Trotsålder, no shit!
Just när man byter platser runt bordet på hennes begäran, eller försöker natta ett skrikande inferno är det inte allas kul...men när man återberättar så skrattar man nästan så man kiknar... för sen är det ju roligt...roliga historier....
...men i morse hade jag inte min störtsa stund som den ömma pedagogiska modern....utan snarare somd en rödglöggande sociopatmamman. Tror nästan att socialen stpd och lurade runt hörnet.
-17 grader och T ska INTE ha några ytterkläder. Å nej inte under några omständigheter. Men om hon ska så ska Storasyster A klä på henne. Storasyster A är redan färdig och är ute och väntar. Jag spjärnhåller och tvångsklärpå en vilt sprattlande och skrikande inferno som jag när tålamodet brustit kastar ut i snön så hon slutar att slita av sig det som jag just satt på. - 17 borde kännas motiverande för ytterkläder...men nej. T har snart slitit av sig mössa, knäppt upp jackan och ena skon och strumpan. In med ungen på med kläderna (fasthållning, tokskrik från Mig, tokskrik från T) och sen ut med henne igen. Snabbare än en blixt så är mössan av, fötterna barfota och jackan uppknäppt. Jag skiter i henne, hon får fan frysa. Jag har aldrig varit så arg på en unge förrut. Så arg att jag nästan, nästan skulle ha kunnat tycka det var okej att slå ett barn (jäkla tur att spärren änndå finns). Stuvar ner skor mm i en påse och trycker ner ungen bak på cykeln. Nu gråter hon bara, hon fryser...nähä. Strumpor, skor, mössa och jacka åker på igen, men denna gång på en villig unge. Men inte vantarnej, nej, nej det ska T inte ha. Nä varför det. Det gör inte ont att cykla utan vantar... Halvvägs till dagis har hon ångrat sig - jag skiter i det. Hon få fan frysa. Mitt tålamod är på maximalt många minusenheter.
På dagis är hon väldigt kramig och jag får knapt åka därifrån...Vi säger förlåt till varandra och myskramas.
Och nu efteråt...en ganska rolig historia att berätta och med en vetskap att så många vinterveckor är det inte kvar och nästa vinter kan bara bli bättre för gud hjälpe oss om trotset inte tar andra och mndre vägar. Kanske ska be A att ta ett kvällssnack med Gud ;)
Heja dig!
Och vet du vad. Nu lärde du ditt lilla trotstroll varför man har ytterkläder på sig. Det är inte bara för mammas skull. Mycket nyttigt.
Kram från en trotsmamma till en annan
Å herregud, jag blir svettig bara av att läsa om detta. Jag skulle tappat konceptet helt och hållet och antagligen gjort något riktigt dumt.
Jag låter barnen gå ut utan kläder. Tyvärr lär de sig inte från ena dagen till andra, men någon gång måste det väl sjunka in? Allteftersom de kommer på att de fryser så klär jag på dem.
Vi har dagis på samma gata, så förfrysningar hinner knappast uppstå ens i minus 17 grader, annars hade jag kanske slagits (obs bildligt) mer.
Håller med Tingeling, adrenalinet stiger och svetten ligger på lut när jag läser detta :-)
Det känns skönt att man inte är ensam. Nora skriker som en stucken gris ibland då man hämtar henne och att man är en dum mamma (hörs över hela dagis) som håller för hårt och aj aj aj. Tur att man kan garva åt det hela.... när de har somnat och det är tyst och lugnt o skönt :)
Du är INTE ensam. Senast förra veckan tog jag en skrikande sparkande unge under armen och marcherade från dagis. Fattar inte hur man kan bli SÅ arg på den där lilla älskade människan!
Efteråt känner man sig som en urvriden trasa med dåligt samvete och noll energi.
Kram
Låter som en vanlig vardagsmorgon hemma hos oss. Jag har ännu inte lyckats hitta någon välfungerande strategi för att behålla lugnet, och förvandlas från 35-åring till 3,5-åring när ungen sätter den sidan till. Personligen tycker jag att bästa lösningen på klädproblemet är att göra så som du gjorde.
