i sin toapappersanalys...
Jag har mina gravsymptom kvar och jag har inte ont.
Jag har inte gjort och kommer heller inte att göra ngt VUL på grund av detta om det stannar så här....Jag googlade ordentligt på "Graviditet" och "blödningar" och hittade massor av tänkbara och harmlösa förklaringar till varför det kan komma lite blod i tidig graviditet. Det var nyttig läsning. Den läsningen borde vara obligatorisk när man får sitt pluss...skulle bespara många kvinnor många timmars oro...även om oron inte släpper helt så blir den betydligt mindre.
Igårkväll var vi på kalas...jag ser fläskig ut i mina kläder...det beror till stor del på att jag blivit fläskig på magen av allt mitt förmioddagsätande och mitt, för mig, onormala intag av godis de senaste veckorna...men det har inte satt sig mtcket på låren...utan på magen...förhoppningsvis beror det åxå på att liten tar plats i anspråk och tränger upp annat högre upp. Snyggt är det inte...men jag tar det så gärna...jag får helt enkelt anpassa min garderob.
Det bruna verkar ha gett med sig och nu kan man bara ana det om man är ytterst noggran i sin toapappersanalys...
Jag har mina gravsymptom kvar och jag har inte ont.
Jag har inte gjort och kommer heller inte att göra ngt VUL på grund av detta om det stannar så här....Jag googlade ordentligt på "Graviditet" och "blödningar" och hittade massor av tänkbara och harmlösa förklaringar till varför det kan komma lite blod i tidig graviditet. Det var nyttig läsning. Den läsningen borde vara obligatorisk när man får sitt pluss...skulle bespara många kvinnor många timmars oro...även om oron inte släpper helt så blir den betydligt mindre.
Igårkväll var vi på kalas...jag ser fläskig ut i mina kläder...det beror till stor del på att jag blivit fläskig på magen av allt mitt förmioddagsätande och mitt, för mig, onormala intag av godis de senaste veckorna...men det har inte satt sig mtcket på låren...utan på magen...förhoppningsvis beror det åxå på att liten tar plats i anspråk och tränger upp annat högre upp. Snyggt är det inte...men jag tar det så gärna...jag får helt enkelt anpassa min garderob.
Till låns?
Det kommer brunt blod....
Inte mycket men fullt märkbart
Det har aldrig förrut betytt något positivt...
Jag tror tyvärr inte att detta kommer sluta med någon höst-bebis
Tom, känner mig bara tom...
Inte mycket men fullt märkbart
Det har aldrig förrut betytt något positivt...
Jag tror tyvärr inte att detta kommer sluta med någon höst-bebis
Tom, känner mig bara tom...
Jag ska inte knarka mer
Varför söker man sig till information om sådana som det inte gått bra för...det är klart att det finns de som förlorat sina barn under alla delar av graviditen om jag söker....men vad är vitsen med att söka sig till den informationen? Ingen...jag mår ju bara dåligt av den. Oavsett hur långt man komemr i graviditeten finns det inga garantier...men det är ju det jag vill hitta...och det komemr jag ju i alla fall inte att göra.
Därför lovar jag härmed att sluta knarka negativt gravidinformation...jag ska bara läsa objektiva skrivningar om fosterutveckliong och historier med lyckligt slut, jag lovar och svär!
Därför lovar jag härmed att sluta knarka negativt gravidinformation...jag ska bara läsa objektiva skrivningar om fosterutveckliong och historier med lyckligt slut, jag lovar och svär!
Gravidinformation - vecka för vecka
Jag skulle tro att de alra flesta gravid söker information om vad som händer i utvecklingen hos embryot/ fostret/ barnet från vecka till vecka från dag till dag....
Jag knarkar bitvis sådan information.
Jag har sedan gammalt "Mammapraktikan" hemma - mycket bra bok som jag varmt rekomenderar - lagom informativ...till och med så att Sambon ibland orkar ta till sig informationen.
Köpte nyligen "Ett barn blir till". Vi hade den boken hemma när jag var liten....Bilderna är ju fantastiska och detär kul att se vad som verkligen händer...och kanske kan jag få visa A en bild på hur stor Liten är såsmåningom.
Jag kikar även på en del sidor på nätet från och till....
