Helt okej!

En anspänning låg över gårdagen, anspänningen var så stor att jag inte alls kunde behärska mitt humör. Stressad över att jag skulle ut och springa. Tänk om det inte skulle gå, tänkt om jag skulle bli tvungen att bryta och gå som för fjorton dagar sedan?
 
Men det gick! Nej det gick inte ;-) Jag sprang. Inte lång, bara fem kilometer, men ganska snabbt.
 
YES!
 
okej jag kände av höften lite, men det vara bara lite och jag hade aldrig reagerat om jag inte hade sökt smärtan.
Var orloig för idag - skulle värken komma?
 
men icke! Känns hur bra som helst!
 
Nu är jag på banan igen. Men max 3 ggr i veckan.
 
:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0