Överjävligt ont
vet inte hur länge jag orkar vara hema faktiskt - tårar för varje värk
Ingen konstruktiv smärta :(
Hemskickad med uppmaningen att äta alvedon, duscha och dricka varmt. Kom tillbaka sen när det är olidligt.
Så nu är jag duschad - dricker varm oboy och har vetekudde på magen....
Det gör likförbannat skitont - lite mindre skitont kankse...vi får se vad detta slutar....
Känns som ett enorm misslyckande - jag är ju tuff ju....och så bara en liten ynklig centimeter...patetiskt!
Kanske.....
Vågor av smärta rullar över mig....det började kl 21 med 10 minuters mellanrum....nu klockan 01.20 kommer dom var 4:e minut. Helt klart hanterbart - skönt är det inte men inte vansinnigt ont heller....Jag är mest rädd för att det ska upphöra och att natten ska bli utan sömn i onödan...
UPPDATERAT KL 04:30
Eller så inte....för nu är det glesare igen. Smärtintensiteten är dock ganska hög....för de flesta värkarna - men inte alla. Oavsett vad som händer ska jag nog ringa förlossningen på morgonkvisten - innan jag får för mig att det är ok att sambon åker till jobbet....
Desutom kan jag ju inte ha det så här om nätterna...då kommer jag ju att bli ett vrak...och om inte det här är på allvar - när kommer det att var det...när kommer jag våga åka in till förlossningen?
Eller...är det kroppens eget försvar - jag behövde få vila lite?
UPPDATERAT KL 05:40
Nu är jag tillbaka på 3-4 min mellan värkarna igen.....
Varsel om vräkning!
Härmed varslar jag,i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.
Vräkningen kommer att äga rum snarast, dock senast om 10 dagar.
Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 2008-09-29. (se bilada 1. UL rapport)
För att underlätta alla berörda parter ber jag Dig att flytta ut självmant.
Väl Mött!
Din Mamma
(Brev ärligen snott härifrån)
Idag är det leverans!!!
Det blev ett besök på förlossningen
...dels pga av att jag blivit snittad tidigare så att det inte var ont i snittet som spökade
...dels för att de ville kolla att moderkakan såg fin ut och satt fast.
Det blev att ligga med ctg -apparat i en timme...tror i jag fick några sammandragningar då? Icke en enda ordentlig. sedan i dagrummet (medans jag väntade på läkaren) så blev de tre kraftiga på en halvtimme...och så fortsätter det. Läkaren konstaterade dock att allt såg bra ut och dommen blev istället kraftiga förvärkar med efterföljande träningsvärk. Så nu är jag hemma och njuter av förvärkar och träningsvärk
Ont i magen
Har varit hemma en timme nu....det går inte över...tror att jag snart ska gå och duscha lite för att se om det hjälper - för nej det känns inte som värkar (hur nu sådana ska kännas?) för när de kommer så VET man - säger de som vet.
Nästa stryper jag! *uppdaterat*
"Nä det har det inte...det är därför det fortfarande ser ut som om jag svalt en oversized badboll och jag går som en knäsvag anka med epelepsi!!!!"
UPPDATERING:
Vore treligare om de kunde fråga hur jag mår. De som jag träffar live ser ju ganska tydligt att bebisen är kvar i magen och de som jag msn:ar och pratar med i telefon skulle ju rätt snart märka på mitt svar om bebisen är kvar eller inte.
Deprimerad
Sambon har varit på begravning med efterföljande beravningskaffe och nu begravningsöl. Trots det sorgsna temat är jag avundsjuk - jätteavundsjuk.
Det är enormt mycket lättare att umgås med sina vänner med en bebis i släptåg än med en kropp som bara vill ligga hemma i soffan. Kropp och huvud är inte alls överens nu.
Samtidit brottas jag med dåligt samvete - jag vill ju det här...jag vill ju ha en bebis...jag fick ju till och med kämpa för att komma hit....och jag vet att det finns så mpnga som skulle byta med mig och som inte för sitt liv kan förstå några ynkliga veckors depp och smärta mot resultatet. Men det händer något konstigt i slutet av en graviditet...Varje dag blir som ett år. Rent förnuftmässigt vet jag att det inte varar för evigt...kankse max 14 dagar till...men bara att skriva 14 dagar till framkallar ångest.
Det är ju inte ens ngt vettigt på TV att titta på!!!
Om jag är vaken när han kommer hem så ska jag "tvinga" honom till sex...och om jag inte är det så vet han vad han får göra i morgon...det lär ju inte bli sämre av det i alla fall....
