Bortglömd
heeeeeej!
Jag skriver inte det här som någon fortsättning på det som hände i morse så jag hoppas att du inte blir mer irriterad nu...utan för att jag bara måste få förklara mig och för att du kanske, kanske kan förstå mig lite bättre.
Att vara gravid är en hormonell bergochdalbana. Just nu är jag jättekänslig - hormoner, trötthet, ont - jag kan inte rå för det....Jag känner bara att jag är i behov av extra omtanke och en extra kram.
och jag tycker att det är en speciell dag då man fyller år, har jag alltid tyckt.
Jag kände mig bortglömd i gårkväll, och i morse (Sambon hade helt glömt bort min födelsedag utan trodde att det var på lördaf....) - jag förväntade mig en spontan grattiskram på morgonen...inte att behöva be om den. Att du hade ångest över att ha glömt bort att jag fyller år hjälper liksom inte min känsla (jo lite ;) men det är inte mer än rätt med lite ångest då tycker jag ;)).
När du i morse frågade om vad jag önskade mig... Då blev det liksom bara ännu värre...jag fick känslan av att du bara såg det som en enorm belastning av att behöva ta dig tid att hitta på något från dig (och A?) i födelsedagspresent till mig och att dessutom behöva lägga ut pengar på det (sant eller inte...men det var min känsla och min känsla behöver inte vara det som är sanningen).
Jag bryr mig faktiskt inte om vilket belopp du handlar för - det är tanken bakom som är det viktiga för mig. Och hela tanken och omtanken bakom en present kändes som bortblåst och jag blev ledsen - inte arg ... och ville absolut inte starta ngt bråk.
När du då börjar skälla på mig (han kände sig anklagad och allt vändes mot mig - det här med att min känsla inte är lika med sanningen utan baar min upplevelse det går likosm inte in i hans fyrkantiga hjärna) blev det liksom bara 100 ggr värre bland mina känslor. Känslan blev verkligen - "skit it då om det är så jävla jobbigt".
Det enda jag ville höra var att få en kram och kanske orden "du är inte alls bortglömd, men kanske presenten kommer senare i veckan...."
För jag vill inte att det ska kkännas som ngt jobbigt tvång att pressa fram en present idag när det ändå blev som det blev.
Jag blev säkert helt obefogat onormalt ledsen och sårad...men jag känner mig inte det allra minsta normal just nu heller - det får du ha översyn med.
Älskar dig! /din gravidhäxa
Åh, allt för bekant. Jag fyllde ju år förra veckan och vår historia är rätt lik er.. Förutom att dumma jag påminde sambon om att jag fyller år. Annars hade han glömt det, vilket hade varit "rätt åt honom" så kanske han skulle fått sig en läxa.
"Vad vill du ha då?", frågade han också.
Man skulle bli så glad om han bara låtit bli att prata om min födelsedag och sedan överraska med presenter och uppvaktning på dagen!!
Förresten - har köpt linfröolja och käkar gröt på morgnarna nuförtiden. Så tack för tipset!! Har du ännu fler bra tips på mellanmål så tar jag tacksamt emot dem!
Och ja - grattis då förstås!!!
Grattis!
Förlåt men - män! Det känns som ett relativt vanligt syndrom hos dem att glömma födelsedagar. Och dessutom att de tar det personligt när man försöker förklara känslor... Men det gör kanske jag med.
Hoppas ni kan kyssas och bli sams ikväll!
Stort grattis!!
Och förresten.. ta ledigt från jobbet nu!!
Grattis!!
Känner igen mig, fattar inte att det ska vara så svårt för männen att fatta att det är läge att vara lite extra förstående när det blir känsloyttringar från en hormonstinn och trött gravid kvinna... Jag har egentligen haft en superlättsam graviditet hittills men förra helgen var jag supertrött (hade inte lyckats dra hem mannen som var rätt glad i hatten när vi var på fest förrän seeeeeeent och sovit för lite) och började gråta av en sån fånig grej att M vill byta ut vårt badkar till tvättmaskin och dusch och jag ÄLSKAR mitt badkar. Dessutom har jag fått för mig att badkaret är nödvändigt för att jag ska klara värkarbetet hemma. M blev superkall och sur för att jag var ledsen över nåt så fånigt... Nu var ju din anledning att bli ledsen lite mer legitim, det ÄR inte roligt när ens käraste glömmer bort ens födelsedag. Hoppas allt är bra mellan er nu i alla fall!
Vilken vecka är du i nu?
Kram
Först - grattis förstås!
Sen undrar jag ju vad det är med människan som har så svårt att bara erkänna och ta ansvar för sina handlingar och kanske försöka rätta till situationen som t ex "Ja, jag glömde och har ingen anledning till det annat än att jag hade tankarna på andra håll. Låt mig få ordna något till dig på fredag istället eftersom jag älskar dig och att jag glömde har inte med min kärlek till dig att göra, den har med min fullbokade skalle att göra".
Jag tycker du ska kalla dig gravidprinsessa istället - vacker men samtidigt lite skör och ömtålig. Kram och hoppas det reder ut sig.
Grattis tjejen,
själv är man ju skolad i detta redan sen gymnasiet, med presenter från T införskaffade på närmsta mack om jag hade tur och inte födelsedagen tajmade hockeyslutspelet då jag skulle vara glad om han kom ihåg det...
Förresten så förlorade alltid Luleå på min födelsedag :-(
Först och främst.. grattis igen! Jag tycker att du skrev ett väldigt bra mail. Du beskriver ju hur du känner utan at vara anklagande. Hur blev mottagandet från hans sida?
Kram
Vilket bra brev! Det är precis sådana saker man borde säga efter att något sådant har hänt. Tyvärr fräser jag oftast tillbaka istället och sen surar vi ett tag och till sist har det hela runnit ut i sanden., Inte hälsosamt för ett förhållande! Jag ska definitivt försöka ta efter ditt föredömliga exempel!
Grattis i efterskott!!
stort grattis i efterskott.