Som nygravid tror jag - i alla fall jag - att alla är mycket medvetna om missfallsrisken men lever i tron om att ju längre tiden går dessto säkrare blir det. De allra allra flesta MF, så som jag förstått det, sker trots allt inna hjärtat börjar slå.
Att då behöva läsa detta:
Under graviditetsvecka 9-11 är missfallsrisken som störst. Tycker Allt för föräldrar är bra information för en gravidnojjig kvinna.
Även i "Ett barn bli till" anser de att missfallsrisken är överhängande just dessa veckor.
Är det någon som har några åsikter och kunskaper kring detta?
Är jag helt naiv som trodde att det blev säkrare och säkrare spm trodde att de första veckorna 5-7 var de allra mest kritiska?
Jag önskar jag inte hade knarkat utveckligsinformation....men jag försöker också komma ihåg att det faktiskt är fler bekräftade graviditeter som blir fullgågna än de som inte blir det.
Jag knarkar bitvis sådan information.
Jag har sedan gammalt "Mammapraktikan" hemma - mycket bra bok som jag varmt rekomenderar - lagom informativ...till och med så att Sambon ibland orkar ta till sig informationen.
Köpte nyligen "Ett barn blir till". Vi hade den boken hemma när jag var liten....Bilderna är ju fantastiska och detär kul att se vad som verkligen händer...och kanske kan jag få visa A en bild på hur stor Liten är såsmåningom.
Jag kikar även på en del sidor på nätet från och till....
Som nygravid tror jag - i alla fall jag - att alla är mycket medvetna om missfallsrisken men lever i tron om att ju längre tiden går dessto säkrare blir det. De allra allra flesta MF, så som jag förstått det, sker trots allt inna hjärtat börjar slå.
Att då behöva läsa detta:
Under graviditetsvecka 9-11 är missfallsrisken som störst. Tycker Allt för föräldrar är bra information för en gravidnojjig kvinna.
Även i "Ett barn bli till" anser de att missfallsrisken är överhängande just dessa veckor.
Är det någon som har några åsikter och kunskaper kring detta?
Är jag helt naiv som trodde att det blev säkrare och säkrare spm trodde att de första veckorna 5-7 var de allra mest kritiska?
Jag önskar jag inte hade knarkat utveckligsinformation....men jag försöker också komma ihåg att det faktiskt är fler bekräftade graviditeter som blir fullgågna än de som inte blir det.
Förrutom ni och sjukvården
Inte hade jag alls tänkt att chefen skulle få veta så här tidigt...men nu har jag en väldigt förstående chef som verkligen bryr sig.
Jag hade uppföljande medarbetarsamtal idag och hon frågade om min hälsa (så som chefer sig bör göra enligt vår mall) och om jag påbörjat min utredning...då sa jag det...
"Jag var igår och såg ett litet hjärta slå"
Känndes overkligt att säga det. Kändes nästan som om det jag berättade inte var sant.Tänk om hjärtata inte slår längre...Nä så får jag inte tänka...jag stryker den meningen.
Så nu vet:
Sambon
Sjukvården
Ni
Chefen
Där hoppas jag listan får förbli intakt till den 14:e mars då jag ska till Mama Mia och göra KUB/NUPP-test. Är allt bra då så berättar jag på jobbet, för familjen för ...ja alla som vill veta eller som jag tor vill veta ;)
Jag hade uppföljande medarbetarsamtal idag och hon frågade om min hälsa (så som chefer sig bör göra enligt vår mall) och om jag påbörjat min utredning...då sa jag det...
"Jag var igår och såg ett litet hjärta slå"
Känndes overkligt att säga det. Kändes nästan som om det jag berättade inte var sant.
Så nu vet:
Sambon
Sjukvården
Ni
Chefen
Där hoppas jag listan får förbli intakt till den 14:e mars då jag ska till Mama Mia och göra KUB/NUPP-test. Är allt bra då så berättar jag på jobbet, för familjen för ...ja alla som vill veta eller som jag tor vill veta ;)
Hjärtflimmer
"Jo jag känner en förstorad livmoder"
"Jo det finns en graviditet"
"Det är en levande graviditet, det som flimrar här på bilden är hjärtat som tickar på"
"Du borde vara i v 7+0 ungefär"
och det stämmer ju så bra med mina egna beräkningar som säger precis i ingången till v 8.
POFF - tårarna kom och jag blev varm av lycka och lättnad
Jag ÄR gravid!
