Jag tänker fan inte ha cancer!
Jo jag var ju hos Doktor Alf…
Först visade jag upp min navel som han, liksom jag har gjort, konstaterade var ett litet brock. Eftersom detta vanligtvis opereras så fick jag en remiss till operation (om det inte ställs in på grund av besparingskrav).
Sedan pratade vi ändtarm. Jag berättade min historia om att jag opererades för blödande polyper i tjocktarmen när jag var fem år och att Pappa hade en cancertumör i tjocktarmen som utvecklats från en polyp (och som han senare dog av). Det var inget att fundera på – en remiss till tarmröntgen var given.
Sedan var det dags att traska in i undersökningsrummet. Syster Snäll kom med in och jag fick lägga mig på sidan med rumpan bar.
Först stack doktor Alf in ena fingret – inte skönt men inte direkt obehagligt heller. Han sparade inte direkt på glidmedlet ;)
Sen plockades instrumenten fram.
Min Man hade nog svimmat om han sett dem. Jag vände bara bort huvudet och hoppades på det bästa…
Först var det ett kort tjockt och genomskinnligt rör som skulle in – på med rejäla svänga glidmedel och sen in med det. Han var jätteförsiktigt men jag är inte en fan av grova saker i ändtarmen så nä det var inte något jag vill göra regelbundet. Mycket riktigt så hade jag en krans av små ilsket röda invändiga hemorojder. Detta gav anledning till remiss nummer tre – till operation för bedömning om dessa ska opereras bort eftersom de blöder så lätt.
Det var inte klart ännu. Instrument nummer två stod berett. Långt, smal och genomskinnligt rör. Mera glidmedel och så långsamt in med röret…men det var inte nog med det….han pumpade hela mig full med luft så att tarmen skulle vidgas så han kunde se bättre – detta var superobehagligt. Men han såg inget som inte skulle vara där.
Sen var det bara att torka rumpan. Ett par deciliter glidmedel tar några decimeter papper att få bort…
Tack och bock och ut från Doktor Alf.
Då slog oroligheten in – tänk om de hittar något vid röntgen…..Hela magen knyter ihop sig. Det var så här Mannens Mamma upptäckte en tumör i tjocktarmen….
Gumman, kan inte skriva att jag förstår din oro för det kan jag inte. Men jag kan förstå att du är orolig och jag har alldeles själv bestämt att någon cancer är det då rakt inte tal om. Bara så att du vet!
Usch. Det är vidrigt att behöva vänta på svar. Hoppas verkligen att oron är obefogad.
Kram
Lite snabb på tangenterna. Det var alltså jag som skrev ovanstående.
Det är förmodligen ingenting att oroa sig för, men skönt att du får det uppkollat så du slipper oroa dig. Att vänta är djävulens påfund. Lycka till.
KRAM och trevlig helg!
mmm... det sätter igång alla möjliga funderingar, sån't där. Men, alltid bättre att kolla!
Håller tummarna!
Så klart tänker du inte ha det! Du kommer inte ha det heller. När det väl är kollat så kommer du dessuom ha en mindre sak att oroa dig för!
Modiga du som kollade upp det hela. Det kommer att gå så bra så bra. Och sen slipper du oroa dig!
Har glömt att kommentera här, men tänker på dig och hoppas att oron är obefogad!
