Den fysiska utmaningen

Jag tror att jag är ganska ensam i bloggvärlden att blogga om längtan efter fler barn. Det finns ju många som bloggar om längtan efter barn men efter fler barn verar sällsynt. Jag har sökt på ganska många bloggportaler men inte hittat någon. I of är det väl bra för egot att vara ite "ensam om sin grej" men det skulle vara "kul" att läsa och höra om fler som är i min situation...för jag är övertygad om att jag inte är ensam.
Någon som har bloggtips till mig?

Vad gör då att "syskonlängtan" skiljer sig från "barnlängtan"?
Många säger till mig "men du har ju i alla fall ett barn...känns det inte lättare då?" Svaret är nej, nej, nej. Längtan tar inte hänsyn till att jag redan har en helt underbar monsterprinsessa....jag längtar, längtar så det skär i själen. Men jag förstår också att min längtan är skild från den längtan som de har som inte har några barn sedan innan...men de olika längtorna är nog inte så skilda i smärta...den är bara annorlunda....sitter kankse på lite olika ställen?

När man är liten (liten = innan barn) så tänker man att jag ska ha 2 barn (eller 3 eller 5). Är det då svårt att få barn överhuvudtaget så är det självklart att det är överjävligt, frustrerande och själasmärta. MEN för oss som får ett barn ganska så lätt och har har svårt att få till fler så finns ju fortfarande tanken "jag ska ha 2 barn". Tanken, visionen och drömmen som man trodde att man skulle förverkliga fanns innnan...den finns nu...den kommer alltid att finnas. Visst kan man säkerligen förlika sig om det nu inte skulle bli så...men smärtan kommer nog alltid att sitta i själen som en liten tagg - det var ju inte så de skulle bli

Jag upplever även att omgivningen är ganska annorlunda mot de par som redan har barn som blivit ngt år och de parsom inga barn har och är i strategisk ålder och kanske lite till. Man är lite försiktigare mot de barnlösa för det kan ju vara så att de har svårt att få barn...men de par som redan har barn...då är det bara att fråga...ofta och ganska så direkt och ibland även lite okänsligt (jo jag förstår att jag säkert är känslig åxå) "är det inte dags för en liten igen?"



Vad lösryckt och svammlit det kändes nu när jag läste igenom det jag skrivit...hoppas ngn förstår vad jag menar...

Rappporterar lite fran ett oversamningsvarnat London...

Fortfarande spottings....detta ar inte normalt....

Har ialla fall turistat och shoppat

Fotterna ar omma....

I morrn aker jag hem igen...om inte hela London ar oversvammat...iaf tunnelbanan...ratt stora delar har varit oversvammade till och fran i helgen...och den varsta oversvamningen pa mannaminee vantas...

Efter sex dagars spotting kom äntlgen tanten igång. Ordentligt.

Hormonbalansen i kroppen kan bli lite hejkonbejkon efter missfall, men den brukar ordna upp sig efter ca 5 cykler. Detta var min 5:e och det blir bara värre och värre.

Nu får det vara nog! Ska försöka få tag på Kvinnohälsan nu!

Vad jag har lärt mig under det år som passerat och av att läsa andra bloggar...

Barn får man...barn skaffar man sig inte...


det önskar jag bara alla visste

Jag hänger på lite olika forum om att skaffa barn...det är oftast bara trevligt eftersom många är i samma situation som jag...det tar tid att göra barn....för en del är tiden kortare och för en del är tiden längre. De som blir "tvingade" att uppehållas sig i verkstaden länge lär man "känna"  och får stöd från i med- och motgångar och i den känslomässiga bergochdalbanan.

Ibland är det inte kul. Exempel på det är inlägg från tillfälliga besökare som låter ung så här:

Jag hade oskyddat sex precis vid ÄL och nu är mensen försenad 14 dagar. Tror ni att jag kan vara gravid?

Oj jag är gravid...vet inte hur jag ska göra....vi har ju redan fyra barn och vet inte om vi orkar fler. hur skulle ni resonera?

Oj jag har fått ett pluss på gravtestet...viste inte att jag hade ÄL ännu. Nu blir det tätt mellan barnen

osv

VARFÖR måste dessa männsikor delge oss osm försöker och försöker dessa fakta och funderingar. Snacka om att strö salt i såren, dela ut käftsmällar och såra....i onödan. jag undrar hur de tänker....inte alls kanske?

Kl är 00:04 PIIIP! och det är BIM.

Ingen mens ännu...eller har jag?
Jag vet faktiskt inte.

Ända sedan i torsdags så har jag haft mens symptom...men ändå inte. Menssytom för mig är blondblandad flytning och mensvärk....men det är inte som vanligt...
...eller är det?

Hade jag genomgående haft svarta trosor så ade jag nog inte märkt ngt...hade jag inte känt efter så förbannat kankse jag inte har/haft så mycket värk heller, eller?

Händer ingenting mer idag (imorrn) så testar jag på måndag.... om jag törs...

Drack vin och goda drinkar idag....hoppas det var de sista för ett år frammåt....

Jag har en godgod flaska rosé i kylen...tnkte att om jag köper den så kanske ödet  jävlas lite med mig så att jag inte kan dricka den...kanske ska köpa en skitsnygg, tajt och dyr sommarklänning åxå?????

Namnet på denna blogg skulle lika gärna kunna vara avundsjuka, väntanlängtan eller jag bara måste skriva... A blev till "utan ansträngning" och kom till världen sommaren -05. As lillebroreller lillasyster verjar därmmot dröja. Vi har inte försökt i evigheter (sedan nov -06) meni själen har jag hamnat djupt ner i längtansträsket.