"Du har ju haft din beskärda del av missfall så rent statisktiskt ser odsen mycket goda ut nu"
Bara ord...men ack så sköna ord....
"Om ni vill får ni gärna komma hit igen i grav.vecka 11 för att se så att allt ser ok ut och så slipper ni vänta ända till v 17"
Läkare Å är underbar!
Nu känns bara lycka!
"Jo det finns en graviditet"
"Det är en levande graviditet, det som flimrar här på bilden är hjärtat som tickar på"
"Du borde vara i v 7+0 ungefär"
och det stämmer ju så bra med mina egna beräkningar som säger precis i ingången till v 8.
POFF - tårarna kom och jag blev varm av lycka och lättnad
Jag ÄR gravid!
"Du har ju haft din beskärda del av missfall så rent statisktiskt ser odsen mycket goda ut nu"
Bara ord...men ack så sköna ord....
"Om ni vill får ni gärna komma hit igen i grav.vecka 11 för att se så att allt ser ok ut och så slipper ni vänta ända till v 17"
Läkare Å är underbar!
Nu känns bara lycka!
VUL
V 8
I morgon är det VUL
Håll tummarna att allt är precis så normalt som det bara kan vara
I morgon är det VUL
Håll tummarna att allt är precis så normalt som det bara kan vara
Ransakan
Inlägg skrivna mitt i natten blir aldrig vad samma inlägg hade blivit skrivet på ljusa dagen.
Nu vet jag vad jag känner.... Jag är avundsjuk på att hon redan har hunnit till v 13...förbi den värsta tiden....och då stack det i öronen när de tog sin graviditet så mycket för givet när jag fortfarande känner att min nog är till låns.
Sen håller jag både med Lucia och Linda i deras kommenatrer till inlägget nedan. Jag har plussat både på första försöket och efter idogt kämpande. Plusset som kom efter första försöket,som blev A, var inte lika magiskt. Detta pluss var det mer känsla bakom och kring. Men sen när plusset väl kommit så är känslorna i mångt och mycket detsamma. Den stora skillnaden är, tycker jag, att när man kämpat för plusset blir fallet ner till golvet, om det inte skulle gå bra, mycket smärtsammare eftersom man redan är blåslagen.
Dagens gravsymptom:
- Smörgåsmat i form av charkprodukter känns ofrächa....samma känsla som när jag väntade A
- Härligt illamående...inte kräkillamående men så där så att jag är medveten om det nästan hela tiden...en sån där kväljande känsla som ligger och lurara hela tiden
Nu vet jag vad jag känner.... Jag är avundsjuk på att hon redan har hunnit till v 13...förbi den värsta tiden....och då stack det i öronen när de tog sin graviditet så mycket för givet när jag fortfarande känner att min nog är till låns.
Sen håller jag både med Lucia och Linda i deras kommenatrer till inlägget nedan. Jag har plussat både på första försöket och efter idogt kämpande. Plusset som kom efter första försöket,som blev A, var inte lika magiskt. Detta pluss var det mer känsla bakom och kring. Men sen när plusset väl kommit så är känslorna i mångt och mycket detsamma. Den stora skillnaden är, tycker jag, att när man kämpat för plusset blir fallet ner till golvet, om det inte skulle gå bra, mycket smärtsammare eftersom man redan är blåslagen.
Dagens gravsymptom:
- Smörgåsmat i form av charkprodukter känns ofrächa....samma känsla som när jag väntade A
- Härligt illamående...inte kräkillamående men så där så att jag är medveten om det nästan hela tiden...en sån där kväljande känsla som ligger och lurara hela tiden
Jodå
Hon är gravid...v 13...tog sig på första försöket....
Jag blev grymt avundsjuk, och lite irriterad över att det gick så lätt för dem...jag är inte missunsam...det är inte det...men jag kan liksom inte vara himlastormade glad och lycklig för deras skull.
Nä...jag berättade inget...jag sa att jag kör på hormoner oh inte ville dricka alkohol...sen var det bra med det...för de vet ju om våra försök och våra missfall.
Jag börjar få grym ångest inför onsdag....men åxå stor förväntan. Eftersom jag faktiskt väljer att vara mest förväntasfull är jag livrädd....livrädd för att golvet kommer att bli så hårt att landa på om...om skulle inträffa...om som inte får hända....Golvet kommer att vara så hårt att jag inte vet hur jag skulle kunna resa mig igen....jag tror min själ skulle bli mycet svårt skadad.