Bebis kom ut nu...snälla!
Sista besöket hos BM?
SF 36 cm
Vikt 77 kg (+12 kg, eller 17 om man räknar från vad jag borde väga och vad jag ska ner till)
HF 137
Djupt fixerad
BM trodde inte att Liten var så stor som mätningen i v 37 visade. Hon tycker att den känns mer normalstor - kanske åt det mindre hållet. Känns sköööönt!
Fick ny tid om en vecka. "men jag tror, kankse, att du inte kommer då!" Jag hoppas så att hon har rätt. Själv har jag lagt in en beställning till helgen - BM satsade på söndag. Söndag är helt ok för mig ;)
Utmanad
Har blivit utmanad av Lucia och antar självklart utmaningen :)
Reglerna:
- Svara på alla frågor
- Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din.
- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
1. Vilken mat äter du ofta?
- Gröt
- och just nu pasta på all sätt
2. När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av?
- Både och
3. Var sitter du helst när du bloggar?
- Jag bloggar i soffan framför TVn
4. Köper du ofta Triss.
- Nej, väldigt sällan..
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
- Tågluffen i östuropa (Rumänien, Bulgarien, Ungern, Polen) för en massa år sedan
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
- 3, 4, 5.
- Just nu är det Idol varje dag - jag är idolfreak
Jag utmanar Lillawi, Saring, Sandra och Lillaknyttet
Idag har jag...
Lillebror tog ett kort idag

Pissdag!
Men den stora anledningen till deppigheten ör att jag är skitkass på att vänta. Hade varit bättre om slemmisen inte hade släppt - så att jag sluppit ha förväntningar på att ngt snar borde hända. För givetvis så har jag surfat på nätet och där finner man information om att förlossningen sätter igång inom 2-3 dygn för de flesta efter det att proppen släppt - inte för mig såklart!
Liten bökar sig mer och mer neråt. Idag har jag knappt kunna gå på eftermiddagen. Han trycker på nårgra nerver (eller nå´t) i ljumskarna så att det gör skitont och låser sig. För att inte tala om min stackars urinblåsa. Skulle egentligen ha träffat vänner ikväll - fick ställa in...ja kan ju för f-n inte gå! Det är så jävla deprimerande - meningslös smärta.
Har sammandragningar/ förvärkar - flera i timmen. Tyvärr inget jag kan förknippa men ett påbörat värkarbete. Känslan är inte annorlunda idag än vad den den varit ngn annan dag. Möjligen ett större tryck neråt i magen och i underlivet, men inget bak i ryggen och neråt ljumskarna och insidan om låret....så som värkar tydligen ska kännas...
Snart tippar jag om den ska mer frammåt

Vecka 40....
Midjemått: 114 cm (4 cm större än förra veckan!)
Vikt: 76,5 kg (+11,5 kilo, helt okej och 0,5 kilo mindre än förra veckan)
Surfar för fullt på sidor där olika proffs berättar hur man kan starta en förlossning (familjeliv så klart ;) jag är lite skeptisk till det mesta men idag hos sjukgymnasten fick jag bekräftat att man inte ska sätta akupunkturnålar på vissa ställen på gravida och att man kan stimulera en förlossning till att komma igång. Direkt hem för mer surfing så nu maserar jag mina vrister för fulla muggar (och det är punkterna för livmoder mm så helt tokigt kan det ju inte vara...)
Sammandragningar och förvärkar ... så retsamt och tröttande
När jag gick oc la mig natten mellan lördag och söndag hade Liten disco magen - det gör ont när han har disco. Kissblåsan misshandlas, ljumskarna krampar och magen ser ut som et hav under vild storm. Dess emellan kom sammandragningar. Så höll det på från kl 22-01.
I natt trodde jag nästan att det var på G. Gick och la mig kl 23:15 (efter den fenomenala filmen med Sandra Bullock ;-). Liten hade bestämt sig för att disco var lite f¨ningt och avanerade upp till rave...dess emellan kom förvärkarna...och de var så pass att de inte gick att ignorera...men inte direkt smärtsamma...men kankse, kanske var det var det inledningen till ngt? Jag var uppe och vankade omkring samt satt på toaletten (mer propp - hur mycket propp finns det?) för den misshandlade kissblåsan och tarmen gjorde sig påmind mest hela tiden. Halv två försvann det nästan...ialla fall så pass att jag kunde somna och det gjorde Liten också. Vaknade ngn gång under natten av förvärkar men inget mer hände.
