Operationsdagen...en riktig resa...

kl 13.00 skulle det ske och 20 minuter innan, enligt instruktion, befann jag mig på plats. Men va f-n stället fanna sju inte kvar. Kände mig som om jag befann mig i en dålig "låt kameran gå".  Jag är...förvirrad...milt uttryckt
 
Surfar - jo jag befann mig på rätt adress - men det är ju inte är. Försöker ringa men kommer inte fram eftersom telefontiden är slut. Maila får inget svar. Fem i ett ser jag att de flyttat till andra sidan stan - tar en taxi. Väl framme på andra sidan stan ringer kliniken och ber om ursäkt för deras kommunikationsmiss om att de nu enbart finns i Stockholm - va fa-n?! Jag tar en taxi tillbaka till stationen. Lovar att taxichaffisen undrade varför jag ville lägga ut 350 kr på att åka taxi utan mening och mål...
 
De erbjuder sig direkt att ersätta mina taxiutlägg och en ny tid idag kl 15 eller på måndag. Jag tar tåhet till stockholm direkt och under tiden får jag ett mail om att de drar av 1 000 kr för mina extra utlägg på taxi och tåg.
 
På tåget träffar jag chefen - vilket var bar för vi behövde diskutera ett avtal. Sådär en arbetstimmer - perfekt!
 
Väl framme ska jag betala - då fungerar inte mittt kreditkort. "uttag medges ej". Jag blir "lätt" hispig. Går till en automat och plockar ut 3 000 i taget. Vid 10 000 tar det stopp. Då fattar jag...jag fick nytt kort för en månad sedan och uppenbarligen har min kreditgräns om 25 000 utav ngn anledning flyttats till standard om 10 000 kr. Ska ta ut resten på mitt vanliga kort - men hade nyss bara lämnat kvar en ynka tusenlapp där för att göra ett februariexpriment om hur mycket eller lite pengar jag gör av med om jag verkligen anstränger mig för det minimala - inte smart nu. Nåja allt utom 1 400 fick jag ut - får betala resten när jag tar stygnen. Mannen är dock beordrad att föra över lite pengar vilket givetvi sker utan att jag vet om det - besked ett från honom var nämligen att han inte kunde det inom 15 minuter (märkligt...) och sen när pengarna kom låg jag redan på operationsbordet...
 
Jaja, väl inne får jag återigen ursäkter. Läkaren stannar kvar extra för att ta hand om mig nu när det strulade tll sig. Lovar att jag kan ta stygnen i Västerås så att jag slipper åka till Stockholm då (det blir på torsdag nästa vecka).
 
 
Operationen steg för steg:
  1. PÅ med snygg op-mössa
  2. Läkaren (L) tvättar med sprit
  3. L ritar ut stödpunkter när jag sitter
  4. L ritar färdigt medan jag ligger ner
  5. På med snygg op-duk
  6. L håller ihop de ritade linjerna med en pincett för att kontrollera att han inte tar för mycket, att jag kan blunda ordentligt
  7. Mera sprit (tyävärr inget som jag fick att dricka)
  8. Jag känner mig extremt lugn och inte ett dugg nervös
  9. Bedövningen åker fram, höger öga först. Bedövningen känns knappt. Det är först mot slutet som den blir lite obehaglig efetrsom ögonlocket blir ganska fult av bedövningsvätska, men ändå rättok
  10. L tar skalpellen och skär i de ritade linjerna, känns inte alls
  11. L tar fram saxen och kliper bort hudfliken. Här är det obehagligt och jag undrar vad sjutton jag givit mig in på - det känns som om det tar lång tid. Jag hör klippljuden - jävligt obehagligt  - och jag mår lite illa. Efter en evighet (känns det som) är han klar med saxen
  12. Fram med lödkolen och löda blodkärl. Inget jag märker
  13. Fram med nål och tråd - ny känns det bättre. Svårbedövad som jag är så släpper såklart bedövningen och jag får påfyllning.
  14. Höger öga klart! Jag känner en lätta ångest över att ett öga är kvar. Det börjar svida
  15. L lurar mig att prat om det jag brinner för - den kollektiva resan, regionförstoring, att man måste kunna pendla smärtfritt med tåg, miljöutmaningen där jag vill dra mitt strå till stacken genom att underlätta för tåg och buss ch cykel. Bedövningen är klar, den kändes lite mer men jag märker det ändå inte eftersom högerögat svider och jag pratar om regionförsoringens vikt för tillväxt (stackars L...)
  16. Skalpell - känns inte
  17. Sax - jag är så inne i min monolog som han har lurat mig till och underhåller med lite frågor - så jag märker inget till. Fort går det åxå.
  18. Lödkolv - bedövningen börjar släppa och det sticks lite
  19. Fylla på med bedövning
  20. Nål och tråd och jag är klar!
Jag är enlligt L ordentligt operationssvullen pga av all bedövning. Jag blödde däremot ovanligt lite vilket talar för att jag inte behöver bli så blå. Mellan 1,5-2 cm tos bort på vadera öga och L lovade att jag skulle märka stor skillnad för jag hade ett kraftigt överhäng. Så här mycket brukar man bara behöva ta bort på äldre damer--- tack för det...eller var det en kmplimang om att jag är ung?
Jag frågar när jag kommer att se som värst ut. L svarar - nu ikväll på grund av operatonssvullnden och sedan i morgon på grund av läkningsvullnad och blånad - sedan blir det bara bättre
 
Tack och hej! Stygnes tas torsdag nästa vecka. L tycker lite synd om mig som ska åka tåg.
 
Tar ett kort på mig själv - jisses jag ser för tokig ut. (se nedan)
 
Känner mig rätt tilltygad, bdövningen börjar släppa och jag drömmer om alvedon.
 
På tåget sitter jag och trycker i ett hörn och nu börjar ärren att släppa sårvätska - mysigt. Väl hemma i Västerås blir jag upplockad på stationen.
 
Hemma - alvedon!
Torka sårvätska.
 
Nytt kort....ja herregud....
 
 
Direkt efter
 
3h efter
 
 
Nya bilder och rapport utlovas imorgon

Kommentarer
Postat av: MOE

Även om det är svullet nu, så ser man ju enorm skillnad! Men vilken miss av kliniken att inte meddela att de flyttat! Blir du sjukskriven några dagar nu?

2013-02-06 @ 21:06:52
Postat av: Uniflora

Heja vilken kamp för att komma fram till rätt ställe. Bra de gav lite ersättning för det iaf.

Jag hoppas du blir nöjd! Jag följer nog efter om några år.. har likadana "hängen" som du (hade).

Kram

2013-02-06 @ 21:07:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0