Vissa mornar

Skitmorgon
Skitungar
Skitmamma
Precis en sån morgon var det.
Vi kom överens om att vi skulle lämna av allt skit på förskolan och jobbet.
Det fungerade.
Lillasyster T fejkade sjukdom så jag hämtade efter lunch. Vi bakade småkakor i bästaste familjeharmoni
Lovely
Sem blev det kaos med matleverenas (jag beställer ibland mat via nätet och får hem fyertioela kassar med mat - slippe gå till affären...) med upplockningskaos, kvällsmatskaos, hungriga barnkaos och hungrig mamma kaos
Men det ordnade sig det med.
Nu sover monsterna sött
Jag sitter oducshad efter en löprunda (tack mamma för att du kom förmi en stund) och tittar på matlagningsprogram, bloggar och dricker the. Multitasking ;)

Kaffe-effekten

Efter en vecka utan kaffe märker jag:
.
- är EXTREMT sugen på kaffe. Det vore SÅ gott med en kopp. (Får en viss förståelse hur tufft de måste vara att sluta med nikotin)
.
- Är trött på kvällarna och kan sova. Inte som förut trött men rastlös och kan inte sova.
.
- Sover lite oroligt på natten, har märkliga drömmar/ mardrömmar. Undrar om det har med kaffet att göra?

Kaffesug och sugen på livet

FAN vad jag är sugen på kaffe.

Men jag SKA klara detta. SKA!

Min coach är en hjältinna som stöttar mig i vått och torrt.

Det är skillnad sedan före jul. Min coach märker det. Innan jul var jag som en hårt uppskruvad fjäder. Nu är jag mer avslappnad. Stressad men med en mer avslappnad attityd.
Det är obeskrivligt skönt.
Min nya attityd där jag sätter gränser gynnar alla andra åxå - jag ser det nu. Coachen hjälper mig att förstå. Hon ska få blommor! Det blir nog bara en vanlig tulpanbukett men egentliogen borde hon ha en hel lastbil full.

Min nya läxa är att
1) Hålla ut med kaffegrejen - moroten är glädjen över att vara fri, må bättre. Sporren är utmaningen
2) Bläddra i min nya bok om mindfullness som jag ska prata med kuratorn om sedan.

Jag är på G. Jag känner det

Kaffe

Har haft två kaffefria dagar. Ska följas av många fler. Minst till 24:e april.

Kaffe stressar mig och ger mig hjärtklappning.

Lägger in mig för kaffeavgiftning!


ARG

Har så mycket ilska innuti. Obearbetad gamma ilska.
.
ARG över att Pappa togs ifrån mig 2 dagar efter mun 21:a födelsedag. Han hann fylla 50 år med knappt 2 månader till godo.
ARG för att jag föväntades vara stark när Pappa dog. Stark för Mammas och lillebrors skull.
ARG för att jag inte någon frågade hur jag mådde. Lillebros som var omyndig fick proffesionell hjälp. Mamma som fu fick proffesionell hjälp.
ARG för att lillebror som omyndig fick en hel skrälledus med pengar för att Pappa dog innan han blev myndig.
ARG för att jag är ARG över pengarna. Jag är inte mssunsam men ARG över att det är så stor skillnad på att vara 17 resp 21 i en sådan situation.
.
ARG och ledsen för missfallen.
ARG och saknad över barnen som aldrig fick födas. Mest av allt ARG och ledsen över h*n som skulle ha kommit i september -07.
ARG över att kroppen slutade fungera efter missfallen.
ARG över att det tog så lång tid innan någon tog mig på allvar fast jag visste att ngt var fel.
ARG över att Mamma inte orkade, vill förstå och se att det var tungt.
ARG över att jag är ARG eftersom jag fått mina barn både genom banaskal och räkmacka jämfört med många andra.
.
ARG över att förlossningen blev så lång och att personalbytena gjorde så att ingen reflekterade över att jag inget hade sovit på nästan tre dygn.
ARG över att jag inte blev glad när hon kom, att jag inte brydde mig, att jag nästan tappade henne när jag somnade.
ARG över att jag sprack en massa.
ARG över att de inte lyssnade på att "självupplösande stygn" inte funfera på mig så att jag fick varblåsor i hela underlivet.
ARG över att jag hostade så att jag sprack upp igen.
ARG för att jag inte fick ngn information hur jag skulle överleva de två påföljande veckornas underlivsångest.
ARG över att jag blir ARG när jag hör om andras förlossningar som jag tycker verkar vara "hur lätta som helst".
ARG över att andra beskriver sina "lätta" förlossningar som svåra.
ARG för att det finns så mycket ARG kvar.
.
ARG över att Mamma dök upp kl 9 på morgonen när jag  kämpat i nästan tr dygn. Bara 4 h efter att hon kommit, innan jag ens hunnit duscha av mig fostervatten och förlossningskladd.
ARG över att jag i så många år måste passa på mig, vad jag säger, vad jag gör i Mammas närvaro för att hon int ska bli ledsn, ta illa upp...
ARG över att Mamma aldrig frågat hur jag mått.
ARG över att, när Mamma väl frågade, alltid tog viljan av min berättarlust genom att alltid säga "jo jag vet minsann hur det är att ha riktig ångest/ svårt att sova/ vara riktigt ledsen..." Precis som om jag inte visste, som om inte allt kretsat runt att linda henne i bomull i många år.
.
ARG över att jag inte tog till vara på samtalshjälpen jag fick efter förlossningen.
ARG för att de släppte mig när jag sa att jag inte behövde prata mer.
.
ARG på min chef som inter tar tag i resursbristen som nu pågått i snart 2 år. Bristen har under denna period bara ökat och det knappast som en överaskning.
ARG över att personalen bränns ut.
ARG och frustrerad.
Jätte ARG.
.
ARG över att ingen sa åt mig på skarpen för ett år sedan. ARG för att jag inte tog det lugnt. ARG över kanske-cancern. ARG över att jag fick cred över att jag inte sjukskrev mig mer än en dag trots två operationer på fyra dagar, trots morfin.
.
ARG över att kräksjukor, kanske-cancer och operationer gjorde så att jag inte orkade ta till mig att Mormor blev svårt sjuk.
ARG över att jag inte orkade sörja.
.
ARG.
ARG
Massor av ARG
Massa ARG som måste ut.
Dett var mycket ARG men ändå känns det som toppen på ett isberg, att det finns mer ARG som inte kommit upp till ytan ännu.
ARG
Så mycket ARG som vill ut.
.
Kuratorn och coachen får höra mycket ARG.
Löparskoran får många ARG-mil och intervallerna blir ARG-intensiva.
ARG
Vet inte riktigt var och vart allt ARG ska ta vägen
ARG
ARG ARG
ARG ARG ARG