Retsamt och.....tröttsamt...för många timmars sömn lir det liksom inte....
*suck*
det här med tålamod är verkligen inte min grej...
Det kommer att bli en fyrakilosklump, minst, att pressa ut... Tillväxt UL för snart tre veckor sedan visade ju redan då på dryga 3,1 kilo.....Händer inget kommande vecka så blir det nytt UL veckan därpå.....
Ingen smärta ännu bara mer propp
Nu har jag sett den!!!!
Jag har i hemlighet gissat på leverans den 20:e (A är född den 20:e juni på min brors födelsedag så det vore väl lämpligt om Liten kom den 20:e på Sambons födelsedag...) eller så blir det som Kattmamman gissar...på söndag.
Sammandragningar
Smärta, jag vill ha smärta...ge mig smärta!
TPA
Innan man blir gravid och i början av graviditeten vill man ju absolut inte se ngt som ens kan tolkas som blod vid fligt TPA:ande.
Jag har nu återupptagit TPA...men med den stora skillnaden att jag verkligen VILL se ngt annorlunda på pappret eller i trosorna - ngt litet som kan påminna om en tappad slempropp eller en indikationsblödning - ngt som kan påvisa att ngt är på G
Besök hos barnnorskan och akutbesök hos sjukgymnasten
Nu är "fetknoppen" dessutom fixerad - jättefixerad. Jag hade nog misstänkt det eftersom det kändes i helgen som om det var någon som försökte gräva sig ner genom bäckenbotten på mig och då är det ju inte heller så konstigt att det känns som om det är någon som försöker pressa sig ut genom "skithålet" på mig.
Vikten har nått stadiga 77 kilo - jag har alltså gått upp 12 kilo...rätt okej ändå.
Jag har en tid nu haft skitont i bröstryggen. Jag beskrev det för BM som om jag helst ville hugga av mig högerarmen och halva ryggen - jag fick en akuttid hos sjukgymnasten. Där blev jag knäckt, masserad och akupunkterad. Nu är ryggen öm...men det värker inte...en underbar känsla...... Blev hemskickad med stretch och träningsschema samt återbesök den 23:e (om jag inte har annat för mig *hoppas*).
Nu vet jag när det blir
Rött?
Dåligt samvete
Det är då, nu, jag tänker....tänk om...tänk om det inte går bra....ångesten kommer krypande...tänk om....
Inga tecken...
Så här gravid har jag aldrig varit. A kom i v 37+6 (motsvarande idag) kl 10.07. Och i morrn går jag in i v 39...nya erfarenheter väntar.
Vagnen är tvättad, bäddad och "pimpad". Likosm babyskyddet och babysittern. Små, små kläder är sorterade och tvättade. Spjälsäng och skötbord står på tur.
Jag är beredd.
Bebisleveranser...
Anna
Fotbollsfrun får en bebis
Sandra
Bonnie
Songbird
Pyzen
Lucia
Lillawi
Nu har Anna och Fotbollsfrun fått sina bebisar....Hoppas att jag står på tur.
Bara trångt eller befogad oro?
Liten har sedan v 24 nånstan varit en riktig vilding. Påmint mig om sin existen med minst ett gympapass i timmen (till skillnad mot A som var lugn som en filbunke efter v 30).
Men nu i några dagar så har Liten varit betydligt lugnare. Gympapassen har helt uteblivit och det har mest varit lite knuff och bök och långa stunders "tysthet" (fortfarande mer än A men lite för Liten).
Förnuftet säger att Liten rör sig godkänt mycket för att jag är i v 38, det är trångt, Liten är stor och har mer eller mindre fastnat med huvudet i bäckenet (även om termen fortfarande är rörlig).
men min Mammanojjigakänlsa är att obekant är obehagligt.
Så länge jag faktiskt känner av Liten så håller sig oron på en hanterbar nivå...men är det lika "lite" på söndag (eller måndag) tänker jag slå förlossningen en signal och fråga.
Å så en bild på "lilla" magen

Hur gravid är jag?
Framförallt är jag mentalt beredd efter besök hos min underbara BM igår - laddad, peppad.
och efter någon dags semester i nästa vecka med vila och sömn så är jag defintivt även fysiskt laddad.
Om jag skulle ha ett önskedatum....så väljer jag den 25:e september ...för det passar så bra i kalendern (krockar inte med någons födelsedag och annat som är inplanerat i kalendern ;-) men jag skulle inte bli förvånad om det blir den 20:e för då fyller sambon år (jo jag har redan köpt present....). A kom ju på lillebrors födelsedag så visst ska vi väl kunna pricka in en denna gång åxå....å andra sidan så är Liten välkommen när som helst - alla dagar är den bästa dagen för Liten att komma.
