Den fysiska utmaningen

Jag har blivit coachad på jobbet... och ska fortsätta att bli det under hela hösten. Det är intressant, berikande och skrämmande. Berikande för att jag lär känna mig själv bättre och skrämmande av samma orsak. Fick en fråga idag (bland många) "vilken är din största besvikelse?" och insåg att vårens missfall i ensam och härskande majestät står som en solklar vinnare i den kategorin. Lite överaskande fast ändå inte. Att de händelserna så ensamt och tydligt kan överskugga allt annat, hur sådant som jag annars skulle ha sett som stora besvikelser ses som så bagatellartade. Jag började gråta...det blev känslosamt och fyllt av många känslor från mig och förstående från min coach samtidigt som hon hade en förvåning över hur jag orkat med våren  (våren -07 var turbuelnt för mig och många av mina nära på många lika och olika sätt som starkt har påverkat mig men inte har vetnilerats i denna blogg). Jag fick höra att jag är stark #hur hittar du styrkan?". Ja hur hittar jag styrkan? En viktig del är bloggen...att få skriva av sig. En annan viktig del är mina nära och kära...att få prata av sig. För mig är det en styrka och en källa till kraft att ösa ur mig...att inte hålla allt inom mig och att veta att det finna andra som åxå har det tufft...att jag inte är ensam....att det finns de som förstår, peppar och bryr sig om...bryr sig om mig....