Den fysiska utmaningen

Jag har känt mig deppig hela dagen. Jag har haft skitont i ryggen (jag vet att jag får skylla mig själv som planterade om ytterkukorna på fm - men jag ville så gärna ha lite höstfint på trappen).

Men den stora anledningen till deppigheten ör att jag är skitkass på att vänta. Hade varit bättre om slemmisen inte hade släppt - så att jag sluppit ha förväntningar på att ngt snar borde hända. För givetvis så har jag surfat på nätet och där finner man information om att förlossningen sätter igång inom 2-3 dygn för de flesta efter det att proppen släppt - inte för mig såklart!

Liten bökar sig mer och mer neråt. Idag har jag knappt kunna gå på eftermiddagen. Han trycker på nårgra nerver (eller nå´t) i ljumskarna så att det gör skitont och låser sig. För att inte tala om min stackars urinblåsa. Skulle egentligen ha träffat vänner ikväll - fick ställa in...ja kan ju för f-n inte gå!  Det är så jävla deprimerande - meningslös smärta.

Har sammandragningar/ förvärkar - flera i timmen. Tyvärr inget jag kan förknippa men ett påbörat värkarbete. Känslan är inte annorlunda idag än vad den den varit ngn annan dag. Möjligen ett större tryck neråt i magen och i underlivet, men inget bak i ryggen och neråt ljumskarna och insidan om låret....så som värkar tydligen ska kännas...