Nu är jag klar med det här
Nu är det tungt att vara gravid och jag känner att jag är klar med det. Fast egentligen vill jag ju att Liten stannar i magen i 8 dagar till eftersom han då inte kommer att räknas som prematur med allt vad det innebär.
Här kommer min beklagningslista över det tunga:
- foglossning: ont, skitont!
- sammandragningar: obekvämt, ont
- tung oergonomisk mage: klumpig, svårrörlig
- trött: pga av ovanstående eftersom jag inte sover speciellt bra eller mycket på nätterna
- Irriterad: pga av ovasntående
- Vill vara ifred: känner mig lite som en elefanthona som vill gå undan för att föda elefantbebis
Just nu är känslan att jag inte kommer att gå tiden ut. Det känns så pga av alla sammandragningar och den här käsnlan av elefanthona. inga tillförlitliga känslor alls - jag vet - och livsfarliga...komemr säkert tvärtom att gå över tiden istället.
Det där med tiden...
--- Bebisleverans är planerad till 29 sep
--- Det vanliga är att bebis pluppar ut +-2 veckor från det datumet = ngn gång mellan 15 sep - 13 oktober
--- Innebär att det kan vara allt mellan 4 och 8 veckor kvar av graviditeten.
och det är nu det känns extra tungt. Fyra veckor kan jag klara av....men åtta...då hoppar jag nog av. Fyra veckor känns hanterbart. Åtta veckor känns helt oövervinnligt....
och så tänker jag... på hur många som skulle kunan ge halva sin själ för att ändå byta med mig...får dåligt samvete...
Ja, ovisshet och väntan är jobbig vare sig det handlar om det ena eller det andra...
Kram..
Ibland tänker jag att det banne mig är rätt åt mig som önskade det så innerligt. Man får liksom bita ihop...
Japp, jag är en av dem.. som hade kunnat ge vad som helst för att byta alltså! Men sen vet jag ju inte heller hur jag mår när/om jag väl är i din sits så jag kanske gnäller då också =)