Hade ganska mycket värk idag på förmiddagen, det fungerar jättebra med alvedon...jag slappnar av...och värken kommer inte tillbaka....det är bra!
Jag känner, när jag får värken, ett väldigt stort behov av att vila...antar att kroppen vill säga åt mig att göra just det...jag lyssnar...det är synd bara att jag svääller som en elefant av allt vilande och småätande. Hoppas verkligen att det kommer något gott ur detta för annars har jag en hel del kilon som jag inte kommer känna den allra minsta glädje av att bära på.
Gonatt
Jag blev grymt avundsjuk, och lite irriterad över att det gick så lätt för dem...jag är inte missunsam...det är inte det...men jag kan liksom inte vara himlastormade glad och lycklig för deras skull.
Nä...jag berättade inget...jag sa att jag kör på hormoner oh inte ville dricka alkohol...sen var det bra med det...för de vet ju om våra försök och våra missfall.
Jag börjar få grym ångest inför onsdag....men åxå stor förväntan. Eftersom jag faktiskt väljer att vara mest förväntasfull är jag livrädd....livrädd för att golvet kommer att bli så hårt att landa på om...om skulle inträffa...om som inte får hända....Golvet kommer att vara så hårt att jag inte vet hur jag skulle kunna resa mig igen....jag tror min själ skulle bli mycet svårt skadad.
Hade ganska mycket värk idag på förmiddagen, det fungerar jättebra med alvedon...jag slappnar av...och värken kommer inte tillbaka....det är bra!
Jag känner, när jag får värken, ett väldigt stort behov av att vila...antar att kroppen vill säga åt mig att göra just det...jag lyssnar...det är synd bara att jag svääller som en elefant av allt vilande och småätande. Hoppas verkligen att det kommer något gott ur detta för annars har jag en hel del kilon som jag inte kommer känna den allra minsta glädje av att bära på.
Gonatt
Bloggtorka
Har dåligt med inspiration till bloggen nu...Jag väntar med spänning och bävan till VUL den 13:e...och det är mycket det som tar upp mina tankar och hur kul är det att blogga om.
Nojjig det är jag, det kan jag lova, men nojjorna svänger så snabbt att jag inte hinenr skriva ett inlägg förns nojjan har bytt ut sig till ngt annat.
Exempel från verkligheten:
Onsdag: mår illa på morgonen och såååå trött på dagen - känns som jag går i ett vacum...bra gravtecken!
Torsdag: Mår jävligt illa på morgonen, pigg hela dagen, värk på kvällen----sur tisalen på morgonen och fundersam Tisalen på dagen...varför är jag inte trrött? Värken åpå kvällen känns tydligt i ligamenten - helt ok värk
Fredag: Mår knapp illa alls på morgonen---skönt....men vad betyder det? Fortfarande lite värk....vart sitter den?
Dess emellan funderar jag på brösten...är de fortfarande ömma? Är de större? Är bröstvårtorna ömma. Visst är de mindre ömma idag eller?
Dessutom har jag sedan jag fick mitt pluss gjort två gravtester till - bara för att se så att jag inte såg i syne...för hur kan jag säkert veta att jag ärn gravid...Jag käkar ju progesteron...det ger ju biverkningar...men det blev illande blå pluss...
I helgen få vi besök...har ingen som helst lust att berätta för dem att jag är gravid...men jag är ju inte vidare diskret med att något är annorlunda eftersom hag inte dricker vin... Funderar på att säga att vi gör ett riktigtseriöst försök med hormoner och grejer och därför dricker vara sig kaffe eller alkohol....det är ju faktiskt väldigt nära sanningen....detta är ju ett seriöst försök....
Det ska åxå bli intressant å se om hon dricker vin...jag vet att även de vill ha en nr 2
Jag återkommer efter helgen.....om jag har något vettigt att komma med
Nojjig det är jag, det kan jag lova, men nojjorna svänger så snabbt att jag inte hinenr skriva ett inlägg förns nojjan har bytt ut sig till ngt annat.
Exempel från verkligheten:
Onsdag: mår illa på morgonen och såååå trött på dagen - känns som jag går i ett vacum...bra gravtecken!
