Den fysiska utmaningen

Jag är nu på dag 13 i cykeln (inte dag 12...jag har räknat fel...)

Jag blöder fortfarande

I fredags hade jag utslag på ÄL-stickorna vilket borde innebära Äl på lördag. På lördagen var utslaget svagare...på söndagen ungefär samma. Idag var det starkare igen.... så brukar jag INTE ha...

Jag försöker ringa Kvinnokliniken (Det är de som jag försökt få tag på hela tiden och som jag pratat med tidigare...) De svarar inte. Ska försöka igen kl 13

Jag är förvirrad....JÄTTEFÖRVIRRAD och lite orolig för vad som händer för vad som kan vara fel... och lite arg för att ingen tar mig på allvar "vänta och se"-principen tycker jag att jag har tillämpat sedan mars och det blir INTE BÄTTRE. 

Det värsta är kankse i alla fall att jag börjar nära et litet, litet, litet pyttehopp...litet men ett mycket envist hopp. Ett ångestl addat hopp om att jag kanske, möjligen sm av ett under och mirakel kan vara gravid...

Det är ju så att ÄL-stickor kan ge utslag vid grav...och det är ju "vanligt" med blödningar i början av grav...och det kan ju vaar så att jag släpte två ägg förra ÄL efetrsom jag hade så ont då och att ett ägg sitter kvar och det andra försvann....kanske, kanske kan det vara så....

Det är jobbigt nu.....

kl 13 ska jag ringa Kvinnoklinken och prata blod...

Jag hoppas att jag kan skriva ett inlägg sedan om att de tar mig på alvar och vill kolla upp mig. Vad gör jag annars?

För att krångla till det hela ska jag på kurs onsdag och torsdag och åker sedan till London på fredag eftermiddag och blir borta till på måndag....

Jag bloggar på arbetstid...jag kan inte jobba...min tankar far omkring på precis helt andra håll...Jobbet känns inte viktigt...avtalen som jag sjka försöka knåpa ihop en första stomme till känns helt perifiera...Måste nog helt enkelt gå ute en sväng och får luft, reflektera och samla mig...




Nu har jag ringt....och fick en tid ... en akut tid...nu tycker de faktiskt lite synd om mig... så på onsdag nästa vecka ska jag till kvinnokliniken