Brasamtal med chef

Samtal med chefen var en lisa för chefen. Han hade visserligen inte läst mitt mail så noga men jag berättade och tårarna som blänkte i mina ögon talade nog sitt tydöliga språk.
Förståelse!
Lättad arbetsbörda!
Många tunga jobbstenar föll och med löfteatt inte en det lilla minsta grus ska läggas i min kärra under hösten.
Detta var en stor pusselbit på vägen.

Jag sover inte bra och magontet är kvar, men framtiden känns lite ljusare.

Nu ljög jag, jag sover bättre men det är iof med tabletthjälp. Känner bara en stor mörk ångest inför bara tanken att ens pröva att somna utan. Jag har en väg att vandra - kanske längre väg än jag tror.

Jag VET att jag borde kontakta sjukvården för hjälp - men jag törs inte - vill inte veta - vill inte höra. Så jag avvaktar lite till. Ger det magonda (för det är det som skrämmer mig mest) 14 dagar på sig att försvinna. Den 9 september fyller jag modiga 35 år. Har jag fortfarande ont i magen då så hoppas jag att min nyvunna mogenhet ger mig mod och förnufta att ringa min husläkare.

Kommentarer
Postat av: ullebengtsson

Oj, tunga saker. Att ge råd i kommentarer funkar inte, men jag vill hurra för dig för att du tog tag i jobbsitsen.

2010-08-27 @ 10:42:33
URL: http://ullebengtsson.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0