Saknad
Det däremot håller jag med om till 100 %, vilken jäkla skillnad det är nu mot då med alla dagistider, mat som ska lagas i tid, promenader som inte kan tas för att storebror inte har lust o.s.v. i all oändlighet.
De flesta som jag känner här i granskapet är hemma med sitt första barn, och de fortsätter outtröttligt att fråga mig om jag vill följa med på en massa roliga saker, som jag hela tiden måste tacka nej till.
Din senaste kommentar försvann när jag skulle publicera!?! Men jag läste den iaf...
Tack för att du påmminer...
Mhm... I know the feeling. Det blir lite ensamt, tycker jag. Där jag bor känner jag ingen annan i samma sits. Men jag är väl ändå lite "friare" än er som har yngre barn - numera kan och vill min stora vara hemma själv medan jag till exempel går på promenad. Inga längre turer, men ändå. Det är häftigt. Men lämna och hämta och skjutsa till aktiviteter slipper jag inte ifrån, inte än så länge. I sommar ska hon få börja gå själv till skolan och kanske hem också.
lw