Ryggen
Jag behöver en kiropraktor.
Graviditet och förlossning sliter på ryggen.
Bära barn och slita med barnvagn fulllastad med mat och treåring på ståbräda genom snömodd sliter åxå på ryggen...söva barn genom knäböj 40 min varje kväll sliter åxå...spec om man börjar dag 4 efter förlossingen när bäcken och rygg inte är ett dugg läkta.
Jag behöver en kiropraktor...min rygg jag ont ONT O N T
Graviditet och förlossning sliter på ryggen.
Bära barn och slita med barnvagn fulllastad med mat och treåring på ståbräda genom snömodd sliter åxå på ryggen...söva barn genom knäböj 40 min varje kväll sliter åxå...spec om man börjar dag 4 efter förlossingen när bäcken och rygg inte är ett dugg läkta.
Jag behöver en kiropraktor...min rygg jag ont ONT O N T
Hängröv
Inte visste jag att jag varit gravid i arslet!? men uppenbarligen så är det så....
Från att ha haft en ganska stor svank och en rumpa som stått rakt ut har den efter denna graviditet rasat ner några decimeter och snuddar snart knävecken. Jag ser ju, hemska tanke, nästan ut som min morsa
Nu är det benböj och utfall som gäller för att se om jag kan hissa bort rumpan några centimeter, åtminsone så att den inte tar emot när jag går...skulle förmodligen hjälpa om den dessutom blev av med lite barlast...
Från att ha haft en ganska stor svank och en rumpa som stått rakt ut har den efter denna graviditet rasat ner några decimeter och snuddar snart knävecken. Jag ser ju, hemska tanke, nästan ut som min morsa
Nu är det benböj och utfall som gäller för att se om jag kan hissa bort rumpan några centimeter, åtminsone så att den inte tar emot när jag går...skulle förmodligen hjälpa om den dessutom blev av med lite barlast...
Kroppens förändring
Efter det att jag hade varit gravid med, fött och ammat storasyster A blev kroppen såklart föändrad - inte jättemycket men ändå förändrad.
Det mest uppenbara var såklart kejsarsnittsärret.
Magen blev platt och fast ganska fort och såsmåningom gick även höft och bröstkorgen tillbaka till ngt slags ursprungsliknande form och mått (alla skjortor var etremt trånga över bröstet en lååång tid fast jag slutat amma och fast jag var tillbaka på ursprungsvikt).
Lår och rumpa höll sig "feta" ganksa länge...men gav sig så småningom eftersom jag tränade inför marathon. Och även om jag var större lite här oc var så var jag ändå "fast i hullet"
Brösten klarade sig förvånatsvärt bra. Det blev åtskilligt mindre och inte lika fasta (men vem hade räknat med det?) men de satt kvar på ungefär samma plats som förrut.
Så lyckligt lottad kommer jag inte bli denna gång (även om jag drar vinstlott nu med jämfört med många andra). Inga ärr på magen men väl i underlivet...Ärren skiter jag iof i men verkningarna av dem är mindre roliga i form av noll elasticitet. De som är oroliga för att bli slappa i underlivet efter en vaginal förlossning ska bara se till att spricka ordentligt - ärrvävnaden gör att man inte är det minsta slapp...utan tvärtom ganska tajt...och otöjbar... Jag har dock blivit lovad att den där stumma känslan gradvis kommer att försvinna.
Höftmåttet verkar vara ungefär det som det var innan (får på mig pregraviditetsjeansen!). Bröstkorgen har jag inte testat genom att ta på mig ngn skjorta....skjorta känns inte ritkigt növändigt i mysbralleland.
Magen är ganska platt, redan, men saggig...inte det minsta fast och huden känns inte direkt elastisk. Jag vet att många sulle titta på min mage och tycka jag är en idiot som klagar....men jag jämför med innan och jag vill gärna dit. Nu har det faktiskt bara gått lite drygt en och en halv månad sedan magen var gigantus så jag hoppas och tror på magens återhämtning.
