Om att leva livet

Funderar över hur jag lever.

I drygt ett års tid har jag anpassat mig till en ev graviditet...det gör jag inte nu, kan jag inte göra.

Jag tokrenoverar hallen...dvs jag tar det inte det minsta lungt mellan ÄL och BIM. Det ger mig lite dåligt samvete men å andra sidan kan jag ju inte leva ett halvt liv där två veckor i månaden går åt till att ev var gravid och en halv vecka i månaden åt att vara deppig för det som inte blev och ytterligare en halv åt att vara irriterad för det som ev ska bli. 1 veckas liv i månaden...det är inget liv...de där två halvorna kan jag inte göra så mycket åt, men de andra två....
Nä nu vull jag ha ett liv 3 veckor i månaden i alla fall...om än att två av veckorna är progesteronkladdiga.

Kommentarer
Postat av: Mickis

Det är så lätt att göra så där, leva ett halvt liv...

Vi har rum som borde göras om men vi väntar IFALL det blir barn. (det skall bli barn rum i så fall)Men jag borde verkligen sluta med det. Jag skall banne mig försöka leva på riktigt nu!

Hoppas du klarar det också!

2008-01-14 @ 09:09:42
Postat av: Lucia

Ja, men många av oss lever tyvärr som du. Tänk om.. Tänk om det hade blivit ett litet mirakel om jag inte hade tränat, om jag inte hade festat så den där kvällen... Det är så svårt att leva normalt...
kram

2008-01-14 @ 17:05:15
URL: http://www.mammaklubben.blogspot.com
Postat av: Fibula

Jag tror att dte är bäst att fortsätta leva livet som vanligt. Att inte ställa in sig på att "om x veckor så KANSKE jag är gravid och om x månader så KANSKE jag måste..." Om inte annat så för att man blir så in o h-e besviken när det inte blev så..... Men det är så svårt!

2008-01-16 @ 12:43:58
URL: http://minprovrorsbefruktning.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0