Utbränd?

Från att ha sovit illa (= väldigt lite) började jag sova bättre när jag gick på ledighet i förra veckan, sen nu till helgen blev det värre än någonsin. Kan inte somna, sover oroligt, vaknar på natten.... Har däremot inga som helst problem att sova på mornarna - det gör ju däremot inte tjejorna. Jag är såklart trött på dagarna...men jag är mer än trött...jag är helt slut och vil sova hela tiden...
 
Samtidigt som jag började sova sämre igen så fick jag ont i magen - uppe i magsäcken - en svidande, öm och illamående känsla. Det känns som om mycket gör ont att stoppa i megn (även rosé tyvärr ;)

Jag känner mig stressad. Skitstressad. För allt.
Jag vet att det kommer att böli tokmycket och tokbråttom med massor när jag kommer tillbaka till jobbet - det gör att jag får ännu mer ont i magen. Har pratat med chefen - det hjälte i 4 dagar - sen var vi tillbaka där vi lägger allt på Tisalen igen. Jag försöker säga nej men det är inte alltid det går.

Men om det bara var jobbet som stressade - livet stressar mig: Kravet som jag och andra har lagt på mig att vara karriärmamma, vältränad, ta ungarna tilll simskola, ha målade naglar, städat hem och.... det finns tuden och åter tusen saker som jag MÅSTE göra - eller måste och måste vet jag ju att jag inte behöver - men så känns det.
Mår Mamma nra? Hur är det med Åsas Mamma? Löpträning på jobbet.....

Nu är det 4 veckor kvar av semsetern. Jag är stressad över att den snart är slut...
Mamma påpekade att vi borde åka till Mormor och hämta lite grejer - ont i magen, stress....Fast det inte borde behöva vaar det.

Jag känner igen alla tecken på att jag är nära väggen/ utmattningsdepression/ utbrändhet....Men jag är inte förmögen av att göra ngt åt det - tittar bara passivt på och vet att jag gör fel.

Mannen vet hur jag mår...jag har i alla fall berättat men han förstår inte. på killars vis ska han lösa detta på ett enkelt och logiskt vis "om du är så trött varför ska du ut och springa för då?" Förstår inte att det inte alls är samma trötthet. "Byt jobb om de kväver dig" Som om det bara var att byta  - vill ju gärna ha ett kul jobb och inte pendla. Jag trivs ju på jobbet...om det baar varit lugnare.

Kankse är det klassika en-vecka-in-på-semestern-grubblerier-om-livet eller så är det alvarligare.

Så här har jag inte mått förrut...
Jag blir lite rädd...


Kommentarer
Postat av: Kapybaran

du måste ta hand om dig.

inte konstigt att reaktionen kommer när du kommit ner lite i varv -det har ju varit hyfsat hektiskt för dig med jobb, familja, krav och på det pressande oro för hälsa och annat.

andas, hitta lugnet och känn efter vad du vill. skicka onödiga krav dit pepparn växer. lätt sagt, svårt gjort. men värt det.

kram.

2010-07-20 @ 11:16:38
URL: http://kapybaran.wordpress.com
Postat av: Maria

Du måste vara rädd om dig!

Det finns en bok som heter Good Enough av Elisabeth Gummesson kanske kan den hjälpa dig lite. (Jag tror att den följer med som pocket om man köper tidningen Må Bra nu.)



Kram

2010-07-21 @ 22:48:49
Postat av: Maja Gräddnos

Kära vän, du måste stoppa. Det är riktigt dumt att köra in i väggen.Gör upp en plan nu under sommaren. Skriv ner precis allt du stressar över, varenda liten pyttegrej. Och sedan vad du kan göra åt den. Allt kan man inte göra något åt, men vissa saker går att lätta på. Konkretisera på en lista. Skriv den gärna här i bloggen. Du är för värdefull, tänk på det!

2010-07-21 @ 22:52:35
URL: http://majagraddnos.wordpress.com
Postat av: Tudorienne

Ooops, dags att dra i (nöd)bromsen. Gör det nu innan det blir värre. Ta ett papper och skriv ned allt som stressar dig. Sen gör en ärlig check på vad som är värt att du ligger med dropp på psyket om ett par år. Allt annat ska du skala bort nu. Och för varje grej du skalar bort kommer du får mer energi att skala bort ännu mer och prioritera dig själv. Japp, det är min lösning åt dig i en liten ask! ;-)



Du vet, springa och byta jobb eller inte, det enda som hjälper i längden är att du blir chef över situationen och det kan du! Stooor kram från mig, hoppas vi ses snart så jag kan ge dig en kram live!

2010-07-24 @ 22:34:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0