Den fysiska utmaningen

Har blivit utmanad av Lucia och antar självklart utmaningen :)

Reglerna:

• Svara på alla frågor
• Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din.
• Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

1. Vilken mat äter du ofta?
- Gröt
- och just nu pasta på all sätt

2. När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av?
- Både och

3. Var sitter du helst när du bloggar?
- Jag bloggar i soffan framför TVn

4. Köper du ofta Triss.
- Nej, väldigt sällan..

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
- Tågluffen i östuropa (Rumänien, Bulgarien, Ungern, Polen) för en massa år sedan

6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
- 3, 4, 5.
- Just nu är det Idol varje dag - jag är idolfreak

Jag utmanar Lillawi, Saring, Sandra och Lillaknyttet

Håll i er...nu blir det ett långt inlägg med gott och blandat (eller gnäll och blandat elelr hur man vill se det)


JÄRN:
Tack alla för er omtanke med mitt järnproblem. Jag var hos BM igår och i nästa vecka får jag besked om hur järnvärdet ser ut. Ser det hyfsat ut så tänker jag prova Hemofer eller Ferronol som Lillawi resp Lucia tipsar om. (Lillawi - vart köper man Hemofer?).
När jag åt den andra, billigare sortens järn, som man åxå kan köpa på apoteket var det ännu värre och jag mådde illa och tog knappt upp ngt järn. Med Niferex tar jag i alla fall upp en del av järnet. Eftersom magen växte som den skulle var BM inte heller orolig för att jag gått upp så lite i vikt de senaste 8 veckorna (0,7 kg) p g a att allt rusar rakt igenom. Jag har nu gått på en ganska så mafig blåbärsdiet några dagar...och *peppar, peppar* lite var det faktiskt igår iaf.


FOGLOSSNING:
Jag kan gå.
Jag kan, nästan, klippa en liten gräsmatta
Jag kan INTE plocka ur diskmaskinen
Jag kan INTE damsuga
Jag kan INTE gå en timme på stan (försökte igår och jevlar vad jaf straffades för det igårkväll).
Jag kan däremot sitta i soffan och se på när andra hushållsarbetar...

Känslan av foglossningen är nu oftare att benen är lösa än att det ständigt värker. Det käns som om jag tappar benen ibland...oc då gör det så klart väldigt ont. Minsta lilla oförsiktiga icke koordinerade rörelse oraskar ett knäpp och en kniv i bäckenet, och ytterligare av dito när jag fångar upp mitt tappade ben igen.


OCH SÅ VAR JAG HOS BARNMORSKAN IGÅR
Magen växer som den ska, den har dock lugnat sin takt något och jag är inte längre orolig för att jag ska få en jättebebis (låg förrut ganska högt på kurvorna. Nu ligger jag straxt under normalen och har exakt lika stor mage vid denna tid som när jag väntade A.
SF=31 cm

Även hjärtljuden låg inom samma intervall som när jag väntade A.
HJ=145

Sammandragningarna bekymrade inte BM jättemycket förrän jag berättade att jag hade legat med sammandragningar var 10:e minut i dryga 3 h natten mellan söndag och måndag. Nästa gång MÅSTE jag ringa förlossningen så att de kan kolla upp hur det ser ut, spec med tanke på hur Liten beter sig (se nedan).

Fosterläge kollades åxå. Vid denna tidpunkt bör skötsamma bebisar ligga tryggt med huvudet ner. A gjorde det inte...och uppenbarligen tycker Liten att det är en dålig ide han åxå. Eller Liten har inte bestämt sig. För två veckor sedan var det huvudet ner...men fortfarande far han juomkring så mycket så att det från och till är freak-show i magen. Inte så noga med att bestämma sig tycker Liten. Han for omkring så mycket att det tom var svårt för BM att känna efetr för mycket - hon kände - han flyttade sig...Till nästa vecka måste Liten bestämma sig säger BM och jag fick ett extrabesök inbokat (då åassar vi även på att ta ett järn-beslut, lämnade nämligen en bunt rör med blod igår för dierse analyser som ska göras så här i slutet). har han inte bestämt sig så får jag veckan därpå åka till förlossningen för UL och om Liten fortfarande inte är en lydig bebis då så ska förlossningen se om det kan prata honom till rätta.

KÖN:
Jag benämner Liten som han. Vi vet faktiskt inte om det är en han eller hon. men allt har varit så olika från när jag väntade A att jag likosm inte kan föreställa mig att detta skulle vaar en tjej det med...men nu när det visar sig att även detta verkar vaar en envis och busig unge så kanske det är en tjej i alla fall. A har i alla fall bestämt sig för att det är en lillasyster.

TANKAR OM FÖRLOSSNINGEN:
Förrut var jag lite rädd för e vaginal förlossning. De senaste veckorna har det ersatts med en känsa av att det skulle vara spännande.
Nu kan det ju bli så att det blir snitt i alla fall. När jag väntade A kände jag mig snuvad på den vaginala förlossningen (hon låg envist i säte oc jag blev snittad) men så känner jag inte alls nu. Snarare en känsla av att det vore praktiskt - lätt att ordna barnvakt och inte behöver jag gå över tiden heller.
Efter två snitt får man inte föda vaginalt om man vill ha fler barn - vi vill inte ha fler barn...vill inte gå igenom den känslomässiga tortyren av bebsiverkstad och graviditet igen...och skulle vi ångra oss...så ja...då är det så.
BM var orolig för hur jag skulle känna...det verkar vara den allmänna uppfattningen...att man ska bli besviken om man inte får föda vaginalt.
Jag kan faktiskt inte sätta bättre ord på mina känslor inför det hela än att "jag bryr mig faktiskt inte". eftersom jag är en oerhört planerande människa så är det nästan så att snitt överväger lite känslomässigt än vaginalt. Visst skulle det vara "kul" att få veta vad alla pratar om...men va-f-n...det är ju resultatet som är det viktigaste.