Den fysiska utmaningen

Inte hemma hos oss i alla fall...

Ja om det inte innebär att jag:
 4 veckor innan begynnande kalsmarathonhelg ser till att allt är bakat och gör det sena kvällar och tidiga mornar.
 skickar ut barnkalsinbjudningskort och sriver attgöralistor
 rattar runt en massa ungar i fika och lekar
 gör tårtor och nya tårtor
 dammsuger och torkar

och han
 sitter och tittar på prinsessbröllopp
 garvar med polarna
 blir för full
 kokar en kanna kaffe
 blåser ballonger
 plockar i och hur en diskmaskin
 

Vilket resulterar i att jag är den urtråkiga, tjatiga kärringen och han den roliga som tyvärr är gift med den där tråkiga tjatiga

Vilket resulterar i att jag har umgått med barn, damsugare och akor och han har umgåtts med vuxna, öl och tv.

Hans uppgift inför morgondagen:
- köpa jorgubbar tidigt
- skjutsa A till kalas på förmiddagen
- hämta stolar
Jag får nog vara glad om han gör det sista för han kommer inte vara kababel till att köra bil

KUKLESS!

Tror någon att ha förstår varför jag är bara liite sur - nej skulle inte tro det!


Uppdatering:
Sanningen ligger som vanligt någonstans mittemellan. Jag var trött och utslliten...Nä så illa som jag tyckte i lördags natt var det så klart inte. Efter diskussion, gr¨äl och bli sams igen blev livet ljusare och båda våra syner på dagen mer sanningsenliga. Söndagens kalasande förflöt sedan i ljuvaste familjeidyllsharmoni.
En rejäl urladdning är många gånger väldigt bra!