Den fysiska utmaningen

Dagen efter kunde jag knappt gå. Herregud vilken träningvärk i framsida lår.

På Måndagen var det inte ett dugg bättre - jag sprang inte ens lika fort som min fyra-åring.

Åkte ner på stan och köpte compressionstights och dito strumpor. Det är INGEN myt att compressioon är en löpares bästa vän. Jisses vilken direkt känsla i lindring och vad fort det sedan släppte. På tisdagen var det markant bättre och nu på torsdagen i princip bort....och då pratar vi träniongsvärk som var trasiga lår, bristningar att inte klara av att forcera en kantsten och än mindre  monstret till trapp (5 trappsteg) som vi har hemma...

 

Trots träningsvärken krånglade jag mig runt 5 km på måndagkvällen.....på 46 minuter----herregud i lördags hade jag tillryggalagt nästan en mil på den tiden.

På onsdagmorgonen tog jag samma sträcka på 36 minuter - det går frammåt. och sedan mådde jag så vansinnigt dåligt. Yr ocj nästan illamående....kändes som blodsockerbrist och jag åt allt jag kom över....det hjälpte...jag tror att jag fick en släng av att jag brände en jäkla massa kalorier i lördags, efterbrände minst lika många och ersatte dem med endast ett fåtal...Kroppen blev helt enkelt skitsur.

 

Sen blev jag lite småförkyld, men nu känns det bättre och i mporgon räknar jag med att köra intervaller och sedan ett lite tuffare pass på söndag igen...

 

 

Varför denna hets?

Jo på söndag nästa vecka stundar Hässelbyloppet - planen är att persa på milen då....vi får väl se  hur kroppen känns....

 

och kankse i november en vintermara.... vi får se