Torsdag: Mår jävligt illa på morgonen, pigg hela dagen, värk på kvällen----sur tisalen på morgonen och fundersam Tisalen på dagen...varför är jag inte trrött? Värken åpå kvällen känns tydligt i ligamenten - helt ok värk
Fredag: Mår knapp illa alls på morgonen---skönt....men vad betyder det? Fortfarande lite värk....vart sitter den?
Dess emellan funderar jag på brösten...är de fortfarande ömma? Är de större? Är bröstvårtorna ömma. Visst är de mindre ömma idag eller?
Dessutom har jag sedan jag fick mitt pluss gjort två gravtester till - bara för att se så att jag inte såg i syne...för hur kan jag säkert veta att jag ärn gravid...Jag käkar ju progesteron...det ger ju biverkningar...men det blev illande blå pluss...
I helgen få vi besök...har ingen som helst lust att berätta för dem att jag är gravid...men jag är ju inte vidare diskret med att något är annorlunda eftersom hag inte dricker vin... Funderar på att säga att vi gör ett riktigtseriöst försök med hormoner och grejer och därför dricker vara sig kaffe eller alkohol....det är ju faktiskt väldigt nära sanningen....detta är ju ett seriöst försök....
Det ska åxå bli intressant å se om hon dricker vin...jag vet att även de vill ha en nr 2
Jag återkommer efter helgen.....om jag har något vettigt att komma med
Trött
Jag är trött mitt på dagarna...på kvällarna blir det bättre. Känns som om jag går i ett vakum. Jag vet inte riktigt om det är ett gravsymptom för jag sover för lite...men jag tycker nog att jag är ovanligt trött mitt på dagen för att vara jag.
Värken
Jag tog två alvedon igår...värken försvannoch kom inte tillbaka. Så skönt! Får mig att börja undra om en del av värken är psykisk....
Värk
Jag har ganska mycket värk igen nu....det gillar jag inte alls...det gör mig superorolig och supernojig. Jag vill ju så gärna att detta ska gå bra...men jag tvivlar och tvivlet är mycket starkt nu....
Till Zelda!
Jag har så många gånger velat kommentera i din blogg, påbörjat att skriva men så kommer jga på det...jag kan ju inte kommentera i din blogg. Din blogg tillåter inte mna kommentarer för att jag är anonym tycker den.
Jag skriver ett meddelande här till dig nu och jag hoppas att du hittar hit och kan läsa detta (kanske kan jag få hjälp av ngn som kan kommentera i Zeldas blogg).
Jag vill att du ska veta att jag läser din blogg nästan varje dag...vill att du ska veta att jag tänker på dig.
Varmaste kramen till dig!
Det är bara att vänta
Egentligen är detta en ganska tråkig tid...oron är stor, men likaså lyckan...det är bara det att det händer inte så mycket...känns det som...inget som ger inpiration till skrivande...
Känslorna är ganska ensidiga och pendlar mellan lycka och oro....
Jag vill berätta för alla men jag vill samtidigt inte berätta för någon...kankse kanske någon kan få reda på det efter VUL i v 8 (13 feb) men inte innan dess och bara om allt ser exeplariskt bra ut.
Jag bara väntar och känner efter...hela tiden...
Hur mycket illa jag mår och när och om jag inte mår illa om jag har lite värk och i så fall hur mycket och om tuttarna ömmar mer elller mindre...allt för att försöka utröna och analysera om allt står rätt till.
Önskar det fanns ett test på apoteket som kunde mäta mängde HCG så att man kunde se om den ökade eller minskade...testet skulle gärna även få visa om allt står rätt till, med 100% säkerhet. Så att all denna oro kunde slippas.
Fast egentligen oroar jag mig inte så mycket...jag vet ju att det enda jag kan göra är att sköta mig...resten kan jag inte styra över...oavsett hur mycket test ovh VUL jag skulle göra. Men det känns jätteskönt att ha ett tidigt VUL så att jag får reda på hur det står till så att jag slipper gå och vänta på något som inte blir.
Ska göra ett VUL mellan vecka 10 och 12 åxå...har jag bestämt...ser allt bra ut då så ska jag slappna av. jag har bara inte bestämt mig för om jag ska övertala KK till detta eller om jag ska ringa Mamma Mia och göra ett KUB/NUPP test....
För att inte ha ngt att skriva fick jag ju ner en hel del osammanhaängande svammel....
