Om att vänta

Tiden går oändligt långsamt när man väntar på att se om den senaste ÄL har gett resultat. De sista dagarna känns låååånga.

Nu när jag väntar på VUl och att jag förhoppningsvis ska passera de 12 strategiska veckorna så känns tiden helt makabert lång...16 dagar till VUL (fått tid 13 februari)...16 dagar...tortyr...det är en evinnerlig evighet.

Jag har molvärk...ganska mycket molvärk. Detta gör att tiden känns ännu längre. Jag vet att det är helt normalt med molvärk under graviditeten...man jag förknippar värken väldigt starkt med kommande mens eller missfall. Den ligger där dovt hela tiden som en tortyr....tortyr för sinnet...det är svårt att njuta av tortyr....

Jag har två gravtest kvar. Jag tänker att det kan bli fel....att det kankse ändå inte blir ngt...att progesteronet bara hindrar blodet från att komma. Jag kommer att testa i morgon igen.....och i slutet på nästa vecka...bara för att få se att det blir så där starkstarka pluss som jag vill ha

Kommentarer
Postat av: Tingeling

Fantastiskt! All lycka nu!
Och nu när du fått uppleva det magiska - berätta!! Känns det verkligen precis som innan mens eller är det en annorlunda sorts molvärk? Kram på dig.

2008-01-25 @ 10:37:31
URL: http://tingeling1.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0