Förlossning - så här kan det gå (del1-3)

Söndag 28/9

Var ute och promenerade och hade under hela tiden mycket sammandragningar. Blev öm efteråt i hela magen och ringde senare på kvällen till förlossningen för att kolla om det ska kännas så här eller om det är ngt man borde kolla upp. De tyckte att jag skulle komma upp eftersom jag är snittad tidigare - så klockan sex befinner vi oss i ett undersökningsrum för att kolla hjärtljud och bli genomklämd samt kika på bebisen och moderkaka med ultraljud. Allt såg bara bra ut och klockan åtta var vi hemma igen. Klockan nio drog värkarna igång....7-10 minuters mellanrum...men inte så farliga att jag behövde andas mig igenom dem speciellt. Spände och drog mest i nedre delen av magen och ner mot ljumskara. Klockan 24.00 upphörde dem lika snabbt som det började och jag sov som en stock hela natten.


Måndag 29/9 - självaste BF-dagen

Vaknade och dagen fortlöpte utan några som helst tecken på att gårdagens förvärkar betydde något annat än att kroppen jävlades lite med mig.

Klockan nio, ironiskt nog samma tid som kvällen innan...., så började värkarna igen...tänkte att jag ska tydligen ha förvärkar på kvällarna en tid nu...typiskt. Värkarna kom med 10 minuters mellanrum. Klockan 23 försökte jag lägga mig och sova...

Tisdag 30/10

Till förlossningen på försök

...klockan 01 fick jag ge upp för nu började det göra ont och jag kände att jag var tvungen att börja andas igenom det. Värkarna kom nu med 7 minuters mellan rum och ganska snart kom det med 4-5 minuters mellanrum och var mellan 45-60 sekunder långa. Men så rätt som det var så blev det paus...i 19 minuter...jag somnade omedelbart men vaknade med ett panikryck - AJ! Det var bara en paus innan det verkligen drog igång... Klockan 05 gjorde det riktigt, riktigt ont och jag insåg att det kanske faktiskt var riktiga värkar...kanske var det dags nu? Sambon vaknade straxt efter fem av att jag under värkarna stod och slog huvudet i väggen och stampade med ena foten i marken. Fyra minuter mellan värkarna men jag kämpade på till straxt efter sju då vi skjutsade Agnes till dagis och hade instruerat Mamma om att hämta henne där.

Inne på förlossningen blev jag återigen lagd med värkmätare och hjärtfrekvensmätare, Värkarna lugnade sig ngt och sedan kände de efter hur mycket jag hade öppnat mig - 1 cm - 1 ynka liten centimeter efter hela natten och allt ont. De frågade om jag inte kunde klara av att åka hem och kämpa på lite mer hemma och komma tillbaka senare på dagen när jag inte stod ut hemma längre (undrar varför jag åkte hem) men jag tänkte att jag tydligen var en vekling - bara att åka hem...före kl 15 skulle de inte få se mig där...så det så....f-n här skulle andas och kämpa...skulle inte komma in utan ett gäng centimetrar till i alla fall. Tävlingsmänniskan i mig vaknade.


Hemma

Det gjorde bara ondare och ondare. Från det jag kom hem så var värkarna tillbaka med fyra minuters mellanrum och med tilltagande styrka. Vid klockan 12 kände jag att till klockan 15 kommer jag inte att greja att vara hemma. Klockn 13 kom värkarna med 3 minuters mellanrum och höll i sig mellan 1-1,5 minut. Klockan 14 åkte vi in igen....då började jag nästan hyperventilera när värkarna kom....det gjorde så ont att jag nästan fick panik. Där fick jag för att jag bett om konstruktiv smärta....


Kommentarer
Postat av: Sandra

Åh är ni hemma nu! Grattis igen till lilla tjejen.. Är så glad för Er skull. Hoppas att du och resten av familjen mår bra..



Spännande att läsa om fortsättningen...



Många kramar!

2008-10-04 @ 22:24:25
URL: http://barasandra.blogspot.com
Postat av: Lucia

Hoppas ni mår bra och att det känns bra att vara hemma!

Kram

2008-10-05 @ 00:04:47
URL: http://www.mammaklubben.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0