Vart är tiden?

Kommer ihåg från det att jag var mammaledig med storasyster A att dagrana var så sköna. Jag hade inga problem med sysselsättning, men det var i lagom mängd. Ingen stress utan vardagen flöt på i ett behagligt tempo med få tider att passa trots att vi gick både på baysim, bayrymik, öppen förskola och var på mammaluncher.

Med två barn har tiden minskat till max en fjärdedel. jag har redan varit hemma i fyra månader...det känns som fyra veckor - max.

Dagarna är fulla och det är tider att passa hela tiden, Lillasyster T får hänga med så gott hon kan.

Upp på morgonen A ska till dagis sen är det alltid ngt på dagen - BVC, rytmmik, simning, lunch, städa, träna osv - och kl 14 ska storasyster hämtas igen, bums hem till mellanmål...lite tid med storasyster och sedan laga kvällsmat och sedan börja förbereda att få barn i säng (nu vägrar ju lillasyster iof somna före mig...men vi försöker iaf ;)

Häemellan ska det ammas åxå...det tar tid...spec som lilalsyster vägrar att äta offentligt - för mycket att titta på - hon vägrar nästan att äta när jag sitter åxå - nä mamma ska ligga i soffa eller säng och amma med all uppmärksamhet på mig...det är Ts melodi.

Min egentid sträcker sig till stulna stunder framför datorn och i vårt gym i förrådet.

Rent känslomässigt skulle jag gärna vilja ha ett barn till....men jag fattar inte vart man skulle få tiden ifrån...hinner ju knappt med de två jag har och då är  jag ändå föräldrarledig...huvva (Det praktiska som att vi bor för litet för ett barn till är ju en annan del i det hela förstås)

Denna mammaledighet rusar tiden förbi och jag känner mig stressad och otillräcklig på ett helt annat sätt än när jag var hemma med storasyster A....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0