Anonymitet, öppenhet och cencur
Tingeling har ett strålande inlägg, Lucia likaså.
Här kommer mitt bidrag.
Jag skriver min blogg för min skull och för de som vill se att det finns fler som är i samma situation. Jag skriver för att få stöd och råd och lite uppmuntran. Det är min egogrej.
Jag ger frikostigt av mina känslor och tanka oavsett de är fina eller fula, bekväma eller obekväma....
Jag ger frikostigt av min kamp i verkstaden. jag bjuder på både psykiska, och fysiska reaktioner...och likaså kroppsvätskor.
Jag bjuder däremot mycket sparsamt på händelser ur de andra delaran av mitt liv. Jag kallar sambon för sambon och dottern för A. Jag vill inte att det ska vara självklart vem det är som finns bakom Tisalen... Jag vill gärna ha kontroll på vilka som jag känner IRL som läser min blogg och vet vem jag är. Detta är ju min dagbok...om närstående läser och vet...då blir det inte riktigt så bekvämt fr mig...om andra läser...det stör mig inte alls...för de kan inte konfrontera mig i vardagen.
Jag har en bloggläsare som jag känner IRL (en som jag vet om vill säga) och som vet vem som är bakom Tisalen. Det är ok...för det har jag själv valt.
Jag inbillar mig att de som läser vet att man står sig själv närmast och att jag skriver utifrån mig, mina känslor och mina uplevelser.
Ibland kan det jag skriver säkert uppfattas som hårt och missunsamt...så är det åxå ibland...fula känslor kommer (och går) i sådana här situationer som jag befinner mig i. MEN jag hoppas och tror att ingen som läser tror att jag önskar andra olycka för att jag själv hamnat i tillverkningssvårigheter. För jag unnar alla att få barn...flera stycken om det är det de vill ha...
Vad jag inte vill höra är "hur jäklans lätt det var att skaffa barn" för den ena eller den andra.... "att det bara är att slappna av" och andra kommentare som man lär sig att hata.
Förståelse är det enda jag kräver...och sådana här inlägg behövs nog ibland....
Vad bra att du skriver så här! Din blogg betyder mycket för mig. Tyvärr har jag ingen egen att hänvisa till, inte heller kommenterar jag alla gånger. Men för den skull läser jag.Ok?
Jag känner så igen mig då även jag längtar efter barn nr 2. Men det känns svårt att prata om det med mina vänner, därför känns det bra att läsa om någon annan som har
samma önskan/hopp som mig. Lycka till!
