Den fysiska utmaningen

Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag inte orkar längre...att jag inte orkar räkna och hoppas, ha stenkoll, vara ledsen, vara låg, och avundsjuk. Jag vill njuta av livet här och nu.... jag vill känna att ett barn till är en välsignelse men inte livsavgörande. Jag har ju min allra bästaste tjej hemma...som faktiskt är mitt allt, min kärlek min..... min underbaraste goaste. Jag vill inte vakna upp hur denna frustrerande bebisverkstad och inse att jag förlorat viktig tid med henne för att jag varist så fokuserad på det som jag inte har istället för att ta vara på det som jag har!

Känns sunt, känns rätt. Känns skönt att fatta beslut.

MEN jag har INTE get upp... INTE tagit PAUS... försöker bara slappna av i mina försök, att inte fokusera...att inte bry mig om tiden...utan det handlar mer om attityden till bebisverkstaden.

men det är inte allt...fler beslut är tagna...

Jag avslutar min akupunktur. Utav många anledningar. Jag tycker det är obehagligt, jag har lätt ångest för att gå dit...och för det betalar jag pengar. Jag har inte märkt det allra minstaste resultat på bebsifronten åt de positiva hållet utan snarare tvärtom. Jag fick ingen ÄL och blödnigarna och pms´en är värre än någonsin.

och ännu fler beslut....

Jag har istället bokat tid hos en zonterapist. Jag tror att det ger mig mer, att det passar mig bättre... och jag känner en som blivit gravid på det viste och jag känner till flera.... så detta känns....känns bara bättre helt enkelt. Jag vet att även zonterapi kan göra ont. Men det är ingen som sticker nålar i mig....hårdhänt massage...det är skönt...den smärtan kan jag ta och nästa njuta av....