Saggigheten är annars lite av ett signum för min nuvarande kropp. Överallt där det sitter fett känns det löst och degigt. Inte kul nu men jag tar det som positivt eftersom "löst fett" är lätare att göra sig av med än "hårt fett". Och till och med mina ridbyx-lår och insidan av desamma som tidigare bestått av "hårt fett" är nu saggigt - kanks ekan jag få bort detta nu *hoppas*
Brösten är däremot ett sorgligt kapitel...redan nu syns vad som komma skall.....På morgonen när jag vaknar med mjölkfyllda bomber är jag storbystad och brösten är fasta och sitter på plats. På kvällen när brösten är urätna är det förkrossande små och inte det minsta fasta utan hänger som två halvfulla påsar på bröstkorgen. hur ska det då bli när jag slutar amma? Erfarenheten säger ännu mindre, ännu hängigare och ännu slappare. Det positiva med det hela är väl att jag får en bra anledning att köpa nya, läckra underkläder, när det sexiga amningsbehåarna gjort sitt ;) Och det finns ju behåar med både inlägg och pusch-up. Och förvinner mina ridbyxlår så ska jag nog kunna förlika mig med brösten...
och å andra sidan....kroppens förändringar känns ändå som ett billigt pris att betala för dte som jag har fått - två prinsessor (även om den stora just nu är till salu...vissa perioder är treårstrots en stor prövning för mamma-psyket).
Det mest uppenbara var såklart kejsarsnittsärret.
Magen blev platt och fast ganska fort och såsmåningom gick även höft och bröstkorgen tillbaka till ngt slags ursprungsliknande form och mått (alla skjortor var etremt trånga över bröstet en lååång tid fast jag slutat amma och fast jag var tillbaka på ursprungsvikt).
Lår och rumpa höll sig "feta" ganksa länge...men gav sig så småningom eftersom jag tränade inför marathon. Och även om jag var större lite här oc var så var jag ändå "fast i hullet"
Brösten klarade sig förvånatsvärt bra. Det blev åtskilligt mindre och inte lika fasta (men vem hade räknat med det?) men de satt kvar på ungefär samma plats som förrut.
Så lyckligt lottad kommer jag inte bli denna gång (även om jag drar vinstlott nu med jämfört med många andra). Inga ärr på magen men väl i underlivet...Ärren skiter jag iof i men verkningarna av dem är mindre roliga i form av noll elasticitet. De som är oroliga för att bli slappa i underlivet efter en vaginal förlossning ska bara se till att spricka ordentligt - ärrvävnaden gör att man inte är det minsta slapp...utan tvärtom ganska tajt...och otöjbar... Jag har dock blivit lovad att den där stumma känslan gradvis kommer att försvinna.
Höftmåttet verkar vara ungefär det som det var innan (får på mig pregraviditetsjeansen!). Bröstkorgen har jag inte testat genom att ta på mig ngn skjorta....skjorta känns inte ritkigt növändigt i mysbralleland.
Magen är ganska platt, redan, men saggig...inte det minsta fast och huden känns inte direkt elastisk. Jag vet att många sulle titta på min mage och tycka jag är en idiot som klagar....men jag jämför med innan och jag vill gärna dit. Nu har det faktiskt bara gått lite drygt en och en halv månad sedan magen var gigantus så jag hoppas och tror på magens återhämtning.
Saggigheten är annars lite av ett signum för min nuvarande kropp. Överallt där det sitter fett känns det löst och degigt. Inte kul nu men jag tar det som positivt eftersom "löst fett" är lätare att göra sig av med än "hårt fett". Och till och med mina ridbyx-lår och insidan av desamma som tidigare bestått av "hårt fett" är nu saggigt - kanks ekan jag få bort detta nu *hoppas*
Brösten är däremot ett sorgligt kapitel...redan nu syns vad som komma skall.....På morgonen när jag vaknar med mjölkfyllda bomber är jag storbystad och brösten är fasta och sitter på plats. På kvällen när brösten är urätna är det förkrossande små och inte det minsta fasta utan hänger som två halvfulla påsar på bröstkorgen. hur ska det då bli när jag slutar amma? Erfarenheten säger ännu mindre, ännu hängigare och ännu slappare. Det positiva med det hela är väl att jag får en bra anledning att köpa nya, läckra underkläder, när det sexiga amningsbehåarna gjort sitt ;) Och det finns ju behåar med både inlägg och pusch-up. Och förvinner mina ridbyxlår så ska jag nog kunna förlika mig med brösten...
och å andra sidan....kroppens förändringar känns ändå som ett billigt pris att betala för dte som jag har fått - två prinsessor (även om den stora just nu är till salu...vissa perioder är treårstrots en stor prövning för mamma-psyket).