Coachen

Jag har en coach - en jobbcoach. En fantastisk kvinna. Hon hjälper mig att bena, sortea, reda upp och reda ut. Räta ut frågetecken. Sätta punkt, säga nej och stopp. Här kommer läxa del 1:

1) Sluta tävla i sånt där ändå ingen tävlar med dig - Typ www.funbeat.se
Det peppar inte mig, dey stressar mig eftersom jag tror att jag MÅSTE ligga påpallplats för att det ska vara värt något...och det är svårt bland förkylningar, vab och övertid. För den delen behöver jag inte träningspepp. Jag tränar så att det räcker.
.
2) Köp telefon
Min arbetstelefon är min privata telefon vilket har resulterat i att jag inte vet om det är privat eller jobb som ringer. Så därför svarar jag helt enkelt inte ibland. Dessutom så har jag på jobbet en som ringer som jag inte ska prate med (obehaglig, hot och kriminalitet...)
.
3) Säg nej till CC-mail i ärenden som jag ändå inte ska hantera
Det stressar mig att mailboxen svämmar över. Jag har dessutom svårt att sortera saker i ngn annan hög än bråttom-och-prioriterat. Jag springer på alla bollar, även de som inte är mina.
.
4) Lämna över ärende X (kopplat till personen ovan) till högsta chefen
Skitobehagligt ärende som kan komma att påverka mig som privatperson och min familj.
.
5) Fråga i första hand A och i andra hand I om de vill och kan ta över NT2
Jag har för mycket på jobbet och gör inte chefen ngt åt det så gör jag det själv
.
6) Sluta att börja ta ärenden som kommer via telefon som inte är mina
Skicka dem vidare till chefen eller M (trots att han bara jobbar en dag i veckan) istället. Det är INTE mitt problem, mitt ansvar.
.
.
Jag har redan
...gått ur funbeat
...köpt telefon
...mailat de värsta CCarna och bett dem sluta - och fått svar att det är självklart att de ska göra det.
.
Nr 4 lämnar jag över på måndag
Nr 5 skall jag fråga om innan den 22:a mars
Nr 6 känner jag busig skadeglädje inför ;)
.
.
Jag är på gång, kanske kan detta bli bra ändå. Men vad hade jag gjort utan bästa coachen K

Kuratorn - resultatet

Oj vad jag är arg. Oj vad mycket ilska jag har inom mig. vad mycket gråt det fins. Arg gråt.

Och vad lite jag är i nuet - alltid i framtiden planerandes det som komma skall. Stannar aldrig upp, njuter inte, lyssnar inte.

Mindfullness - order från kuratorn att ta till mig. Bok beställd.

Mer möte med kuratorn i april.
Kurs i höst.

Omvälvande


och jag börjar fundera på jag

Kuratorn

Tid tog det men på tisdag ska jag till kuratorn
Tänkte först avboka - kändes överspelat
men tänkte om
få se vad hon kan finna ut

Musten

Jobbet är MYCKET
Stress, stress, stress

Vardagen hemma är fylld. Jag har betsämt mig för att gå i strejk. Varför är det t ex jag som planera, listar och handlar, tar upp ur frysen? varför ser jag till att det finns mjölk hemma när jag ingen dricker? Nä nu är det nog!

Verkar bli förkyld igen
Vaknade i morse med igenklibbade ögon, ögoninflammation? (Kompenserar dagens sminklöshet med illrätt läppstift - nå´t kul ska jag väl få ha!)

Lång dag i går i Linköping - värdelöst möte.

Resursbrist på jobbet och inga resurslösningar i sikte, jävla slö-chef, idiot-chef som bränner ut sina anställda.

Ingen must kvar, känner mig arg, sur, trött och håglös.

Gnäll, gnäll, gnäll

KUK

Bebisar

I söndags träffade jag en 4-veckor kille. Superfin, inget snack om saken. Men jisses vad jag var ointresserad. En lealöstrasa som jag inte såg vitsen med.

Jag kan lungt med harmoni i kvinnokroppen säga att jag är NÖJD - förut har jag trott det, nu VET jag. No more babies for me, no more längtan.

Sätter punkt!

Skönt!

RSS 2.0