Hur blev födelsedagen?
Att ha ett mailförhållande kan ju tyckas konstigt, men ibland är det lättare att neutralt förklara sig utan att bli avbryten....och denna gång fungerade det med ett mycket lyckat resultat faktiskt.
Och aldrig har jag (förrutom sambofadäsen) blivit så ihågkommen som detta år - både kort, mail, smsm, telefonsamtal, inlägg på bloggen och på familjeliv. Jag blir alldelles varm i själen. Tack alla!
Summa summaron = bra födelsedag till slut!
Besök hos Barnmorskan
Magen hade växt mer än bra sedan förra veckan
SF 34 cm (slänger in en magbild ikväll) för det är en ökning med 3 cm på en vecka...och det är ganska mycket...
Liten ligger med huvudet ner, nersjunken i bäckenet men ännu inte fixerad....hon tyckte det kändes som om jag hade ett rymligt bäcken - det låter bra för det innebär att det borde bli lättare att föda barn.
Vi pratade förlossning. Jag fick beröm för mitt förlossningsbrev ;). Hon tyckte att det var bland det bättre hon sett.... (det blev ung samma som jag la ut i ett tidigare nlägg). Bra att veta vad jag INTE vill, och vad jag tror att jag vill men lämna många öppningar för att pröva på lite varianter av ställningar osv.
När jag gick fick jag en stor kram för hon var inte helt säker på att jag skulle dyka upp hos henne nästa vecka.....oj vad jag hoppas att hon har rätt
Bortglömd
heeeeeej!
Jag skriver inte det här som någon fortsättning på det som hände i morse så jag hoppas att du inte blir mer irriterad nu...utan för att jag bara måste få förklara mig och för att du kanske, kanske kan förstå mig lite bättre.
Att vara gravid är en hormonell bergochdalbana. Just nu är jag jättekänslig - hormoner, trötthet, ont - jag kan inte rå för det....Jag känner bara att jag är i behov av extra omtanke och en extra kram.
och jag tycker att det är en speciell dag då man fyller år, har jag alltid tyckt.
Jag kände mig bortglömd i gårkväll, och i morse (Sambon hade helt glömt bort min födelsedag utan trodde att det var på lördaf....) - jag förväntade mig en spontan grattiskram på morgonen...inte att behöva be om den. Att du hade ångest över att ha glömt bort att jag fyller år hjälper liksom inte min känsla (jo lite ;) men det är inte mer än rätt med lite ångest då tycker jag ;)).
När du i morse frågade om vad jag önskade mig... Då blev det liksom bara ännu värre...jag fick känslan av att du bara såg det som en enorm belastning av att behöva ta dig tid att hitta på något från dig (och A?) i födelsedagspresent till mig och att dessutom behöva lägga ut pengar på det (sant eller inte...men det var min känsla och min känsla behöver inte vara det som är sanningen).
Jag bryr mig faktiskt inte om vilket belopp du handlar för - det är tanken bakom som är det viktiga för mig. Och hela tanken och omtanken bakom en present kändes som bortblåst och jag blev ledsen - inte arg ... och ville absolut inte starta ngt bråk.
När du då börjar skälla på mig (han kände sig anklagad och allt vändes mot mig - det här med att min känsla inte är lika med sanningen utan baar min upplevelse det går likosm inte in i hans fyrkantiga hjärna) blev det liksom bara 100 ggr värre bland mina känslor. Känslan blev verkligen - "skit it då om det är så jävla jobbigt".
Det enda jag ville höra var att få en kram och kanske orden "du är inte alls bortglömd, men kanske presenten kommer senare i veckan...."
För jag vill inte att det ska kkännas som ngt jobbigt tvång att pressa fram en present idag när det ändå blev som det blev.
Jag blev säkert helt obefogat onormalt ledsen och sårad...men jag känner mig inte det allra minsta normal just nu heller - det får du ha översyn med.
Älskar dig! /din gravidhäxa
Jobbslut
Tröttheten, ryggontet, trycket neråt, sammandragningarna och tankarna på annat håll gör att jag varken orkar eller gör något bra jobb.
Graviditet är ingen sjukdom men inte blir man Heman av det heller....
Nästa vecka tar jag semester. Fredag blir sista dagen på jobbet! Känner att det är ett moget beslut av mig som annars alltid ska vara så duktig.