Barn är inte korkade
Jag har blivit fet!.
Jag har inte gått upp jättemånga kilon (det hade jag redan innan...ja i alla fall sådär en 4 som kommit till på vågen och mer i fett eftersom jag tränat nästan ingenting hela hösten), två kanske... men magen är fet nu...den brukar vara platt...den är nu allt annat än platt och midjan är ickeexisterande.
Så som jag ser ut nu såg jag ut i v 17 när jag väntade A. Jag är i v 10 nu. Jag börjar längta till mammabyxorna. Att knäppa knappen i byxorna är ett minne blott...
A vill jätte gärna ha en lillebror och hon säger ofta att hon önskar sig en och ritar teckningar på hur lillebros ser ut.
Nu i helgen så duchade vi ihop, A och jag, och efter en stund pekar hon på min mage
"Mamma, har du en bebis i magen?"
De som inte känner mig skulle inte misstänkta något...det är ju absolut inte ovanligt att ha lite mage...men snart kommer det bli trixigt att dölja min feta mage för de andra...de som känner mig...en mage som på kvällarna eller om jag slappnar av tom blir karakeristiskt rund.
Vi har inte tänkt att berätta ngt för ngn mer innan den 14 mars. Då har vi gjort extra VUL samt KUB/NUPP test hos MamaMia. Det är 14 dagar till.... I helgen ska jag umgås med Mamma hela lördagen...det är svårt att lura sin Mamma...jag får helt enkelt ta på mig min allra bylsigaste luvtröja....
Jag ska åxå leta rätt på min gamla kartong med mamma-kläder....förbereda genom att tvätta.
Jag klagar egentligen inte alls på detta, med tanke på hur mycket växtvärk jag har så borde magen växa....annars vore det skumt...men eftersom vi inte alls vill berätta förrän efter den 14:e så är det trixigt....
Jag har inte gått upp jättemånga kilon (det hade jag redan innan...ja i alla fall sådär en 4 som kommit till på vågen och mer i fett eftersom jag tränat nästan ingenting hela hösten), två kanske... men magen är fet nu...den brukar vara platt...den är nu allt annat än platt och midjan är ickeexisterande.
Så som jag ser ut nu såg jag ut i v 17 när jag väntade A. Jag är i v 10 nu. Jag börjar längta till mammabyxorna. Att knäppa knappen i byxorna är ett minne blott...
A vill jätte gärna ha en lillebror och hon säger ofta att hon önskar sig en och ritar teckningar på hur lillebros ser ut.
Nu i helgen så duchade vi ihop, A och jag, och efter en stund pekar hon på min mage
"Mamma, har du en bebis i magen?"
De som inte känner mig skulle inte misstänkta något...det är ju absolut inte ovanligt att ha lite mage...men snart kommer det bli trixigt att dölja min feta mage för de andra...de som känner mig...en mage som på kvällarna eller om jag slappnar av tom blir karakeristiskt rund.
Vi har inte tänkt att berätta ngt för ngn mer innan den 14 mars. Då har vi gjort extra VUL samt KUB/NUPP test hos MamaMia. Det är 14 dagar till.... I helgen ska jag umgås med Mamma hela lördagen...det är svårt att lura sin Mamma...jag får helt enkelt ta på mig min allra bylsigaste luvtröja....
Jag ska åxå leta rätt på min gamla kartong med mamma-kläder....förbereda genom att tvätta.
Jag klagar egentligen inte alls på detta, med tanke på hur mycket växtvärk jag har så borde magen växa....annars vore det skumt...men eftersom vi inte alls vill berätta förrän efter den 14:e så är det trixigt....
