Fördelar och Nackdelar
När jag väntade A "visste jag ingenting"...Jag var fortfarande orloig och nojjig över att något skulle gå fel...men jag hade t ex aldrig hört talas om MA.
Nu efter missfall, kämpande ochj utredning vet jag massa saker....som tex att det finns ngt som heter MA....och det skrämmer mig nästan mest (förrutom att det senare ska upptäckas att det är så grava fel på barnet att graviditeten måste avbrytas).
Mina gravsymptom har avtagit markant sedan VUL förra veckan...och så var det de där bruna flytningarna..... Jag oroar mig...och tankar om MA upptar stora delar av min tid...tänkk om....
Det är lättare att inte veta.
Visst har jag symptom...lite lätt illamående, växtvärk från och till, ömma bröst - dock avtagande idag - och en fläskig mage....och vore jag inte så nojjig så skulle jag vara tacksam för att jag mår så bra.
Jag mådde inte speciellt dåligt när jag väntade A heller...men jag tänkte liksom inte på det då.
Tänk om man kunde få ha en VUL-apparat hemma så att man kunde få kika lite när oron sätter in. Funderar på att ringa KK och berätta om min oro...men jag känner mig fånig åxå...att jag överdriver...få se hur jag gör
Det finns även en uppenbar fördel med att få vänta och kämpa - man blir väldigt ödmjuk inför "att skaffa barn". Väldigt ödmjuk, förstående för andra och inte lika onödigt plump...DET är bra
Kunde inte beskrivit de där känslorna bättre själv...
kram
Måste fråga, vad menas med MA?
MA = Missed Abortion...dvs att ebryot/fostret dör men ligger kvar i livmodern i ett antal veckor innan det kommer ut av sig självt eller upptäcks på VUL/UL och man får hjälpa kroppen att ta bort det
Är du så orolig så tycker jag definitivt att du ska ringa och få ett extra VUL (eller blodprov..?)
Ja, det här med oron är verkligen annorlunda nu mot både min första och andra grav. När jag väntade nr 1 hade jag inte vett nog att oroa mej, visste helt enkelt inte bättre trots att jag strax innan genomgått ett X..! Med nr 2 hade jag inte TID och ork att oroa mej, hade fullt upp med ett kaotiskt liv och en 1 åring på det. Men NU... att vara så "upplyst" som man är nu är verkligen inte bara till fördel, ibland önskar jag att jag inte visste så mycket...och att man inte kunde söka all info man behöver på nätet...
Jag är i grunden en positiv och optimistisk natur och det hjälper ju mycket när oron sätter in...
Det smått tragikomiska är ju att så fort ett orosmoment är borta kommer nästa.....
Vad kan man göra annat än att bita ihop...?
KRAM på dej!