Väntans tider
Jag vet ju inte hur det ska kännas när ett huvud är fixerat...men detta måste vara något åt det hållet.
Sammandragningarna ökar in antal och intesitet. Jag hoppas att det betyder att dagen Bebis närmar sig fortare än utsatt datum (29 sep).
I morgon går jag in i v 38....då kan det, enligt expertisen, vara dags när som helst.
I morgon ska jag åxå till BM...undrar om hon åxå anser att Liten är fixerad....
I morgon fyller jag år...33 stycken
Min onda bröstrygg - lösning/tips någon?
Min spekulationsanalys: Jag sover halva natten på ena sidan och väner mig sedan om och sover den andra halvan på den andra sidan.
Alt 1: Musklerna mellan de små revbenen i bröstryggen säger i från.
Alt 2: Nerver har kommit i kläm beroende på att min uppluckrade kropp har kapsejsat.
Någon som tror sig veta vad som hänt i min rygg?
Någon som tror sig veta vem jag ska kontakta om det inte släppt till på måndag (härda ut är inget alternativ)?
(BM, naprapat, sjukgymnast....)
Gnällig
Jag längtar efter lite konstruktiv smärta!
Tiden som är kvar känns som sju svåra evigheter...
*blä och gnäll*
Inte så liten min Liten....
Nyss hemkommen från specialistmödravården och allt är liksom ställt på huvudet - bokstavligt talat.
Huvud ner!
Fixerad!!
3,1 kg (+9%)!!!
Mamma är beredd - du kan komma nu!!!
Nu ska jag se till att provocera alla mina sammandragningar och förvärkar....fast inte förrän efter helgen förstås...och kanske inte förrän efter nästa helg heller så att jag hinner ha kalas också...men sen...Kan jag vänligen få beställa en leverans till den 17 september tack!
Nä vi vet inte om det är en pojke eller flicka....Sambon ville inte veta (jäklarns honom hur ska jag nu kunna sortera kläder och köpa "rätt färg" på strumporna??? ;-)
Fast jag är fortfarande övertygad om att det är en kille....
Känns spännande och jag är mycket nöjd över mitt beslut att inte jobba idag...jobbet får likosm inte plats i huvudet idag. Istället ska jag städa, läsa, sova, glo på TV och sortera små, små kläder...
Undrar ni hur Liten ser ut...här ser ni (med lite inlevelse och fantasi) en liten plutmun, en stadig uppnäsa och ett öga....min bebis...JAG ÄR KÄR! Upp över öronen förälskad i min lilla stora bebis. Mirakel....finns inget bättre ord....ddet ska vara underverk då....

Kom nyss på....
...att jag får inte äta frukost imorgon.......stackars mig som är frukostmänniska...jag drog nyss i mig en STOR skål med mjölk och flingor....funderar på en macka åxå...men jag vill ju åxå kunna sova utan halsbränna....svårt det där.
...att jag borde skriva det där förlossningsbrevet....för om det blir vändningsförsök kan förlossningen sätta igång...så nu har jag skrivit, sett till att Sambon läste och förstod. Eller förstod...jag har aldrig fött vaginalt jag kan inte veta allt jag vill utan jag tror ju mest att jag vill och inte vill olika saker...det där fatatde han inte...ibland är karlar bra dumma.
så här blev i allafall förlossningsbrevet:
TILL FÖRLOSSNINGEN
Om vaginal förlossning:
- Vill ha lavemang
- Vill INTE ha morfin
- Vill INTE ha sterila kvaddlar
- Prövar gärna akupunktur
- Vill inte hålla på "för länge" (utan resultat) och sedan få snitt
- Vill INTE föda i gyn-ställning....tror jag
- Vill VETA i vilket läge förlossningen befinner sig i - känns jätteviktigt
Om snitt:
- Sist släppte epiduralen släppte medans de sydde
- Sist kändes själva snittet läskigt, våldsamt och som om jag blev uppsliten - hela jag krängde och lyfte från britsen.
- Villa ha lika snyggt ärr som sist
- Vill ha ordentligt med smärtlindring efteråt - sist kändes det väldigt snålt.
3/9 = specialistmödravården = då vet vi
...pojke eller flicka
...stor eller liten
...snitt eller inte
kanske får vi ett datum.....
Kanske är det inte så långt kvar?
Jag börjar få kommentarer nu om att jag ser sprickfärdig ut och att magen har sjunkit....det är tecken på att det närmar sig....men hur närma?
Halsbränna har jag fått...det motsätter sig iof en sjunken mage....
men det är menlöst att spekulera för på onsdag får vi lite svar....